SammanfattningUtgångspunkten för vårt arbete har varit pedagogiskt drama i undervisningen i natur-kunskap. Vi har riktat in oss på att undersöka hur eleverna påverkas vid denna typ av under-visning. Våra huvudfrågeställningar har varit:Hur uppfattar eleverna att pedagogiskt drama, som ett sätt att undervisa, påverkar A deras kommunicerande i naturkunskap?B deras lust att lära naturkunskap?C deras intresse för naturkunskap?Vi vill göra en åtskillnad på lust att lära ett ämne och att ha ett intresse för det. Att ha ett intresse för ett ämne betyder inte att det är ett lustfyllt ämne i skolan. Detta kan ha många orsaker, både vad gäller ämnesinnehåll och på vilket sätt ämnet förmedlas i undervisningen. På motsvarande sätt anser vi att ett ämne kan upplevas som lustfyllt att lära i skolan men är inte i och med det ett intressant ämne. Intresse menar vi är en djupare känsla och innebär ofta att eleven sysslar med ämnet även på sin fritid till exempel i form av att vara medlem i en förening eller klubb eller egna studier i äm-net. Vårt insamlade material bygger på genomförande av ett undervisningsförsök i en klass år 6 med övervägande elever med svenska som andra språk. Vid undervisnings-försöket använde vi oss av pedagogiskt drama under en lektion i naturkunskap. Vi gjorde vid detta tillfälle även observationer som vi sedan sammanställde med svaren från kvalitativa intervjuer. Intervjuerna gjordes med åtta av eleverna efter undervis-ningstillfället. Vår undersökning visar att pedagogiskt drama påverkar eleverna både vad det gäll-er kommunikation och lusten att lära i ämnet på ett positivt sätt. Enligt intervjusvaren menar också eleverna att intresset för ämnet påverkas positivt.

Syftet med min undersökning var att kartlägga hur lärare tänker kring val avundervisningsform och elevers delaktighet när det gäller elevers lust att lära sig matematik.Med undersökningen hade jag för avsikt att besvara hur intervjuade lärare anser attundervisningen ska utformas för att eleverna ska utveckla lust att lära och hur dessa lärare serpå att eleverna blir delaktiga i valet av undervisningsform och vilka följder detta skulle få. Föratt få svar på mina frågeställningar, valde jag att genomföra en kvalitativ studie och intervjualärare i grundskolans tidigare år.Svaren från intervjuer analyserades med tillgänglig forskning i ämnet. Resultatet av minundersökning pekar mot att matematikundervisningen bör bestå av varierandeundervisningsformer för att på bästa sätt väcka lust att lära hos eleverna. Lärarna anser attvariationen i undervisningen gör lektionerna mer intressanta och roliga för eleverna och atteleverna får kunskap om att det finns olika sätt att lära på. Undersökningen visar också på attvarierande undervisningsformer bör innehålla kreativa moment för elever, för att eleven skautveckla ökad lust att lära.Resultatet visar även att eleverna inte är delaktiga i planeringen av undervisningen, någotsom av lärarna förklaras med att eleverna är för unga för ansvaret det följer och att elevernaännu inte har kännedom om olika sätt att lära ut. Alla lärare anser dock att eleverna skullekunna göras mer delaktiga på olika sätt. Fördelarna som de flesta lärare ser med att elevernagörs delaktiga är att eleverna skulle kunna finna lektionerna mer roliga och intressanta.Vikten av undervisningens utformning och elevdelaktighet men framförallt lusten att lära ärnågot som jag hoppas kunna ta med mig till mitt framtida yrke som lärare.

