Det säkerhetspolitiska samarbetet inom EU fördjupas alltmer och inom ramen för Nice-fördraget , år 2001,så institutionaliseras ESDP. EU har tre alliansfria/neutrala stater som alla blev medlemmar år 1995. Imedlemsförhandlingarna förband de sig att acceptera medlemsskapet som ett totalt åtagande mot unionensframsteg och målsättningar, inkluderande utrikes- och säkerhetspolitik. Denna förutsättning har skapat etttryck på de alliansfria/neutrala staterna att anpassa sina säkerhetspolitika ställningstaganden till det nurådande europiska säkerhetsklimatet. Uppsatsen tar avstamp ur ovanstående förhållande och ställer frågorom några centrala inrikespolitiska faktorer som verkar för att bromsa en utveckling som kan innebära enavveckling av först neutraliteten, därefter alliansfriheten och slutligen innebära ett eventuellt medlemskap ien försvarsallians, NATO eller EU. Undersökningen fokuserar tidsmässigt runt perioden år 2001 ochomfattar, för respektive undersökt stat, politiska officiella deklarationer, riksdagspartiers officiellaställningstaganden, folkopinionens ställning, investeringar i försvarssystem och strukturer och slutligenvanans påverkan rörande alliansfrihet och neutralitet. Uppsatsen har en mycket direkt och konkretteorikoppling till Kjell Goldmanns teori om de faktorer som stabiliserar eller destabiliserar en politik.Resultatet visar att de tre staterna avvecklat sin neutralitetslinje men också att det i alla tre stater finnsinrikespolitiska faktorer som i olika grad verkar stabiliserande på den säkerhetpolitiska handlingslinjeninnebärande fortsatt alliansfrihet. Undersökningen visar också att staterna skiljer sig åt på olika punkter ochatt det ur det inrikespolitiska perspektivet inte går att betrakta staterna som en enhetlig grupp. / The security policy cooperation within the European Union is more andmore deepened and due to the Nice-summit, year 2001, the ESDP wasinstitutionalised.Within the European Union there are three states that all became membersin the year 1995. In the accession negotiations all three states, in order toallay the fears of other member states in the Union, they issued a jointdeclaration, in which they made several assurances. They promised, forexample, that their accession would serve to strengthen the coherence ofthe Union and its capacity to act within the area of foreign and securitypolicy. This situation has created a pressure for change and adaptation onthe three countries positions concerning security policy, in order to matchthe new European security climate. This essay identifies this pressure forchange and put forward questions regarding, if some central domesticpolicy factors work in act to hamper a development that might imply theend of non-alliance and neutrality, and eventually a development that willlead to a membership in a defensive alliance, NATO or a reformed EU.The investigation focuses at a period around year 2001 and comprises, foreach investigated state, official political declarations, official stands of theparty’s in Parliament, views of the opinion, investments in defence systemsand structures, and finally how the custom affects the policy of nonalignment and neutrality.The essay has a very clear and distinct connection to Professor KjellGoldmanns theory concerning factors that work as stabilizers ordestabilizers of foreign policy.The results show that the three states all have relinquished their neutralitypolicy, but also that there, in all three states, are domestic policy factorsthat works in order to stabilize a policy of continued non-alliance. Theinvestigation show that the impact of the stabilizers differs between thestates and that they do not represent a heterogeneous group of countries ina perspective of how domestic policy affect security policy standpoints.The essay is written in Swedish with this abstract in English. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Med anledning av den förändrade säkerhetsmiljön i Europa startade en process som syftade till att öka samarbetet inom säkerhets- och försvarsområdet inom EU. Detta försvarssamarbete kallas det Permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och innebär ett mer upptrappat och konkret militärt samarbete än tidigare inom EU. Genom ett medlemskap i Pesco förbinder sig medlemmarna till att mer intensivt utveckla sin egen försvarskapacitet inom forskning och anskaffning av försvarsmateriel, men även att uppbringa och bibehålla en stark försvarsbudget. Vidare ska även medlemstater bidra med stridsgrupper i beredskap för insatser inom EU:s ram. Hur kan vi förstå logiken i att Sverige ingår med i ett mer bindande försvarssamarbete som Pesco. Syftet med denna studie är att identifiera bakomliggande drivkrafter för att förstå varför Sverige beslutade att ingå i Pesco. Denna fallstudie har nyttjat ett teoretiskt perspektiv som utgått ifrån Graham Allisons konceptuella modeller för att identifiera dessa bakomliggande drivkrafter. Genom en kvalitativ textanalys studeras materialet i denna fallstudie bestående av regeringens proposition gällande deltagande i Pesco, Försvarsutskottets betänkande gällande Pesco och förvarspolitisk inriktning 2016-2020. För att komplettera textmaterialet har även mailintervjuer genomförts med strategiskt utvalda informanter i form av riksdagsledamöter och stabsofficerare i Försvarsmakten. Studiens slutsatser påvisar att de bakomliggande drivkrafterna för beslutet var flera. Den främsta drivkraften var att Sverige sedan tidigare ratificerat EU:s solidaritetsklausul och uttalat en solidaritetsförklaring gentemot övriga medlemstater i EU. Genom att ingå i Pesco förväntas det öka Sveriges trovärdighet som medlemsstat i EU. En ytterligare drivkraft var att ingå i Pesco i ett tidigt skede i syfte att forma samarbetet och ha inflytande i den riktning som Sverige anser var förenliga med militär alliansfrihet, samt att fortsatt driva den mellanstatliga prägel som samarbetet nu innehar. En drivkraft var också att bygga upp det nationella försvaret, öka den operativa förmågan och stärka totalförsvaret genom försvarssamarbetet. En majoritet av Riksdagens partier var överens om Sveriges ingående i Pesco, detta på grund av tidigare beslutad Försvarsinriktningsperiod 2016-2020 som också var en bärande drivkraft till varför Sverige valde att ingå i Pesco. / In response to the changing security environment in Europe a process started aimed at increasing cooperation in the security and defence area within the EU. This defence cooperation is called the Permanent structured cooperation (Pesco) and means a more gradual and substantial military cooperation than before in the EU. Through a membership in Pesco, the members commit to more intensively develop of its own defence capabilities in research and acquisition of defence equipment, but also to obtain and maintain a strong defence budget. In addition, the member states should also contribute with battle groups ready for military missions within the framework of the EU. How can we understand the logic of Sweden joining more binding defence cooperation like Pesco. The purpose of this study is to identify the underlying driving forces to understand why Sweden decided to join Pesco. This case study uses a theoretical perspective based on Graham Allison's conceptual models to achieve this purpose. Through a qualitative text analysis, the data that is studied in this case study consisting of Swedish government proposition and Defence committee report regarding Pesco and Defence bill 2016-2020. In order to widen the study, mail interviews were conducted with strategically selected informants. Those were members of the Swedish parliament and staff officers in the Swedish Armed Forces. The study concludes that the underlying driving forces for the decision were several. The main driving force was that Sweden previously ratified the EU solidarity clause and stated a declaration of solidarity in relation to other member states of the EU. By joining Pesco is also expected to boost Sweden's credibility as a member state of the EU. An additional driving force was to join Pesco at an early stage in order to forge cooperation and have influence in the direction in which Sweden considers compatible with own military nonalignment, and also to continue to drive the intergovernmental nature that Pesco now holds. An additional driving force was also building up the national defence, increase the operational capacity and strengthen the armed forces through the defence cooperation. A majority of the parliamentary parties agreed on joining Pesco because of the previously decided defence bill 2016-2020, which also considers as a driving force for why Sweden chose to join Pesco.

