Jag beskriver i detta arbete en klassrumsstudie där fyra seende och en synskadad elev samverkar kring ett taktilt bildarbete. Undersökningen har fokus på den sociala interaktionen mellan ungdomarna. Den metod som använts har främst varit etnografinspirerad, där jag dokumenterat med hjälp av filmkamera tre olika lektionstillfällen, när eleverna gjorde en taktil bild av en känd konstbild. Bearbetningen har skett via en induktiv analys där målet har varit att utgå från mitt filmade material för att hitta vilka former av interaktioner som uppstått under just det ögonblick kameran har fångat handlingarna mellan eleverna. Syftet har varit att få en insikt i hur kunskaper om hur synskadade ska få ökade tillgångar till bilden och bildämnet på grundskolan. Den frågeställning som varit aktuell har fokuserat på hur elever med synskada kan integreras i klassrumsundervisning i ämnet Bild och vilken form av interaktion som uppstått mellan eleverna. Eftersom även den pedagogiska rollen inbegripits beskrivs också skolverkets riktlinjer för att hjälpa elever med synskada eller andra funktionella handikapp att nå målen i kurs -och läroplaner. Jag redogör också för hur instanser i samhället vill skapa bättre resurser, material och undervisningsmetoder och utöka samarbetet mellan olika aktörer som dessa barn möter i skolan. Vidare visas hur tidigare forskning beskriver bemötandet och integreringen av elever med synskada i undervisningen. Eftersom detta är ett underbeforskat område hoppas jag att min undersökning kan vara ett litet steg i kunskaper om synskadade och bilduppfattning.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen var att undersöka bildlärares upplevelser av värdegrundens förankring i bildundervisningen med fokus på moral, etik och demokrati, men också om bildlärare kan uppleva eventuella motsättningar mellan å ena sidan yttrandefrihet och å andra sidan etiska begränsningar i diskussioner kring bilder och i bildskapandet. Förutom att ha genomfört en kvalitativ undersökning i form av intervjuer så har jag för att nå fram till syftet med min undersökning gjort en litteraturstudie. Resultatet visar att bildlärarna har värdegrunden enligt Lpo 94 förankrad i sin undervisning. Värdegrunden kommer till uttryck både genom diskussioner och i det konkreta bildarbetet. Det sistnämnda ofta i form av olika teman som berör värdegrundsfrågor. Värdegrunden konkretiseras också genom diskussioner som berör demokrati, etik och moral. Samtliga lärare påtalar vikten av att tala om bilders betydelse och bildkonventioner. Av resultatet framkommer också att samtliga bildlärare anser att värdegrunden är en självklar del i undervisningen och de anser sig ha läroplanen som ett värdefullt dokument att luta sig mot. De intervjuade lärarna anser inte att det finns några större motsättningar mellan å ena sidan demokrati och å andra sidan etik och moral i just bildskapandet, dock kan det förekomma mindre dilemman där den västerländska synen på etik och moral kolliderar med andra kulturers syn på värderingar, eller situationer där värderingar inte delas föräldrar, elever och kollegor emellan. Dilemman kan också uppstå när det gäller elevers bildskapande i relation till gränsdragningar. Dock framgår det att, upplevelse av dilemman är individuellt och det beror på lärarens handlingssätt och syn på olika situationer, om det upplevs som ett dilemma eller inte.