Uppsatsen handlar om vilka faktorer som kan påverka elevernas intresse eller ointresse för ämnet matematik och vilka likheter samt skillnader det finns mellan elevernas svar. Sex elever i årskurs fem och sex ingick i intervjuundersökningen. Faktorer som kan påverka elevernas intresse för matematik är bland annat matematikuppgifternas svårighetsgrad, kännedom om matematikens relevans, tilltro till sin förmåga, lust att lära, klassrumsklimat samt undervisningsinnehåll. Som lärare behöver man forma ett undervisningsinnehåll som stimulerar och motiverar eleverna. Det är bra att lära känna sina elever och försöka utgå från elevernas individuella förutsättningar.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som innebär livslång behandling och egenvård. Sjukdomen innebär en ökad risk för komplikationer och följdsjukdomar som hypertension, fetma och neuropati. Sjuksköterskans roll är att stötta, vara lyhörd och ge tid för känslomässig bearbetning. Vården ska utgå från personcentrerad vård där patientberättelsen är i fokus. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod där sökningarna genomfördes i Cinahl, PubMed samt sekundärsökningar. En manifest innehållsanalys gjordes.Tretton artiklar valdes ut. Resultat: Upplevelser av hopplöshet och rädsla relaterat till hypoglykemi och komplikationer. Diabetes typ 1 som hinder i det sociala livet och på arbetsplatsen, känsla av att vara annorlunda från andra. Omgivningens brist på kunskap orsakade negativa upplevelser hos personer med diabetes typ 1 där felaktiga råd och ifrågasättande av hälsa fick dem att känna sig obekväma. Utmaningar i att balansera det sociala livet med egenvården i sjukdomen. Positiva upplevelser genom ökad kunskap om hälsosamma vanor, men också ökad empati för andra. Diskussion: Brist på förståelse från omgivningen och arbetsgivaren innebär risk för att sjukdomshanteringen blir lidande. Att acceptera sjukdomen och lära sig att leva med den skapar mer livskvalitet. Diabetes kan ses som ett hinder i vardagen, och det är hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift att sätta personen och dess unika behov i centrum i vården. Slutsats: Rädsla och oro för blodsocker och egenvård i olika kontexter samt omgivningens bristande kunskap på diabetes typ 1 tyder på att vidare forskning behöver göras för att främja positiva upplevelser av att leva sjukdomen. / <p>2023-11-03</p>

Överrapportering innebär överföring av viktig patientinformation och anestesisjuksköterskan ansvarar för den postoperativa överrapporteringen. Det är en riskfylld fas där tydlig kommunikation är nödvändig. Det finns standardiserade modeller för kommunikation som kan minimera brus mellan sändare och mottagare vilket ökar patientsäkerheten och minskar risken för vårdskada. Under den postoperativa överrapporteringen ska anestesisjuksköterskan ha ett vårdande förhållningssätt genom att vaka över patienten och samtidigt överlämna ansvaret för hens psykiska och fysiska säkerhet. Syftet var att belysa hur en standardiserad överrapportering påverkar postoperativ överrapportering. För att besvara syftet valdes en systematisk litteraturöversikt med integrativ design och 18 artiklar inkluderades efter sökningar i CINAHL, PubMed och Scopus. Det framkom tre huvudteman; tydlig information, förändrad arbetssituation och samverkan i team. Genom att standardisera postoperativ överrapportering kan en förbättrad informationsöverföring uppnås samt minska bristande kommunikation. Tidsåtgången efter standardisering varierade och upplevelsen av tidspress och effektivisering kan minska respektive öka. Antal distraktioner i samband med överrapportering kan påverkas och ett signifikant förbättrat teamarbete uppnåddes. Standardiserad postoperativ överrapportering kan generera en ökad tillfredsställelse hos olika professioner. Att använda standardiserade överrapporteringsmodeller som exempelvis SBAR kan ge en kvalitativ och patientsäker informationsöverföring samt förbättrad arbetsmiljö genom minskade distraktioner och tidspress. Teamet kan förbättras genom att ta vara på olika professioners kompetens som tillsammans skapar en bred expertis. Genom att standardisera postoperativ överrapportering ges anestesisjuksköterskan möjligheten till att utföra vårdande handlingar och bedriva patientsäker vård trots hälso- och sjukvårdens ekonomiska effektiviseringar.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur en sångpedagog kan arbeta med att utveckla det sceniska uttrycket hos sina elever under lektionstid och vilka faktorer som kan påverka hur detta arbetet går. Min första frågeställning handlar om hur du som sångpedagog kan arbeta med sceniskt arbete under sånglektioner och min andra frågeställning berör vilka faktorer som kan påverka en sångpedagog kring arbetet med sceniskt uttryck. I min bakgrund tar jag upp olika teorier och begrepp som berör arbetet kring det sceniska uttrycket på olika sätt. Min metod bestod utav lektioner som jag höll i tillsammans med sammanlagt tre deltagare. Tre deltagare fick två enskilda sånglektioner var och två av deltagarna var med på en grupplektion. Under lektionerna arbetade vi med olika övningar för att främja det sceniska uttrycket. Det handlade om sångövningar, sångteknik, teatraliska övningar och övningar med fokus på olika känslor bland annat. Alla deltagare fick välja ut en låt själva som de kunde utantill som de fick sjunga under lektionerna. I min studie kommer jag fram till att det finns olika faktorer som påverkat hur det gått under lektionerna. Det handlar om olika faktorer som påverkat förutsättningarna för eleverna och för mig som lärare. Jag skriver även om hur olika delar kan påverka varandra i arbetet kring det sceniska uttrycket. Exempel på detta kan vara att det genom att arbeta med teatraliska övningar kan påverka sångtekniken positivt. Precis som arbete med sångteknik kan påverka det känslomässiga budskapet positivt.

