The aim of this study is to investigate whether professionals' work with women exposed to violence has changed during the Covid-19 pandemic. The purpose of the study has focused on investigating whether the pandemic has affected the interaction and meeting between women exposed to violence and  professionals, as well as the presumed impact on women's opportunity to seek help during this period through the professionals' perception. This work follows a qualitative approach with semi-structured interviews. Six Interviews have been made with five social secretaries and one social worker within a non-profit organization. The collected empirical evidence has undergone a thorough thematic analysis in relation to our theories; professionals' room for action, the professional approach and non-verbal communication. The results of the study show that the Covid-19 pandemic has had a major impact on the work with women exposed to violence, to the extent that adjustments have been made to the work even though the actual way of helping has persisted and not changed. The pandemic has in many ways made the human interaction between professional and client more difficult, and women's search for help has been affected to some extent. The isolation has lead women to be more cautious and therefore made it more difficult to seek help. In order to facilitate the professionals' work and enable the meeting with clients, digitization has been of great help in this and the biggest change in the professional work as a result of the pandemic. However, professionals feel that digitization as a tool should be used with great caution, as they work with women who do not live free and are exposed to violence. The digital communication can easily be discovered by the perpetrator of violence. It is in the professionals greatest interest to ensure the safety and security of their clients, both in terms of the spread of the virus but also in the use of digital tools. The conclusion of this study is that the Covid-19 pandemic has changed the work by making digitization a new way of executing their work, which in turn has contributed with both advantages and disadvantages. It can affect the interaction between the professional and the client, as it can be a risk to communicate via digital tools, and the human encounter can be difficult to maintain. It may also be beneficial in many cases as it is an efficient and time-saving way of working, for both parties. In conclusion, the use of digital tools will most likely not disappear, even if the pandemic will. It is largely appreciated and will be useful for various aspects in the future of social work.

Våld i nära relation är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem. Bara i Sverige har fler än 300 kvinnor dött till följd av våld i nära relation de senaste 20 åren och var femte vuxen kvinna i Sverige någon gång under sitt liv blivit utsatt för psykiskt eller fysiskt våld av en partner. Hur våldsrelationer porträtteras i samtida skönlitteratur kan ha en inverkan på läsarens uppfattning av fenomenet. Syftet med denna studie är att ta reda på om teorier gällande våld i nära relation reflekteras i beskrivningarna av våld i nära relation som återfinns i skönlitterära böcker.  I denna studie analyseras tre samtida skönlitterära bästsäljare utifrån teorin om normaliseringsprocessen, som bryts ner i tre delar; normalisering, internalisering och externalisering, samt teorier kring barns inverkan på våldsutsattas beslut att lämna eller att stanna kvar i relationen. Målet med studien är att undersöka om och hur dessa teorier speglas i litteraturen. Resultatet visar att delar av samtliga teorier speglas i alla tre författares berättelser. Hur tydligt teorierna speglas skiljer sig åt mellan böckerna, men vår uppfattning är att böckerna antagligen har bidragit till mer kunskap gällande våld i nära relation för läsaren. / Intimate partner violence, IPV, is a serious and widely-spread societal issue. In Sweden alone, more than 300 women have died during the last 20 years due to IPV and one in five adult women in Sweden have experienced psychological or physical violence from their partner during their lifetime. How IPV is portrayed in contemporary fiction may affect the readers image of the issue. The aim of this study is to explore if scientific theories about IPV are reflected in the descriptions of IPV in fictional books. Three contemporary bestsellers are analysed based on the concept of the normalisation process, which is broken down into three parts; normalisation, internalisation and externalisation, as well as theories regarding the impact children can have on the victim's decision to leave the relationship. The goal is to investigate whether and how these theories are reflected in the literature. The results show that all three theories are reflected in the books. How clearly the theories are reflected differs between the books, but our opinion is that the books have probably contributed to more knowledge regarding IPV for the reader.

