Rekordmånga blev arbetslösa våren 2020 över hela världen. Det berodde på att coronaviruset och covid-19-pandemin slog hårt ekonomiskt och ledde till ekonomisk lågkonjunktur och massiv arbetslöshet. Det är viktigt för alla människor att utforma sina egna liv. Omställningsorganisationers roll blev därför ännu viktigare för att ge vägledning till de som blev arbetslösa på grund av coronapandemin. Huvudfrågan i uppsatsen är hur personal som arbetar i omställningsorganisationer med studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifter har mött den stora mängd människor som var i behov av vägledning under coronapandemin. För att hitta svar på den frågan gjordes kvalitativa intervjuer med fyra studie- och yrkesvägledare samt karriärrådgivare som arbetar inom två omställningsorganisationer. För att få ytterligare fakta användes internationell tidigare forskning. Ett resultat från studien visar att arbetslöshet inte är ett misslyckande utan snarare en väg till en möjlighet för att uppnå sina karriärmål.

I föreliggande uppsats kommer läsaren att möta en undersökning om hur samhällskunskapslärare uppfattar sin digitala kompetens under coronapandemin. Detta görs utifrån tre utgångspunkter. För det första har det undersökts hur samhällskunskapslärare uppfattar sin digitala kompetens att behandla digitalisering som ett innehåll i undervisningen. För det andra har det undersökts hur samhällskunskapslärare uppfattat målsättningar relaterade till digitalisering och samhällskunskap. För det tredje har det undersökts hur samhällskunskapslärare uppfattar sin kompetens att använda digitala metoder i sin undervisning.    Metoden som har använts i uppsatsen för att besvara forskningsfrågorna är kvalitativa intervjuer med fem lärare i samhällskunskap. Samtliga lärare undervisar i samhällskunskap mot grundskolans senare år.    Resultatet av undersökningen visar att samhällskunskapslärarna uppskattar sin digitala kompetens som ganska god eller medelmåttig förutom när det handlar om programmering. På området programmering uppfattade samhällskunskapslärarna att de hade en dålig kompetens. Vidare visade resultatet att samhällskunskapslärarnas tillämpning av digitaliseringen som ett innehåll i undervisning var varierande. Det visade sig också att en effekt av coronapandemin är att samhällskunskapslärarna uppfattar att deras digitala kompetens har blivit bättre. / This essay includes a study of how teachers in social studies in Swedish schools rate their digital competence during the corona pandemic. This is done based on three perspectives. First, it has been studied how teachers in social studies perceive their digital competence to treat digitization as a content in teaching. Second, it has been studied how teachers in social studies perceived perceptions related to digitalisation and social studies. Thirdly, it has been investigated how social studies teachers perceive their competence to use digital methods in their teaching.   The method that has been used in the essay to answer the research questions is qualitative interviews with five teachers in social studies. All teachers teach social studies towards the later years of compulsory school.    The results of the survey show that teachers in social studies grade their digital competence as quite good or mediocre except when it comes to programming. In the field of programming, teachers in social studies perceived that they had poor skills. Furthermore, the results showed that the teachers in social studies use digitalisation as a content in teaching in varied forms. Also, one effect of the corona pandemic is that teachers in social studies perceive that their digital skills have improved.

Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om den påverkan Coronapandemin kan ha haft på introduktion av de yngsta barnen i förskolan ur ett anknytningsperspektiv Tidigare forskning, det vill säga forskning publicerad före Coronapandemin, visar att kontinuitet, trygghet och närhet är faktorer som bidrar till lyckade introduktioner. Vi vill ta reda på om dessa kunnat uppnås även under Coronapandemin med de restriktioner kring närhet som myndigheterna gått ut med till Sveriges befolkning. Denna studie har utförts som en kvalitativ intervjustudie där deltagarna var förskollärare med minst fem års yrkeserfarenhet. Detta för att kunna täcka in tiden före och under Coronapandemin. Vårt resultat har därefter genomgått såväl en tematisk som en anknytningsteoretisk analys. Resultatet visar hur Coronapandemin påverkat introduktionen i förskolan både positivt och negativt. Till exempel upplever förskollärare att de fått mer tid till relationsskapande men också upplevt en svårighet i att hålla distans till barnen.

