No description available.

Syftet med studien var att få en djupare förståelse för hur verksamma lärare i grundsärskolan och gymnasiesärskolan arbetar för att utveckla elevernas kommunikation med hjälp av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Studien genomfördes på en grundsärskola med inriktning träningsskola samt på en gymnasiesärskola med inriktning individuellt program. En jämförelse mellan dessa skolformer gjordes gällande likheter och skillnader i hur lärare arbetade med alternativa kompensatoriska kommunikationshjälpmedel för elever i olika åldrar. För att genomföra studien användes kvalitativa intervjuer med sex stycken lärare, som intervjuades vid två tillfällen vardera. Som metod användes även observationer, med hjälp av observationsschema, i klassrumsmiljö. Studiens insamlade material har analyserats genom att kategorisera materialet i olika teman utifrån dess syfte. Följande tre teman framkom under analysen: AKK och hjälpmedel i undervisningen, hinder i kommunikation samt pedagogens kunskaper inom AKK. Denna fallstudie visade att samtliga lärare arbetar med någon form av AKK i klassrummet för att öka elevernas möjligheter till att kommunicera. Några av de metoder som används är bilder, pekprat samt tecken som stöd. Samtliga lärare uppger dock att det kan vara svårt att hitta rätt form av stöd för att öka kommunikationen och att det krävs tålamod och tid. Lärarna poängterade vikten av kollegialt samarbete genom att arbeta tillsammans och utbyta erfarenheter. De menade också att det är viktigt att ta tillvara på elevernas intresse och sedan skapa individuellt stöd för dem. Ingen pågående utbildning inom AKK genomförs på de skolor som lärarna arbetar på, något som lärarna på grundsärskolans träningsskola efterfrågade. Ett annat behov som framkom från samtliga lärare var att ha tätare kontakt med habilitering och då främst logopeder. Det visade sig även att det var svårt att hitta lämpligt undervisningsmaterial. Mycket får lärarna skapa själva, vilket är tidskrävande.

Syfte med denna studie var att bidra med ökad kunskap om hur man kan arbeta med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) och dess innefattande metoder, riktat till alla barn i förskolan. Utifrån syftet skapades tre forskningsfrågor som undersöker hur förskollärare använder AKK, vilka förtjänster respektive hinder och svårigheter de anger kring användandet av AKK. För att ta reda på detta genomfördes åtta kvalitativa intervjuer med verksamma förskollärare. Studiens resultat visade bland annat att samtliga förskollärare i olika stor utsträckning använder någon form av AKK med syfte att stötta kommunikationen med barnen och att det främsta hindret var deras egen kunskapsbrist. Resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin och slutsatserna sammanställdes utifrån forskningsfrågorna. En slutsats som dragits var att förskollärarna var positivt inställda till AKK-metoderna och att de inte såg svårigheter i själva användandet av metoderna.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare i förskolan med hjälp av TAKK utvecklar barns kommunikationsförmåga. Data samlades in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Förskollärarna arbetade i fyra olika förskolor belägna på olika orter i södra Sverige. Det utfördes både en målstyrd och ett snöbollsurval för att få fram relevanta intervjupersoner med lång yrkeserfarenhet av arbetet med TAKK i förskolan. Empirin som framkom i intervjuerna kategoriserades systematiskt utifrån studiens olika frågeställningar. Resultatet analyserades därefter utifrån, dels professionslitteratur, dels vetenskpaliga studier, som är av relevans för studiens syfte och forskningsfrågor samt ett sociokulturellt perspektiv för att hitta mönster, likheter och skillnader i förskollärarnas svar. I resultatet framkom det att förskollärarna anser att TAKK utvecklar kommunikationsförmågan hos barn, däremot approprieras metoden på varierande sätt. Vidare framkom att tillämpningen av bildstöd i samband med TAKK tydliggjorde kommunikationen ytterligare. Däremot visar resultaten att det är situationsbundet i vilken utsträckning förskollärarna approprierar TAKK

Syftet med studien var att undersöka vad förskollärares har för erfarenheter av arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Det som undersöktes i studien var vilka alternativa och kompletterande kommunikationsmetoder förskollärarna använde och i vilken utsträckning. Studien berörde även förskollärarnas utbildning inom alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). För att söka svar på studiens syfte, valde vi att använda en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Studien har utgått från det sociokulturella perspektivet och vi har med hjälp av det sociokulturella perspektivet analyserat studiens resultat. Förskollärarna som deltagit i studien arbetar både med yngre och äldre barn i åldrarna 1–5 år i två olika kommuner. Studiens resultat visar att förskollärarna anser att de kontinuerligt arbetar med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) där alla barn inkluderas, med eller utan behov av särskilt stöd. Studien visar att förskollärarna framför allt arbetar med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) och bildstöd. Studiens slutsats är att det finns ett stort intresse hos förskollärarna och att AKK används dagligen i förskolan, däremot visar resultatet tecken på att få förskollärare erbjuds utbildning inom AKK, vilket kan påverka kvaliteten.

