Syftet med studien är att belysa förskollärares upplevelser och tankar om barns delaktighet och inflytande under samlingar i förskolan. För att få svar på syftet formulerades två frågeställningar: Vad uppfattar förskollärare som utmanande i arbetet med barns inflytande och delaktighet under samlingar? Vad upplever förskollärare har betydelse för att barns delaktighet och inflytande ska kunna möjliggöras under samlingar? Utifrån studiens frågeställningar skapades tolv intervjufrågor som ställdes till åtta förskollärare under varsin intervju. Undersökningsinstrument som användes var semistrukturerad intervju vilket gjorde det möjligt för förskollärarna att berätta fritt. Studien var kvalitativ med en fenomenologisk ansats som grund då studien byggde på tankar och upplevelser. Förskollärarnas svar från intervjuerna analyserades och kategoriserades. I den genomförda studien framkom att förskollärarna upplever att det finns utmaningar med att ge barn delaktighet och inflytande, där exempelvis samlingars utformning och demokrati har stor inverkan. I studien framgick även att förskollärarnas förhållningssätt och erfarenheter av att ha arbetat med barns delaktighet och inflytande under samlingar är betydelsefulla faktorer, som kan möjliggöra barns delaktighet och inflytande. En slutsats som kan dras är att förskollärare ständigt behöver reflektera över samlingars utformning, förhållningssättet och erfarenheterna för att få en förståelse för hur de återspeglas under samlingar. Det är av vikt eftersom förskollärare lägger grunden för barns delaktighet, inflytande och demokrati i förskolan.

Sammanfattning Särskolan har kritiserats för att ha ett allt för stort omsorgsperspektiv och att det konkurrerar med kunskapsutvecklingen för eleverna. Den relationella pedagogiken talar för att det är viktigt för elevers lärande att kombinera både omsorg och kunskap genom att bygga goda relationer och den sociokulturella teorin betonar vikten av kommunikation och samspel för lärande. Syftet med den här studien är att belysa hur några musiklärare på individuella programmet i gymnasiesärskolan tänker kring elevernas lärande utifrån samspel, kommunikation och vikten av goda relationer samt musikämnets betydelse och möjligheter. Frågeställningarna är: Hur tänker musiklärare kring elevernas lärande när det gäller samspel och kommunikation, relationers betydelse för lärande och musikämnets betydelse för elevernas lärande och utveckling? Studiens analys är gjord utifrån en fenomenografisk metodansats och metoden är semistrukturerade intervjuer som transkriberats. Intervjupersonerna är fem musiklärare som arbetar i gymnasiesärskolan. Resultatet visar på att det inom musikundervisningen finns olika former av kommunikation och att både samspel och kommunikation används för lärande, men att det också är förmågor som uttryckligen tränas inom ämnet. Vikten av att bereda eleverna plats och deltagande i ett större sammanhang betonas samt musikens förmåga att bidra till elevernas sociala utveckling, konstnärliga färdigheter och att musiken kan fungera som ett språk där orden inte räcker till eller når fram. Aspekter av hur betydelsefullt det är att hela personalgruppen har en tilltro till elevernas utvecklingspotential lyfts fram samt vikten av att den kollegiala samverkan fungerar eftersom både lärare och assistenter finns med på lektionerna. Nyckelord Gymnasiesärskolan, musik, samspel, kommunikation, delaktighet, relationer

