Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

BakgrundFokus i barnomsorgen har under senare år skiftat och nu har pedagogiken en större roll i förskolan än tidigare. Detta innebär att pedagoger bör arbeta med barns inlärning. För att ett lärande ska ske behöver barn känna sig trygga vilket lyfts av både nationell och internationell forskning.SyfteSyftet med studien är att belysa pedagogers och psykologers tankar och åsikter kring barnens möjligheter att skapa trygga relationer till pedagoger på förskolan.MetodMetoden som har valts är en kvalitativ studie där intervju är redskapet som använts. Fyra pedagoger med lång erfarenhet av arbete på småbarnsavdelning samt en psykolog intervjuades. Genom noggrann analys och bearbetning av det insamlade materialet diskuterades ett resultat fram.ResultatI resultatet framkom det att de yngre barnens vistelsetider har ökat betydligt under senare år. En av orsakerna visade sig vara föräldrarnas arbetsvillkor och vilket område familjer bor. Det framkom även att storleken på småbarnsgrupperna har ökat. Detta i samband med det ökade vistelsetiderna för barnen, försvårar pedagogernas möjligheter att erbjuda barn den tid de behöver för att känna trygghet. Resultatet visar också att det finns en stor medvetenhet hos pedagogerna kring detta. En hög arbetsbelastning med många uppgifter utanför barngrupperna gör att pedagogerna upplever sig frustrerade och maktlösa. Personaltätheten är också en problematik som pedagogerna tacklas med i vardagen. Dock visar resultatet på att pedagogerna har insikt om vikten av ett förhållningssätt som främjar trygga relationer, där man möter kollegor och barn med lyhördhet, acceptans och värme. / Program: Lärarutbildningen

Förskolan ska erbjuda en varierad och utmanande lärmiljö. Miljö och material skiljer sig åt mellan förskolor och materialets tillgång och tillgänglighet ser ofta olika ut beroende på barns ålder. Med utgångspunkt i vår egen erfarenhet av arbete med de yngsta barnen i förskolan har vi kommit att intressera oss för deras förutsättningar  och möjligheter till meningskapande lek och utveckling i olika gruppkonstellationer. Syfte med studien är att ta reda på hur lärare verksamma inom olka gruppkonstellationer på förskolan samtalar kring miljö och material med fokus på barn mellan ett och tre år. Detta gör vi genom tre övergripande frågeställningar som behandlar materialets betydelse för små barns meningsskapande, skillnader och likheter i olika gruppkonstellationer ur materialsynpunkt samt hur lärarna beskriver hinder och möjligheter i organiseringen av miljö och material. Studien tar sin sin utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.  Vår tanke med studien är att undersöka två avdelningar med olika åldersinriktningar. Studiens metod utgörs av fokusgruppsamtal och observationsmallar. Sammanlagt deltar sju lärare och materialet analyseras med hjälp av en Foucaultinspirerad diskursanalys. Resultatet visar att de yngre barnen har liknande möjligheter och förutsättningar till meningsskapande lek och materialtillgänglighet på båda avdelningarna. Utbudet av material är större på syskonavdelningen vilket också är ett dilemma ur säkerhetsaspekt på grund av smådelar. Lärarna på syskonavdelningen uttalar fler hinder än möjligheter i organiseringen av innemiljön än de på småbarnsavdelningen. Det kan härledas till den större åldersspridningen i barngruppen. Olika syn på barn framträder i samtalen beroende på situation. Materialets tillgänglighet speglar lärarnas barnsyn och vilket material som finns på förskolan.

Den här kvalitativa studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.Positioneringsteorin används för att analysera den producerade empirin. Två pedagoger och fembarn i åldrarna två till tre år på en förskola i västra Sverige har deltagit i studien. Videofilmninghar använts som metod för att producera empirin. Syftet med studien är att studera pedagogernasförhållningssätt gentemot de yngsta barnen i åldrarna två till tre vid bildskapande. Syftet är ocksåatt studera de positioner som pedagoger och barn intar och tilldelas under aktivitetens gång. Vårfrågeställning har varit: Hur gestaltar sig samspelet mellan pedagog-pedagog och pedagog-barnunder bildskapande? Resultatet visar att pedagogernas subjektspositioner bidrog till hur barnentog sig an bildaktiviteterna samt positionerna som de blev tilldelade. En bidragande faktor ibildaktiviteterna var också huruvida barnen positionerade sig själva och de andra barnen samtpedagogerna. Det sociala samspelet skiftade under aktiviteternas gång beroende på vilkasubjektspositioner som var aktuella. Men det förekom ompositionering vid flera tillfällen utifrånvad situationen krävde. De båda pedagogerna intog vitt skilda subjektspositioner underaktiviteterna. / This qualitative study is based on a social constructionist perspective. Positioning theory is used to analyze the produced empirical data. Two preschool teachers and five children two to threeyears old at a nursery school in western Sweden have participated in the study. Video recordinghas been used as a method to produce the empirical data. The purpose of the study is to study theeducators approach towards the youngest children aged two to three during activities in thecreative arts. The aim is also to study the positions educators and children adopt and assignduring the activity. Our research question was: How is the interaction between teacher-teacherand teacher-child during creative arts portrayed? The result shows that teachers' attitudescontributed to the way the children took on the art activities and the positions which they wereassigned. It also contributed to how the children responded. A contributing factor in the artactivities were also whether the children positioned themselves and the other children andteachers, or were positioned themselves. Social interaction shifted during the activity dependingon the subject positions that were active at the time. During the activities there wererepositioning several times based on what the situation demanded. The two teachers took verydifferent subject positions during the activities.

