Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare uppfattar och arbetar med pedagogisk dokumentation. För att göra detta ombads 18 förskollärare i en mellanstor norrländsk stad att besvara en enkät bestående av två öppna frågor; samtliga tillfrågade deltog i undersökningen. En fråga behandlade förskollärares förståelse av begreppet pedagogisk dokumentation, den andra frågan avsåg hur förskollärare arbetade med det verktyg som används i förskolans verksamhet. De allra flesta uttryckte att det var skillnad på dokumentation och pedagogisk dokumentation. Enligt undersökningens förskollärare innefattar pedagogisk dokumentation reflektion bland pedagoger och barn i olika gruppkonstellationer samt delaktighet från barnen vilket sammantaget leder till vidareutvärdering och utveckling av verksamheten. Åtta förskollärare uppgav att de hade etablerade rutinerför pedagogisk dokumentation; nio hade påbörjat att utveckla pedagogisk dokumentation medan en varken jobbade med verktyget eller uttryckte några ambitioner att göra så i framtiden. De slutsatser som kan dras är att de flesta av studiens förskollärare har en god förståelse för innebörden av pedagogisk dokumentation även om mycket arbete generellt krävs för att arbetet med detsamma ska bli etablerat i fler verksamheter.

Studiens syfte är att synliggöra barns perspektiv gällande lärplattan i förskolans verksamhet, samt hur barn samspelar vid arbete med lärplattan. Sociokulturellt perspektiv har använts vid analys av den insamlade datan för att synliggöra samspel och användning av kulturella redskap. Kvalitativa barnintervjuer och videoobservationer gjordes för att besvara studiens frågeställningar. Under insamling av data skedde fem intervjuer och fyra observationer på två olika förskolor. Barnen ansåg att pedagoger och andra vuxna bestämde och de beskrev olika regler som gällde vid lärplattan. I videoobservationerna framkom att en del barn samspelade mer än andra vid arbetet med lärplattan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare reflekterar och uttrycker sig kring arbetet med samlingen utifrån att den ska vara meningsfull för alla barn och hur de ser på åldersindelningen i relation till detta. Nio förskollärare från åtta olika förskolor intervjuades om hur de förhåller sig i sitt arbete med samlingen. Det insamlade intervjumaterialet analyserades med hjälp av didaktiska och sociokulturella perspektiv och begrepp. Enligt de intervjuade förskollärarnas utsagor om barns inflytande i samlingen visar resultatet att barnens möjligheter till inflytande över samlingen varierade beroende på samlingens struktur. Strukturen i sin tur kunde relateras till vad förskollärarna uttryckte var samlingens huvudsakliga syfte.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka antaganden om barns andraspråksutveckling som framkommer i samtal med sex stycken förskollärare. I denna studie undersöks vad dessa förskollärare ger uttryck för gällande undervisningsstrategier för barns andraspråksutveckling. Studien grundar sig i problematiken kring att det länge pågått och fortfarande pågår en diskussion gällande vilka undervisningsstrategier som är mest effektiva för barns tillägnande av ett andraspråk. Tidigare forskning inom området belyser bland annat hur pedagoger arbetar med barns andraspråksutveckling i förskolan, dock inte vad valet av undervisningsstrategier grundar sig på för antaganden om barns andraspråksutveckling. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkt som ligger till grund för denna studie är socialkonstruktionismen, där fokus riktas mot att det finns flera versioner av verkligheten som är berättigade. Diskursanalys används följaktligen som forskningsmetod, där vi fokuserar på människans aktiva användning av språket. Vidare används diskurspsykologi som är ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt till diskursanalys. Produktionen av empiri har i denna studie grundat sig i semistrukturerade intervjuer med sex stycken förskollärare. Resultatet av studien belyser att samtliga förskollärare uttrycker att de använder sig av det svenska språket som strategi för barns andraspråksutveckling. Argument som framförs är bland annat att förskollärarna inte har kunskaper i barnens förstaspråk, att de arbetar efter föräldrars önskan om att svenska ska vara det språk som talas på förskolan samt att strategin grundar sig i kunskap kring hur barns andraspråksutveckling bör arbetas med. Det framkommer även att förskollärarna kan se fördelar med att involvera barns förstaspråk i verksamheten. Funktionen med detta tycks främst vara att ge barnen trygghet, en känsla av gemenskap samt att underlätta för barns förståelse av enstaka svenska begrepp.

