Digitala verktyg blir allt mer aktuella inom vårdsammanhang. De kan bidra till en mer patientcentrerad vård. Rehabkompassen™ är ett digitalt verktyg utvecklat av Medicinsk teknik, forskning och utveckling på Norrlands Universitetssjukhus. Rehabkompassen™ ska effektivisera och strukturera uppföljningen av strokepatienter. Syftet med denna studie är att utvärdera användbarheten i gränssnittet och anpassa det mot patienter med traumatisk hjärnskada (TBI). Det vi avser att ta reda på är hur användarna vill att verktyget ska vara utformat. Samt hur designprinciper och kognitionsvetenskapliga teorier kan användas vid utformning av ett nytt designförslag.  Sex deltagare i åldrarna 29 till 61 deltog i studien. Samtliga deltagare var verksamma på Norrlands Universitetssjukhus. Två av dessa deltagare medverkade både i användartestet och utvärderingen. En semistrukturerad intervju och observation genomfördes där deltagarna interagerar med programmet Rehabkompassen™ samtidigt som de uppmanas använda sig av tänka-högt-metoden. Den kvalitativa datan från intervjuerna sammanställdes och gav en grund för hur gränssnittet kunde förbättras. Med hjälp av designprinciper och kognitionsvetenskapliga teorier skapades en ny design. Därefter utvärderades det nya gränssnittet. Resultatet visade att Rehabkopmassen™ är ett användarvänligt program som ger en god översikt över patientens självskattade mående. Mindre korrigeringar har gjorts och nya funktioner har implementerats i programmet. Utvärderingen visade att vårdpersonalen ansåg att kategorierna var lämpliga i det nya gränssnittet för TBI-patienter. De var även positiva till de nya funktionerna. Fortsatt arbete krävs för att upptäcka eventuella användbarhetsproblem av den nya designen. Ytterligare iterationer av designprocessen skulle förbättra användarvänligheten. / Digital tools are becoming more current in health care. They contribute to a more patient-oriented healthcare. Rehabkompassen™ is a digital tool developed by Medicinsk teknik, forskning och utveckling at Norrlands Universitetssjukhus. Rehabkompassen™ will structure the follow-up of stroke patients and make it more effective. The aim of the study is to evaluate the usability of the interface and adjust it to patients with traumatic brain injury (TBI). We intend to investigate how the users want the program to be constructed. Also how design principles and cognitive science theories can be used in designing a new interface. Six participants in the ages between 29 and 61 years took part in the study. They worked at Norrlands Universitetssjukhus. Two of the participants participated in both the usertest and evaluation. A semistructured interview and observation was conducted where the participants interacted with Rehabkompassen™. They were encouraged to use the method think-aloud. The collected qualitative data from the interviews were compiled. By using this data, design principles and  cognitive science theories a new interface was created. The interface was then evaluated. The result showed that Rehabkompassen™ is user friendly and gives a good overview of patients health. Smaller corrections were made and new functions were implemented in the program. The evaluation showed that the care staff thought the categories were suitable for TBI-patients. They were positive to the functions in the new interface. Further work is required to develop and improve the new interface. Additional iterations of the design process would improve the usability.