Denna studie syftar till att med en diskursanalystisk metod belysa synen på det estetiska programmets bild- och formgivningsinriktning och dess roll i gymnasieskolan. I uppsatsen undersöks programmets framväxt och belyses varför läroplan och kursplaner ser ut som de gör. Genom att studera hur bildlärare beskriver kvaliteter och problem med programmet och jämföra detta med skolverkets läroplans- och kursplaneformuleringar, har jag velat problematisera den kontext som Estetiska programmets bildinriktning utgör. Studiens huvudfråga är: Hur ser diskursen omkring det estetiska programmets Bild- och formgivningsinriktning ut idag? Vad berättar läroplan och kursplaner om bild- och kunskapssyn? Var utvecklas diskursen och var gör den det inte? Vem deltar i diskussionen och vem gör det inte? Det empiriska materialet utgörs av läroplan och kursplaner, men även av Skolverkets egna dokumentation och utvärdering av arbetet med läroplaner och kursplaner från 1991-2000. Empiri omkring bildlärarnas diskurs utgörs av en enkät till 8 bildlärare och rektorer. De har besvarat två frågor om vilka kvaliteter och vilka kompetenser hos eleverna som undervisning inom bildinriktningen bör understödja, samt vilka de största problemen är, sett ur lärarperspektiv. Svaren presenteras på två sätt som bilagor. En redovisar de svar som jag fått in, och den andra är en bearbetning av svaren i tabellform. I undersökningen belyser jag de begrepp som används i läroplan och kursplaner, diskuterar hur de används, och varför andra begrepp inte används. I analysen av bildinriktningens diskurs har jag funnit några viktiga skärningspunkter, där skillnader i bildlärarnas uppfattning om bildinriktningens tyngdpunkt och läroplan och kursplaners uppfattning blir synliga. Det man arbetar med ute på gymnasieskolorna är ibland baserat på begrepp som ligger på en mer avancerad nivå än läroplanens. Läroplanens förenklade generaliseringar får också till följd att skolledningar, lärare, elever och föräldrar ges små förutsättningar att uppfatta inriktningens kunskapsmässiga betydelse. Jag menar att oklarheterna i programmets läroplan beror på att man från skolmyndigheternas sida från början knappast har förstått varför ungdomar vill välja estetiska ämnen, och därigenom inte heller inser vilka behov ett estetiskt program svarar mot och vilka krav det ställer på läroplanen. Ett ointresse för programmets teoretiska grundval från skolmyndigheternas sida har lett till att kursplanerna använder en outvecklad teori, vilket i dagens situation faktiskt kan ses som starkt bidragande orsak till ett ifrågasättande av hela programmets existens från regeringens sida. I en tid där den visuella kulturen har slagit rot på varje område i samhället och där alla behöver kunskaper om visualitet är en bildutbildning på gymnasienivå en nödvändighet. Det behövs en formulering, fördjupning och förankring av den teori som ska ligga till grund för bildinriktningen, och den behöver involvera såväl skolnivån som myndighetsnivån.

I arbetet Hur ser pedagoger på sitt arbete med ämnet bild? En studie av sex pedagoger verksamma i grundskolan och obligatoriska särskolans yngre åldrar har vi, Irene Pårs och Hannah Widlund, utfört en kvalitativ studie med en etnografisk ansats där intervjuer utförts med kompletterande observationer för att belysa studiens frågeställningar. Det övergripande syftet med vår undersökning var att studera hur pedagoger arbetar med ämnet bild i grundskolans och obligatoriska särskolans tidigare år.  Vi har sökt svar på följande frågor: Finns det likheter och skillnader i fokus för bildundervisningen mellan grundskolan och obligatoriska särskolan? Påverkas undervisningen av pedagogens utbildning och bakgrund i undervisningsämnet bild? Använder sig pedagogerna av kursplanen när de planerar sin bildverksamhet? Studiens undersökningsgrupp bestod av fyra lärare verksamma i grundskolan samt två lärare verksamma i den obligatoriska särskolan som samtliga har valts ut slumpmässigt. Tre av lärarna arbetar som bildlärare och de andra tre undervisar i ämnet bild även om det inte är deras huvudsakliga arbetsuppgift. Innan denna studie påbörjades hade vi en relativt klar bild över hur vi ville arbeta med bildämnet i våra framtida läraryrken. Visionen vi hade känns nu i efterhand en aning naiv då vi genom studiens gång har fått upp ögonen för att det inte verkar finnas något arbetssätt att föredra. Utan att det mer handlar om att anpassa undervisningen till den rådande situationen och elevgruppen. Denna studie visar att intervjurespondenterna har olika åsikter om vad som kännetecknar en bra bildundervisning. Alla lärare, som ingått i studien, har mer eller mindre haft olika arbetssätt. Ändå verkar det som om pedagogerna i sig är nöjda med den undervisning de bedriver. Det framkom att flertalet pedagoger inte aktivt använder sig av bildämnets kursplan. Endast en av de intervjuade bildlärarna sa att ”alla lärare måste använda sig av kursplanen, det är det uppdrag vi har”. Bakgrunden till varför hon uttryckte detta kan vara för att hon också är den enda av lärarna som idag har en fulländad adekvat bildlärarutbildning. Bildundervisningen är en komplex verksamheten och det verkar finnas lika många sätt att undervisa i ämnet som det finns lärare.

