Ett stort hot mot biologisk mångfald är urbaniseringen, då utbyggnad av städer leder till attplatser som tidigare utgjort viktiga habitat ersätts av hårdgjorda ytor, byggnader och mänskligaktivitet. Det finns ett nytt tankesätt inom stadsplanering, nämligen förtätning. Förtätningenpåverkar den biologiska mångfalden negativt eftersom arternas naturliga migration försvårasav byggnader och hårdgjorda ytor. Följden av det blir att ekosystemen i urbana miljöer blirsvagare och att ekosystemtjänster som luftrening, pollinering och dagvattenhantering uteblir.Biodiversiteten i urbana miljöer är viktig för människorna i staden som gynnas avhälsofördelar och för att artsammansättningen i staden bidrar till ett starkt och hållbartekosystem. Syftet med den här studien är att undersöka den biologiska mångfalden med hjälpav bioindikatorer, i form av träd och fåglar, i Varvsparken i Västra Hamnen och iStrandparken i Limhamn. Den biologiska mångfalden i parkerna har analyserats med χ²Goodness of fit, Shannon Wiener index och en tabell med bedömningskriterier för enekologiskt funktionell biodiversitet. Vid bedömningen av parkerna utifrån tabellen framkomdet att Varvsparken har en högre variation av vegetation i form av buskar, kullar, träd, högagräspartier och variation i planteringar än Strandparken. I Strandparken visade inventeringenatt det fanns gräsmatta med sporadiska inslag av blommande vårlökar, gamla träd och buskarsamt inslag av fortplantningshjälp i form av fågelholkar. Resultatet av χ² testen visade att detfanns en statistiskt signifikant skillnad mellan antalet träd och fåglar som observerades iparkerna. I Shannon Wiener index beräkningen visade att Strandparken hade en högrediversitet av fåglar och nordiska träd än Varvsparken, men att Varvsparken hade en högrediversitet vid jämförande av både nordiska och exotiska träd än Strandparken. Vår studievisar att förhållandet mellan urbana grönområden, biodiversitet och människors välmående ärviktigt för att få en hållbar och levande stadsmiljö. / Urbanization is a major threat to biodiversity as the expansion of cities leads to places thatpreviously constituted important habitats being replaced by hard-made surfaces, buildingsand human activity. The new way of thinking in urban planning is called densification.Densification negatively affects biodiversity because the natural migration of species ishindered by buildings and hard-built surfaces. The aftermath shows that ecosystems in urbanenvironments become weaker and the ecosystem services such as air purification, pollinationand stormwater management gets compromised. Biodiversity in urban environments isimportant both for people in the city via health benefits, but also because the composition ofspecies in the city contributes to a strong and sustainable ecosystem. The purpose of thisstudy is to investigate the biodiversity using bioindicators, in form of trees and birds, in twoparks: Varvsparken, Västra Hamnen and in Strandparken, Limhamn. The biological diversityin the parks has been analyzed with χ² Goodness of fit, the Shannon Wiener index and a tablewith qualitative criteria for an ecologically functional biodiversity. When assessing the parkswith the table, it emerged that Varvsparken has a higher variety of vegetation thanStrandparken. The result of the χ² tests showed that there was a statistically significantdifference between the number of trees and birds observed in the parks. The Shannon Wienerindex showed that Strandparken had a higher diversity of birds and native trees thanVarvsparken, but that Varvsparken had a higher diversity when comparing both native andexotic trees. Our study shows the relationship between urban green areas, biodiversity andpeople's well-being is important in order to have a sustainable and thriving urbanenvironment.

The aim with this review was to investigate whether a reconnection of an oxbow lake can contribute to higher biodiversity. However, oxbow lakes can be divided in three categories: Lentic- (connected with both ends to the river bed), semi-lentic- (connected with one end) and lotic oxbow lakes (Isolated from the riverbed). Aquatic organisms such as fish, aquatic invertebrates, amphibians and macrophytes has been studied. The result showed that hydrological connectivity determines both biodiversity and water quality in oxbow lakes. Lotic oxbow lakes consisted low biodiversity and it’s dominated by amphibians. Semi-lentic oxbow lakes contributes with highest biodiversity of macrophytes, fish and aquatic invertebrates. Lentic oxbow lakes consisted less biodiversity and was dominated by fish. In conclusion, reconnection of an oxbow lake can be used as a restoration project to improve biodiversity.