Introduktion: Traumatisk hjärnskada är en av det ledande orsakerna till mortalitet och morbiditet globalt. Traumatisk hjärnskada graderas som mild, måttlig eller svår skada. Prognosen kan variera beroende på allvarlighetsgraden, långvarig medvetslöshet samt storleken på primär och sekundär skada. De förlorade eller nedsatta funktioner som hjärnskadan medfört kan i olika grad påverka individers livssituation. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur individer med en traumatisk hjärnskada upplever sin livssituation tiden efter den akuta fasen av skadan. Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie med beskrivande design. Studiens resultat baserades på 10 vetenskapliga originalartiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: komplikationer, ett annat liv, mötet med hälso- och sjukvården samt vardagen med traumatisk hjärnskada. De mest framträdande komplikationerna var fysiska, kognitiva och psykosociala svårigheter. En förändrad självbild och att acceptera skadan gav upphov till känslan av ett annat liv efter skadan. Information, kommunikation och stöd var viktiga delar i mötet med hälso- och sjukvården. Vardagen med traumatisk hjärnskada omfattade närståendes betydelse, arbetsliv och återhämtning vilket var viktiga delar för en fungerande vardag. Slutsats: Individer som drabbats av traumatisk hjärnskada upplever i olika grad att livet förändras efter skadan. Hur komplikationer inverkar på livet, känslan av ett annat liv, mötet med hälso- och sjukvården samt vardagen med traumatisk hjärnskada var dominerande upplevelser som alla påverkade och kunde förändra individens livssituation. Upplevelserna av en förändrad livssituation kan bidra till känslan av att inte fylla sin funktion i livet vilket kan resultera i en minskad känsla av sammanhang. För att tillmötesgå dessa individer och optimera förutsättningarna krävs god information, kommunikation, förståelse och planering från hälso- och sjukvården och samhället.  Nyckelord: traumatisk hjärnskada, vuxna, livsavgörande händelser, känsla av sammanhang, kvalitativ systematisk litteraturstudie / Introduction: Traumatic brain injury is a worldwide leading cause of death and disability. Traumatic brain injuries can be graded as mild, moderate and severe. The prognosis can vary depending on severity, length of unconsciousness and the size of the primary and/or secondary trauma. The reduced or lost functions that the brain injury brings can to various extents influence individuals’ life situation. Purpose: The purpose of this study was to describe how individuals with a traumatic brain injury experience their life situation following the acute phase of the injury.  Method: Qualitative systematic literature study with a descriptive design. The result of the study is based on 10 scientific original articles from the databases PubMed and CINAHL. Results: Four main categories were identified: Complications, Another life, Encounter with healthcare and Daily life with traumatic brain injury. The most prominent complications were physical, cognitive and psychosocial difficulties. A changed self-perception and to accept the injury contributed to the sense of another life after the injury. Information, communication and support were crucial factors in the encounter with healthcare. Daily life with traumatic brain injury included the importance of relatives, working life and recovery which were important factors for a functional daily life. Conclusion: Individuals with traumatic brain injury experience life changes in varying degrees after the injury. Important aspects of the individuals’ life situation included: impact of complications, a feeling of a different life, encounters with healthcare and perceptions of daily life. The experiences of life changes may contribute to a feeling of not being able to fulfill life's duties. That may result in a lower sense of coherence. Adjustment and improvement of the conditions for these individuals require adequate information, communication, understanding and planning from healthcare and society.  Keywords: traumatic brain injury, adults, life change events, sense of coherence, qualitative systematic literature study Introduction: Traumatic brain injury is a worldwide leading cause of death and disability. Traumatic brain injuries can be graded as mild, moderate and severe. The prognosis can vary depending on severity, length of unconsciousness and the size of the primary and/or secondary trauma. The reduced or lost functions that the brain injury brings can to various extents influence individuals’ life situation. Purpose: The purpose of this study was to describe how individuals with a traumatic brain injury experience their life situation following the acute phase of the injury.  Method: Qualitative systematic literature study with a descriptive design. The result of the study is based on 10 scientific original articles from the databases PubMed and CINAHL. Results: Four main categories were identified: Complications, Another life, Encounter with healthcare and Daily life with traumatic brain injury. The most prominent complications were physical, cognitive and psychosocial difficulties. A changed self-perception and to accept the injury contributed to the sense of another life after the injury. Information, communication and support were crucial factors in the encounter with healthcare. Daily life with traumatic brain injury included the importance of relatives, working life and recovery which were important factors for a functional daily life. Conclusion: Individuals with traumatic brain injury experience life changes in varying degrees after the injury. Important aspects of the individuals’ life situation included: impact of complications, a feeling of a different life, encounters with healthcare and perceptions of daily life. The experiences of life changes may contribute to a feeling of not being able to fulfill life's duties. That may result in a lower sense of coherence. Adjustment and improvement of the conditions for these individuals require adequate information, communication, understanding and planning from healthcare and society.  Keywords: traumatic brain injury, adults, life change events, sense of coherence, qualitative systematic literature study

Sekundär traumatisk stress är ett problem inom socialt arbete. Begränsad forskning finnsangående hur det skulle kunna förebyggas samt behandlas. Syftet med litteraturöversikten vardärför att sammanställa kunskapsläget av befintlig litteratur angående faktorer som förebyggersamt behandlar sekundär traumatisk stress hos socialarbetare. Studien avsåg även att undersökavilken effekt faktorerna hade. Litteraturöversikten utgick från metodiken av en scoping review.Datamaterialet bestod av 15 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar analyserades medinnehållsanalys, ytterligare gjordes en narrativ sammanställning av de kvantitativa artiklarna.Resultatet visar att individuella faktorer som att kunna hantera sina känslor i olika situationeroch sammanhang samt att utföra egenvård, är exempel på betydelsefulla förebyggande ochbehandlande faktorer. Regelbunden handledning samt stöd från chefer och medarbetare, ärexempel på organisatoriska faktorer som hade en betydande roll i det förebyggande ochbehandlande arbetet mot sekundär traumatisk stress. / The purpose of this study was to compile the state of knowledge in the existing literature aboutfactors that prevent and treat secondary traumatic stress in social workers. The study also aimedto investigate the effect of the factors. This literature review was based on the methodology ofa scoping review. The data was contained by 15 different scientific articles. All these articleswere analyzed by content analysis, and further there were a narrative compilation of thequantitative articles. The results of the study show individual factors like to be able to deal withtheir emotions in different kind of situations and contexts, and to perform selfcare, are someexamples of meaningful factors. Regular guidance and support from managers and other coworkersare some examples of important organizational factors in the prevention and treatingwork against secondary traumatic stress.