Killing another human being is something most people are taught is wrong growing up. Within themilitary profession, killing is not only an acceptable action, but also part of many soldiers' duty andit is expected that they carry out the act. A consequence of killing another human is that soldiers canfind it difficult to adapt their minds to perform such an action or processing it after the fact. Earlierstudies examine soldiers that previously have carried out the act, with a focus on the effect of theaction itself. This study therefore seeks to find out how Swedish military personnel view the actionof taking another life in the military context, and how it can be explained through Albert Bandurastheory Moral Disengagement. This study achieves this through interviewing four Swedish veteransthat have previously served in peacekeeping operations within the armed forces. The result of thisstudy shows that soldiers do not experience any difficulty in justifying the act of killing before ithas taken place, but they struggle to justify the act during and after committing it.

The purpose of this study is to investigate how four teachers in grade 4, 5 and 6 choose to work with reading comprehension within the Swedish subject. In this study the focus is on the following issues: - How do the teachers work to get the students to understand the texts they are reading? - How do the teachers in the Swedish subject describe reading comprehension? In order to conduct the survey, I have used two methods, these are interviews and observations. After carrying out four observations and four interviews, I have analyzed the empirical material by means of three theories relating to each other. These three theories are the socio-cultural perspective, reciprocal teaching and transactional strategy instruction. The result of this study shows that the four teachers primarily choose to let the students read short texts taken from a textbook, then let them answer questions related to these texts. This was reflected in the observations and interviews. During the interviews, all teachers said reading comprehension is a very comprehensive concept that consists of several different parts, and that these parts together constitute the concept of reading comprehension. These include for instance, understanding the texts we read and being able to use these texts according to the teachers.