No description available.

The purpose with this study is to investigate how the two biggest political parties, the Social Democrats and the Moderate/Conservative Party, looks at a membership in the defense alliance North Atlantic Treaty Organization. The question have the illegal annexation of Crimea affected how the parties look at a membership in Nato will be answered and analyzed. How they discuss, how they believe that a membership can affect the Swedish foreign policy will be examined in this paper.   Nato is a topic that during the last century’s have divided the Swedish population into two groups: one that advocates a membership and one that fight’s against a Swedish membership in the alliance. The debate about Nato has, since the illegal annexation of the Crimea, changed and are now more relevant than ever to discuss. This paper illustrates how the Moderate/Conservative Party and the Social Democrats argues in the debate regarding a membership in Nato.   Since 2003 the Moderate/Conservative Party are in favor of a membership in the defense alliance Nato, what this paper will find out is why they want Sweden to become a member in Nato and how they argue for a membership. The Social Democrats are not in favor of a membership in the defense alliance, they advocates the defense line Sweden have had since the mid 1900s, the Non-alignment.

No description available.

No description available.

Den svenska icke-militära allians strategin har varit framträdande i ungefär 200 år, men efter den ryska invasionen av ukrainskt territorium ändrade den svenska regeringen snabbt sin militära strategi och gav upp idén om militär alliansfrihet. Sedan dess har den svenska regeringen bytts ut och en ny högerregering har tagit över processen att göra Sverige till en Nato-medlem. Med hjälp av de välkända internationella relations-teorierna liberalismen och realismen syftar denna jämförande fallstudie till att undersöka den svenska regeringens argument för Nato-medlemskap och dess oppositions (Miljöpartiets och Vänsterpartiets) argumenten mot ett Nato-medlemskap. Det första målet med studien är att fastställa vilken teori som har störst förklaringskraft för varje sidas argument genom att använda indikatorer baserade på varje teori. När ett argument, som representerar en indikator baserat på en teori, hittas, kryssas indikatorn över. Den teori som har flest strukna indikatorer har den största förklaringskraften. Det andra målet med studien är att upptäcka ett grundläggande axiom som skiljer sig åt mellan parterna för att besvara varför en part argumenterar för ett Nato-medlemskap medan de andra inte gör det. Resultatet indikerar att liberalismen kan förklara regeringens argument i störst grad, medan realismen i störst grad kan förklara Vänsterpartiets argument. Miljöpartiet argumenterar baserat på båda teorierna, och förklaringskraften bedöms vara lika. Jag konkluderar därmed att teorierna är högst relevanta för dagens Nato-debatt. Det grundläggande axiom som skiljer parterna åt och som bedöms påverka deras ställningstagande i Nato-frågan är uppfattningen om vad som utgör ett hot mot Sverige. Vissa hävdar att Ryssland är hotet mot Sverige och därmed är lösningen att gå med i Nato, medan andra hävdar att ett Nato-medlemskap kommer att göra Ryssland till ett hot. / The Swedish non-military alignment strategy has been prominent for roughly 200 years, however after the Russian invasion of Ukrainan territory, the Swedish government rapidly changed its military strategy and gave up the idea of military non-alignment. Since then, the Swedish government has been replaced and a new right wing government has taken over the process of making Sweden a Natomember. Using the well-known international relation theories of liberalism and realism, this comparative case study aims to examine the arguments from the Swedish government in favor of Nato and its opposition's (The Green Party and The Left Party) arguments against a Natomembership. The first goal of the study is to determine which theory has the biggest explanatory power of each side’s argument by using indicators based on each theory. Once an argument, representing an indicator baserad one of the theories, was found, the indicator would be considered visible. The theory with the most crossed-off indicators will then have the biggest explanatory power. The second goal of the study is to discover one fundamental axiom that differs between the parties in order to answer why one side argues for a Natomembership while the others doesn’t. The results indicate that liberalism can explain the government's arguments to the greatest extent, while realism can explain the Left Party's arguments to the greatest extent. The Green Party argues based on both theories, and the explanatory power is judged to be equal. I thus conclude that both of the theories are highly relevant to the current Nato debate. The fundamental axiom separating the parties, which is judged to influence their position on the NATO issue, is the perception of what constitutes a threat to Sweden. With some arguing that Russia is the threat to Sweden and the solution is therefore to join Nato. While others argue that joining Nato will make Russia a threat to Sweden.

Syftet med uppsatsen är att undersöka den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken i skenet av ett allt mer spänt omvärldsläge. Vi vill undersöka de bakomliggande faktorerna till den svenska alliansfria hållningen i perioden 2008-2017, där Sverige ingår militära samarbeten och gör tydliga solidaritetsförklaringar men samtidigt stint håller fast vid alliansfriheten. Vilket ger två forskningsfrågor. Hur har svensk syn på militära samarbeten och allianser i utrikes- och säkerhetspolitiken utvecklats i perioden 2008-2017? och Hur förklaras å ena sidan Sveriges officiella och strikta militära alliansfrihet samt å andra sidan Sveriges ökade militära samarbeten? För att finna svar på forskningsfrågorna har vi genomfört en enfallsstudie där fallet utgörs av allianspolitik och analysenheten är Sverige. Undersökning är gjord i två steg med beskrivande analys av det empiriska underlaget och en förklarande analys som är hypotesprövande. De hypoteser som prövas är två realistiska hypoteser ur teorier kring makt- och hotbalansering samt en socialpsykologisk hypotes ur teori kring perceptioner. Undersökningsmaterielat är avgränsat till utrikesdeklarationer samt debattartiklar, tal, uttalanden och pressmedelande från sittande regerings stats- utrikes- och försvarsminister i perioden 2008-2017. I undersökningen har vi kommit fram till att farhågan att tappa sin handlingsfrihet och sin oberoende röst i världen gör att Sverige gärna ingår militära samarbeten, men fortsätter kalla sig alliansfria. / The purpose of this essay is to analyze the Swedish foreign and security policy in the light of an increasingly tense regional situation. We want to analyze the underlying factors for the Swedish alliance-free stance in the period 2008-2017, where Sweden is part of military cooperation and makes clear statements of solidarity, while at the same time maintaining the freedom of alliance. Which gives two research questions. How has Swedish view of military cooperation and alliances in foreign and security policy developed in the period 2008-2017? and How is Sweden's official and strict military alliance freedom and Sweden's increased military cooperation, on the one hand, explained? To answer the research questions we have conducted a single case study where the case is alliance policy and the analysis unit is Sweden. Analysis is divided in two steps with descriptive analysis of the empirical basis and an explanatory analysis that is hypothesis testing. The hypotheses being tested are two realistic hypotheses from theories of power and threat balancing, as well as a social psychological hypothesis from the theory of perceptions. Investigation material is limited to foreign declarations, as well as debate articles, speeches, statements and press releases from the seat minister of state, foreign affairs and defense in the period 2008-2017.In the study we have come to the conclusion that daring to lose its freedom of action and its independent voice in the world makes Sweden happy to join military cooperation, but continues to call itself alliance free.

