Bildämnet och problematiken ADHD En studie om didaktiska strategier i bildämnet i relation till gymnasieelever med problematiken ADHD The art subject and the diagnosis ADHD A study about didactic strategies in the art subject with reference to high school students with the diagnosis ADHD  Författare: Marlene Berglund - Nilsson Antal sidor: 28 sidor Studiens syfte är att undersöka bildlärares uppfattningar om didaktiska strategier i sin undervisning, som främjar lärandet hos gymnasieelever med problematiken ADHD. Studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv eftersom studiens syfte är att förstå, tolka och skapa ett meningsinnehåll. Studiens frågeställningar besvarades med en kvalitativ analys, i form av semi-strukturerade intervjuer med en bildlärare och en fotolärare. Bearbetningen av data utfördes med hjälp av en tematisk analys, kategorierna av teman analyserades i relation till de teoretiska utgångspunkterna för studien, och i relation till tidigare forskning och tydliggörande pedagogik. Resultatet vad det gäller att skapa goda undervisningssituationer genom kommunikation och interaktion med eleverna, har tolkats utifrån ett relationellt perspektiv. När det gäller didaktiska strategier och anpassningar i undervisningen som utgår från elevernas behov och förutsättningar, ses resultatet i ljuset av det punktuella perspektivet. Begreppet tydliggörande pedagogik används för att beskriva ett förtydligande av instruktioner och visuella stöd i undervisningen. Det finns en komplexitet när det gäller behovet av anpassningar i relation till elever med problematiken ADHD, vilket gör att behovet kan variera, och ibland finns det inget behov av det. Resultatet visade att didaktiska strategier som exempelvis tydliggörande pedagogik och goda relationer mellan läraren och eleverna, främjar lärandet för gymnasieelever med problematiken ADHD, och att det även påverkar graden av problematiken ADHD.  Nyckelord: Didaktiska strategier, bildundervisning, gymnasieelever, ADHD

Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever uppfattar urban konst och vilka färdigheter för livet som de kan utveckla när de tittar på och arbetar med detta konstuttryck. För att få svar på dessa frågor genomfördes en kvalitativ intervjustudie där elva elever deltog. Deltagarnas svar analyserades genom en fenomenologisk analysmetod. Resultatet visar att elever tycker att gatukonst är tydlig, rak, verklighetsförankrad, kopplad till lokalsamhället och att det talar ungdomars språk. Elevernas svar visar att de fått en större förståelse för att samma bild kan ha olika betydelser för olika människor. Deras svar visar även att deras syn på bilden förändras över tid i samtal med andra och när de arbetat med bilden. De sammanställda svaren visar även att deras samarbete i grupp har lett till fler idéer och effektivitet. De färdigheter för livet som eleverna har fått öva på under detta projekt är samarbete, problemlösning, kreativt och kritiskt tänkande. Dessa är några färdigheter för livet som WHO nämner som nödvändiga för den personliga utvecklingen.

Den här studien syftar till att undersöka hur två bildlärare på gymnasiet integrerar miljö- och hållbarhet i bildundervisningen vad det gäller material och tekniker för bildframställning. Genom semistrukturerade intervjuer har dessa bildlärares beskrivningar om integrationen av miljö- och hållbarhet samlats in. Resultatet visar att bildlärarna prioriterar praktiska skäl när det kommer till val av material i bildklassrummet, men även att de inkluderar återvinning och återbruk som viktiga delar i bildlektionerna. Resultatet visar även att bildlärarna vill förmedla ett förhållningsätt att ta hand om de material och verktyg som finns i bildklassrummet. Däremot så upplever lärarna även svårigheter i integrationen av miljö- och hållbarhet, såsom tidsbrist. Tolkningen av resultatet indikerar att lärarna anammar en princip om sparsamhet som visar sig genom praktiska handlingar i klassrummet och att de implementerar integrativ didaktik, där läroplansmål och ämneskunskaper integreras. Däremot så visas även ett konkurrensförhållande mellan läroplansmålen och ämneskunskaper, där det sistnämnda prioriteras före det andra.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt samtal mellan elever är en möjlighet eller ett dilemma i arbetet med bildframställning. I studien används en metodkombination bestående av observation och ljudinspelning av en lektion. Resultatet visar på två huvudkategorier: skolrelaterat och icke-skolrelaterat samtal. Samtal om det egna arbetet leder till kontinuitet i bildarbetet men samtal innan arbetet har påbörjat kan hämma eftersom det kan bli en distraktion. Analysen visar att varje språkhandling innefattar möten, relationer, mellanrum och kunskaper som står fast. Tolkningen gjordes utifrån situationella, kontinuerliga och transformativa aspekter. Elevers idéer till varandra är det nya som uppstår i situationerna och kan leda till kontinuitet i arbetet. Transformation sker vid mötet av nya idéer och perspektiv på det egna arbetet. Sammanfattningsvis kan elevers språkhandlingar när arbetet väl har påbörjats vara till nytta för att få arbetet att framskrida och sker kontinuerligt då eleverna samtalar om det egna och andras arbeten.

