Syftet med litteraturöversikten är att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser i mötet med vårdpersonal. Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem och påverkar kvinnorna på flera plan bland annat psykiskt och fysiskt. Dessa kvinnor kommer ofta i kontakt med hälso- och sjukvården på grund av olika anledningar. Våldsutsatta kvinnor möter sjukvårdspersonal när de befinner sig i ett utsatt läge, vilket kan skapar svårigheter och möjligheter för kvinnorna. Litteraturöversikten utgår ifrån 12 kvalitativa artiklar som granskats och analyserats. Resultatet presenteras utifrån två olika huvudteman: Att dela med sig av våldet och Vårdpersonalens roll i mötet och fyra underteman: Rädslan av att dela med sig av sin våldsutsatthet, Förutsättningar för att våga berätta i vårdmötet, Bristande förtroende för vårdpersonal och Behovet av empati och förståelse. Sammanfattningsvis framkommer det att våldsutsatta kvinnor upplever bristande empati, negativa attityder samt ett behov av trygghet. Vårdpersonal behöver visa förståelse för kvinnan i den utsatta situationen. Att vårdpersonal ställer frågor på rätt sätt om våld kan vara en bidragande faktor till att kvinnor vågar öppna upp sig om sin våldsutsatthet. Att öka vårdpersonalens kunskaper om våld i nära relationer kan bidra till ett tryggare möte, så som att ge stöd kan resultera att i lindra lidandet för kvinnorna.

I Sverige drabbas cirka 30 000 personer av stroke varje år. Stroke kan vara ett livshotande tillstånd med hög mortalitet samt är den främsta orsaken till neurologiskt handikapp och kan innebära ett livslång lidande. Tidigare forskning visar att tiden från symtomdebut till trombolysbehandling har stor betydelse för att minska de neurologiska skadorna hos patienter som drabbas av stroke. Dock saknas det studier som undersöker tidsåtgången prehospitalt vad gäller ambulanssjukvårdens tid på plats hos patienten.  Studien syftade till att genom journalgranskning undersöka de dokumenterade åtgärderna och tiden på plats som ambulanssjukvården spenderat hos patienter med stroke. En kvantitativ ansats med retroperspektiv journalgranskning valdes som metod. Utgångsmaterial var uppföljningsprotokoll från röntgenavdelningen där 137 patienter fått trombolysbehandling under 2014 och 2015. Efter exklusionskriterier granskades 121 journaler. Med bakgrund av internationella riktlinjer valdes 15 minuter som riktvärde av tid på plats för jämförande. Resultatet visade att ambulanspersonalen i snitt spenderar 19,5 (2-54) minuter på plats hos patienter som drabbats av stroke och fått trombolysbehandling. Studien fann ingen signifikant skillnad av antal dokumenterade åtgärder hos patienter där sjuksköterskan spenderat mindre än 15 minuter respektive mer än 15 minuter. Utifrån medeltiden hos de granskade fallen i studien samt att det saknas specifika tidsmål i nationella riktlinjer ges rekommendationen att införa specifika tidsmål i riktlinjer samt att begränsa åtgärder på plats hos patienten till att säkra och stabilisera ABC samt att genomföra AKUT-test.

Bakgrund: Dyspné är en subjektiv upplevelse av att inte kunna få luft och är en av de vanligaste sökorsakerna inom akutsjukvård i Sverige. Dyspné är ett symtom på en mängd olika diagnoser såsom hjärtsjukdom, lungsjukdom, Sepsis etc. För att bedöma och prioritera patientens grad av vårdbehov prehospitalt används triagesystemet; Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS). RETTS är uppbyggt av två bedömningssystem, Emergency Signs and Symtoms (ESS) och vitalparametrar (VP). I vårdmötet med  patienten ansvarar  sjuksköterskan inom ambulanssjukvården för  att utföra bedömningsåtgärder enligt RETTS. För att identifiera symtom och tecken (ESS) på dyspné ingår elektrokardiogram (EKG) i bedömningen enligt RETTS. Det finns idag kunskapsluckor vad gäller följsamheten till RETTS bland ambulans sjuksköterskor. Syfte: Att undersöka vilken grad av följsamhet sjuksköterskor inom ambulanssjukvård har till bedömningsåtgärder enligt RETTS i vårdmöte med patienter som drabbats av dyspné. Metod: Kvantitativ design med ett slumpmässigt retrospektivt urval. Resultat: Etthundrasextioen patienter bedömda som dyspné granskades, medianåldern var 79 år och cirka hälften var män. Fullständiga VP togs i 92% av fallen och EKG i 43% av fallen. Vi fann inga statistiska skillnader i följsamhet beroende på kön, prio eller tid på dygnet. Patienter med tidigare hjärtsjukdom (N=58) fick oftare EKG (53%) än patienter med enbart lungsjukdom (20%, N=41) p= <0.001. Konklusion: RETTS består av två samanlagda bedömningar; VP och ESS (där EKG ingår vid dyspné). Följsamheten till VP var hög men låg till ESS p.g.a. få tagna EKG. Även bland patienter med en historia av hjärt/kärl sjukdom var följsamheten till EKG låg. Fler och större studier behövs för att fånga orsaken till fynden.