Introduktion: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem då ungefär var tredje kvinna som lever eller har levt i en parrelation utsatts för olika former av våld i nära relation. Våld mot kvinnor i nära relation riskerar att öka under rådande Covid-19-pandemi. Åtgärder för att minska smittspridningen av viruset som lock down och social distansering sätter redan utsatta kvinnor i en än mer utsatt situation som i sin tur kan bidra till att kvinnans redan utsatta situation kan förvärras ännu mer. Syfte: Att undersöka vilken påverkan Covid-19-pandemin har på våld mot kvinnor i nära relationer. Metod: En strukturerad litteraturstudie baserad på 10 originalartiklar. En tematisk analys användes. Resultat: Fyra teman och fem underteman rörande Covid-19-pandemins påverkan på våld mot kvinnor i nära relation framkom ur analysen. De teman som framkom var våld i nära relation ökar under Covid-19-pandemin, olika typer av våld i nära relation under Covid-19-pandemin, psykisk ohälsa som en konsekvens av våld i nära relation under Covid-19-pandemin, svårare att söka hjälp under Covid-19-pandemin. Slutsats: Våld i nära relation ökar under Covid-19-pandemin och samhällets åtgärder för att minska smittspridningen av viruset via lock down och social distansering är de främsta orsakerna till att våldet ökar. Redan utsatta kvinnor befaras därmed att drabbas ännu mer genom pandemins negativa konsekvenser som således gör det mycket angeläget att framhäva sambandet mellan våld mot kvinnor i nära relationer och Covid-19-pandemin i framtidas forskning.

Hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) är ett komplext fenomen somnyligen fått utökat utrymme inom svensk debatt och politik. Tidigareforskning visar att det saknas förståelse för hedersrelaterat våld utanförramarna av kulturella perspektiv. Vidare leder detta till en otillräcklig ochsimplifierad bild av fenomenet. Forskning visar även att behandlare somhjälper och vårdar hedersvåldsutsatta kvinnor bemöter klienten utifrån sinaföreställningar. Föreställningar om individer av annan kultur är oftageneraliserande och påverkar kvalitén på given hjälp och vård. Syftet meddenna studie är att undersöka hur socialarbetare beskriver sitt arbete medhedersvåldsutsatta kvinnor. Vi ämnar även att undersöka vilka föreställningarom kvinnorna som framkommer ur socialarbetarnas beskrivning av arbetet.Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med socialarbetare inomfältet av HRV framkom att det idag finns fler hinder än möjligheter i detpraktiska arbetet. Resultatet av denna studie visar att den hedersvåldsutsattakvinnan generaliseras då hon sällan blir förstådd utanför kontexten av henneskultur. Därigenom blir våldet hon utsätts för förminskat med tiden. Dettabeskrivs främst ha grund i att det hjälpande och stöttande arbetet utförs undertids- och resursbrist. Därför är det av vikt att den hjälpsökandehedersvåldsutsatta kvinnan får professionella möten där vikt läggs påinkludering och individuella behov. Resultatet visar att kvinnan som kännersig förstådd stannar kvar i det professionella samarbetet och har större chansatt bryta sig från våldet inom hennes familj.

The aim of the study has been to highlight men's experiences of their violence against their former partners. The questions that answered the purpose of the study have focused on the reasons why men tend to use violence against their partners and whether they subsequently take responsibility for their violence and if so, how this is the case. The study is of a qualitative approach and is based on five interviews with men who have been treated for their violent behavior. The theories that the study leans towards are the social psychological and sociological perspectives with a focus on social heritage and the social learning theory. The study's empirical data and the causes of the violence is also linked to the external factors of the ecological perspective, such as drugs, alcohol, economic vulnerability and crime. Other theoretical perspectives and explanatory models that are used to explain men's acts of violence against their former partner are the disfavor perspective in the individual psychological perspective, the gender power perspective and system theory explanatory models. The result of the study indicate that the causes of men's violence against women are often explained as the woman's own fault when the man often believes that the woman has provoked him to take violence. Many times, however, there are several different reasons for men's violence against women who are interwoven in several different theoretical explanatory models. Many of the men in the study still do not take responsibility for their acts of violence and do not want to identify themselves as a women abusers, even though they have been treated and in therapy for the violence against their former partner. However, some of the men in the study also found that the treatment helped them understand the causes of the violence and that they also have a responsibility as it comes to the violence they subjected their former partners to. / Studiens syfte har varit att belysa mäns erfarenheter av sitt våld mot sina tidigare partners. Frågeställningarna som besvarat studiens syfte har fokuserat på orsakerna kring varför män brukar våld mot sina partners och huruvida de i efterhand tar ansvar för sitt våld och hur i så fall detta ter sig. Studien är av kvalitativ ansats och grundar sig på fem intervjuer med män som har gått i behandling för sitt våldsamma beteende. De teorier som