Inom arbetet på en akutmottagning utsätts sjuksköterskor regelbundet för traumatiska händelser. Detta kan påverka både den psykiska och fysiska hälsan negativt samt även påverka kvalitén på vården. Psykosociala arbetsmiljöbelastningar förekommer i hög grad och sjuksköterskor inom akutsjukvård är högrepresenterade inom sjukskrivningsstatistiken i Sverige. Att arbeta nära svårt sjuka patienter som genomgår svåra psykiska trauman kan påverka sjuksköterskan negativt och en akut sekundär stress kan uppstå. Sekundär traumatisk stress (STS) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är två former av ångestsyndrom som kan uppkomma efter att individer upplever, deltar eller bevittnar en emotionell traumatisk händelse. Forskning visas på förekomsten av både STS och PTSD-symtom hos sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar vilket skulle kunna vara relaterat till prevalensen av traumatiska händelser. Avlastande samtal och psykologisk debriefing är exempel på två former av strukturerade samtal som visat sig effektivt som stöd efter traumatiska händelser för sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors psykologiska reaktioner och behov efter traumatisk händelse i arbete på akutmottagning. Detta med inriktning på avlastande samtal och psykologisk debriefing och vilka hinder som finns för genomförande i verksamheten. Metoden som använts var av kvalitativ design. Datainsamlingen skedde via fysiska, semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som var yrkesverksamma på två akutmottagningar i Mellansverige. Resultatet analyserades genom latent innehållsanalys. Resultatet presenterades i tre teman med åtta underteman. De teman som framkom var: Individen, Behov och Organisation. Den personliga och professionella erfarenheten upplevdes ha betydelse för hur sjuksköterskor reagerar på samt hanterar traumatiska händelser. Detta påverkade i sin tur det upplevda behovet av stöd. Även socialt stöd i form av kollegor och vänner var komponenter som påverkade upplevelsen av behovet. Majoriteten av sjuksköterskorna upplevde ett behov av strukturerat samtal så som avlastande samtal efter traumatisk händelse, främst med inriktning på fakta och bekräftelse kring händelsen. Organisatoriska hinder försvårade möjligheten till avlastande samtal och psykologisk debriefing. Slutsatsen var att behovet av stöd i form av avlastande samtal och psykologisk debriefing efter traumatisk händelse på akutmottagning var en individuell upplevelse som påverkades av en rad olika faktorer. Sjuksköterskan som individ har olika behov av samtalsstöd efter traumatisk händelse baserat på tidigare privata och professionella erfarenheter. Fakta och bekräftelse kring händelsen framträdde som viktiga för att lättare kunna hantera och bearbeta traumatiska händelser. De flesta informanter upplevde ett behov av strukturerat samtal efter en traumatisk händelse och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde att det generella behovet av samtal efter en svår händelse var stort. Strukturen i avlastande samtal tilltalade informanterna mer jämfört med strukturen i psykologisk debriefing som upplevdes för komplex. Studien belyser ett behov hos sjuksköterskorna som organisationen inte möjliggör då det förekommer brister i form av tid, resurser, ledarskap och rutiner. / In the work at an emergency department, nurses are regularly exposed to traumatic events. This can adversely affect both mental and physical health and affect the quality of care. Psychosocial work environment loads occur to a large extent, and nurses in emergency health care are highly represented in the sick leave statistics in Sweden. Working close to severely ill patients who undergo severe psychological trauma can adversely affect the nurse and an acute secondary stress can occur. Secondary traumatic stress (STS) and post-traumatic stress disorder (PTSD) are two forms of anxiety disorder that can occur after individuals experience, participate or witness an emotional traumatic event. Research is shown on the presence of both STS and PTSD symptoms in nurses working at emergency clinics which could be related to the prevalence of traumatic events. Defusing and psychological debriefing are examples of two forms of structured conversation that’s been proved effective as support for traumatic events for nurses. The aim of the study was to investigate the emergency department nurses' psychological reactions and needs after a traumatic event. This with a focus on defusing and psychological debriefing and what barriers that may exist for implementation in the working environment. The method used was of qualitative design. The data was collected through physical, semi-structured interviews with nine nurses who were working at two emergency departments in central Sweden. The data was analyzed by latent content analysis. The result was presented in three themes with eight sub-themes. The