Sverige utgör idag ett mångkulturellt samhälle, ambulanspersonalens möte med patienter som inte talar det svenska språket blir därmed allt vanligare. Forskning påvisar att det kan finnas en begränsning av att ge prehospital vård när patienten innehar ett annat språk än vårdpersonalen. Det är av stor vikt att ett prehospitalt omhändertagande sker på lika villkor och att patienten får samma vård oavsett språk. Syftet med denna studie var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av att vårda patienter som inte talar svenska. En kvalitativ intervjustudie genomfördes med åtta deltagare av olika yrkeskategorier inom ambulanssjukvård där insamlad data bearbetades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet påvisar att en väl fungerande kommunikation kan vara avgörande för att inhämta den information som krävs för att prehospital vård skall kunna ges. Dock finns det andra alternativ på hur information kan inhämtas än via det verbala språket. Att ta hjälp av både patientens men också sitt egna kroppsspråk, vitala mätvärden samt vikten av att kunna anpassa sig efter rådande omständigheter anses vara främjande. Upplevelser som oro, stress, och frustration men likväl upplevelser  av positiv karaktär såsom tillfredställelse och lättnad uppkom vid vårdmötet av patienten som inte talar svenska. Att använda närstående i vårdmötet ses som en tillgång men kan också utgöra ett hinder i vårdandet i samband med tolksammanhang. Slutsatsen är att den prehospitala vården kan utföras trots språkbarriärer då ambulanspersonalen får använda sig utav de resurser som finns tillgängliga som exempelvis användningen av deras kroppsspråk och tolkar för att på bästa sätt kunna möjliggöra en väl fungerande kommunikation. Språkförbistringar kan dock i vissa vårdmöten utgöra ett bekymmer som med hjälp av enkel teknik skulle kunna leda till en mer patientsäker vård.

Telefonrådgivning av distriktssköterskor är en växande verksamhet. Att möta vårdsökande genom telefonmöten tillhör distriktssköterskans vardag. Emellertid finns det ett behov av mer kunskap om telefonmötet ur ett patientperspektiv, för att bättre kunna förstå de vårdsökandes behov och för att kunna utveckla verksamheten. Syftet med vår studie var att beskriva vårdsökandes upplevelser av mötet med telefonsjuksköterskan på vårdcentral. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ intervjustudie där datamaterialet utgjordes av åtta intervjuer med vårdsökande som hade fått telefonrådgivning av vårdcentral. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras med fem kategorier enligt följande: Inbjudande, Interpersonellt, Professionellt, Otillgängligt och Avvisande. Resultatet kan förstås som att telefonmötet är Både inbjudande och avvisande. Slutsatsen är att det är tillfälligheter som avgör hur telefonmötet utfaller i samband med telefonrådgivning på vårdcentral. Det är den individuella telefonsjuksköterskan som sätter sin personliga prägel på telefonmötet och avgör graden av professionalitet. Det bör finnas utrymme för lyhördhet och empati för att ett gott telefonmöte skall kunna skapas. Upplevelsen påverkas vidare av hur samstämmiga de egna förväntningarna och de egna behoven är med det vårdmöte som telefonsjuksköterskan erbjuder. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Psykisk ohälsa är ett globalt växande problem som berör många individer. Det finns ett samband mellan psykisk ohälsa och suicid och risken att drabbas av psykisk ohälsa är 50% under en livstid. Sjuksköterskan bär ett ansvar för patienten och dess omvårdnad och bör i sin profession se till patientens unika värld. Att förmedla hopp och stödja patienten på dess väg gentemot sammanhang och hälsa i livet är en central del av arbetet. Syftet med studien är att studera sjuksköterskans upplevelser och förhållningssätt i mötet med suicidnära patienter. Litteraturstudien baseras på sju artiklar och analys sker med hjälp av kvalitativa artiklar enligt Fribergs (2017) mall för granskning. Granskningen karaktäriserade sjuksköterskans upplevelser. Resultatet belyser olika faktorer som sjuksköterskan bör inneha. Bristande kunskap, erfarenhetens innebörd samt ogynnsamma känslor i mötet med den suicidnära patienten var viktiga fynd. Att se till sjuksköterskors arbetsförhållanden och möta deras behov av stöd och utbildning är viktigt för att ett hälsofrämjande arbete skall gynnas. Det ställer således krav på att organisationen stödjer sjuksköterskan när arbetet upplevs påfrestande och där negativa känslor tar över och även påverkar sjuksköterskan privat. Dessa omständigheter påverkar indirekt arbetet för en bättre folkhälsa och således den hållbara utvecklingen.