studien lutar sig mot är de socialpsykologiska och sociologiska perspektiven med fokus på det sociala arvet samt den sociala inlärningsteorin. Studiens empiri och orsakerna till våldet kopplas även samman med det ekologiska perspektivet och då med fokus på de yttre faktorerna så som droger, alkohol, ekonomisk utsatthet och kriminalitet. Andra teoretiska perspektiv och förklaringsmodeller som används för att förklara männens våldshandlingar gentemot sin före detta partner är vanmaktsperspektivet, det individualpsykologiska perspektivet och könsmaktsperspektivet. Studiens resultat pekar på att orsakerna till mäns våld mot kvinnor ofta förklaras som kvinnans eget fel då mannen många gånger anser att kvinnan har provocerat honom till att ta till våld. Många gånger kan det dock finnas flera olika orsaker till mäns våld mot kvinnor som är sammanvävda i flera olika teoretiska förklaringsmodeller. Flera av männen i studien tar fortfarande inte ansvar för sina våldshandlingar och vill inte identifiera sig som kvinnomisshandlare, trots att de gått i behandling och i terapi för våldet mot sin tidigare partner. Vissa av männen i studien tyckte dock att behandlingen hjälpte dem till att förstå orsakerna till våldet och att de även har ett ansvar då det kommer till våldet som de utsatt sina tidigare partners för.

Syftet med denna avhandling är att utforska barns perspektiv på respons i samband med att de upplever våld i nära relation. Särskild betoning ligger på barnens egna, deras syskons, mor- och farföräldrars och andra vuxnas handlingar och reaktioner. På så sätt är målet att undersöka det relationella sammanhangets betydelse för våldsutsatta barn. Avhandlingens teoretiska ansats utgörs av barndomssociologi, sociologin om detpersonliga livet och positioneringsteori. Avhandlingen består av fyra delarbeten. Artikel I analyserar hur barns röst används i kvalitativ forskning om barn som upplever våld. De följande empiriska artiklarna, som bygger på analyser av kvalitativa intervjuer med 20 barn (11–19 år), undersöker barns erfarenhet av respons i samband med våld. Barnens berättelser visar att det ofta finns personer som känner till våldet och undersöker hur barnen själva, deras syskon (artikel II), mor- och farföräldrar (artikelIV) samt andra vuxna (artikel III) positionernas i barnens berättelser. Resultaten visar att barn upplever och responderar på våld på en rad olika sätt. Även personer i det relationella sammanhanget reagerar olika gentemot det utsatta barnet, vilket kan förstås utifrån att relationer omges av olika förväntningar och att respons är ett interaktionellt fenomen – individer i barnens närhet anpassar sin respons efter hur barnen responderar.Omgivningens respons beskrivs av barnen som hjälpsamma eller ohjälpsamma beroende på hur lyhörd, tillgänglig och nära individen upplevs. Avhandlingen visar vidare på att barnen har ett begränsat handlingsutrymme och endast ett fåtal positioner finns tillgängliga när de upplever våld. De primära positioner de våldsutsatta barnen erbjuds är de som ”sårbart offer”, ”sårbar men kompetent aktör” samt ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”. En nyckelfaktor för att barnen ska få hjälpsam respons är att de positioneras som både sårbara offer och som kompetenta aktörer. / The aim with this thesis is to explore children’s perspectives on responses when experiencing intimate partner violence (IPV). Special focus is on the children’s own responses, as well as the actions and reactions of their siblings, grandparents and other adults in their proximity. Through this, the objective is to explore the significance of the relational setting for children exposed to IPV. This thesis is inspired by the sociology of childhood and the sociology of personal life. It has also employed positioning theory. The thesis consists of four papers. In article I, the use of children’s voices in qualitative research with children exposed to IPV is discussed. The following empirical papers, who are based on analyses of interviews with 20 children (11–19 years of age), explore children’s experiences of responses when exposed to violence. The children’s stories suggest that there often are people who know about the violence and the articles analyse how children position themselves in their stories, but also how they are positioned by their siblings (article II), their grandparents (article IV) and other adults (article III). Children exposed to IPV may experience the violence differently and respond to the abuse in a variety of ways. Similarly, individuals in the children’s relational setting may respond to the abused children differently, which can be understood on the basis that relationships are surrounded by different expectations and that responses are interactional phenomenon – individuals close to the children partly adapt their response to how the children react to the abuse. Children describe responses from individuals in their relational setting as either helpful or unhelpful, depending on how responsive, accessible and intimate the individual is perceived. The thesis also suggests that the children have a limited room for maneuverer and only a few positions available for them in the aftermath of violence. The primary attainable positions to the children experiencing IPV are the ones as ‘vulnerable victim’, ‘vulnerable but competent actor’, and ‘adult-like and caregiving actor’. A key factor for children to receive helpful responses is being positioned as vulnerable victims and as competent actors simultaneously.