Sammanfattning Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare organiserar undervisning för elever med språkstörning, för att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens negativa konsekvenser. Skollagen utgår från FN:s bestämmelser om att säkerställa mänskliga rättigheter som jämlikhet och delaktighet. Hur förverkligas egentligen de här reglerna för elever med språkstörning i skolans praktik? För att belysa lärares perspektiv på fenomenet användes kvalitativa intervjuer i studien. Sex lärare deltog och samtliga undervisade i grundskolans åk två till fem. Lärarna hade en eller flera elever med utredd språkstörning i klasserna. Undersökningen genomfördes i två kommuner. Dessutom intervjuades två specialpedagoger med inriktning mot tal och språk i en av kommunerna. Studien genomfördes med hermeneutiken som utgångspunkt. Undersökningen visar att det i praktiken finns ett gap mellan logopedins rekommendationer och konkreta åtgärder omkring språklig träning i skolan. Kontinuitet, systematik och tid för att planera anpassningar som främjar tillgänglighet, hänger samman med enskilda rektorers eller lärares förståelse och engagemang. Brister omkring organisering av effektivt stöd drabbar elever med språkstörning särskilt hårt. På sikt påverkar det deras möjligheter att aktivt delta i samhällets demokratiska processer. Att ordna pedagogiska miljöer i möte med språkstörning kräver förståelse om elevernas hela situation i samarbete med föräldrar. Dessutom fordras tvärprofessionell samverkan mellan logopeder och skola. Lärarnas uppfattning är att de inte får tillräckliga möjligheter att förbereda och kontinuerligt reflektera över insatser som görs i samarbete med logopeder. Struktur för konkret dokumentation om framgångsrika anpassningar och stödåtgärder vid stadieövergångar eller lärarbyten, förefaller viktiga för hur elever med språkstörning bemöts i skolan eller hur tillgänglig undervisning ordnas.

Syftet med studien var att undersöka hur mödrar upplevde relationen till handläggarna under hela kontaktfamiljsprocessen på Familjeavdelningen i Karlstad kommun. För att undersöka detta valdes en kvalitativ metod där fem mödrar med minst ett års erfarenhet av kontaktfamiljsinsatsen intervjuades. Frågeställningarna var hur mödrarna upplevde delaktighet, bemötandet och vad de tror kunde påverka relationen med handläggaren. För att djupare kunna undersöka vad som sker i mötet mellan mödrarna och handläggarna analyserades materialet utifrån kommunikationsteori samt begreppet makt. Resultatet i studien visade att mödrarna till stor del kände sig delaktiga och väl bemötta av handläggarna på Familjeavdelningen. Denna känsla uppstod när de kände sig lyssnade på och upplevde tillit till handläggaren. En utmaning i relationen var handläggarbyten eller när mödrarna upplevde att de blivit bemötta alltför rutinmässigt. Mödrarna upplevde då otrygghet, vilket kunde resultera i en sämre relation till handläggarna. Vidare kunde vi även identifiera att det finns en rädsla för socialtjänsten hos mödrar med negativa erfarenheter av socialtjänsten, vilket i vissa fall påverkade deras möjlighet till delaktighet.

Psykisk ohälsa är ett begrepp som innefattar psykisk sjukdom, allvarlig psykisk störning samt psykiska besvär som har en påtaglig inverkan på välbefinnandet och vardagslivet. Enligt en rapport från Socialstyrelsen ökar antalet patienter som är i behov av inneliggande psykiatrisk vård, samtidigt som antalet vårdplatser minskar. Följden blir för tidiga utskrivningar samt fler återinläggningar på grund av att patienterna inte blivit färdigbehandlade. Att undersöka patienternas upplevelser av psykiatrisk slutenvård är därför ett motiverat och aktuellt ämnesområde. En systematisk litteraturstudie har genomförts och resultatet visar att personalen är den främsta påverkningsfaktorn i patienternas upplevelser av vårdtiden. Kompetent och engagerad personal kan inge hopp och förstärka känslan av egenvärde medan icke-kompetent och oengagerad personal framkallar negativa känslor som ilska, hopplöshet och osäkerhet. Diskussionen förstärker resultatets innehåll genom ytterligare artikelsökningar samt förankrar resultatet till bakgrundens beskrivna vårdvetenskap. Svagheter och styrkor diskuteras som möjligheten för implementeringen av resultatet i Svensk hälso- och sjukvård.