Is the credibility of today's Swedish security policy under question? Through two world wars and the years that followed Sweden has invoked a policy of neutrality and military nonalignment. This policy has come to be perceived as an integral part of the Swedish national identity. Is it possible then that Sweden’s past and present strategic narratives could be contested? This thesis investigates whether or not there is consistency in the narratives expressed by both right wing Swedish governments and socialist Swedish governments. The narratives of both parties are examined during two separate eras of history; the Cold War era of the 1980s is compared with the current more globalized era of the 2010s. A constructivist perspective is utilized in the analysis and a narrative analysis is applied. The results show that there has been significant consistency in the narratives of Swedish security policy from both right wing and socialist governments. There is much greater variation shown between the two eras than there is between the two parties themselves. / Är dagens svenska säkerhetspolitik trovärdig eller omstridd? Allt sedan världskrigen har svenska regeringar förhållit sig till en grundläggande idé om svensk neutralitet och alliansfrihet. Denna politik har kommit att betraktas som en väsentlig del av svensk nationell identitet. Samtidigt har inriktningen för den svenska säkerhetspolitiken förändrats vid ett antal tillfällen under de senaste decennierna och gått från neutralitet till solidaritet. Är det då möjligt att gångna som nutida svenska strategiska narrativ är omstridda? Denna uppsats undersöker hur konsekventa svenska säkerhetspolitiska narrativ har varit. Detta genom att granska de narrativ som konstruerats av respektive socialdemokratiska och borgerliga regeringskoalitioner. Dessa narrativ jämförs både inom och mellan två historiska epoker; det kalla krigets 1980-tal och det nutida globaliserade 2010-talet, med specifika nedslag för åren 1982, 1987, 2009 och 2015. Uppsatsen tar utgångspunkt i ett konstruktivistiskt perspektiv och en narrativanalys tillämpas i analysen. Resultatet indikerar en betydande samstämmighet inom svensk säkerhetspolitik mellan borgerliga och socialdemokratiska regeringar. En betydligt större variation framträder i en jämförelse emellan de olika tidsepokerna än emellan samtida regeringar av olika politiska färger.

The Russian invasion of Ukraine in February 2022 set Europe in sorrow, distress, and emergency. The North Atlantic Treaty Organization (NATO) is something Sweden has refrained from joining due to the country’s neutral stance. However, despite Sweden's long-standing neutrality of over 200 years, it was abandoned within only weeks. The short timeframe of decision-making raised questions about the level of rationality in the decision of the Swedish NATO application. Scholars and researchers have through different methods and theories attempted to explain this unpredictable shift, but still, the process appears to lack a clearly defined rationale. This case study seeks to understand the decision-making process of the government in times of crisis, examining how the rationality of such decisions may have been compromised by analyzing secondary data. The aim is to address the research gap, concerning the rapid and framed process for Sweden to join NATO. Analyzing the decision through the lens of Bounded Rationality Theory, applying variables such as (1) time pressure, (2) cognition, and (3) access to information (Simon, 1947), the possibility arises to shred light on the factors contributing to Bounded Rationality in the Swedish NATO process. These aspects were all present in the Swedish NATO process. In combination with characteristics of a government in crisis (Boin, Hart, Stern & Sundelius, 2005), one can to a great extent understand the significant shift in stance towards NATO membership, given that governments tend to act differently when being subject to a crisis. It can be concluded that rationality was significantly bounded by limited access to information, to some extent by the ability to process information, and comprehensively by the constraints of time pressure. The Swedish NATO process, consisting of a government amid a crisis, was subject to and exemplifies Bounded Rationality in decision-making.