Den globala forskningen uppskattar att över en miljard barn har utsatts för våld i hemmet någon gång under det senaste året. Våldet ses som en kränkning mot de mänskliga rättigheterna och ett internationellt folkhälsoproblem av flera världsomspännande människorättsorganisationer. I Sverige framgår det att över 200 000 barn någon gång under sin uppväxt utsatts för eller bevittnat våld i hemmet. Forskningen är tydlig när det kommer till våldets negativa påverkan och dess alvarliga konsekvenser på barns kognitiva och emotionella utveckling. I Sverige finns ett flertal organisationer inom välfärden som har ansvar för att synliggöra barns utsatthet för våld och skyldighet att anmäla denna typ av överträdelse till socialtjänsten. En av dessa instanser är Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där barn och ungdomar möter en professionell vuxen för psykiskt relaterad problematik och där den professionelle har ett ansvar att genom frågor kartlägga risken för en patients våldsutsatthet. Syfte med denna studie är att undersöka ifall det finns något samband mellan faktorer såsom utbildningsbakgrund, arbetserfarenhet och organisatoriska och behandlare på BUPs benägenhet att fråga patienten om våld i den initiala bedömningsprocessen. Målet med studien är att öka kunskapen om vilka faktorer som kan ha en inverkan på behandlarens benägenhet att fråga om våld. Studien är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats där empirin har samlats in genom en webbenkät som respondenterna fått tillgång till via mail. Resultatet är baserat på de 197 respondenterna som deltog i studien, vilkas svar tolkats genom deskriptiva och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Sambandet mellan de bivariata analyserna i resultatkapitlets andra del redovisas i tabeller och redogör för respondenternas svar på frågor som behandlar hur det ställer sig till att fråga om våld samt vilka begrepp de inkluderar i sin våldsdefinition i förhållande till utbildningsmässiga, erfarenhetsmässiga och organisatoriska faktorer. Resultatet av studien visar att socionomer känner en större trygghet att fråga om våld, inkluderar fler begrepp i sin våldsdefinition samt att deras grundutbildningen behandlat ämnet våld i nära relation i större utsträckning än behandlare med en bakgrund inom psykologi eller vård och medicin. Vad som även framkommer är att behandlare vars BUP-kontor implementerat riktlinjer för hur våld ska definieras inkluderar fler begrepp i sin definition av våld än behandlare som arbetar på kontor som inte implementerar sådana riktlinjer. I diskussionsdelen argumenterar vi till exempel för att en bredare våldsdefinition skulle kunna komma att påverka huruvida en orosanmälan till socialtjänsten utreds då våld är preciserat i anmälan.

In recent decades, men’s violence against women has been perceived as an increasing problem in our societies. Men’s violence against women are nowadays also classified as a serious crime against human rights. The violence in an intimate relationship between a man and a woman restricts the woman’s sense of freedom and justice. The violence results in violation of the women’s rights to a private life.  It's usually the physical and sexual abuse of women that is the center in legal contexts within the scope of domestic violence against women. It’s therefore necessary to examine other specific forms of domestic violence within the legal scope in Sweden and the European Convention on Human Rights. This study has focused on the psychological abuse against women as a form of domestic violence. The psychological abuse against women is a serious matter in the Swedish society. This study has examined whether the psychological abuse against women is included in the Swedish criminal classifications. It has also examined whether the psychological abuse is, or should, apply within the state’s positive obligations especially in article 8 in the European Convention.  The results of this study have shown that Sweden do not have legal security for all forms included in psychological violence even though it’s such a serious issue in the Swedish society today. It has also shown that the right to privacy and a private life may be one of the reasons why Sweden hasn’t come up with a criminal provision against psychological abuse against women. Women’s right to a private life and freedom from all forms of abuse are therefore not fulfilled under the state’s positive obligations without this criminal provision, according to the positive obligations that article 8 in the European Convention should provide to all individuals.  Key words: Human rights, Women’s rights, State’s positive obligation, Domestic violence, Psychological abuse, Intimate relationship, Private life, European Court, European Convention on Human Rights, Swedish legal context.