emerged themes were: The Individual, Needs and Organization. The personal and professional experience felt to be of importance for how nurses react to and handle traumatic events. This affected the perceived need for support. Also, social support such as colleagues and friends were components that influenced the experienced need. Most of the nurses experienced a need for structured conversations such as defusing after a traumatic event, mainly focusing on facts and confirmation of the event. Organizational barriers obstructed the possibility of defusing and psychological debriefing. The conclusion was that the need for support such as defusing and psychological debriefing after traumatic event in work at emergency department was an individual experience impacted by numerous various factors. The nurse as individual has various needs of support conversations after a traumatic event based on earlier private and professional experiences. Facts and confirmations about the event appeared to be important in order to be able to handle and process traumatic events more easily. Most of the nurses experienced that the general need for conversations after a traumatic event was substantial. The structure of defusing was more appealing to the informants compared to the structure of psychological debriefing, as it was regarded as too complex. The study illustrates a need of the nurses that the organization fail to meet. Deficiencies in time, resources, leadership and routines emerge.

Sekundär traumatisk stress definieras som ett psykiskt tillstånd som uppstår när en individ berörs av en annan individs trauma. Syftet med föreliggande studie var attundersöka socialarbetares kunskap och erfarenheter av sekundär traumatisk stress bland familjehemsföräldrar. Därtill ämnade studien utforska vilken generell kunskap socialarbetare har om sekundär traumatisk stress, vilken förekomst av sekundär traumatisk stress som socialarbetare som arbetar med familjehem ansåg att det fannsbland familjehemsföräldrar samt vilka metoder och potentiella strategier socialarbetare har för att bemöta sekundär traumatisk stress bland familjehemsföräldrar. Studien har en kvantitativ ansats för att samla in data från socialarbetare i Värmlands och Örebro län. Studiens resultat visade att en majoritet av de tillfrågade socialarbetarna: (1) Var bekanta med termen sekundär traumatisk stress. (2) Ansåg att familjehemsföräldrar riskerade att drabbas av sekundär traumatisk stress. (3) Använde vissa strategier och metoder för att bemöta sekundär traumatisk stress hos familjehemsföräldrar, men att majoriteten saknade en empiriskt beprövad metod. / Secondary traumatic stress is defined as the emotional distress that occurs when an individual learns about another individual's trauma. The aim of this research was to investigate what knowledge and experiences social workers have about secondary traumatic stress among foster care parents. It also aims to explore what general knowledge social workers have about secondary traumatic stress, to what extent social workers perceive that secondary traumatic stress occurs among foster care parents and what methods and strategies social workers have for prevention and intervention. The research design uses a quantitative approach to collect data from social workers in the Swedish counties of Värmland and Örebro.The findings of the study were that most of the social workers in the study: (1) Were familiar with the term secondary traumatic stress. (2) Thought that foster care parents were at risk of being affected by secondary traumatic stress. (3) Used certain strategies and methods for prevention and intervention, but that the majority lacked an empirically tested and approved method.

Denna uppsats undersöker effekter av psykologisk debriefing och avlastningssamtal efter traumatiska händelser hos brandpersonal. Enkätstudiens fokus låg på brandpersonalens känslomässiga påverkan av traumatiska händelser i arbetet. Femtionio personer deltog i enkätstudien, varav 91 procent upplevt en traumatisk händelse. Det fanns inga signifikanta skillnader i posttraumatiska stressreaktioner och psykologiskt välbefinnande hos brandmän efter traumatisk händelse beroende av huruvida brandmännen deltagit i tidig intervention i form av avlastningssamtal, psykologisk debriefing eller inte medverkat i någon form av tidig intervention. / This study investigated the effectiveness of psychological debriefing after traumatic events among professional firefighters. We sought to understand the emotional effect of traumatic events in daily work. To examine this, a survey was conducted with 59 firefighters and among these 91 percent had experienced a traumatic event. There were no significant difference in post trauma reactions and psychological well being among firefighters after traumatic event depending on participate or not participate in psychological debriefing.