I det äldre jordbrukslandskapet finns en biologisk mångfald som man bl.a. försöker bevara genom att via EU:s miljöstöd stimulera lantbrukare att hävda betesmarker och slåtterängar med gammaldags metoder. Men är åtgärderna effektiva och uppfyller de sitt ändamål? Syftet med denna studie var att återinventera 10 stycken provytor från 2002 på gården Brofallet, för att se hur artsammansättningen hos kärlväxter hade påverkats av nio säsongers återupptagen hävd. Gården ligger helt omgiven av skog, isolerad från annan jordbruksmark. Ingen signifikant generell förändring kunde noteras hos hävdgynnade kärlväxtarter. Kvalitativa observationer kunde däremot visa en ökning av vissa hävdgynnade arter. Slutsatsen är att de femåriga åtaganden som lantbrukare gör för att få miljöstöden inte är tillräckliga sett till den totala mångfalden av kärlväxtarter på en gård som Brofallet, men att förändringar däremot kan tänkas ske snabbare på andra nivåer i ekosystemet. I studien diskuteras att även miljöåtgärderna och dokumentationen borde präglas av mångfald, där det småskaliga extensiva jordbruket kan visa sig vara viktigt i det totala strävandet efter ett hållbart samhälle både när det gäller att utnyttja extensiva marker för livsmedelproduktion och för att behålla biodiversiteten på landskapsnivå. / Old agricultural landscapes house a great biodiversity. To conserve this diversity the European Union award financial support in the form of environmental grants to encourage farmers to maintain pastures and hay meadows using old-fashioned methods. But are the measures effective and do they meet their purpose? The purpose of this study was to re-inventory ten sample plots from 2002 on the farm Brofallet to see how species composition of vascular plants had been affected by the nine seasons of using these old-fashioned methods management. The farm is completely surrounded by forest, isolated from other agricultural land. No significant overall change was observed concerning the composition of vascular plant species favored by traditional management. Qualitative observations, however, showed an increase in some species favored by traditional management. The conclusion is that the five-year commitment that farmers make to receive the environmental grants is not adequate enough to be able to detect changes in total diversity of vascular plants on a farm such as Brofallet, but that changes may occur faster at other levels in the ecosystem. Moreover, a ramification of this study is the idea that even environmental measures and documentation should be characterized by diversity. In summary, small-scale extensive farming may prove to be important in the overall quest for a sustainable society, both to exploit land for food production using extensive farming, and to maintain biodiversity at the landscape level.

Städer har historisk sett byggts i områden med en hög biologisk mångfald. Som ett resultat av den urbana expansion som pågått under de senaste hundra åren, så har arters habitat ersatts och lokala ekosystem satts ur spel. Denna process där bebyggelse och infrastruktur bryter upp eller ersätter habitat benämns ’fragmentering’ och på en global skala är det en av de ledande orsakerna bakom en ökande utrotning av djurarter. Idag står vi sannolikt inför ett sjätte massutdöende, konsekvenserna av vilket kan antas vara förödande för den mänskliga arten. Detta har under de senaste åren lett till en ökande relevans för ämnet biodiversitet och allt fler nationella och globalt styrande organisationer skapar målsättningar för bevarandet av den biologisk mångfalden. För ämnesområdet fysisk planering innebär detta frågan om hur vi ska planera urbana miljöer med hänsyn för biodiversitet är av ett ökande intresse. Syftet med detta arbete är att undersöka och bättre förstå relationen mellan den fysiska planeringen av urbana områden och upprätthållandet av den biologiska mångfalden. Mer specifikt, hur den samtida svenska planeringen förhåller sig till dessa frågor. Arbetet har utgått ifrån de två naturvetenskapliga teorierna ekologisk nischteori och ö-biogeografisk jämviktsteori, vilka hjälper förklara sambanden mellan det fysiska rummet och det ekosystem. Detta perspektiv har varit utgångspunkten för att förstå grundläggande faktorer som har en inverkan på biodiversitet i urbana sammanhang, och vidare har det nyttjats för att tolkat kommuners hantering av frågan. I detta arbete har 22 kommuners översiktsplaner undersökts och 9 personer involverade i planering har intervjuats. Från denna undersökning har ett flertal slutsatser dragit om den svenska planeringens förhållningssätt mot biologisk mångfald. Denna undersökning tyder på stora brister i hänsynstaganden av biodiversitet, med ett flertal identifierade potentiella hinder som anses begränsa planeringens möjligheter till att arbeta med dessa frågor. Vidare uppmärksammas även en positiv inställning bland planerare och ett intresse för att arbeta mer med denna fråga, samt tecken som tyder på en potentiell positiv utveckling i hanteringen av biologisk mångfald. Arbetet avslutas med en diskussion kring potentiellt viktiga faktorer för en utveckling i en sådan riktning.