Rökning är ett av de största förebyggbara hoten mot folkhälsan i världen. Rökning förekommer oftare och minskar inte i samma utsträckning bland personer med psykisk ohälsa som i den övriga befolkningen. Personer med psykisk ohälsa drabbas därmed i större utsträckning av bland annat hjärt- kärlsjukdom och för tidig död. Åtgärder måste vidtas för en mer jämlik och värdebaserad vård där målet är att göra vad som är rätt för patienten. Syftet var att beskriva faktorer som har betydelse vid rökavvänjning inom psykiatrisk slutenvård. För att besvara syftet utfördes en litteraturöversikt. Datainsamling genomfördes genom databassökning i CINAHL, PsycInfo och PubMed med relevanta inklusions- och exklusionskriterier. Totalt 17 artiklar analyserades och sammanställdes i en matris för att inkluderas i resultatet. Artiklarnas resultat bearbetades till ett för litteraturöversikten övergripande resultat.  Resultatet redovisades i form av fyra teman: Rökförbud, Personalens attityder, Kunskap och Patientens motivation och visar att dessa är faktorer som har betydelse vid rökavvänjning inom psykiatrisk slutenvård då de både kan möjliggöra och hindra att patienter med psykisk sjukdom lyckas med rökavvänjning. Patienter inom psykiatrisk slutenvård vill sluta röka men brister gällande egenvårdsförmågan hindrar dem från att lyckas med rökavvänjning. Rökförbud kan möjliggöra för patienter att ta kontroll över sitt beroende men chansen att lyckas är större om de samtidigt görs delaktiga och får stöd av någon som har kunskap om sambandet mellan psykisk sjukdom och rökning. Sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård kan stödja patienterna vid rökavvänjning om de har motivation och kunskap vilket de kan få genom utbildning.

Överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter hör numera till det normala i vården. Bristen på vårdplatser har visat sig leda till vårdskador, missnöjda patienter samt att vårdpersonalen känner frustration över sin arbetssituation. Sjuksköterskan ska arbeta för att göra patienten delaktig i sin egen vård. Trots att överbeläggningar och utlokaliseringar förekommer finns det inte mycket skrivet som lyfter fram sjuksköterskornas upplevelser om denna situation. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som förflyttats mellan vårdavdelningar på grund av brist på vårdplatser. Examensarbetet har genomförts genom en kvalitativ metod där data samlats in via intervjuer med semistrukturerade frågor. Resultatet beskriver tre kategorier samt sex underkategorier. Kategorierna är: Hinder för att arbeta patientsäkert, konsekvenser av minskat antal vårdplatser och sjuksköterskans tankar om framtiden. Utifrån sjuksköterskornas berättelser visar resultatet att det finns brister i kommunikation och på en ansträngd arbetssituation, samt att det är svårt att arbeta patientsäkert. Diskussionen fokuserar på betydelsen av en fungerande kommunikation samt vad ett minskat antal vårdplatser och en hög arbetsbelastning kan resultera i.

När ett barn i en familj diagnostiseras med cancer sker en livsomvälvande förändring för både syskon och föräldrar. Syskon kan uppleva nya känslor när livet vänds upp och ner. I bakgrunden tar vi upp områden som belyser cancer hos barn och hur dess behandling går till. Vi beskriver hur en syskonrelation kan se ut. Bakgrunden belyser även sjuksköterskans ansvarsområde samt vikten av professionellt bemötande och omvårdnad  av  hela  familjen. Ett  problem kan vara när syskonets välbefinnande påverkas och ett lidande kan infinna sig. Det är då sjuksköterskans uppgift att uppmärksamma syskonets förändrade livsvärld. Vårt syfte är att belysa upplevelsen av hur syskon erfar att ha en bror eller syster med diagnosen cancer. Resultatet grundas på tio artiklar varav två har en kvantitativ forskningsansats och åtta har en kvalitativ ansats. Resultatet baseras på analys av de valda artiklarna. Utifrån vår analys har två teman och sju subteman identifierats. De två temana är en förändrad livsvärld för syskonet och känslomässiga förändringar. Resultatet visar att sjuksköterskan har stort ansvar att ge information och göra syskonet delaktig i omvårdnaden av det sjuka barnet. I diskussionen diskuteras syskonens upplevelser vilket åskådliggörs med ny litteratur och nya artiklar introduceras. Vi anser att barn och unga vuxnas upplevelser av att leva med ett cancersjukt syskon är ett viktigt ämne att belysa då sjuksköterskor möter barn oavsett vilken verksamhet hon arbetar inom.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur genus förhandlas, upprätthålls och utmanas mellan barn i den fria leken i förskolan. Detta eftersom det finns lite forskning om genus där barnens perspektiv och delaktighet lyfts fram. Studien utgår från dels feministiskt poststrukturalistism, dels sociokulturell teori, där tyngdpunkten ligger på relationen mellan individ och omgivning. Vi genomförde kvalitativa observationer av tre till femåriga barn på en förskola. Resultatet visade att barnen tog en aktiv roll i att förhandla om genus där de ena stunden verkade förstärka skillnaderna och andra gånger agera överskridande. Vi såg hur de växlade mellan olika lekar och lekkamrater och prövade olika positioner. De gav uttryck för att ha mycket tankar om kön. Utifrån detta blev slutsatserna att barnen bör involveras i genusarbetet, som bör ske utforskande utifrån deras erfarenheter. Det förutsätter att arbetslaget lyssnar på barnens tankar och utgår från detta i genusarbetet.