Mental fatigue is a complex hidden disability. This study investigates how people with mental fatigue assess the accessibility of various typical city environments. Specifically if they use spatial strategies to redress their disability and how they view interaction with other actors in the same space. The study also aims to offer tools for city planners in order to facilitate an understanding of how infrastructure can promote accessibility in public buildings and spaces. The study at hand is qualitative and was conducted as a virtual city tour which allowed the subjects to share their experience of accessibility. Labov's theory of narrative structure was used to analyse the data. The samples of narrative were collected from people who suffer from mental fatigue after a mild traumatic brain injury. The results show that stimuli intense environments increase the use of spatial strategies and complicate the accessibility as well as the interaction with others. The study finds that people with mental fatigue should fall under the protection of the availability impact act and therefore have a legal right to accessibility promoting actions.

Inledning: Behovet av traumabehandling till flyktingar har ökat. Psykoterapeuten blir vittne till berättelser som handlar om lidande, rädsla och smärta. Syftet med denna studie är att undersöka hur psykoterapeuter upplever sitt arbete med behandling av krigs- och tortyrskadade flyktingar. Frågeställningar: 1. Hur upplever psykoterapeuter arbetet med krigs- och tortyrskadade flyktingar? 2. Använder sig psykoterapeuter av bemästringsstrategier för att hantera sina upplevelser i arbetet med krigs- och tortyrskadade flyktingar? Om så är fallet, vilka? Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk, deskriptiv ansats valdes. Fem psykoterapeuter som arbetar med krigs- och tortyrskadade flyktingar intervjuades. Resultat: Studiens resultat har en manifest del och en latent del. ”Att pendla mellan vanmakt och skapande förändring” är ett tema som representerar det underliggande, latenta budskapet, d.v.s. det som sägs ”mellan raderna” och representerar den röda tråd som finns i samtliga intervjuer. Det manifesta resultatet visar att terapeuterna upplever sitt arbete som ett privilegium och som betungande. Terapeuterna använder medvetna bemästringsstrategier för att hantera känslomässig stress. Diskussion: Terapeuternas beskrivning av sitt arbete med krigs- och tortyrskadade stämmer väl överens med tidigare forskning. Terapeuternas upplevelse av sitt arbete kan förstås genom begreppen motöverföring, projektiv identifikation, vikarierande traumatisering, sekundär traumatisk stress och posttraumatic growth. / Introduction: The need for trauma treatment for refugees has increased. The psychotherapist testifies to stories that concern suffering, fear and pain. The purpose of this study is to investigate how psychotherapists experience their work in dealing with war and torture injured refugees. Research questions: How do psychotherapists experience the work of war and torture injured refugees? Are psychotherapists using coping strategies to handle their experiences in the work of war and torture-injured refugees? If so, which? Method: Qualitative method with phenomenological, descriptive approach was chosen. Five psychotherapists working with war and torture injured refugees were interviewed. Results: ”Oscillating between powerlessness and creative change" is a theme that represents the underlying latent message, what is said "between the lines" and represents the red thread found in all the interviews. The manifest results show that the therapists experience their work as a privilege and as burdensome. The therapists use conscious coping strategies to deal with emotional stress. Discussion: The therapists' description of their work on war and torture injured is in line with previous research. Therapists' experience of their work can be understood by the concepts of transference, projective identification, vicarious traumatization, secondary traumatic stress and posttraumatic growth.