Biodiversitet innebär en hög artsammansättning och är viktigt för fungerande ekosystem. Almar (Ulmus-arter) är ett träd som hyser en mängd andra arter och som värderas högt i urbana miljöer. Almar drabbas tyvärr av svampsjukdomen almsjukan som leder till att trädet dör. Detta kan dock motverkas med hjälp av vaccinet Dutch Trig®. Det är känt att vaccinet motverkar almsjukan men kunskapen om vaccinet möjligen påverkar andra arter och organismer än almsjukan är låg. Denna studie utfördes i syfte att undersöka och jämföra om epifyters mångfald och allmäntillståndet mellan ovaccinerade och vaccinerade almar skiljde sig. Metoden för studien delades upp i två delar, en tillväxtmätning och visuell granskning samt en kartläggning av epifyter. Resultatet och analysen visade att skillnaden mellan grupperna hos en variabel var signifikant, hos resterande variabler kunde skillnaderna bero på slumpen. Trots detta kunde ändå vissa mönster utläsas och slutsatsen att det fanns en skillnad både i allmäntillstånd och biodiversitet kunde dras.

I en värld där djur- och växtarter minskar som en konsekvens av att urbaniseringen ökar står planeringspraktiken inför ett dilemma. Biologiska och ekologiska värden tenderar att ställas mot estetiska och ekonomiska parametrar i planeringsprocesser, vilket gör att flora och fauna i en hög utsträckning marginaliseras. Denna marginalisering har varit närvarande under stora delar av arkitekturhistorien då vild natur ansetts oacceptabel och ställts under människans kontroll. Studien ämnar att studera dessa spänningar och undersöka hur urban biodiversitet kan arbetas med och främjas inom planeringspraktiken. Detta görs genom att belysa vegetation över stadsrummet i dess olika former.  Den urbana miljön erbjuder unika förutsättningar för djur och växters möjlighet att etablera och föröka sig. För att exemplifiera detta har studien, genom en fallstudie, undersökt olika platser i en av Europas grönaste städer. Den italienska huvudstaden Rom har säregna förutsättningar för vegetationens möjlighet att växa genom dess geografiska läge och vattenrika landskap. Fallstudien riktar sig därför specifikt till Rom och kring hur urban biodiversitet utifrån vegetationens spontana förekommande ter sig i stadsrummet. Studien är därav uppbyggd på det empiriska material som samlats in under fallstudien. De två fallen som studeras är den spontant uppkomna parken och sjön Lago ex-Snia som idag klassas som ett lokalt naturskyddsområde och den klassiska anläggningen Villa Massimo med dess tillhörande trädgårdar. Fallen står på varsin sida av ett spektrum och studeras utifrån dess skiljaktigheter i arbetet med vild natur och spontan vegetation.  Genom kvalitativa forskningsintervjuer har tre personer som på olika sätt har yrkesverksamma kopplingar till urban biodiversitet fått utrymme och blivit hörda. Dessa kvalitativa intervjuer har tillsammans med dokumentanalyser och fältanalyser givit oss en förståelse för den spontana vegetations effekter på stadsrummet. Avslutningsvis menar studien att dessa effekter i högre utsträckning bör utnyttjas och prioriteras inom planeringspraktiken. Detta kan göras möjligt genom att bredda kunskapen och öka medvetenheten kring den spontana vegetationens faktiska nyttograd. / In a world where animal and plant species are declining as a consequence of increasing urbanisation, the planning practice faces a dilemma. Biological and ecological values tend to be set against aesthetic and economic parameters in planning processes, resulting in a high degree of marginalisation of flora and fauna. This marginalisation has been present throughout much of architectural history as wild nature has been deemed unacceptable and placed under human control. The study aims to study these tensions and examine how urban biodiversity can be worked with and promoted in the planning practice. This is done by highlighting vegetation across urban space in its various forms.  The urban environment offers unique conditions for animals and plants to establish and reproduce. To illustrate this, the study has, through a case study, investigated different sites in one of Europe's greenest cities. The Italian capital Rome has unique conditions for vegetation growth due to its geographical location and water-rich landscape. The case study therefore focuses specifically on Rome and how urban biodiversity based on the spontaneous occurrence of vegetation appears in the urban space. The study is therefore built on the empirical material collected during the case study. The two cases studied are the spontaneously emerging park and lake Lago ex-Snia, which today is classified as a local nature conservation area, and the classic complex Villa Massimo with its associated gardens. The cases stand on either side of a spectrum and are studied according to their differences in working with wild nature and spontaneous vegetation.  