Studien undersöker barns perspektiv på bygg- och konstruktionsaktiviteterskolans kontext med en fenomenologisk ansats. Den tidigare forskningen om bygg och konstruktion lyfter främst fram vuxnas perspektiv, medan belysning ur barns perspektiv, genom att lyfta barns röster, är en kunskapslucka i forskningen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om barns perspektiv på fenomenet bygg och konstruktion i förskolan genom att undersöka deras upplevelser av det, samt bidra till förståelse för vilken betydelse barns perspektiv kan ha för utformningen av förskolans verksamhet. Forskningsfrågan var:”Hur upplevs bygg- och konstruktionsaktiviteter i förskolan ur ett barns perspektiv?”. Studien tar avstamp i det fenomenologiska perspektivet, där de mest centrala begreppen är fenomen och livsvärld. Genom fyra semistrukturerade gruppintervjuer samlades det empiriska materialet in och 15 förskolebarn i åldrarna 4–6 år deltog i studien. Filminspelning med hjälp av lärplatta användes som datainsamlingsmetod. Materialet granskades, transkriberades och bearbetades i enlighet med fenomenologiska analysansatser. Resultatet visar att barnen har ett stort intresse för bygg och konstruktion samt att de har olika upplevelser av det. Barnen uttryckte sig både explicit och implicit för att beskriva hur fenomenet bygg och konstruktion framträder i just deras livsvärldar. Essensen av fenomenet bygg och konstruktion är att barnen upplever att de behöver bygga med material, att det behöver vara roligt och att det är enbart barn som utför bygg- och konstruktionsaktiviteter.

Sammanfattning Utomhuspedagogik är en pedagogisk inriktning som har fått mycket uppmärksamhet. Syftet med denna studie ämnar jämföra förskollärares syn på utomhuspedagogik och deras syn på barns lärande utomhus, i olika typer av förskolor. Vi använde oss av kvalitativa intervjuer som metod och intervjuade sammanlagt tio förskollärare. Fem av dessa förskollärare arbetade med traditionell förskolepedagogik och de andra fem förskollärarna arbetade med utomhuspedagogik. Intervjuerna har ägt rum i två medelstora städer i Sverige. Resultatet av denna studie visade att det fanns många likheter mellan förskollärarna vad gäller deras syn på utomhuspedagogik samt vilka möjligheter som förskollärarna ser med utomhuspedagogik och barns lärande utomhus. Samtliga förskollärares syn på utomhuspedagogik präglades av möjligheter. Möjligheterna som lyftes av samtliga förskollärare var att barnen får mycket utrymme och rörelsefrihet i utomhusmiljön. Även att fantasi och kreativitet främjas av utomhusmiljön, då barnen leker med naturmaterial som inte representerar något färdigt. Förskollärares syn på barns lärande utomhus visade att praktisk kunskap och fysisk aktivitet utvecklas ute i naturen. Däremot visade resultatet skillnader vad gäller förskollärarnas arbetssätt och syn på hinder med utomhuspedagogik. Vad gäller förskollärarnas arbetssätt var likheterna få, medan skillnader i arbetssätt framkom i större utsträckning. Skillnaderna som framkom var att vädret påverkade hur lång tid förskollärare som arbetade med traditionell förskolepedagogik spenderade utomhus, medan vädret inte hade samma påverkan på förskollärare som arbetar med utomhuspedagogik. En slutsats är därför att arbetet med utomhuspedagogik påverkas av förskollärares förhållningssätt, men också vilka kläder föräldrar förser sina barn med.

Syftet med studien är att få en närmare uppfattning av vad barn i åldrarna tio till tolv år anser är meningsfullt på fritidshemmet. Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie som tar sin utgångspunkt ur ett barns perspektiv. Vår studie utgår från ett fenomenografiskt perspektiv vilket innebär att vi söker variationer av uppfattningar. Detta gör att vår studie visar på mer variationsrika uppfattningar än andra studier i samma syfte. Resultatet visar på återkommande mönster i barnens berättelser om deras uppfattningar av meningsfullheten på fritidshemmen. Dessa mönster ligger till grund för de olika kategorier som presenteras i resultat- och analyskapitlet. Kategorier som relationer, möjlighet till rekreation och progression, visar vad barnen i vår studie uppfattar som viktigast för att ha en meningsfull fritid.Sammanfattningsvis visar resultatet på variationer av uppfattningar av vad som utgör en meningsfull fritid ur ett barns perspektiv.

