Denna studie syftar till att undersöka förskollärares föreställningar och praktiker gällande digitalisering i förskolan samt dess användning för att skapa lärandesituationer för barnen. I takt med den digitala utvecklingen har digitalisering fått ett allt större utrymme i förskolans läroplan (2018). Detta gör att digital kompetens har blivit ett pedagogiskt uppdrag i förskolan, således är det både viktigt och betydelsefullt att forska kring hur förskollärare tar sig an detta uppdrag. Valet av metod för denna studie är kvalitativ metod som grundar sig i intervjuer där ett antal frågeområden kring förskollärarnas syn på digitalisering behandlas. Teoretiska begrepp inom sociokulturella teoribildningar som scaffolding (stöttande) och den proximala utvecklingszonen används i studien för att analysera det empiriska materialet. Resultatet visar att det är lika viktigt för förskollärare som för barn att få ett samaktivt stöttande för att vidareutveckla den digitala kompetensen. Det ligger ett ansvarstagande på förskollärarna att genom medierande verktyg arbeta på ett sätt som stöttar barnen utifrån deras proximala utvecklingszoner. Samtidigt ligger det även ett ansvar på verksamheten utifrån en organisatorisk nivå att se till så att förskollärarna får det stöd som krävs gällande deras utveckling och kunskaper för de digitala verktygen.

Abstract  Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur pedagogerna tar tillvara på lärmiljöerna som de har på sin förskola, inriktat på utomhusmiljön. I analysen används Vygotskijs teori, sociokulturella perspektivet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex olika pedagoger: fem förskollärare och en förste förskollärare. Av empirin framkom tre teman: Uppfattning om utomhusmiljön, dilemmat om pedagogernas roll utomhus och till sist barns anpassning till miljön.  Fokuspunkterna under intevjuerna låg på hur pedagogerna såg på deras lärmiljöer utomhus och vad pedagogens roll var när de befann sig i utomhusmiljön. Det undersöktes även om hur barns utveckling och lärande är kopplat till förskolans utegård. Studieresultatet indikerar på att respondenterna inte är helt nöjda med hur deras utegård ser ut, samt hur den pedagogiska verksamheten åsidosätts på utegården därav är dessa teman dominerande i analysen. Genom vår teori sociokulturella perspektivet och dess analytiska begrepp har de förtydligat om hur materialet och pedagogernas engagemang påverkar barns utveckling och lärande på utegården. Resultatet indikerar på att en aktiv pedagog, miljö och elev behövs för att undervising ska äga rum. Undervisningen utomhus ligger både på pedagogernas intresse för att undervisa samt materialet som finns tillgängligt på utegården. Materialet kan påverka barns undervising vilket gör det betydande att det finns tillgängligt material och en aktiv pedagog på utegården. Det som finns på utegården är en central del för barns utveckling och lärande, både i den fria leken och i de planerade aktiviterna.

En likvärdig undervisning och utbildning är centralt i skollagen och läroplanen, men när är en undervisning likvärdig för alla? Det finns många olika individer i varje elevgrupp vilket medför flera olika behov och förutsättningar till att lära. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare i årskurs 1–3 uppfattar begreppet likvärdighet och hur deras förståelse om begreppet omsätts i undervisningen i ämnet svenska, för att skapa en likvärdig utbildning för alla elever. Studien baseras teoretiskt i det sociokulturella perspektivet och specifikt utifrån den proximala utvecklingszonen. Materialet i studien har samlats in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Frågeställningar som besvaras är: Hur beskriver lärare begreppet likvärdighet? Vilka konsekvenser beskriver lärare att deras förståelse av begreppet likvärdighet får i deras undervisning? Resultatet visar att lärarna i studien har samma grundtanke när det kommer till definitionen av begreppet likvärdighet. Begreppet behöver inte betyda lika för alla utan att en likvärdig utbildning är efter varje individs förutsättningar och behov. Däremot visar resultatet på skillnader vad gäller hur undervisningen ser ut. Resultatet visar att samtliga lärare anser att undervisningen ska utformas efter varje individ och deras förutsättningar för att få en likvärdig utbildning men att tillvägagångssättet för att uppnå det skiljer sig åt.