Denna kvalitativa undersökning utforskar den utmaning många elever står inför inombildutbildningen: övertygelsen om att "Jag kan inte rita". Detta självbegränsande övertygelse utgör ett hinder för konstnärligt uttryck och väcker frågor om hur vår uppfattning om konst och lärande inverkar vår förmåga att uttrycka oss.Genom mina erfarenheter av att hålla graffitiworkshops i icke-traditionella lärmiljöer observerade jag en kontrasterande bild. Deltagare, inklusive de som tidigare hade uttryckt "Jag kan inte rita," visade öppenhet för konstnärlig skapelse och självuttryck. Denna klyfta mellan traditionell bildundervisnings självbegränsande övertygelser och den öppna utforskningen inom en graffitiworkshop väcker intressanta frågor om hur olika lärmiljöer formar elevers syn på lärande och konst samt deras egna förmågor. Denna uppsats syftar till att undersöka dynamiken bakom lärandet i det extramurala rummet med fokus på bildskapande graffitiaktiviteter. Genom att analysera gruppers interaktioner, deltagarnas engagemang och självuppfattning strävar jag efter att belysa hur graffiti, som ensamtida konstform, kan underlätta positivt, motiverat och självuttryckande lärande. Denna undersökning syftar till att bidra till förståelsen av hur extramuralt lärande kan vara en plats för att övervinna självbegränsande övertygelser och främja en berikande syn på konstnärligt skapande.

Under coronapandemin hade majoriteten av högstadieskolor i Sverige en kombination av distans och närundervisning. Syftet med arbetet var att ta reda på hur bildlärare på högstadiet upplevde och hanterade de förändrade omständigheter som det medförde att med kort varsel ställa om från närundervisning till distansundervisning under coronapandemin. Detta undersöktes genom semistrukturella intervjuer. Majoriteten av lärarna i undersökningen försökte i största möjliga mån hålla sig till sin ordinarie planering men gav vissa arbetsområden mer eller mindre utrymme än tidigare. De tekniker som bildlärarna främst använde sig av under pandemin var digitala bildskaparmetoder, blyerts och teoretisk bildundervisning. Tekniker och material som bildlärarna valde bort var att arbeta med penslar färg och rekvisita. De största fördelarna som bildlärarna såg med distansundervisning var att de förändrande omständigheterna födde ett nytänkande och ett förnyande. De största nackdelarna bildlärarna såg med distansundervisningen var att de fick en minskad överblick och kontroll över elevgruppen samt att det var svårare att hjälpa elever på distans då man inte kunde ”visa” hur de skulle göra på samma sätt som man kunde göra i närundervisningen. Det gick inte att se några samband mellan vilken grad av stöd som lärarna upplevde att de fått från skolledningen och vilken grad av arbetsbelastning som lärarna upplevde. Sex av sju bildlärare upplevde att deras arbetsbelastning ökade under coronapandemin.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur användandet av konst ser ut i bildundervisningen hos de aktuella bildlärarna i årskurs 7–9 och introduktionsprogrammet samt vilka möjligheter och hinder som finns kopplat till detta. För att få svar på de här frågorna genomfördes en kvalitativ intervjustudie där fem bildlärare och en museilektor deltog. Materialet bearbetades med hjälpav en innehållsanalys och resultatet visade att informanterna använder konst på många olika sätt i bildundervisningen: som kunskapsgrund, som utgångspunkt i praktiska uppgifter, genom att prata om och analysera konst, arbeta med konsthistoria, offentliga utsmyckningar och installationer, genom aktiviteter utanför skolan (såsom konstvandringar och besök på konstmuseum), konstnärsbesök, processbaserad undervisning och ämnesövergripande samarbeten. Möjligheter med konsten är att ha den som inspirationskälla, referens och som förhållningssätt. Konsten ger möjlighet till samtal och diskussioner, bildning, kulturarv och klassutjämning. Den ger även möjlighet att göra aktiviteter utanför skolan och kan kopplas till elevers verklighet. Konstnärsbesök genom Skapande skola ger möjlighet att bjuda in en professionell konstnär till skolan. Hinder för konsten är bristen på tid, svårigheten att hitta och välja exempelbilder, bristande ekonomi samt risken att elever kopierar bilder när man visar konst i samband med uppgifter. Det kan även innebära mer administration, individuell vägledning och efterarbete. Elevers förväntningar på bildämnet och bristande erfarenhet av digitala medier kan också utgöra hinder för konsten i bildundervisningen.