Studiens avsikt har varit att studera hur förskollärare konstruerar undervisningsbegreppet samt hur undervisning konstrueras i relation till barns delaktighet och inflytande. Det socialkonstruktionistiska perspektivet utgör den teoretiska utgångspunkten för denna studie.   I kombination med fokusgruppintervjuer som metod för datainsamling, genomfördes två fokusgruppintervjuer med sju förskollärare, fyra- respektive tre förskollärare i varje grupp. Fokusgruppdiskussionerna dokumenterades med hjälp av ljudinspelning, som vidare transkriberades, sorterades, reducerades, tematiserades och analyserades. Genom att socialkonstruktionistiska teorin utgjorde analysramen, har därför fokuset varit på deltagarnas gemensamma konstruktioner av undervisning som begrepp och undervisning i relation till barns delaktighet och inflytande. Resultatet indikerar att undervisning uppfattas som en sammanflätning av spontan- respektive planerad undervisning. Förskollärarna i studien betraktar inte införandet av undervisningsbegreppet i förskolan som en form av skolifiering av förskolan. Därmed anses undervisning och lärande som två skilda aktiviteter. I deltagarnas beskrivningar av undervisning vid rutinsituationer konstateras det en sammanblandning av undervisning och utbildning. Barns delaktighet och inflytande avseende undervisning framkommer i resultatet som en central del i planering av planerad undervisning för äldre förskolebarn. Däremot tenderar resultatet indikationer på att yngre barn har mindre förutsättningar till delaktighet och inflytande i undervisningen, jämfört med de äldre barnen.

Utifrån tidigare forskning kring barnens syn på lärmiljöerna i förskolan samt från våra egna erfarenheter växte ett problemområde fram, det blev allt mer synligt att förskollärare försöker närma sig ett barns perspektiv genom att lyssna in barnen kring mer triviala beslut i förskolan, medan barnens perspektiv sällan står i fokus när det handlar om lärmiljöer och deras inflytande i dem. Utifrån det här växte studiens syfte fram, vilket är att vi vill bidra med kunskap kring barnens perspektiv om lärmiljöer i förskolan, genom att undersöka hur barnen samtalar om sina egna dokumenterade fotografier. Det ledde oss fram till forskningsfrågan “Hur uppfattar barnen sitt inflytande över förskolans lärmiljö?”. Vi har valt att utgå från en fenomenografisk ansats, eftersom det är barnens uppfattningar av lärmiljöerna som ska träda fram. Insamlingen av empirin har skett på två förskolor i södra Sverige och barnen är mellan fem och sex år. Barnen fick ta egna fotografier på olika delar av verksamheten som vi samtalade kring tillsammans utifrån en intervjuguide. Den insamlade empirin resulterade i tre olika beskrivningskategorier: regler, avskildhet och mångsidighet samt hat och förskolans otillräcklighet. Resultatet visar på varierande uppfattningar kring förskolans material samt platser och det uppkommer uppfattningar av att lärmiljöerna på förskolan är vuxenstyrda. Slutsatsen av det här blir att barn och förskollärare behöver finna ett samarbete sinsemellan när det handlar om utformningen av förskolans lärmiljöer.

Syftet med studien är att bilda kunskap om hur barn upplever inflytande och delaktighet i placering av material samt undersöka barns handlingsutrymme i relation till förskolans inomhusmiljö. Metoden som använts är gruppintervjuer med barn i åldrarna fem och sex år. Det utfördes fem gruppintervjuer med sammanlagt sjutton barn. Studiens syfte preciseras med frågeställningen: Hur beskriver förskolebarn i fem- sex årsåldern delaktighet och inflytande i placering av material? Det empiriska materialet har analyserats till fem teman utifrån två teoretiska begrepp, intersubjektivitet och agentskap. Dessa teman är: barnen tar beslut och pedagogerna genomför, representativ delaktighet, barns handlingsutrymme, detta har fröknarna bestämt och omedvetna och medvetna val. Resultatet synliggör barns beskrivningar av delaktighet och inflytande i placering av material. Det framkom att barnen fattar ett beslut och pedagogerna tar tillvara på deras önskemål och förändrar i förskolans miljö. Barnen beskriver även att beslut fattas gemensamt i en mindre barngrupp tillsammans med en pedagog. Det framgår också i resultatet att barn får handlingsutrymme till att placera materialet självständigt. Pedagogerna tar de övergripande besluten i verksamheten och skapar ramar för barnen att förhålla sig till. Resultatet visar slutligen att omedvetna val tas utifrån praktiska ställningstaganden samt att barnen har en medveten tanke med sin handling i placering av material.

Uppsatsen undersöker och analyserar hur barn i mellanstadiet använder och upplever sin skolgård. Material har samlats in genom observationer och kvalitativa intervjuer med 22 elever från två skolor i södra Stockholm och sedan analyserats utifrån ett genusperspektiv. Hur eleverna använder och upplever platser på skolgården beror bland annat på sociala konstruktioner som genus och ålder och visar sig genom homogena grupper på olika platser, vilket eleverna också berättar om. Utöver elevernas sociala nätverk och gruppindelningar som påverkar deras användning av platsen, beror användandet även av regler skapade av vuxna. Dessa faktorer påverkar elevers platskänsla på individuell och kollektiv nivå. Studien visar att elever avstår från vissa aktiviteter och därmed platser på skolgården. Genom att ha bestämda platser för olika aktiviteter, som tilltalar och utförs av majoriteten flickor eller pojkar, skapas genderiserade platser. Syftet är att uppmärksamma hur elever upplever och använder sin skolgård och de skillnader som skapas genom konstruktioner av genus, och på så sätt identifiera möjligheter att motverka dessa. Detta för att alla barn ska ha samma rättigheter och möjligheter till alla platser på skolgården och till alla de lekar och aktiviteter som sker där.