Through qualitative research interviews, three people who are professionally connected to urban biodiversity in different ways have been given space and have been heard. These qualitative interviews, together with a document analysis and a field analysis, have given us an understanding of the effects of spontaneous vegetation on urban space. The study concludes that these effects should be better utilised and prioritised in planning practice. This can be made possible by broadening knowledge and raising awareness of the actual usefulness of spontaneous vegetation.

This thesis examines the conservation narratives of Madagascar the ambiguity of forest cover and deforestation estimates, and the difficulty in deconstructing the narratives linked to the idea of a once fully forested island. In particular, shifts in the conservation debate are related to the discursive power of a large-scale international NGO, the WWF. A diachronic perspective is provided both through a discussion of earlier research and discourse analyses of selected texts, published by WWF Madagascar between 1991–2020. The theory and method are developed from Dryzek’s environmental discourse analysis with some modifications. The categories used in the conservation discourse analysis relate to baselines and intertextuality; underlying narratives such as problem representations and metaphors; the different values given to biodiversity; and possible hegemonic discourses within the conservation debate surrounding Madagascar. The discussion on WWF Madagascar also connects with the progression of environmental movements and conservationism, as reflected through shifting conservation priorities in both international contexts and local community conservation efforts. The conclusion demonstrates that shifts in WWF Madagascar’s conservation work reflect global perceptions and assumptions of what has protection value, and vice versa. It is concluded that the role of NGOs in creating and disseminating environmental narratives affects the conservation discourse on all levels and inmultiple contexts – such as media, academia, communities, and politics. In this discussion, the diachronic perspective on intertextuality presented here, especially regarding baselines and estimates of forest cover, illustrates how environmental history is key to conservation, and how at the same time NGOs can play a role as intermediaries in reshaping environmental narratives. / Denna avhandling undersöker Madagaskars bevarandeberättelser, oklarheten i uppskattningar av skogstäcke och avskogning samt svårigheten i att dekonstruera berättelser kopplade till idén om en tidigare helt skogbevuxen ö. Framför allt är förändringar i bevarandedebatten relaterade till det diskursiva inflytandet hos en storskalig internationell icke-statlig organisation, WWF (Världsnaturfonden). Ett diakront perspektiv ges både genom en diskussion av tidigare forskning och diskursanalyser av utvalda texter, publicerade av WWF Madagaskar mellan 1991–2020. Teorin och metoden är utvecklad med några modifieringar av Dryzeks miljödiskursanalys. De kategorier som används i diskursanalysen relaterar till skogsmätning och intertextualitet; underliggande berättelser såsom problemrepresentationer och metaforer; de olika värden som ges till biologisk mångfald; och eventuella hegemoniska diskurser inom bevarandedebatten kring Madagaskar. Diskussionen om WWF Madagaskar hänger också ihop med miljörörelsens och naturvårdens utveckling, sett genom växlande bevarandeprioriteringar i både internationella sammanhang och lokalsamhällets bevarandeinsatser. Slutsatsen visar att förändringar i WWF Madagaskars bevarandearbete återspeglar globala uppfattningar och antaganden om vad som har skyddsvärde och vice versa. Slutsatsen som dras är att de icke-statliga organisationernas roll i att skapa och sprida miljöberättelser påverkar bevarandediskursen på alla nivåer och i flera sammanhang – såsom media, akademi, samhällen och politik. Särskilt gällande uppskattningar av skogstäcke belyser denna diskussion det diakrona perspektivet på intertextualitet som presenteras här, hur miljöhistoria är nyckeln till bevarande, och samtidigt hur icke-statliga organisationer kanagera som förmedlare i omformningen av miljöberättelser.