Syftet med denna fenomenografiska studie är att undersöka konflikt som fenomen på förskolan genom samtal med barn i åldrarna 3-5. Problematiken med tidigare forskning kring barn och konflikter är att fokus ofta ligger på att titta på barn samt att testa barn för att bedöma deras beteendereaktioner. Denna studie ämnar gå direkt till källan - nämligen 3-5-åriga barns egna uppfattningar av konflikt baserat på intervjuer och utgår från forskningsfrågan: Vilka varierande uppfattningar av konflikt ger förskolebarnen uttryck för?   Studien utgår från en fenomenografisk ansats, vilket innebär att varierande uppfattningar av konflikt som fenomen är av intresse. För att besvara syfte och forskningsfråga har intervjuer med barn i åldrarna 3-5 utförts.   Resultatet visar, genom fyra beskrivningskategorier, att barnen uppger varierande uppfattningar av konflikt som innebär att det rör sig om oenighet i leksituationer eller kring material. Det framkommer även att det är individuellt vilket material som är betydelsefullt och därför skiljer sig uppfattningarna av vilka material som ger upphov till konflikt. Det framkommer även att barnen sårar varandra verbalt, genom exkludering och nedvärderande ord samt att det framkommer upplevelser av att lekar blir hårdhänta då regler inte följs, eller för att barn genom våld provocerar varandra.

I förskolan fostras och läggs grunden för barnens framtida lärande både när det gäller kognitiva och icke-kognitiva förmågor. I denna studie behandlades pedagogernas förhållningssätt och de värden som förmedlades till barnen av pedagogerna, medvetet eller omedvetet. Syftet med studien är att belysa hur sex pedagoger i förskolan förhåller sig till och bemöter barn som säger nej till erbjudna aktiviteter. Mer preciserat vill vi lyfta fram vilka likheter och skillnader som utkristalliseras i deras uppfattningar. Den teoretiska ramen utgjordes av Vygotskijs sociokulturella perspektiv. En kvalitativ metod användes och data samlades in både med hjälp av icke-deltagande observationer och semistrukturerade intervjuer. Totalt sex pedagoger deltog i studien som genomfördes på två förskoleavdelningar med barn i åldern tre till sex år. Studien visade att barnen sa nej till erbjudna aktiviteter men pedagogerna uppmärksammade inte alltid dessa situationer och upplevde därför inte att den uppstod så ofta. När pedagogerna uppmärksammade barnets nej, tog de inte reda på den specifika orsaken, utan gjorde egna tolkningar, vilket begränsade barnens möjlighet till inflytande. En omedvetenhet fanns hos pedagogerna hur några av bemötandena påverkade barnen. Pedagogerna hade olika syn på det gemensamma förhållningssättet och barnsynen skiftade från situation till situation, ett stort intresse fanns för att diskutera detta. I tidigare forskning visade det sig att de olika värdena och hur dessa hanterades i vardagen sällan diskuterades och att de olika tolkningar som pedagogerna gjorde av dessa värden försvårade diskussionerna. Pedagogerna visade ett intresse av stöd från specialpedagogen genom att hen observerade och återkopplade, för att de skulle få syn på sitt bemötande.