I denna studie har jag undersökt den visuella fantasins effekt på den kreativa processen i bildsalen, vilken roll den visuella fantasin spelar och vad som kan påverka en elevs visuella fantasi. Studien har med hjälp av en kvalitativ undersökning via enkäter försökt ta reda på effekten av visuell fantasi och om det påverkar elevens kreativitet och motivation i bildskapande och bildstudier och bildsamtal. Jag har även undersökt andra möjliga orsaker till vad som kan påverka en elevs kreativitet och motivation i bildsalen. I mitt försök att komma fram till svar har jag använt mig av enkätundersökning designad för att mäta visuell fantasi genom att undersöka en mindre grupp elever, samt en uppföljande enkät med frågor kring elevernas kreativa process och intressen. Fantasi är ett av de fenomen som enligt många forskare skiljer oss människor från djur. Den låter oss skapa och uppleva det som inte finns och är det som till exempel konstnärer nyttjar för att utveckla sitt skapande av till exempel nya världar eller gestalta både redan existerande och nya ting i förevigad form på duk. Enligt studier som har gjorts är fantasi ett slags spektrum, och det finns enligt dessa studier individer med total avsaknad av vissa typer av fantasi. Avsaknad av den visuella fantasin kallas av forskare för afantasi och dess motsatts kallas för hyperfantasi (Zeman et. al., 2020). Resultatet av min studie visar enligt min uppfattning att den visuella fantasin inte alltid är kopplat till en hög motivation, utan att även andra orsaker kan ha en stor påverkan.

Med svenska som andraspråk och engelska som våra andraämne har vårt gemensamma intresse för språk lett oss till ämnet bildsamtal och studien syftar till att undersöka förutsättningar för bildsamtal som didaktisk resurs för lärande i bildundervisningen. För detta har följande frågeställningar framställts: Vilka olika former av bildsamtal förekommer i bildundervisningen?, Vad används bildsamtalen till? och Vad möjliggör respektive hindrar meningsfulla bildsamtal? Studiens teoretiska ramverk utgörs av sociokulturell teori och metoden av etnografiska observationer. För hantering av det empiriska materialet används Mortimer och Scotts (2003) analytiska ramverk för kommunikativa förhållningssätt i klassrummet. Deras modell identifierar två kommunikativa dimensioner som vidare delas in i fyra subkategorier vilka vi använder för att kategorisera de olika former av bildsamtal vi observerat. Resultatet visar att bildsamtalen förekommer kontinuerligt under samtliga lektioner, främst med lärarna som samtalsledare. Lärarna använder flertalet dialogiska och kommunikativa resurser och förhållningssätt. Även eleverna engagerar sig i bildsamtalen men behärskar färre kommunikativa resurser för att bedriva utvecklande och dialogiska samtal. I stort används bildsamtalen till att utveckla elevernas bilder och bildanalyser, likaså utveckla idéer, tankar och kunskap tillsammans. Ytterligare identifieras utmaningar vilka utgör hinder för meningsfulla bildsamtal såsom språkliga barriärer, stökiga klassrumskulturer och destruktiva könsnormer. Slutligen diskuterar vi resultatets didaktiska implikationer, lärarens centrala roll som samtalsledare och betydelsen av att ge tid för bildsamtalen under bildundervisningen.

Den här studien undersöker hur lärare ser på bildämnets framtid efter en tid av ökad digitalisering i skolan. Mot bakgrund av regeringens nationella digitaliseringsplan 2017 synliggör denna studie hur lärarna talar om hur bildämnet har påverkats och hur de ser på bildämnets framtid. Metoden är kvalitativa intervjuer och sju aktviva bildlärare har intervjuats till studien. Resultatet visar på en ovisshet inför framtiden och vart ämnet är på väg. Ämnet har vuxit i form av både teori, analogt och digitalt skapande.