Insect pollinators provide indispensible ecosystem services for agricultural, natural and urban ecosystems, and have been declining drastically around the globe. These declines are largely due to fragmentation and loss of habitat resulting from urbanization and intensification of agriculture, and raise concerns over global food security. The purpose of this paper is to investigate the effects of urbanization on abundance, species richness and diversity of insect pollinators, and whether urban environments have potential as sites for conservation. Cities are highly heterogeneous environments with ample foraging and nesting opportunities and can house an abundance and diversity of pollinators. Urban environments can serve as refuges for many pollinator species. Effective city planning and mixed conservation strategies can help to promote healthy populations of insect pollinators in urban environments, which can help to stabilize populations in rural settings, thereby ensuring pollination services for agriculture and terrestrial ecosystems. / Pollinerande insekter (pollinatörer) bidrar med oumbärliga ekosystemtjänster till jordbruk och naturliga och urbana ekosystem, och de har minskat drastiskt i antal runt hela jorden. Dessa nedgångar orsakas till största del av habitatförstöring och -fragmentering, och väcker oro över den globala matsäkerheten. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur urbanisering påverkar abundans, artrikedom och biodiversitet hos pollinatörer, samt om urbana miljöer har potential som platser för bevarande av pollinatörer. Städer är mycket heterogena områden med gott om matresurser och boplatser, och kan husera en mångfald av pollinatörer. Urbana miljöer lämpar sig bra som platser för bevarande av pollinatörer. Med effektiv stadsplanering och en blandning av olika bevarandestrategier kan städer uppehålla hälsosamma populationer av pollinatörer. Detta kan hjälpa till att stabilisera populationer på landsbygden och därmed säkerställa pollinationstjänster till såväl jordbruk som naturliga terrestra ekosystem.

<p>Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter.</p><p>I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex.</p><p>Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet <em>inte är (signifikant) sämre</em> än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till <em>vilka</em> arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att <em>samma</em> arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes.</p><p>Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd.</p> / <p>As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species.</p><p>In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index.</p><p>No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar.</p><p>Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.</p>

<p>Genetic resources are vital to all people, but especially the poor. They are also important for biodiversity, in turn a key factor in sustainable development. Since 1980, the bio industries have utilized genetic resources in their work, for example on pharmaceuticals, and patented their findings. This has created mistrust and malcontent among biodiverse poor countries in the South. To promote biodiversity protection and ensure access to and fair and equitable sharing of the benefits from the usage of genetic resources, the Convention of Biological Diversity requests an international regime. Negotiations for the Access and Benefit Sharing regime began in 2001 and have intensified as its end date, 2010, draws nearer.</p><p>People in Babati, Tanzania are as dependant on traditional medicine, which utilizes wild genetic resources, as they are on modern medicine. The status in the regime of communities such as those of Babati is principally important if sustainable development is to be reached. The greatest issue for the model currently under negotiation to deal with in order to truly promote sustainable development is equity.</p>