Studiens syfte är att synliggöra möjligheter och begränsningar för kontinuitet och progression i barns naturvetenskapliga lärande inför övergången från förskola till förskoleklass. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet. För att identifiera möjligheter och begränsningar genomfördes intervjuer med barn, förskollärare och förskoleklasslärare. Resultatet i studien presenteras i fyra teman; barnens intressen, utmanande lärandeinnehåll och arbetssätt, samarbete och insyn samt prioriterade utvecklingsområden. Resultaten visade att barnen förväntar sig och önskar utmanande, nya innehåll och arbetssätt som inkluderar inslag av deras personliga intresseområden. Både förskolan och förskoleklassen behöver arbeta medvetet med naturvetenskap för att skapa möjligheter för kontinuitet och progression. Naturvetenskapsundervisning kan och bör utgå från barns intressen och kombineras med andra ämnesinnehåll i tema- och projektarbeten samt utformas med hänsyn till barns erfarenheter och proximala utvecklingszoner för att främja progression i barns naturvetenskapliga lärande. Detta skapar i sin tur tillfällen att beröra naturvetenskapen i samverkan mellan förskola och förskoleklass inför övergången. Resultaten har även visat att förskollärare ochförskoleklasslärare måste prioritera samverkan och skapa insyn i varandras verksamheter för att främja ett gott samarbete inför övergången till förskoleklass.

Sammandrag Syftet med detta examensarbete var att ta undersöka hur lärare resonerar kring högläsning i klassrummet samt hur de grundar sina val till den. Utifrån syftet har jag använt mig av två frågeställningar som har legat till grund för den kvalitativa intervjun som jag har genomfört med sex lärare. Lärarna arbetade i förskoleklassen – år 5. Jag har därefter transkriberat intervjuerna som spelades in på band. Med det material som de transkriberade intervjuerna innebad kunde resultatet av hur de resonerade kring högläsningen urskiljas ur två perspektiv; högläsning som en lugn stund samt högläsning som kunde knytas an till tema. Resultatet av valet av skönlitteratur till högläsningen kunde urskiljas ur tre perspektiv; elevernas önskningar, lärarnas litterära repertoar samt bibliotekariernas proffession. Genom att jag inför mitt examensarbete samt i min utbildning har tagit del av teoretisk litteratur samt facklitteratur har jag tillgodogjort mig kunskaper om att skönlitteratur kan användas med stor fördel i språkutvecklande syfte. Skönlitteraturen bidrar också till att vidga elevers syn på händelser och det samhälle som vi alla är en del av samt tillgodogöra sig kulturella kunskaper och insikter. Den slutsats som kunde dras var att de sex lärarna till stor del läste högt för eleverna i syftet att ge dem en god och lugn stund men när högläsningen valdes till ett tema blev det synligt att lärarna arbetade med högläsningen på ett annat. Då inbjöds det till samtal, eleverna bearbetade det lästa genom att rita och skriva till samt att lärarna bidrog till en läsargemenskap. Mitt examensarbete har stärkt mina tankar om högläsningens fantastiska verkan och dess potential för meningsfullt lärande i klassrummet. Nyckelord: högläsning, dialog, språkutveckling, tema/tematisk anknytning, föreställningsvärldar, proximal utvecklingszon, erfarenhetspedagogisk utgångspunkt, läsargemenskap. / SummaryThe purpose of this project was to examine how teachers look upon reading aloud to their students in the classroom, and what their choice of literature is based upon. I have approached this issue by posing two questions to six different teachers in a qualitative interview. The teachers all work in K-5th grade classes. The taped interviews have then been transcribed and two different perspectives crystallised from this material – reading aloud as a quiet time and reading aloud as part of a theme in the curriculum. By analyzing the teachers’ choice of literature, one can discern three different perspectives – the students’ choice, the teachers’ own repertoire and the role of the librarian.Throughout my teacher’s education, I have learned from my own reading of both theoretical and literary works, that reading aloud in the classroom can be used advantageously in promoting language development. Literature aids the students’ understanding of events and the society of which we are all a part, and provides them with cultural knowledge and understanding.The conclusion that can be drawn is that the six teachers primarily read to their students in order to give them a quiet, relaxing experience, but when connected to a theme in the curriculum, the focus of reading aloud became another. Then the students were invited to discuss the text, they worked on processing the text by both drawing and writing about it, and the teachers conveyed the importance of sharing a common reading experience.This project has strengthened my belief in the fantastic impact of reading aloud in the classroom, and its potential for meaningful classroom learning.Key words: reading aloud, dialogue, language development, theme/thematic, connection, proximal zone of development, experiential learning, perception, common reading experience.