Kommunikation sker på olika sätt i vårt samhälle idag och är en mänsklig rättighet och ettgrundläggande behov. Rätten till kommunikation i skolan grundas i flera olika styrdokumentoch syftet med studien var att undersöka hur lärare skapar förutsättningar för kommunikationi grundsärskolan, samt att belysa deras beskrivningar av arbetet med att stödja elevernaskommunikation. Studien utgick från en kvalitativ forskningsansats där data samlats in genomsemistrukturerade observationer och intervjuer med sex lärare verksamma inomgrundsärskolan. Intervjuerna och observationerna utgick ifrån fyra frågeställningar och harsedan analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att lärarna i vår studieanvänder varierande sätt för att skapa förutsättningar för kommunikation, såsom visuellt stöd,digitala redskap och kroppskommunikation och att de utgick ifrån elevernas enskildaförutsättningar och intressen. Lärarna belyste även vikten av att skapa relationer till varje elev,samt betydelsen av pedagogens roll för att ge eleverna förutsättningar tillkommunikationsutveckling. I studien framkom det att lärarna upplevde hinder i arbetet medkommunikationen på olika sätt, bland annat när det gäller samarbetet med olika instanser, denfysiska miljön samt sin egen kunskapsnivå kring kommunikationsredskap. Slutsatsen blir attdet är av stor vikt att lärare har god kunskap gällande kommunikation och kommunikativaredskap och att det krävs tålamod, tid och goda relationer mellan lärare och elever för att gevarje elev förutsättningar att utveckla sin kommunikation.

The aim of this study is to examine the work carried out at Swedish upper-secondary special schools for pupils with learning disabilities in the subject area of language and communication, with particular focus on augmentative and alternative communication and multilingualism. The learning process is approached from a sociocultural perspective in this study, which entails that learning is taken to occur in social contexts in which interaction, communication, and co-operation play key roles. The method takes the form of semi-structured qualitative interviews inspired by a phenomenographical approach in the hope of highlighting five areas communication, possibilities, obstacles, AAC and competence development, that special education teachers and special educators are faced with in their work with students with language and communication impairments. The results show that special education teachers and special educators demonstrate a high capacity to see both possibilities and obstacles in the teaching process, together with an understanding for the students’ differing functional impairments and needs. The challenges facing special education teachers and special educators when dealing with multilingual student groups give an indication of the difficulties attached to determining remedies capable of leading to students’ increased participation and comprehension of the subject area. The two alternatives offered by Swedish special schools are individual native language instruction (in which the student is separated from the class) and support within the classroom in the form of a personal assistant with knowledge of the native language. The study demonstrates that the latter is preferable as means for a student to progress in their learning. The result also indicates that special education teachers and special educators have great understanding for the importance of using AAC in instructing materials but at the same time there are many things to be done about translating AAC material in order to increase educational participation for multilingual students. Results also indicates that peer learning within the profession is desirable. / Denna studie har till sitt syfte att belysa arbetet på gymnasiesärskolans individuella program inom ämnesområdet språk och kommunikation, och med fokus på AKK och flerspråkighet. Studien lyfter fram lärandet ur ett sociokulturellt perspektiv där lärande ses som handlingar i ett socialt sammanhang, och där interaktion, kommunikation och samarbete är viktiga för att nå ett lärande. Studien är en semistrukturerad kvalitativ intervjustudie och har inspirerats av en fenomenografisk ansats där jag försökt få kunskap och information kring hur verksamma speciallärare och specialpedagoger upplever arbetet med elever i kommunikativa svårigheter med behov av AKK- stöd och som har en flerspråkighet. Jag valde att redovisa resultatet utifrån fem olika teman kommunikation, möjligheter, hinder, AKK och kompetensutveckling. Resultatet visar att det finns en hög kompetens i att se både möjligheter och hinder i undervisningen, samt en förståelse för elevers olika funktionsvariationer och behov samt att öka delaktigheten för flerspråkiga elever. Möjligheterna och hindren i att möta och bemöta flerspråkigheten hos elevgruppen visar på svårigheterna i att bedöma vilka insatser som leder till både ökad delaktighet men också ökad förståelse och kunskap inom ämnesområden. Modersmålsundervisning och studiehandledning är de två alternativen som erbjuds inom den specifika gymnasiesärskolan. Studiens resultat visar att studiehandledning är att föredra för att öka flerspråkiga elevers delaktighet. Studien visar även på speciallärares och specialpedagogers kunskap kring att använda olika AKK-metoder för att skapa en större delaktighet hos elever med kommunikativa svårigheter och flerspråkighet men även på bristande översatta material att använda i undervisningssyfte för att öka delaktigheten för flerspråkiga elever. I resultatet kring kompetensutveckling ses kollegialt lärande som en möjlig kompetenshöjande funktion men respondenterna anser att det rent organisationsmässigt inte skapas utrymme för det kollegiala lärandet.