This essay examines how family-related violence was depicted in art in Sweden during the 70s, 80s and 90s. A major shift in the views of violence within the family and in relationships occurs during this period, which becomes evident through a change in laws but is also visible in an ongoing social debate. Basing my research on a number of works by female artists, depicting violence, I have analysed ways of interpreting and understanding the violence in these images, in relation to the changed views on family, gender roles and violence. The female perspective on violence is often the same as the perspective of the violated, and I have chosen to study female artists, thus assuming that a changed attitude is most clearly reflected in this group.The artists included in the study are Marie-Louise Ekman, Marja Ruta, Kristina Abelli Elander, Maria Lindberg, Maria Friberg and Monica Larsen Dennis, Helene Billgren, Tuija Lindström, Charlotte Gyllenhammar, Anna-Maria Ekstrand and Annika von Hausswolff.The works are grouped into four categories based on a model created by Gregory H. Stanton, which he developed in the survey of genocide. His model depicts ten stages in which violence slowly increases. My division is in four stages and is named structural violence, embodied acts of violence or abuse, crime victims or traces of crime, and consequences of violence. Seen over the period covered by the study, one can observe an increase in the number of images with violent content. The depictions change from being political messages to becoming more provocative and questioning power structures. This is a development which is happening simultaneously with the breakthrough of postmodern art.The artists have in several works been influenced by or relate to images of violence shown in news media and popular culture, a genre that grows during the 1980s home video epoch. But the art not only interacts with other visual media, it also wants to involve the viewer by exploring and questioning values and hierarchies in society.The girl as a symbol of an innocent victim is represented in several of the works, and the girls are given a much greater freedom of action in the artworks than in reality. A concealed aggression is made visible and in several of the works the girls act violators.Depiction of violence has not been treated as a theme or categorized as a separate genre in the arts. To the extent that I have found analyses of works containing violence in the arts, there has been a hesitative attitude and the images have been perceived as simple in a communicative or interpretive aspect. In my study, I come to another conclusion, Seeing that the processing of violence in the artistic works creates a counter-image to stereotypical and simplified images in media and and so helps us to see the normative values, power imbalances, behaviours and expectations that are often the basis for acts of violence.

Inledning: Våld i nära relation är ett erkänt problem som finns världen över och som påverkar samhället samt folkhälsan negativt och det kan kopplas ihop med viktiga angelägna frågor som fattigdom, sjukdomsbörda och de globala målen för hållbar utveckling. Trots att det finns flertalet internationella och nationella handlingsplaner, strategier samt målsättningar kvarstår problemet. Vilket också borde tolkas som ett misslyckande från samhället och ett svek mot dem som dagligen lever i utsatthet. Våldet medför stora konsekvenser för den enskildes livskvalité, både fysiska, psykiska och strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är många barn som lever i familjer där våld förekommer och risken för att barnen påverkas negativt både på kort- och långsikt är mycket hög. Alla i samhället måste ta sitt ansvar, dra sitt strå till stacken och börja bidra föratt kunna sätta in relevanta, långsiktiga och målinriktade åtgärder för att förebygga våld i nära relation. Skolan borde ses som en central och betydelsefull aktör som kan ha en avgörande roll för det förebyggande arbetet gällande våld i nära relation. Det är där barnen tillbringar många timmar om dagen för att utvecklas, utbildas samt socialiseras in isamhället och det är också där skolan kan förebygga och upptäcka barnen som kan tänkas bli eller är utsatta. Därför har det varit angeläget att undersöka om och hur grundskolor i en stor svensk stad kan arbeta förebyggande gällande våld i nära relation genom att intervjua rektorer samt lärare. Detta för att få en ökad kunskap och förståelse om skolans kunskap samt erfarenheter gällande de förebyggande arbete mot våld i nära relation. Metod: För att besvara studiens syfte och frågor har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer tillämpats. Av totalt 54 tillfrågade skolor från två kommuner svarade två skolor ja, varav två rektorer och fem lärare. Efter intervjuerna har de transkriberats för att analyseras och bearbetas genom kvalitativ innehållsanalys för att hitta djupet och relevanta mönster för studiens syfte. Resultat: Det som framkommit av respondenterna i intervjuerna är att skolorna arbetar till viss del