Sjukvården i Sverige möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. Patienterna kan ha språk, kultur och religion som skiljer sig från vårdgivarens. Detta kan skapa svårigheter för vårdgivaren i det tvärkulturella vårdmötet. Forskning som berör den svenska audionomens perspektiv på det tvärkulturella vårdmötet är sällsynt. Därav denna studie. Syftet är att ur svenska audionomens perspektiv beskriva vårdmötet med vuxna patienten med invandrarbakgrund vid landstingens audionomtätaste audionommottagningar. En kvantitativ metod i form av postenkäter användes för att undersöka en större grupp verksamma audionomer. Resultaten bekräftade att audionomerna möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. De erfor att språkskillnader hade mest inverkan på vårdmötet jämfört med kultur- och religionsskillnader. Majoriteten har neutral attityd gentemot det tvärkulturella vårdmötet. Ett fåtal upplevde att vårdmötet var stressigt och tidskrävande i förhållande till vårdmötet med patienter med svensk bakgrund. Majoriteten av audionomerna kände dock inte behovet av mer information/utbildning i tvärkulturell omvårdnad och tolkanvändning. Tillgängligheten till kompetensutveckling ansågs också vara begränsad. Vårdmötena med patienter med invandrarbakgrund fördelades mestadels lika mellan mottagningarnas audionomer. Tolkanvändning ansågs vara ett viktigt verktyg för att hantera det tvärkulturella vårdmötet. Slutsatser: Audionomerna verkade inte uppleva riktigt de svårigheter som tidigare forskning och litteratur uppvisat. En mindre andel av audionomerna bekräftade dock den tidigare forskningen. / Examensarbete inom ramen för Audionomutbildningen vid Örebro Universitet.

Vid akut hjärtinfarkt är symptomen oftast kraftfulla och smärtsamma. Patienterna är allmänpåverkade och upplever lidande i samband med insjuknandet. Upplevelsen kan vara traumatisk och få negativa följder, men skadan kan begränsas och lidande lindras i det prehospitala vårdmötet. Ambulanssjuksköterskan kan vara den första vårdaren som möter patienter med hjärtinfarkt och det är sjuksköterskans ansvar att möta patienten i hans/hennes lidande. Tidigare forskning påtalar svårigheter då det gäller att kommunicera med patienter som genomgår en livskris och att genomföra ett samtal som genererar oro och ångest hos patienter med symptom på hjärtinfarkt. Studiens syfte är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av vårdande som möjliggör lindrat lidande hos patienter med misstänkt hjärtinfarkt. En kvalitativ intervjustudie med sex informanter genomfördes vid två ambulansverksamheter i västra Sverige. Induktiv design valdes enligt Elo och Kyngäs (2007). Resultatet presenterar ett vårdande förhållningsätt utifrån underkategorier, kategorier och en huvudkategori. Kategorierna är: Ambulanssjuksköterskans lugna förhållningssätt, Ambulanssjuksköterskans engagemang och följsamhet, Patientens delaktighet, Patientens insikt och kunskap samt Anhörigas delaktighet. Slutligen redovisas huvudkategorin: Förmedla kontroll i en kaotisk livssituation. Resultatet kan förstås som att ett lindrat lidande hos patienter med misstänkt hjärtinfarkt kan uppnås genom att ambulanssjuksköterskan förmedlar kontroll i en kaotisk livssituation. Kännetecknande för ett sådant vårdande är ett lugnt förhållningssätt samt engagemang och följsamhet till den individuella patienten. Patientens delaktighet samt patientens insikt och kunskap i sin livssituation beaktas likväl som de anhörigas delaktighet. Slutsatsen är att ett vårdande förhållningssätt som förmedlar kontroll i en kaotisk situation upplevs kunna ha en lindrande effekt på stress, oro, smärta och rädsla. Samtidigt framkommer det att ambulanssjuksköterskorna upplever att det finns situationer där patienten upplevs vara oemottaglig för information likväl som att fysisk beröring inte har någon lindrande effekt.

Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården tvingas ibland lämna dödsbesked. Formellt skall konstaterandet av dödsfallet göras av en läkare. Idag finns det olika lokala riktlinjer som ger sjuksköterskorna inom ambulanssjukvården rätten att avsluta påbörjad hjärt- och lungräddning i hemmet. Detta leder till att sjuksköterskan lämnar ett dödsbesked innan läkaren kommit. Denna studie görs i syfte att fånga deras erfarenheter av att lämna dödsbesked. Sex intervjuer genomfördes. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i två kategorier: ”Hinder i vårdmötet” och ”Mod att stanna” samt åtta underkategorier. Resultatet påvisar en osäkerhet och svårighet i mötet med närstående. En osäkerhet som speciellt berör oerfarna vilka kände en rädsla att göra fel. Att lämna dödsbesked beskrev sjuksköterskorna som mycket känsloladdat, inte bara från närståendes sida utan sjuksköterskan upplevde situationen som stressande och med obehag. Sjuksköterskornas tydlighet och ärlighet inför närstående spelade stor roll för den sammantagna upplevelsen av att lämna ett dödsbesked.  Att vara trygg i sig själv och våga vara närvarande var positiva egenskaper som nämndes. Intervjupersonerna upplevde att närstående hade olika behov och visade olika reaktioner i samband med dödsbesked. Likaså påverkades sjuksköterskorna av yttre faktorer såsom arbetsbelastning och tid på dygnet. Kliniska implikationer är ett behov av tydligare riktlinjer för hur ambulanssjuksköterskor skall agera vid lämnande av dödsbesked. Det behövs även informationsmaterial till närstående, utbildning i sorgbearbetning samt forum för kollegialt erfarenhetsutbyte i strukturerad form.

Bakgrund: Hemsjukvården är en verksamhet som inbegriper vårdmöten med vårdtagare med invandrarbakgrund. En god kommunikation anses grundläggande för att distriktssköterskor ska kunna ge individanpassad information och förebygga sjukdom samt främja hälsa. Det som anses försvåra kommunikationen är då vårdtagare och distriktssköterskor talar olika språk eller använder skilda kroppspråk. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av det vårdande mötet med vårdtagare med invandrarbakgrund i hemsjukvården. Metod: En kvantitativ deskriptiv design användes med en enkät som datainsamlingsmetod. Materialet analyserades i SPSS version 20 samt genom inspiration från kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet skildrar distriktssköterskors erfarenheter inom hemsjukvården i ett län i södra Sverige samt hur deras erfarenheter varierar. Denna studie visar att majoriteten av deltagarna har erfarenheter av vårdmöten med vårdtagare med invandrarbakgrund. Det framgår även att det föreligger ett behov av kompetensutveckling särskilt inom interkulturell kommunikation, religionskunskap och kultur. Övervägande delen av deltagarna menar även att vårdmötet försvåras då språkskillnader föreligger. Slutsats: Studien visar att det anses föreligga ett behov av ökade kunskaper inom detta betydelsefulla område, och att studien därför bör upprepas för att erhålla ett större material. Kunskapen skulle kunna erhållas i grundutbildningen till sjuksköterska, i specialistutbildningen eller i form av internutbildning på arbetsplats. Genom mer kunskaper skulle det kunna skapas bättre förutsättningar för ett lyckat vårdmöte samt leda till ett vårdande arbete av god kvalité. / Background: Home health care is an activity that involves care meetings with patients with a migrant background. Good communication is considered essential for district nurses to be able to provide individualized information and prevent disease and promote health. The communication is considered more difficult when patients and district nurses speak different languages or use different body language. Purpose: The aim of the study was to investigate the district nurses experiences of caring meetings with patients with and immigrant background in home health care. Method: A quantitative descriptive design was used based on a questionnaire. The material was analyzed in SPSS version 20, except for the open ended questions that were analysed by inspiration from qualitative content analysis. Results: The results portray district nurses experiences in home helth care in a county in southren Sweden and how their experiences vary. This study shows that the majority of the participants have experience of caring meetings with patients with immigrant background. Participants identified needs for more training and education about intercultural communication, religion and culture. The majority of respondents believe that caring meetings become aggravated by language differences. Conclusion: The study shows that there is a need for increased knowledge in this important field and that the study should be repeated to obtain a larger material. This knowledge could be obtained in basic training for nurses, in specialized training or in-service training at the workplace. More knowledge would be able to create better conditions for a successful care meeting and nursing of good quality.