Byggsektorn har generellt sett små ekonomiska marginaler att spela på. Det medför att projektets ekonomiska styrning är en viktig del i platschefens dagliga arbete. Det har tidigare genomförts studier som visar på att företagen ofta är medvetna om vad som är karakteristiskt för projekt med goda resultat. En av anledningarna till att projekten inte uppnår det önskade resultatet kan bero på att företagen lägger större vikt vid processerna jämfört med människorna som ska utföra arbetet. Examensarbetet är skrivet hos Peab Sverige AB, Region Bygg Nord, Luleå, och grundar sig i ett grupparbete som genomfördes bland tjänstemännen med fokus på att identifiera de faktorer som i byggprocessen påverkade det ekonomiska resultatet. Även på Peab fanns en medvetenhet för hur arbetet ska utföras för att nå goda resultat. Det har visat sig att engagemang är en faktor som finns med i alla processteg och som påverkar arbetet. Det är där som det här arbetet tar vid. Syftet med examensarbetet är att koppla ihop projektets ekonomi med gruppens engagemang samt redogöra för hur Lean kan användas som synsätt för att driva engagemanget i en positiv riktning. I arbetet presenteras dels de faktorer som i produktionen påverkar ekonomin, där störst fokus hamnar på tidsplanering och uppföljning av förbrukade timmar på arbetsplatsen. I arbetet presenteras också vilka faktorer som driver engagemanget. Resultatet av detta baseras på dels den genomförda litteraturstudien men framför allt på de tre intervjuerna som genomförts med platschefer på Peab. Faktorerna som i första hand belyses är vikten av medarbetarnas känsla av delaktighet och möjlighet att påverka sin egen arbetssituation. Även den personliga utvecklingen är en påverkande faktor som uppnås när medarbetare tilldelas ett ansvar eller får uppmuntran från ledaren till det egna initiativet. Slutligen belyses även vikten av att arbeta med målsättningar i projekt, vilket bidrar till ett gemensamt synsätt och en möjlighet att skapa ett starkt lag. Utifrån resultatet så har Lean använts som synsätt för att beskriva hur engagemanget kan drivas i en positiv riktning och vilka tankesätt som kan omsättas till Peabs sätt att arbeta. Inom Lean är filosofin och företagskulturen grunden i ett företag. Filosofin ska speglas i alla beslut och i det arbetssätt som används. Filosofin ska även bidra till medarbetarnas engagemang eftersom medarbetarna är företagets viktigaste verktyg. Engagemanget inom Lean drivs även av det standardiserade arbetssättet som är en viktig princip inom filosofin. Resultatet visade att Peabs verksamhetsledningssystem kan liknas med ett standardiserat arbetssätt eftersom i båda fallen så är syftet att arbeta enhetligt inom företaget och möjliggöra att arbeta med ständiga förbättringar. Resultatet visade dock att Peabs verksamhetsledningssystem anpassas till varje projekt vilket försvårar möjligheten att arbeta med förbättringar.