Detta självständiga arbete tar sin utgångspunkt i en undran över hur lärare tillvaratar elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen.  Syftet är att bidra med mer kunskap om hur lärare reflekterar kring elevers möjliga utveckling utifrån två forskningsfrågor: Hur beskriver lärare mötet mellan lärare och elev för att tillvarata elevens möjlighet att utvecklas inom den enskilda instrumentundervisningen? Vad karaktäriserar lärares utsagor om elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen? För att besvara forskningsfrågorna har material i form av tre intervjuer med musiklärare samlats in. Intervjuerna har analyserats med kulturhistoriska teoretiska begrepp.  Resultatet visar att lärare använder sig av olika strategier för att identifiera och hantera elevers aktuella utvecklingsnivå och aktivera elevers närmaste utvecklingszon på ett önskvärt sätt. Lärare använder sig även av verktyg och tecken, som inspelning och genre för att mediera kunskap. Vidare visar resultatet även att elevers egna viljor och förtroende för läraren är viktiga komponenter för lärare att ta hänsyn till för att möta elevers potentiella utveckling. Utöver detta visar resultat att det finns hinder för elevers möjliga utveckling som har varit karaktäriserande för informanternas utsagor. De hinder som beskrivs är om läraren har för många elever vid ett givet tillfälle, psykiska samt sociala problem hos eleven eller om uppgifterna som eleven får är alldeles för svåra.

Utvecklingsprojektet bygger på aktionsforskning som har skapats med målet att öka samlärandet i olika typer av gruppsammansättningar när elever skapar digitala animeringar med hjälp av appen Puppet Pals. Projektet har utförts på ett fritidshem med elever från förskoleklass upp till årskurs 3. Syftet med projektet var att utveckla arbetssätt på fritidshemmet med digitala verktyg som främjar elevers samlärande. Metoder som har använts är intervjuer med artefakter och direkt observation tillsammans med videoinspelning av aktionerna. Aktionerna har analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk för att studera barns lärande på digitala lekplatser. Socialt lärande och multimodalt arbetssätt är centrala begrepp för projektets pedagogiska positionering. Resultatet visar hur gruppsammansättningar kan ha inverkan på vilket samlärande som sker och att yngre elever behöver mer stöttning av lärare vid undervisning med digitala verktyg. Resultatet visar även hur undervisning med digitala verktyg inte behöver innebära stillasittande elever. Utvecklingsprojektet syftade till att introducera ett nytt arbetssätt med digitala verktyg eftersom det saknades i det aktuella fritidshemmet. Efter avslutade aktioner visade fritidshemmets elever ett intresse för att hålla det nya arbetssättet igång. Avslutningsvis kan vi konstatera att det är eleverna som har spunnit vidare på att fortsätta hålla arbetssättet med digitala verktyg vid liv utan personalens inverkan.