Studiens syfte är att undersöka icke talande elevers upplevelse av delaktighet i undervisningssituationen. Jag ville ta reda på vad som kan främja delaktighet och vad som kan vara hinder. Två elever som saknar tal och använder sig av GAKK (grafisk alternativ och kompletterande kommunikation) har intervjuats utifrån delaktighetsaspekterna: tillhörighet, tillgänglighet, erkännande, engagemang, samhandling och autonomi. Eleverna går på ett Riksgymnasium för rörelsehindrade och undervisas i små grupper tillsammans med andra rörelsehindrade elever. Dessutom har en grupp lärare som arbetar på skolan medverkat i en fokusgruppsintervju. Resultatet av undersökningen visar att man gör mycket på skolan för att främja elevernas delaktighet men att det också finns en hel del som kan utvecklas och förbättras. Eleverna menar att det material de får i skolan inte alltid är tillgängligt samt att samarbetet med de övriga eleverna i klassen kan utvecklas. Lärarna anser att eleverna utan tal inte alltid accepteras av övriga elever. Även lärarna tycker att de kan göra mer för att alla elever ska få möjlighet att samarbeta med andra elever. Som en av lärarna uttrycker det: Vi kan nog snäppa upp!

Syftet med studien var att öka kunskap om hur förskollärare använder alternativ och kompletterande kommunikation i förskolans undervisning för att stödja alla barns utveckling. Utifrån studiens syfte formades tre frågeställningar för att undersöka hur förskollärare använder alternativ och kompletterande kommunikation i undervisningen, vilka former av alternativ och kompletterande kommunikation de använder och hur de används, samt vilken kompetens de besitter och hur de har skaffat sig den kompetensen. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma förskollärare. Studien analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att kompetensen inom alternativ och kompletterande kommunikation varierar hos förskollärare, samt att alla informanter i studien mer eller mindre använder olika former avalternativ och kompletterande kommunikation i sin undervisning. Våra slutsatser visar att samtliga förskollärare i studien anser att alternativ och kompletterande kommunikation är en viktig metod som stödjer alla barns språkutveckling samt att det fungerar som ett hjälpande redskap i den ömsesidiga kommunikationen mellan barn och vuxna. Trots de fördelar som finns med AKK visar våra slutsatser att förskollärarna upplever en brist på kompetens inom området och att en vidare kompetensutveckling försvåras på grund avekonomiska faktorer och tidsbrist.

SammanfattningIvarsson, Thomas & Wengberg Mia (2018). Språkutvecklande arbetssätt hos förskolpedagoger – en jämförelse mellan språkavdelning och ordinarie förskola. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragVi vill genom denna studie ta reda på om språkavdelningar har särskilda metoder eller arbetssätt för språkutveckling som inte används på ordinarie förskolor. Om så är fallet, är det möjligt att applicera dessa på en ordinarie förskola där barngruppen är större? Syfte och frågeställningarSyftet är att med hjälp av observationer och intervjuer inventera språkavdelningars arbetssätt och undersöka om detta går att applicera på en ordinarie förskoleavdelning. Finns det likheter eller skillnader mellan avdelningarnas arbetssätt? Genom intervjuer vill vi se vilka material och redskap som används. FrågeställningVilka material eller metoder använder språkavdelningarna som skulle kunna användas även i ordinarie förskoleverksamhet? Hur arbetar språkavdelningarna med att välja bland de metoder och material som de använder sig av? TeoriSom teoretisk förankring har vi använt oss av det sociokulturella perspektivet. Inom språkutveckling har vi använt Bloom & Laheys (1988) indelning av språkets olika delar. MetodBåde observation och intervjuer har används för att få en fördjupad insikt i hur de arbetar på de olika förskolorna. Vi har använt oss av ett evidensbaserat observationsprotokoll och en intervjuguide (bilaga 2). ResultatResultatet visar att språkavdelningar inte använder någon speciell metod eller något speciellt material. Den största skillnaden utgörs istället av en större medvetenhet hos pedagogerna på språkavdelningarna om barns språkutveckling, som inte finns hos pedagogerna på den ordinarie förskoleavdelningen. Specialpedagogiska implikationerEn kontinuerlig och tätare kontakt med specialpedagogen kan bidra till att göra medvetenheten större i vad som behövs och vad som kan förändras i arbetet med barns språkutveckling. Specialpedagogens roll blir att introducera olika språkredskap till pedagogerna för att öka likvärdigheten i förskolan. NyckelordAKK, likvärdighet, språkavdelning, språklig medvetenhet, språkstörning.