Denna studie har genomförts med syftet att undersöka hur förskollärare planerar för och  använder utomhuspedagogiken, samt om den pågående coronapandemin har givit upphov till några förändringar vad gäller utomhuspedagogiken. Studien har genomförts genom att intervjua nio förskollärare som har fått beskriva sitt arbete med utomhuspedagogik, både hur de planerar för utomhuspedagogiken och om det är någon skillnad mellan den planerade undervisningen utomhus och inomhus, samt hur de använder utomhuspedagogiken för att gynna barns lärande och utveckling. Betydelsefulla begrepp från det sociokulturella perspektivet har använts i innehållsanalysen för att kunna belysa förskollärares arbetsmetoder inom utomhuspedagogiken och hur de planerar för undervisning som de vill ska gynna barns utveckling och lärande. Begreppen som använts i analysen är den närmaste utvecklingszonen, scaffolding, artefakt och mediering. Studiens resultat visar att förskollärare uppfattar utomhuspedagogiken som minst lika viktig som det lärandet som sker inomhus och att det inte ska göras skillnad på undervisning utomhus jämfört med inomhus. De arbetar med att ta med sig material från inne på förskolan till utomhusmiljöerna, både gården och närmiljön så att det ska finnas tillgängligt även ute. Resultaten belyser också att alla förskollärare som ingår i denna undersökning arbetar med projekt i sin verksamhet och dessa projekt får en stor del i utomhuspedagogiken som antas gynnar barns lärande. Vidare framkommer det även att förskollärares förhållningssätt gällande utomhuspedagogik är av stor vikt för hur väl den kommer fungera. Att vara en medupptäckare tillsammans med barn i förskolan beskrivs som oerhört viktigt av alla förskollärare som deltog i undersökningen, och att det är en viktig arbetsmetod som bidrar till barns utveckling och lärande i förskolan.

Syftet med denna studie är att med utgångspunkt från tio kvinnors erfarenheter av stadsrummet analysera hur coronapandemin och Folkhälsomyndighetens rekommendationer införlivas i den levande erfarenheten av stadsrummet. Detta för att nå kunskap om hur viruset och Folkhälsomyndighetens rekommendationer införlivas, blir förstådda, hanteras och eventuellt ger upphov till ett delvis nytt meningsskapande i människors livsvärld. Studien visar hur pandemin och rekommendationerna införlivas i erfarenheten som känslor vilka har förmåga att ladda om de vardagliga miljöerna i stadsrummet och såldes påverka hur kvinnorna orienterar sig i och hanterar det.

This qualitative case study will focus on Sweden’s corona strategy because of the different path the state took. The main question that is to be answered is what kind of factors was the main reason that made the Swedish government let the Swedish public health authority, Folkhälsomyndigheten, get the main reasonability to lead Sweden in this pandemic instead of the government and what types of consequences it gave. This case study will look at aspects such as crisis, handling crisis and the management organization. The four questions that will be answered to get a result are: How is the Swedish organization organized? How shall the management model function in crisis times, in this case a pandemic? What type of roll those the health department have in a pandemic? And lastly, how did Sweden’s crisis plan look like for a world crisis such as Covid-19? The method that has been used for this study is a qualitative case study. The result of this study shows that the factors that made the Swedish public health authority gain much of the responsibility was because of the Swedish management model function in crisis times and the Swedish organization.

Utifrån syftet att undersöka hur utåtriktad verksamhet genomförts under Coronapandemin vid ett av Sveriges regionarkiv samt vilken roll digitala verktyg haft under perioden har denna undersökning utgått från följande frågeställningar: Hur upplever arkivarierna att den utåtriktade verksamheten förändrats under de restriktioner som varit rådande under coronapandemin? Vilka arbetsprocesser har sett en ökad användning av digitala verktyg för att genomföras under pandemin? För att besvara undersökningens frågor genomfördes en semi-strukturerad intervju med två verksamma arkivarier vid ett regionarkiv. Deras svar har sedan analyserats utifrån Karin Åström Ikos uppdelning av utåtriktad verksamhet som bestående av tillhandahållande, tillgängliggörande, synliggörande samt levandegörande för att nå fram till vilka aspekter av den utåtriktade verksamheten som förändrats under pandemin. Respondenterna upplever inte att den utåtriktade verksamheten förändrats avsevärt under pandemin, men när begreppet breddas till att innefatta ytterligare verksamhet än emottagande och utlämnande av allmänna handlingar framkommer det större förändringar. Tillhandahållande och emottagande har fortgått som normalt enligt respondenternas upplevelse eftersom den delen av verksamheten är så starkt kodifierad i lag. Aspekter som synliggörande och levandegörande av arkiven har förändrats desto mer. Denna förändring har tagit sig uttryck på två olika sätt. Antingen så har verksamheten uteblivit, som till exempel ett samarbete med en lokal skola, eller så har den förändrat form till att övergå från att genomföras fysiskt till att genomföras via digitala verktyg. Exempel på detta inkluderar ett par digitala studiebesök som genomförts under perioden för en lokal folkhögskola samt utbildningar för personal som arbetar med arkivfrågor hos någon av de myndigheter som regionarkivet ansvarar för. Till frågan om användningen av digitala verktyg under perioden upplever sig respondenterna positiva till ökad användning av dem. Den aspekt de upplever har bidragit med flest positiva förändringar rör kommunikationen inom verksamheten, som förändrats i form av nya rutiner vid digitala möten samt ny mjukvara för att bedriva dessa möten. Respondenterna har också upplevt vissa positiva effekter när det kommer till delar av den utåtriktade verksamheten, som en breddning av arkivets målgrupp samt den digitala arkivförmedlingens förmåga att vara mindre plats- och tidsbunden än traditionellt fysisk förmedling. Båda respondenter uppger att de under perioden, då av behov utifrån de utfärdade restriktionerna, genomgått en inlärningsperiod under den tidiga fasen av pandemin där de till stor del fick pröva sig fram innan de landade i nya rutiner för genomförandet av arbetsuppgifter kopplade till den utåtriktade verksamheten som fungerade. Dock upplever de det som positivt att kunna återgå till att bedriva fler delar av verksamheten fysiskt igen, men att de troligen kommer använda sig mer av digitala verktyg än innan pandemin i den utåtriktade verksamheten även i framtiden.