Examensarbetet behandlar ämnet fri lek under den fria tiden på fritidshem. Syftet med arbetet var att få mer kännedom om hur barn på två fritidshem lekte och samspelade med varandra i ett lärande, samt hur fritidspedagogerna såg och förhöll sig till barnens lek under den fria tiden. Följande frågeställningar preciserades i arbetet: Hur leker barnen på två utvalda fritidshem? Hur förhåller sig fritidspedagoger till barnens lek under den fria tiden? En nyckelforskare vi använt oss av i arbetet är Maria Øksnes (2011) som beskriver skolan som en institution där leken och barndomen är institutionaliserad i dagens samhälle. Den nyckelteori och teoretiska ram som används i arbetet är en teori av Berger och Luckmann (2010) och idén om sociala konstruktioner. Insamlingen av det empiriska materialet skedde via observationer där det observerades hur barn lekte under den fria tiden. Observationerna användes sedan till grund för gruppintervjuerna som genomfördes med fritidspedagogerna. Slutsatsen blev att barn lekte väldigt olika och att leken under den fria tiden skiljde sig åt mellan fritidshemmen. På det ena fritidshemmet lekte barnen mer fantasirikt medan barnen på det andra fritidshemmet mer engagerades av fritidspedagogen för att starta lekar. Fritidspedagogernas förhållningssätt till barnens lek var jämförelsevis lika mellan fritidshemmen. Samtliga fritidspedagoger såg ett lärande och ett kunskapsutbyte i leken under den fria tiden, något de även ansåg var positivt. Fritidspedagogerna arbetade aktivt med konflikthantering och förebyggande av utanförskap.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uttrycker sina funderingar och tankar kring hur barngruppers sammansättning i förskolan påverkar barn i behov av särskilt stöd. Studien bygger på kvalitativ metod och består av fyra intervjuer med verksamma förskollärare. Materialet analyseras utifrån ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv. Centrala begrepp i analysen är inkludering och den proximala utvecklingszonen, vilka understryker förskolans uppdrag att erbjuda goda lärandemiljöer för alla barn oavsett förut-sättningar. Studiens resultat visar att förskollärarna anser att barn i behov av särskilt stöd påverkas negativt av barngruppernas sammansättning. Bland annat framkommer en önskan om mindre barngrupper och högre personaltäthet samt bättre tilldelning av resurser utan krav på diagnos. Detta skulle gynna barn i behov av särskilt stöd eftersom förskollärarna på så vis får bättre förutsättningar att bemöta alla barn. Stressen, bland såväl personal som barn, tros kunna minska vilket ger en bättre arbetsmiljö. Koncentration, ljudvolym och kvalité kan förbättras. Fokus kan flyttas från problem till möjligheter och barnens förmågor kan stärkas.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lässvaga elever på ett teoretiskt gymnasieprogram läser och tillägnar sig undervisningstexter. Jag utgår från ett dimensionellt synsätt på läskompetens, som innebär att det inte fanns någon definitiv gräns mellan lässvaga elevers och genomsnittliga läsares läsförmåga. Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen, som innebär att språkutveckling är beroende av tänkandets utveckling och tvärtom, tjänar också som utgångspunkt. Uppsatsen belyser elevernas förutsättningar att förstå texterna, hur texternas språk och strukturer möjliggör respektive hindrar dem att bli förstådda och hur didaktiken i klassrummet påverkar elevernas läsförståelse. Min fältstudie består av observationer och intervjuer, som jag analyserar tillsammans med undervisningstexterna på ett hermeneutisk, det vill säga förståelseinriktat sätt. Det visar sig att elevernas förståelse av undervisningstexter beror av vilket stöd de får för att klara av att läsa, vilken genre texten representerar, och i hur stor utsträckning textförfattaren leder eleven genom texten. Lärobokstexterna kräver ämnesspecifik förförståelse vilket kan utgöra ett hinder för förståelsen. När eleverna i min undersökning förstår undervisningtexterna blir de motiverade. Min slutsats är att de behöver texter som motsvarar deras läsförmåga och hjälp att utveckla lässtrategier för att läsa de texter som används.