Denna studie tar avstamp i den förändrade skrivningen om barns integritet i förskolans kommande läroplan (Lpfö 18) vilket relateras till tidigare forskning som vittnar om stora brister i förskolans arbete med barns integritet i samband med dokumentation. Syftet med studien är att, ur både barns och förskollärares perspektiv, undersöka barns integritet i samband med dokumentationsformerna fotografi och film. Mer specifikt behandlas barns förståelse av dessa dokumentationsformer, barns rätt att säga nej till att bli fotograferade och filmade samt förskollärares sätt att arbeta för att göra barnen medvetna om och ge dem förutsättningar att värna om sin integritet i samband med fotograferande och filmande i förskolan. Studien baseras på intervjuer med fyra förskollärare och fyra barngrupper inom en och samma enhet men skilda förskolor. Resultatet analyseras utifrån de teoretiska utgångspunkterna barnperspektiv, barns perspektiv, barns vuxenperspektiv samt Shiersdelaktighetsmodell. En central skillnad mellan studiens resultat och tidigare forskning är att etik och integritet i förskolans dokumentationspraktiker tycks mer uppmärksammat än tidigare visat. Utöver detta framkommer att barnens förståelse för dokumentationsformerna fotografi och film kan ses som ett resultat av deras egen erfarenhet och utgör endast en del av den förståelse de vuxna har. Det barnen ger sitt medgivande till kan därmed inte sägas omfatta dokumentationens fullständiga syfte utan endast det som de är medvetna om. Ytterligare ett framträdande resultat är barnens tydliga entusiasm inför att bli fotograferade och filmade. Rätten att säga ja tycks således viktigare för barnen än rätten att säga nej. Utifrån detta konstateras angelägenheten i att problematisera det behov av synliggörande som barnen ger uttryck för.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers uppfattningar av att möta barns frågor och funderingar om döden samt att ta reda på hur barn resonerar om dessa frågor. Intresset för att skriva om ämnet döden väcktes genom en nyfikenhet för hur barns frågor om döden bemöts av pedagoger. Är det något som diskuteras tillsammans med barn? Undersökningen gjordes genom kvalitativa intervjuer där vi tog del av både barns och pedagogers perspektiv om dessa frågor. Vi undersökte framförallt vilka uppfattningar pedagoger har när det kommer till att möta barns funderingar om döden, hur pedagoger beskriver sina erfarenheter av att möta barns frågor om döden, hur förberedda de beskriver sig vara på att möta barns funderingar samt hur barn resonerar om döden utifrån en barnbok. Data analyserades utifrån ett kristeoretiskt resonemang. Resultatet visar att barns förståelse för döden som koncept är konkret vilket är en uppfattning som även pedagogerna delade. Samtliga barn förstod att döden är ett permanent tillstånd och de flesta barn trodde inte på ett liv efter döden. Pedagogerna uppfattade att barns förståelse i huvudsak påverkas av ålder och tidigare erfarenheter. Barnintervjuerna visar dock att ålder inte har någon större påverkan på barns uppfattningar utan att erfarenheter är det som väger tyngst. Enligt pedagogerna skulle barns frågor besvaras ärligt och det gjordes bäst genom samtal utifrån barnlitteratur. Alla pedagoger uppgav att de kände sig trygga i att föra samtal om döden tillsammans med barn. Detta gjordes trots deras varierande erfarenheter av att möta barn som på nära håll upplevt döden.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskolans fysiska miljö är utformad utifrån de yngsta barnen och vilka material barnen har tillgång till. Fokus har legat på att genom observationer kartlägga miljöer och material på fyra förskolor i en mellanstor stad i Sverige. Studien utfördes som en kvalitativ observationsstudie under november 2018. Av de förskolor som medverkade var både kommunala och privata huvudmän representerade. Det fanns också en variation på hur barngrupperna såg ut på de olika förskolorna. Vår studie gick ut på att observera vilket material och vilka miljöer 1- till 3-åringar hade tillgång till. Studien bygger på tidigare forskning om barns inflytande och förskolans miljöer, samt teorier om barnperspektiv/barns perspektiv och barns platser/platser för barn. Med dessa begrepp gjordes analyser utifrån det material vi samlat in under våra observationer. I resultatet framgår en detaljerad beskrivning av de olika förskolornas miljöer och material. Våra slutsatser utifrån denna studie är att de yngsta barnen riskerar att inte ha tillgång till material och miljöer i förskolan, och att detta begränsar barnens inflytande. Utifrån vår studie rekommenderar vi att vidare forskning fokuserar på vuxenintervjuer och vidare observationer (med och utan barn).