Som yrkesverksam inom sociala arbeten möter professionella tragiska människoöden och traumatiska berättelser. Utifrån återkommande exponering för dessa berättelser kan den yrkesverksamma i längden själv riskera drabbas av traumasymptom. Detta kallas för sekundär traumatisering, vilket i sin tur kan leda till utbrändhet och sjukskrivning. Studien undersöker hur chefer inom sociala verksamheter i Sverige anser att deras organisation kan förebygga sekundär traumatisering bland deras medarbetare. Studien utgår ifrån en kvalitativ, induktiv ansats där sju chefer från olika kommuner intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonerna valdes utifrån ett målinriktat, bekvämlighets- och snöbollsurval. I genomförd innehållsanalys framkom tre kategorier gällande hur sekundär traumatisering kan förebyggas: genom kunskap, en planerad organisationsstruktur samt via en öppen organisationskultur. Resultatet har sedan diskuterats utifrån tidigare forskning samt ur ett chefsperspektiv på krav-kontroll-stödmodellen. Studien konkluderar att chefer kan förebygga sekundär traumatisering. För det första genom att skapa en planerad organisationsstruktur, vilken möjliggör kontroll och stöd för medarbetarna. För det andra genom att uppmuntra en god organisationskultur som bidrar till högt socialt stöd. För det tredje genom att öka kunskapen om sekundär traumatisering, vilket fungerar som ett skydd gentemot sekundär traumatisering. Dessutom dras slutsatsen att cheferna kan använda krav-kontroll-stödmodellen som ett verktyg i sitt förebyggande arbete mot sekundär traumatisering. / Professionals within social work encounter tragic human fates and traumatic stories. Due to recurring exposure of traumatic stories it is possible for professionals to risk suffering from trauma symptoms. This is called secondary traumatisation, which can result in burnout and sick leave. The thesis investigates how managers within the social sector in Sweden find that they can prevent secondary traumatisation among their employees. The study is based on a qualitative, inductive approach where interviews with seven managers from different municipalities where conducted. The interviewees were selected based on target sampling, convenience sampling, as well as snowball sampling. In the content analysis three categories regarding how secondary traumatisation can be prevented was discovered: through knowledge, a planned organisational structure and through an open organisational culture. The result has been discussed based on existing research as well as from a manager’s perspective on the demand-control-support model. The findings conclude that managers can prevent secondary traumatisation. Fist, by creating a planned organisational structure, which enable control and support for employees. Second, by encouraging a good organisational culture, which contribute to high social support. Third, employees receive a form of protection from secondary traumatisation by increasing knowledge about the subject. Furthermore, the findings also conclude that managers can use the demand-control-support model as a tool in preventing secondary traumatisation.

Syftet med studien var att identifiera de faktorer i kvinnors utsatthet för våld av män i nära relationer som påverkar deras val och möjlighet att stanna i alternativt lämna en våldsam parrelation samt vilken inverkan och påverkan det sociala nätverket har på kvinnors beslut att stanna i alternativt lämna relationen. Genom kvalitativ innehållsanalys av fyra självbiografier skrivna av tidigare våldsutsatta kvinnor sammanställdes resultat, som tematiserades och analyserades med hjälp av teorierna och begreppen normaliseringsprocess, traumatisk bindning och uppbrottsprocess tillsammans med tidigare forskning. Resultatet visade att anledningar till att en våldsutsatt kvinna stannar i en våldsam parrelation är starka känslomässiga band, normalisering av våldet, beroende, psykisk nedbrytning, internalisering, rädsla samt hopp om förändring. Vad som gör att en våldsutsatt kvinna lämnar en våldsam parrelation är insikten om att det skulle vara ohållbart att stanna av olika anledningar samt rädsla för sitt eget eller annans liv. Uppbrottsprocessen kan förklaras likt en process i flera steg. Omgivningens stöd visade sig också ha stor betydelse i kvinnans val och möjlighet att kunna lämna relationen, dock är beslutet att lämna relationen tvunget att komma från kvinnan själv. Slutsatsen var därmed att kvinnor som utsätts för våld av män i nära relationer är en mycket utsatt grupp i samhället, relationen till männen är ofta komplex. För att bryta kvinnors isolering, som följd av våldsutsattheten, krävs insatser från omgivningen samt förändring på samhällelig nivå. / The purpose of the study was to identify the factors in women's exposure to violence by men in intimate relationships that affect their choice and ability to stay in or leave a violent relationship and what impact the social network has on women's decision to stay in or leave the relationship. Through qualitative content analysis of four autobiographies written by previously abused women, results were compiled, thematized and analysed using theories and concepts such as normalization process, traumatic bonding, and break-up process together with previous research. The results showed that reasons why an abused woman stays in a violent relationship are strong emotional bonds, normalization of violence, addiction, being mentally break down, internalization, fear and hope for change. What causes an abused woman to leave a violent relationship has turned out to be the realization that it would be unsustainable to stay for various reasons as well as fear for her own or someone else's life. The breaking process can be explained as a process in several steps. The social network had a great importance in the woman's choice and opportunity to be able to leave the relationship, however, the decision to leave had to come from the woman herself. The conclusion was thus that women who are exposed by men in intimate partner violence are a very vulnerable group in society, the relationship is often complex. Breaking women's isolation, as a result of domestic violence, requires efforts from the social network and change at the societal level.