Syftet med denna studie var att ta del av barns beskrivningar av tillrättavisningar när pedagoger fostrar barn i förskolan till demokratiska medborgare. Studien utgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet tillsammans med Foucaults maktteorier och bygger på den kvalitativa ansatsen där den kvalitativa forskningsintervjun användes som metod. En gruppintervju genomfördes med 3 barn i 5-årsåldern på en förskola i en medelstor norrländsk kommun. Resultat visade att barnen beskriver att tillrättavisningar förekommer i förskolan och att det är nödvändigt att pedagoger korrigerar beteenden och förmedlar hur man ska bete sig för att barnen ska lära sig. Det väsentliga var inte huruvida pedagoger ska eller inte ska tillrättavisa barn utan snarare att tillvägagångssättet hade betydelse. Barnen beskrev att de föredrog att pedagoger tillrättavisar med ett normalt tonläge och på ett trevligare sätt än att skrika. Resultatet visar därmed att barnen beskriver att pedagoger fostrar barn till demokratiska medborgare genom att via tillrättavisningar konstruera vad som är en normalitet och därmed producerar ”sanningar” som i sin tur konstruerar normen om ett önskvärt beteende.

Elevers delaktighet och inflytande ses som viktig inom skolan där eleverna ska uppfostras till demokratiska individer. Under vår verksamhetsförlagda utbildning fick vi uppfattningen att eleverna inte fick vara med och bestämma så mycket. Syftet med undersökningen är att skapa kunskap om på vilka sätt och i vilka situationer elever ges möjlighet att vara med och påverka aktiviteter på fritidshemmet. Forskningsfrågorna var: Vilka uppfattningar om delaktighet och inflytande har eleverna på fritidshemmet?  Vad har eleverna för erfarenheter av inflytande över aktiviteter på fritidshemmet? Studien utgår ifrån barns perspektiv då vi vill få en bild av deras uppfattningar och upplevelser. Den utgår också från det sociokulturella perspektivet som har sin grund i Vygotskijs teorier om lärande samt från Roger Harts delaktighetsstege. Studien använder en kvalitativ metod med inspiration från etnografisk ansats där vi med hjälp av samtalspromenader skapade vår empiri. I resultatet framkom tre teman, Samlingen, Aktiviteter och dess regler samt Fröken lyssnar. Resultatet visar att eleverna upplevde att de fick vara med och bestämma över aktiviteterna på fritidshemmet och att de hade en del erfarenheter av inflytande i form av till exempel samling och fritidsråd.

Detta examensarbete inriktar sig mot de yngre barnen i förskolan. Studien belyser hur förskollärare tänker när de väljer böcker, hur de använder böcker som pedagogiskt verktyg samt hur lästillfällen kan se ut i förskolan. En kvalitativ studie har utförts där semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare tillämpats. Därigenom har förskollärarnas syn på högläsning i förskolan lyfts fram. Resultatet visar bland annat att alla förskollärarna väljer böcker utifrån vilka budskap de vill förmedla. Däremot visas ett motsägelsefullt resultat angående boksamtalets befintlighet i den pedagogiska verksamheten.

Den aktuella studien har som syfte att visa på hur barn synliggörs samt i vilken grad de ges möjlighet till delaktighet i LVU-förhandlingar i Förvaltningsrätten i Stockholm. Detta genom en kvalitativ textanalys baserad på samtliga ansökningar från socialnämnd som tagits upp till muntlig förhandling, gällande barn mellan 0-18 år under januari månad 2014. Jag har även använt mig av juridisk metod då jag studerat de olika lagrum som berörs och hur dessa tolkas och även hur dessa påverkar det enskilda barnet. Resultatet visar att barnets inställning utifrån eget eller ombudets perspektiv synliggörs i samtliga utom två av de studerade domarna, dvs. drygt 90% har dokumenterat ett barnperspektiv och eller barnets perspektiv. Dock saknar ca 30% av det studerade materialet formuleringar direkt ur barnets perspektiv. I detta material beskrivs barnet endast ur den vuxnes, ombudets, föräldrarnas, nämndens, perspektiv. I endast ca 40% av de mål där LVU till följd av brister i omsorgen behandlas lyfts barnets inställning i bedömningen. Det finns förbättringsområden för att stärka barnperspektiv samt barnets rätt att deltaga och få möjlighet att komma till tals. Ett av dessa är att det i nuläget saknas krav på att den som arbetar med att företräda barnet genom en process i förvaltningsrätten ska ha särskild barnkompetens.