Genom denna studie ville jag utforska den agens som uppstår i mötet mellan barnen och den pedagogiska dokumentationen samt hur posthumanistiskt inspirerade analyser av re-visittillfällen kan bidra med förståelse för de yngsta barnens möjlighet till kommunikation och meningsskapande genom den pedagogiska dokumentationen. Jag observerade och filmade re-visittillfällen där en grupp yngre barn möter dokumentation för att få syn på vad som sätts igång i detta möte. Genom att använda en posthumanistisk ansats betraktas inte bara människor, utan också ickemänniskor som agentiska, de gör och genererar förändring (Lenz Taguchi, 2012:12). Tänkande, intention och kommunikation brukar betraktas som mänskliga förehavanden men i ett posthumanistiskt perspektiv betraktas det som fenomen som uppstår i intra-agerande mellan olika agenter. Analyser av filmsekvenserna gjordes utifrån Barads (2007) diffraktionsbegrepp och Lenz Taguchis (2012) begrepp om cirkulära och horisontella rörelser vilka beskriver processerna i användandet av pedagogisk dokumentation. Uppsatsen belyser några av de möjligheter och tillblivelser som perspektivet bidrog med och att den pedagogiska dokumentationens agens kan ses som något som uppstår i agenternas möten. De mänskliga och ickemänskliga agenterna samhandlade och kommunicerade, en kommunikation som kan ses som samtidig, överlappande och utvidgande. Den pedagogiska dokumentationen och de övriga agenterna gör något, de aktiverade agerande och artikulerade förslag. Ur det uppstod nytt agerande, ny kommunikation och nytt meningsskapande

Sammanfattning Genom denna studie ville jag utforska den agens som uppstår i mötet mellan barnen och den pedagogiska dokumentationen samt hur posthumanistiskt inspirerade analyser av re-visittillfällen kan bidra med förståelse för de yngsta barnens möjlighet till kommunikation och meningsskapande genom den pedagogiska dokumentationen. Jag observerade och filmade re-visittillfällen där en grupp yngre barn möter dokumentation för att få syn på vad som sätts igång i detta möte. Genom att använda en posthumanistisk ansats betraktas inte bara människor, utan också ickemänniskor som agentiska, de gör och genererar förändring (Lenz Taguchi, 2012:12). Tänkande, intention och kommunikation brukar betraktas som mänskliga förehavanden men i ett posthumanistiskt perspektiv betraktas det som fenomen som uppstår i intra-agerande mellan olika agenter. Analyser av filmsekvenserna gjordes utifrån Barads (2007) diffraktionsbegrepp och Lenz Taguchis (2012) begrepp om cirkulära och horisontella rörelser vilka beskriver processerna i användandet av pedagogisk dokumentation. Uppsatsen belyser några av de möjligheter och tillblivelser som perspektivet bidrog med och att den pedagogiska dokumentationens agens kan ses som något som uppstår i agenternas möten. De mänskliga och ickemänskliga agenterna samhandlade och kommunicerade, en kommunikation som kan ses som samtidig, överlappande och utvidgande. Den pedagogiska dokumentationen och de övriga agenterna gör något, de aktiverade agerande och artikulerade förslag. Ur det uppstod nytt agerande, ny kommunikation och nytt meningsskapande.

Syftet med detta examenarbete är att undersöka vad TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) som metod har för betydelse i förskolan för de yngre barnen och hur förskolorna använder sig av TAKK. Min undersökningsmetod var intervjuer med tre pedagoger på tre förskolor i tre stadsdelar och observation på en av förskolorna. Resultatet utifrån intervjuerna visar att efter vad barnen har sagt till pedagogerna så tycker de om att använda sig av TAKK. Pedagogerna beskriver TAKK som mycket positivit för barnen men även för dem själva. På två av tre förskolor användes TAKK i mycket stor utsträckning och på den tredje förskolan användes TAKK i mindre utsträckning. Diskussion är ställt mot tidigare forskning och resultatet som mina intervjuer gav. Mina slutsatser är att TAKK är en bra metod som hjälper barnen i sitt språk. Men även för pedagoger att de får lära sig denna metod så att barnen får hjälp och stöd i sin utveckling. Först och främst den språkliga utvecklingen. TAKK är ett sätt och en metod för omgivningen att kommunicera med en individ med funktionsnedsättning.

