Syftet med denna studie är att identifiera sociala konstruktioner av 1-3 åringars ålder och kompetens, genom att analysera hur pedagoger porträtterar de yngsta barnen. Detta görs genom diskurspsykologisk analys av pedagogers uttalanden i samtal om omsorg och undervisning, utifrån studiens tre frågeställningar; Hur talar förskollärare och barnskötare om 1-3 åringars kompetens? Vad framställs som sanningar om 1-3 åringars kompetens? Vilja subjektspositioner tillskrivs 1-3 åringar? Diskurspsykologi har agerat som både epistemologisk och metodologisk utgångspunkt i denna studie. I resultatet framträdde totalt fem tolkningsrepertoarer. Tre av dessa framträdde genom samtal om barns kompetens i omsorg; fysisk omsorg, praktisk omsorg och intellektuell omsorg. De andra två trädde fram i samtal om barns kompetens i undervisning; pedagogers självmedvetenhet och erfarenhet som förutsättning. Vi kunde sedan sammanställa fyra av dessa till en, vad vi kallar, bristdiskurs. Vi diskuterar sedan kring hur dessa tolkningsrepertoarer försätter barnen i olika subjektspositioner och vad barnen därigenom ges för handlingsutrymme.

Syftet med studien har varit att undersöka hur äldre personer ser tillbaka på sin barndom och vardag i barnomsorgen 1940–1950. Genom muntlig historia som teori analyseras de minnen och berättelser som har samlats genom en enkät och textdiskussion från 16 personer via forum på internet. Resultatet visar att informanterna i sina svar separerade mellan formell och informell barnomsorg. Jag har valt att kalla det förstnämnda för barnomsorg och det sistnämnda för omsorg om barn. Detta bidrar med förståelse om de olika sfärer barn kunde röra sig emellan och de resurser som fanns att tillgå för familjer. Minnena beskrev även upplevelser kring vissa aktörer och det sinnliga som framträdde som viktiga i vardagen samt de förutsättningar och barnsyn som kan urskiljas i deras barndomar. De insamlade berättelserna ger en personlig prägel och lyfter fram vardagliga detaljer som ibland saknas i historieskrivningar kring den svenska barnomsorgen. / The purpose of the study has been to investigate how older people look back on their childhood and everyday life in childcare 1940–1950. Through oral history as the theory of choice, the memories and stories that have been collected through a survey and text discussion from 16 people via a forum on the internet has been analyzed. The results show that informants in their answers separated between formal and informal childcare. I have chosen to call the former childcare and the latter care of child. This contributes to an understanding of the different spheres children could move between and the resources available to families. The memories also described experiences about certain actors and the senses that appear to be important in everyday life, as well as the conditions and views of children that can be discerned in their childhoods. The collected stories give a personal touch and highlight everyday details that are sometimes missing in historical writings about Swedish childcare.

Studiens syfte är att beskriva hur förskollärare erfar sina möjligheter att påverka barns självkänsla. För att bidra med ökad kunskap och förståelse kring arbetet med att stärka barns självkänsla, då det påverkar barns inflytande och delaktighet i sin vardag som är en del av förskolans demokratiuppdrag. Intervjuer används som metod för att undersöka förskollärarnas upplevelser samt vilka möjligheter och utmaningar de ser i arbetet med barns självkänsla. Det framkommer i analysen att förskollärarnas förhållningsätt är en viktig faktor i arbetet med barns självkänsla. Förhållningsättet ligger till grund för hur förskollärarna bygger upp relationer och samsynen förskollärarna får om barn. Förskollärarna beskriver samsynen som betydelsefull där en gemensam barnsyn och arbetssätt i arbetslaget upplevs gynna barns skapande av en god självkänsla och tilltro till den egna förmågan. Vidare visar analysen att förhållningsättet som förskollärarna väljer speglar hur de verkar som förebilder och ger barn förutsättningar till att tro på sig själva. Vilket gör det möjligt för barn att skapa förmågor till att våga göra sin röst hörd, för att vara delaktiga och få inflytande i utbildningen. / The purpose of the study is to describe how preschool teachers experience their opportunities to influence children's self-esteem. To contribute with increased knowledge and understanding of the work to strengthen children's self-esteem, as it affects children's influence and participation in their everyday lives, which is part of the preschool's democracy mission. Interviews are used as a method to investigate the preschool teachers' experiences and what opportunities and challenges they see in working with children's self-esteem. It appears from the analysis that the preschool teachers' approach is an important factor in the work on children's self-esteem. The approach forms the basis for how preschool teachers build relationships and the consensus preschool teachers get about children.The preschool teachers describe the consensus as important where a common view and working methods in the work team are perceived to favor children's creation of a good self-esteem and confidence in their own abilities. Furthermore, the analysis shows that the approach that preschool teachers choose reflects how they act as role models and gives children the conditions to believe in themselves. Which makes it possible for children to create the abilities to dare to make their voice heard, to be involved and gain influence in education.