Föreliggande studie har genom fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersökt anställda inom Polismyndighetens uppfattningar och förklaringar till eventuella förändringar som Coronapandemin och efterföljande restriktioner haft på antalet anmälda våldsbrott i Sverige. Detta för att få kunskap om vad en exceptionell händelse som Coronapandemin och efterföljande restriktioner kan medföra för eventuella förändringar i antalet anmälda våldsbrott. Genom att undersöka och förstå dessa förändringar kan det bland annat ge kunskap om hur framtida brottslighet kan minskas, vilket är viktigt eftersom våldsbrott har negativa konsekvenser för individ och samhälle. Resultatet visar att anställda inom Polismyndigheten uppfattar att totala antalet anmälda våldsbrott minskat under perioden då Sverige haft restriktioner till följd av Coronapandemin. Två kategorier av våldsbrott har haft olika utveckling: våld i nära relation uppfattas ha ökat något medan våld i offentlig miljö uppfattas ha minskat kraftigt. Den uppfattade ökningen av våld i nära relation förklaras med att potentiella gärningspersoner och brottsoffer i högre grad befunnit sig tillsammans i hemmet. Den uppfattade minskningen i våld i offentlig miljö förklaras med att människor inte haft möjlighet att träffas lika mycket, samt att alkoholkonsumtionen i det offentliga rummet minskat. Studiens resultat diskuteras utifrån Rutinaktivitetsteorin och tidigare forskning inom området.

Den här studien undersöker huruvida coronapandemin har påverkat revisionsprocessen och omdet haft någon effekt på revisionskvalitet. I denna uppsats används en kvalitativ metod för attinhämta empirin genom semistrukturerade intervjuer med fem auktoriserade revisorer för attvidare undersöka om revisionsprocessen och revisionskvalitet påverkats. Intervjufrågorna harhaft en stor fokus på revisionsprocessens tre faser: planeringsfasen, granskningsfasen ochrapporteringsfasen. Undersökningen visar att coronapandemin inte haft någon större effekt pårevisionsprocessen däremot har det förändrat revisorns arbetssätt, i form av att arbetet nu tillsköts på distans genom digitala plattformar och kommunikationen med kunder till stor del skötsdigitalt. Studien visar även på att revisionskvalitet inte påverkas under coronapandemin utanatt kvaliteten enligt respondenterna kan bli bättre på grund av att myndigheter ställer högrekrav på revisionen under kristider. Den här studien bidrar med ett empiriskt underlag påhuruvida coronapandemin kan tänkas påverka revisionsprocessen.

År 2020 slog coronapandemin till mot världen med full kraft, orsakad avviruset SARS-CoV-2. Nyheter och information om pandemins utvecklingpräglade informationsflödet tillsammans med åtskilliga visuella elementmed informativa syften. Antal insjuknade i sjukdomen COVID-19 samtett snabbt växande antal dödsfall i kombination med nyheter om ensjukvård nära bristningsgränsen rapporterades kontinuerligt i olikainformationskanaler. En bild som ofta förekom tillsammans medinformation om pandemin var en 3D-gestaltning gjord av två grafiskaformgivare på uppdrag av amerikanska Centers for Disease Control andPrevention (CDC). Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hurett urval mottagare upplevde CDC´s 3D-gestaltning av viruset SARS-CoV-2. Metod: Metoden som användes för studien var semiotiskbildanalys där den denotativa nivån undersöktes objektivt med hjälp avanpassade frågor och den konnotativa nivån byggde på intervjuer medelva respondenter. Resultat: Ur intervjuerna framkom både ikoniska- ochsymboliska tecken som främst indexerade negativa upplevelser hosrespondenterna, kopplade till både personliga- och samhälleligaperspektiv.