En av de mest ingripande åtgärder det offentliga kan vidta mot en enskild är att omhänderta ett barn. Det krävs därför omfattande skyddsmekanismer för att beslutet om omhändertagande inte blir fattat utan rättslig grund. Saknas samtycke från vårdnadshavare eller den unge om denne är över 15 år, krävs att domstol fattar beslut om omhändertagande i enlighet med lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [cit. LVU]. Processen i förvaltningsrätten är en flerpartsprocess som är upplagd kontradiktoriskt, vilket innebär att socialnämnden går in som part mot barnet eller den unge och/eller vårdnadshavaren, och var och en av parterna ska ha tillfälle att yttra sig över allt material som motparten inger till domstolen, samt ha samma möjligheter att utveckla sin talan och åberopa bevisning. Den enskilde ska därmed tillförsäkras en likvärdig partsställning som socialnämnden. För att säkerhetsställa detta tillförordnas den enskilde ett offentligt biträde, vars huvudsakliga uppgift är att garantera den enskildes rättsliga ställning genom att ge barnet eller den unge och/eller vårdnadshavaren den hjälp som krävs för att utredningen ska bli så fullständig som möjligt. Uppsatsen syftar huvudsakligen till att utreda och analysera på vilket sätt processen i LVU-mål tillgodoser kraven på en likställd process - där parterna får samma möjligheter att utveckla sin talan och åberopa bevisning. För att finna ett svar måste utredningsskyldighet, beviskrav och bevisbördan samt det offentliga biträdets roll i processen utredas. Utgångspunkten är att söka svar genom en rättsdogmatisk metod och undersöka rättskällor såsom lagstiftning, förarbeten, prejudikat och doktrin. Den utförda analysen påvisar att en långtgående utredningsskyldighet för både socialnämnden och domstolen finns, men att det inte förekommer samma möjlighet för parterna att utreda omständigheterna i målet. Det finns ett högt ställt beviskrav, dock ges parternas utsagor olika bevisvärde. Där sakkunniga och utsagor från det offentliga värderas generellt högt, jämfört med utsagor från enskilda och i synnerlighet barn som värderas lågt. Bevisbördan åligger på socialnämnden. Slutsatsen är att den enskilde parten inte tillförsäkras en likställd partsställning i processen, utan den enskilde partens rätt bör stärkas genom att det offentliga biträdets uppdrag specificeras i lag och att deras befogenheter utökas, samt att sakkunniga används i större utsträckning för att öka domstolens kompetens angående barn och unga.

Background: Caring for patients with borderline personality disorder has proven to be difficult, which also reflects the treatment and care these patients experience that they are receiving. Nursing care in an inpatient ward is experienced as both supportive and non-supportive, and Barker and Buchanan-Barker's tidal model have been the basis for understanding these different aspects. Purpose: To describe how patients with the diagnosis borderline personality disorder experience support in nursing care. Method: Semi-structured interviews via Skype / Face Time or Messenger were conducted with five research persons recruited via blogs or Instagram accounts. The result was analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The care that the research persons experienced as supportive in inpatient ward consisted of being seen for whom they were with good treatment by genuinely interested staff who took the research persons seriously and tried to understand and help. What was felt to be non-supportive was to have their dignity violated by being faced with prejudices,  not to be taken seriously and to not be entitled to their feelings and opinions and when the staff often thought they knew what was best. This resulted in a desire to experience genuine care and to be treated with competence. Conclusion: Nursing perceived as supportive consisted of small act of respect and goodwill. Likewise, no major measures were required to change experiences from non-supportive to supportive. / Bakgrund: Att vårda patienter med borderline personlighetsstörning har visat sig vara svårt vilket även speglar sig i det bemötande och den vård dessa patienter upplever sig få. Omvårdnad i slutenvård upplevs som både stödjande och icke stödjande och Barker och Buchanan-Barkers tidvattenmodell har legat till grund för att förstå dessa olika aspekter. Syfte: Att beskriva hur patienter med diagnos borderline personlighetsstörning erfar stöd i omvårdnaden i slutenvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer via Skype/ Face Time eller Messenger genomfördes med fem forskningspersoner som rekryterats via bloggar eller konton på Instagram. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Omvårdnaden som forskningspersonerna upplevt stödjande i slutenvård bestod av att bli sedd för den man var med ett gott bemötande av genuint intresserad personal som tagit forskningspersonerna på allvar och försökt förstå och hjälpa. Det som upplevts som icke stödjande var att få sin värdighet kränkt genom att mötas av fördomar, att inte bli tagen på allvar och att inte ha rätt till sina känslor och åsikter då personalen ofta tyckte att de visste vad som var bäst. Detta resulterade i längtan att få uppleva genuin omsorg och att bli bemött av kompetens. Slutsats: Det som fick omvårdnaden att upplevas som stödjande bestod i de små handlingarna av respekt och välvilja. Likaså krävdes inga stora åtgärder för att förändra upplevelser som icke stödjande till att vara stödjande.