This qualitative study explores the perspective and practice of educators in after-school care through a child centered approach regarding the playground environment, rules, and resources aimed at promoting children's participation and well-being. Semi-structured interviews were conducted with educators in after-school care settings to investigate their perceptions and approaches. Educators strive to create an inclusive and meaningful playground environment by implementing clear and understandable rules. These rules aim not only to organize children's activities but also to break down gender norms and promote current societal issues. Educators are flexible and willing to adapt rules according to children's needs and interests to enhance their participation and autonomy. Regarding resources and play materials, educators aim to keep children active and engaged by providing a varied and stimulating environment. By allowing children to co-create their own play environment, their creativity and imagination are fostered. The study highlights the crucial role of educators in after-school care in creating an inclusive and meaningful playground environment for children. By implementing clear rules and providing appropriate resources, they aim to promote children's well-being and development effectively. By working with a child centered approach and being responsive to children's needs and interests, educators can create a positive and supportive environment where all children are given the opportunity to grow and thrive.

The purpose of this study is to investigate the view of educators on their participation in free play in preschool. Free play is a typical activity for preschool. Engdahl & Ärlemalm-Hagsér (2015) highlight Fröbel as creator of the concept of free play. According to Fröbel, free play is characterized by creativity, freedom, repetition, learning and development (p. 145). Lindgren, Pramling & Säljö (2017) also motivate free play as chosen and led by the children themselves (p.148). With the revised curriculum, play has generally changed and more space has been given. However, the concept of teaching has been added, which means that the free play is being overshadowed. The curriculum for preschool does not highlight the concept of free play, but play in general, where children must be given the conditions for play so that they themselves initiate and that someone in the work team introduces the play to them (p. 8). Play should have a central place in preschool education, where an approach for everyone who is a part of the work team is to encourage play and confirm the importance of play for children’s development, learning and wellbeing (p.8). Nilsson & Lecusay (2020) believe that play is human’s most distinctive feature (p. 78). and that adults should actively contribute to children’s plays (ibid p. 82). As teaching has taken over most of the activities, there is a fear that the play will be overshadowed and taken for granted. Free play may be seen as a normal behavior, which can lead to it being easily taken for granted (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson 2008, p. 629) and therefore must be encouraged and challenged by adults by participating in the play.

Syftet med denna studie är att identifiera sociala konstruktioner av 1-3 åringars ålder och kompetens, genom att analysera hur pedagoger porträtterar de yngsta barnen. Detta görs genom diskurspsykologisk analys av pedagogers uttalanden i samtal om omsorg och undervisning, utifrån studiens tre frågeställningar; Hur talar förskollärare och barnskötare om 1-3 åringars kompetens? Vad framställs som sanningar om 1-3 åringars kompetens? Vilja subjektspositioner tillskrivs 1-3 åringar? Diskurspsykologi har agerat som både epistemologisk och metodologisk utgångspunkt i denna studie. I resultatet framträdde totalt fem tolkningsrepertoarer. Tre av dessa framträdde genom samtal om barns kompetens i omsorg; fysisk omsorg, praktisk omsorg och intellektuell omsorg. De andra två trädde fram i samtal om barns kompetens i undervisning; pedagogers självmedvetenhet och erfarenhet som förutsättning. Vi kunde sedan sammanställa fyra av dessa till en, vad vi kallar, bristdiskurs. Vi diskuterar sedan kring hur dessa tolkningsrepertoarer försätter barnen i olika subjektspositioner och vad barnen därigenom ges för handlingsutrymme.

Studiens syfte är att undersöka de erfarenheter förskollärare beskriver om skapandet av den fysiska miljön i förskolan utifrån barns intressen, nyfikenhet och undersökande i stunden. För att nå vårt valda syfte har vi utgått från följande frågeställningar: Vilka strategier använder förskollärare för att ge barnen inflytande över utformningen av den fysiska miljön i förskolan? Vilka utmaningar lyfter förskollärare att de möter i skapandet av fysiska miljöer i förskolan utifrån barns intresse och undersökande? Vi har valt att utgå från ett barndomssociologiskt perspektiv i studien, vilket inte enbart handlar om kunskapen om barn och barndom utan något som också bör förstås i relation till tid och rum. Detta betyder att barn blir till och påverkas på olika sätt beroende på vilken miljö som omger dem. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, där det insamlade materialet har skett i fyra semistrukturerade intervjuer med olika förskollärare. Resultatet visar på olika erfarenheter och utmaningar hos förskollärarna kring arbetet med att utforma en miljö utifrån barnens intresse och inflytande, samt betydelsen av vilket förhållningssätt förskolläraren väljer att ta. Förskollärarna beskriver såväl erfarenheter kring vikten av en gemensam barnsyn i arbetslaget som utmaningar i arbetet med att tillgodose varje enskilt barns behov och intressen. / The purpose of the study is to examine the experiences preschool teachers describe about the creation of the physical environment in preschool based on children's interests, curiosity and exploration in the moment. To achieve our chosen purpose, we have started from the following questions: What strategies do preschool teachers use to give the children influence over the design of the physical environment in preschool? What challenges do preschool teachers highlight that they face in the creation of physical environments in preschool based on children's interest and exploration? We have chosen to start from a childhood sociological perspective in the study, which is not only about the knowledge about children and childhood, but something that should also be understood in relation to time and space. This means that children are conceived and affected in different ways depending on the environment that surrounds them. We have used a qualitative research method, where the collected material has been done in four semi-structured interviews with different preschool teachers. The results show different experiences and challenges among the preschool teachers regarding the work of designing an environment based on the children's interest and influence, as well as the importance of the approach the preschool teacher chooses to take. The preschool teachers describe both experiences of the importance of a common view of children in the work team and challenges in the work to meet each individual child's needs and interests.