Vårt syfte med denna undersökning har varit att bidra till kunskap om de yngre barnens matematik. Det har skett genom kartläggning och analyser om tre och fyra åringar i förskolan ordnar och sorterar olika föremål i två planerade aktiviteter. Undersökningens övergripande forskningsfrågor var: hur ordnar och sorterar barn föremål individuellt? Vad säger barnen om sina strategier för att ordna och sortera olika föremål? Undersökningen har utgått ifrån ett sociokulturellt perspektiv som betonar språkets och kommunikationens betydelse för barns lärande. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ ansats med observation och intervju som metod. Videodokumentationer har genomförts parallellt med intervjuerna med barnen. Totalt har åtta barn från två olika förskolor deltagit i studien. Tidigare forskning inom detta område utgår vanligtvis ifrån fenomonografiskt perspektiv samt variationsteorin. Resultatet av denna undersökning visar på att barn använder sig av olika strategier då de ordnar och sorterar olika föremål. Framförallt utgick de flesta barnen efter föremålens färg och modell. Det synliggjordes också att flera barn istället för att använda det verbala språket använde sig av kroppsspråket med hjälp av tecken och peka med fingrarna. I resultatet belystes även att det var flera barn som gjorde på liknande vis då de sorterade och ordnade vissa föremål som utgjordes av helikoptrar och flygplansom användes i båda aktionerna. Det var större variation i barnens strategier då de ordnade och sorterade legoföremål.

Sammanfattning: Den framtagna produkten är i form av en webbsida. Webbsidan ser vi som ett verktyg riktat till pedagoger som vill introducera tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) tillsammans med grafiskt bildstöd som alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK) i förskolan för barn i åldrarna 1-3 år. Arbetssätten gynnar barns tidiga kommunikation och talspråksutveckling men används idag primärt som en metod först då ett barn uppfattas vara i behov av ett alternativt språk, som t.ex. när en språkstörning eller ett annat handikapp upptäckts. Vårt syfte med produkten är därför att den ska visa att TAKK, tillsammans med GAKK, kan användas för alla yngre barn som ett stöd för kommunikation och för utveckling av deras talade språk. I produktprocessen intervjuades verksamma pedagoger för idéer till webbsidans innehåll, samt att en litteraturöversikt genomfördes inom området. Resultatet av produkten utvärderades av tidigare respondenter för att se om vi uppfyllt vårt syfte.   Webbsidan kan ni hitta på den här internetadressen: www.introtakk.weebly.com

This study was conducted to find answers to whether younger children acquire the language easier if it has an older sibling. Does preschool teacher note that the younger children with older siblings generally have lighter or better language development than those who do not have it? The literature reveals the importance of having loved ones around when learning languages and that emotional attachment is crucial for language development. I apply socio-cultural perspective, and the development-ecological perspective that claims that learning is always embedded in and dependent on social relations of mutuality and interdependence. The methodological framework of the study is phenomenological and makes use of an unstructured interview and a questionnaire that calls for elaborated, written answers from preschool teachers. The results in both the interview and the questionnaire indicate that preschool teachers do not concur with scholars on the issue of the importance of siblings for successful language development. Instead, they claim that language learning is individual, and that it is the first-born child that tends to develop language skills with greatest ease.  I conclude that preschool teachers seem to lack knowledge about research done on this subject, but that it is also possible that their experiences and opinions could be the basis of future criticism of current research. / Den här studien genomfördes för att söka svar på om yngre barn tillägnar sig språket lättare om det har ett äldre syskon. Uppmärksammar förskollärare att de yngre barn som har äldre syskon generellt har en lättare eller bättre språkutveckling än de som inte har det? Litteraturen visar att det är viktigt att ha nära och kära runt sig, att känslomässig anknytning är avgörande för språkutvecklingen och att de yngre barnen i en familj har nytta av äldre syskon. Undersökningen tolkas genom det sociokulturella och utvecklingsekologiska perspektiv som har visat att vi lär oss i relation till varandra. Den metodansats som tillämpas är fenomenologisk och en ostrukturerad intervju och en enkät har använts för att söka reda på svaren på undersökningens frågor. Resultaten i både intervjun och enkäten visar att förskollärare inte upplever att yngre barn som har äldre syskon tillägnar sig ett bättre språk. De menar att tillägnandet av språket är individuellt och till och med att det är det första barnet som tycks tillägna sig ett bättre språk än vad yngre syskon gör. Förskollärarna verkar sakna kunskap om dessa forskningsresultat, men det kan också vara så att de intervjuade förskollärarnas erfarenheter och åsikter skulle kunna ligga till grund för en framtida kritik av nu aktuella forskningsrön.