med förebyggande arbete genom dagligt värdegrundsarbete men att arbetet behöver utvecklas. Vidare framkommer det av respondenterna att skolan har bristande kunskap inom området vilket skapar en osäkerhet hos berörda. Men de lyfter också att de har förutsättningar att arbeta förebyggande gällande våld i nära relation samt vikten av relationen mellan lärare och barnen. De hinder som framkommit handlar om svårigheter i samarbete med socialtjänsten vilket främst berör sekretessen och att det mer består av informationsöverlämnande än samarbete. Diskussion: Resultatet har under diskussionen analyserats och satts i sammanhang till tidigare forskning och teorierna self-efficacy och relationskompetens. Vidare har även studiens styrkor och svagheter diskuteras under metoddiskussionen. Slutsats och framtida forskning: Den slutsats som kan dras utav studien är att skolan är en viktig skyddsfaktor för barn som kan tänkas bli eller är utsatta. Det är viktigt att skolan tar sin roll samt anmälningsplikt på allvar. Men det behövs mer utredning och forskning inom flera områden, som att öka kunskapen om våld i nära relation inom skolan, hur skolan kan arbeta förebyggande mot våld i nära relation och om det ska ingå i skolans ordinarie uppdrag samt utveckla samarbetet mellan skolan och socialtjänsten. / Introduction: Intimate partner violence is a recognized problem that exists worldwide andnegatively affects society and public health, and it can be linked to important pressing issuessuch as poverty, the burden of disease and the global goals for sustainable development. Despitethe fact that there are several international and national action plans, strategies and objectives,the problem remains. Which should also be interpreted as a failure on the part of society and abetrayal of those who live in vulnerability on a daily basis. The violence has majorconsequences for the individual's quality of life, both physical and psychological, and conflictswith human rights. There are many children who live in families where violence occurs and therisk of the children being negatively affected both in the short and long term is very high. Everyone in society must take their responsibility, do their part and start contributing to be ableto implement relevant, long-term and targeted measures to prevent intimate partner violence. The school should be seen as a central and important actor that can have a decisive role in thepreventive work regarding intimate partner violence. It is where the children spend many hoursa day to develop, be educated and socialized into society and it is also where the school canprevent and detect the children who may be or are vulnerable. Therefore, it has been importantto investigate whether and how elementary schools in a large Swedish city can workpreventively regarding intimate partner violence by interviewing principals and teachers. This is to gain an increased knowledge and understanding of the school's knowledge and experiencesregarding the preventive work against intimate partner violence. Method: In order to answer the study's purpose and questions, a qualitative method with semistructured interviews has been applied. Out of a total of 54 surveyed schools from two municipalities, two schools answered yes, of which two principals and five teachers. After the interviews, they have been transcribed to be analyzed and processed through qualitative content analysis to find the depth and relevant patterns for the purpose of the study. Results: What emerged from the respondents in the interviews is that the schools work to some extent with preventive work through daily value-based work, but that the work needs to bedeveloped. Furthermore, it appears from the respondents that the school has a lack of knowledge in the area, which creates uncertainty among those concerned. But they also emphasize that they have the conditions to work preventively regarding intimate partner violence and the importance of the relationship between teachers and children. The obstacles that emerged are about difficulties in cooperation with social services, which mainly concernsconfidentiality and that it consists more of information handing over than cooperation. Discussion: During the discussion, the results have been analyzed and put in context to previous research and the theories of self-efficacy and relational competence. Furthermore, the study's strengths and weaknesses have also been discussed during the method discussion. Conclusion and future research: The conclusion that can be drawn from the study is that schoolis an important protective factor for children who may be or are vulnerable. It is important that the school takes its role and reporting obligation seriously. But more investigation and researchis needed in several areas, such as increasing knowledge about intimate partner violence within the school, how the school can work preventively against intimate partner violence and whether it should be part of the school's regular mission, as well as developing cooperation between the school and social services.