Skolmiljöerna är liksom de allra flesta av våra sociala rum fyllda med bilder. Samtidigt präglas skolan av en textspråksdominerande kunskapssyn. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur bilders egenskaper påverkarade hur elever använder bilder. Med avstamp i semiotisk teori undersöktes, särskilt hur bilders retoriska egenskaper (deras retoriska dimensioner), påverkade urvalsprocessen för vilka bilder eleverna väljer att använda, i undervisningssituationer. Empirin baserades på intervjuer med åtta stycken gymnasie­elever som fick, ur ett urval av 70 uppsatta bilder, välja ut bilder och berätta om dem, i relation till sitt eget skapande och sina egna erfarenheter. Med ett narrativt förhållnings­sätt analyserades sedan intervjuerna, och de bilder, som på särskilda sätt betonades och utgjorde centrala aspekter av elevernas berättelser, studerades med avseende på sina retoriska dimensioner, såsom dessa är utvecklade av Göran Sonesson. Resultatet visade inga direkta kopplingar mellan bildernas retoriska dimensioner, och hur de bilderna valdes för att diskuteras, eller användas, praktisk eller teoretiskt. Man kunde dock iaktta andra mönster, bland annat konsthistoriska och strukturella ”dramaturgiska” sådana.

"Jaa, men bild…det är ju allt!" – En kvalitativ undersökning om elevers och bildlärares uppfattningar om bildämnets plats, roll och funktion i skolan är en intervjustudie vilken syftar till att få ökad kunskap om bildlärares och gymnasieelevers uppfattningar om bildundervisning och bildskapande, samt om bildämnets plats, roll och funktion i skolan. Materialet som behandlas består av gruppintervjuer med tre verksamma bildlärare, två estetelever i årskurs 3 samt två teknikelever i årskurs 1. Bildämnet har fått en marginaliserad plats i skolans värld, och sedan skolreformen 2011 har ämnet, som tidigare varit en obligatorisk kurs, reducerats till att vara en valbar kurs som saknar meritpoäng. Undervisning i estetiska ämnen brukar ofta beskrivas som efterlängtade "andningshål" i en skola präglad av teoretiska ämnen. Många forskare menar dock att undervisning i konstarterna har en stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Uppsatsens resultat visar att studiens deltagare upplever att bildämnet har en låg status i skolan, men är viktigt, i synnerhet för att uppmuntra och utveckla kreativitet, som deltagarna menar är viktigt i såväl ungdomslivet, som i framtida yrkesliv. Studien mynnar ut i en diskussion om viktiga aspekter som rör undervisning, kreativa näringar och arbetsprocesser, vårt växande bildsamhälle samt bildämnets tillskrivna status, och vad som kan betecknas som kunskap. Dessutom en diskussion kring studiens teoretiska utgångspunkter – Visuell kultur och visuell läskunnighet.

Denna uppsats bygger på en empirisk studie. Dess syfte är att undersöka hur bildlärare idag arbetar med digitala redskap samt vilka för- och nackdelar de har i bildämnet. Syftet är också att undersöka bildlärares synpunkter och erfarenheter om digitala medier stimulerar respektive hämmar lärandet i bildämnet. Ett medieekologiskt perspektiv bildar teoretisk utgångspunkt, och undersökningen har en kvalitativ ansats. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer via telefonsamtal, som bandas och transkriberas till text. Fyra lärare ingår i studien, varav en med undervisning på grundskolan och resterande tre på gymnasiet. En innehållsanalys används som metod för att analysera det insamlade materialet. Resultatet visar att bildlärarna vill att eleverna ska använda både digitala och traditionella verktyg för att ge variation i elevernas bildskapande. En fördel med digitala verktyg är att de ger eleverna möjligheten att leta efter information och inspiration. En nackdel är att digitala medier är tidskrävande och ibland kunde tekniken inte fungera som den skulle. Flera av bildlärarna ansåg att digitala medier var stimulerande för de bildskapande eftersom de gav elevernas möjlighet att variera och utveckla olika sätt att lösa olika problem.

Vi befinner oss i en föränderlig värld med stor rörlighet, där vi förflyttar oss, möter nya språkoch kulturer och andra former av texter än tidigare. Såväl nyanlända som kommer till Sverige,som svenskfödda på resande fot i olika delar av världen, möts av nya blandade uttrycksformeroch förmågan att hantera dessa utmanas. Som flerspråkig elev, och som lärare i grupper medflerspråkiga elever, ökar behovet av att hantera multimodala texter och att se multilitteracitetsom resurs och möjlighet i en undervisning på hög kognitiv nivå.Med inspiration av aktionsforskning har denna undersökning sin grund i bildundervisning,med metodutveckling, språkutveckling och språkutvecklande arbetssätt i fokus. Studiengenomfördes på en gymnasieskola med elever på språkintroduktionsprogrammet.Kunskapsområdet som studeras inom ramen för undervisningen är bildanalys ochrelationsskapandet mellan text och bild. Utifrån ett designteoretiskt perspektiv och utprövningav didaktiska metoder, såsom cirkelmodellen och genrepedagogik, undersöks hurundervisningen kan organiseras och med vilka hjälpmedel kunskapen ges form. Syftet är attutveckla metoder inom bildundervisning som språkutvecklande arbetssätt. Dokumentation avplanering och genomförande av undervisningen redovisas. Som tolkningsram bearbetasmaterialet utifrån socialsemiotiskt perspektiv och multimodala aspekter, med syfte att titta påtecken för lärande, vilken form av kunskap som kan ses, i en specifik social inramning. Medelever som möjliga medforskare, med ett rikt material avseende deras egenproducerade texteroch bilder, visas kvaliteter och multimodala tecken på lärande inom bildundervisning ochspråkutveckling. Med bilden som utgångspunkt och som semiotisk resurs, visar studien påbildämnets specifika utmaningar och möjligheter, då bildundervisning och språkutvecklandearbetssätt integreras.

Denna studie handlar om förskollärares förhållningssätt kring att stödja barns lust att skapa i bild. I förskolans läroplan (Skolverket, 2016) står det hur förskolan ska ge förutsättningar för barns lust att lära hela livet och i denna studie sker en specifik inriktning mot bildskapandet. För att få fram förskollärares förhållningssätt till barns lust till bildskapande utgick vi från de tre frågeställningarna: Vad är syftet med bildskapande på förskolan? Hur uppfattar förskollärarna sin roll i barns bildskapande? På vilka sätt stärks barns lust till bildskapande? Metoden som används är kvalitativ och materialet har samlats in genom fyra halvstrukturerade intervjuer. De fyra förskollärarna som blivit intervjuade arbetar på olika förskolor. Datamaterialet som samlats in har i resultatet analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt begreppen guidning och styrning. Resultatet visar genom begreppen styrning och guidning både likheter och variationer i förskollärarnas sätt att förhålla sig till barns lust till bildskapande. Förskollärarna uttrycker att verksamheten ska anpassas efter barnens intressen. Sammanfattningsvis visar studien att förskollärarna balanserar mellan att vara lyhörda för barns intressen, samtidigt som de vid barns olust till bildskapande ändå inte upphör att erbjuda och locka genom ett ömsesidigt samspel.

Studiens syfte handlar om att undersöka hur lärare med specifik ämnesprofil talar om estetiska ämnen sedan gymnasiereformen 2011. I studien medverkade verksamma lärare från tre gymnasieskolor i Mellansverige som erbjuder estetiska programmet med inriktning mot bild. Teoretiskt utgår studien från socialkonstruktivismen och diskursteori som perspektiv. Detta betyder att studien bygger på ett antagande om att språket är konstituerande för oss själva och omvärlden. Studien fokuserar på språket som konstruktion och teorin används som utgångspunkt för att kartlägga de diskursiva mönster som framträder i deltagarnas språk och tal. Metodologiskt bygger studien på tre fokusgruppsintervjuer med ett par lärare i varje fokusgrupp. Resultatet visar två utmärkande diskurser i sättet att tala om estetiska ämnenas legitimitet, med särskilt fokus på bildämnet. Diskursernas åtskillnad visar å ena sidan ett humanistiskt bildningsideal där estetiska ämnen har ett värde i sig, å andra sidan ett instrumentellt utbildningsideal där estetiska ämnen är till nytta för någonting annat. Diskurserna visar att kunskap har betydelse genom självförverkligande och kreativitet och då kontra det resultatinriktade idealet som handlar om att anpassa innehållet till arbetsmarknadens förändrade krav på kunskap relaterat till olika yrkesinriktningar. Lärarnas utmaningar är legitimering av estetiska programmet som högskoleförberedande utbildning då den terapeutiska stämpeln lever kvar i skolans institution både bland huvudmän, lärare, elever och föräldrar. Det har i sin tur skapat legitimeringsproblematik sedan reformen inrättades då estetiska programmet blev ett högskoleförberedande program. Lärarna framhåller allmänbildningen och den kognitiva förmågan att kommunicera och samspela genom praktisk tillämpning som betydelsefull kunskapsutveckling. Detta skapar i sin tur motsättningar mellan Gy11 och läroplanens resultatinriktade måluppfyllelse, kontra lärarnas uppfattningar om estetiska ämnenas värde, funktion och innehåll. Studien ger uttryck för en avsaknad av estetiska inslag som enligt lärarna innan reformen 2011 varit en del av skolans kultur då estetisk verksamhet ingick som gymnasiegemensamt ämne.