Tidigare forskning inom intensivvårdsområdet har visat att ej adekvat utförd munvård kan leda till allvarliga livshotande sjukdomar. Det är av därför av vikt att munvård utförs enligt gällande rekommendationer och följer evidensbaserad forskning. Syftet var att identifiera intensivvårdssjuksköterskans beskrivning av tillvägagångssätt, delaktighet och dokumentation vid utförande av munvård hos patienter inneliggande på IVA. En kvantitativ ansats valdes med målsättning att göra en undersökning med hjälp av enkätfrågor. Inklusionskriterier var specialistutbildade sjuksköterskor inom intensivvård som tjänstgjorde på tre intensivvårdsavdelningar i västra Sverige under aktuell studieperiod. Sammanlagt distribuerades 182 enkäter och 103 svar erhölls vilket gav en svarsfrekvens på 60 %. Resultatet visade att munvård var en prioriterad omvårdnadsåtgärd på avdelningarna och tillvägagångssättet följde till stor del fastställda riktlinjer. Det framkom att i begreppet munvård ingick huvudsakligen inspektion av munhålan, mekanisk rengöring, fuktning av slemhinna och läppar, inspektion av tänder och tandkött samt sugning av munhåla och svalg. De verktyg som huvudsakligen användes var tandborste, muntork eller liknande samt antibakteriellt medel. Ett signifikant samband förekom vad gäller sjuksköterskans delaktighet vid utförande av munvård hos intuberade patienter jämfört med övriga patienter (p=0,02). Detta ansågs vara en mer komplex omvårdnadsåtgärd vilken krävde samarbete med övriga medarbetare. Munvård delegerades ofta till undersköterskor men det är dock sjuksköterskans uppgift att leda och ansvara för omvårdnaden.  Dokumentation vad gäller munvård utfördes i de flesta fall på en observationskurva. Ett mindre antal sjuksköterskor angav att dokumentation även utfördes i datajournal. Ett flertal sjuksköterskor angav att dokumentation dessutom utfördes på interna checklistor. Det framkom att flera sjuksköterskor dokumenterade i datajournal enbart vid avvikelser eller om komplikationer tillstött. / Previous studies in the intensive care areas have shown that inadequate oral care may predispose patients to life-threatening diseases and conditions. The role of oral hygiene in maintaining the health of patients in the ICU is indisputable and therefore the importance of oral care evidence-based clinical recommendations. The purpose of this study was to identify the intensive care nurses description of the conducting, participation and documentation of oral care performed by nurses on patients in ICUs. A quantitative study with a describing design has been used which is based on the statistical analysis of data collected by structured questionnaires. The inclusion criteria were nurses working in three ICUs located in West Sweden during the study period. One hundred eighty-two questionnaires were distributed and replies were received from 103 nurses which gave a response rate of 60%. The result showed that the oral care conducted followed the evidence-based clinical recommendations and was given a high priority. The majority of the nurses performed an oral assessment before beginning oral care which included inspection of the oral cavity and inspection of teeth and gum. Oropharyngeal suction and moisturizing of lips and the mucosal membrane was also included. The most common used equipment was toothbrushes and foam swabs. Chlorhexidine was the most common solution used. A significant correlation was observed regarding nurse participation when conducting oral care for an intubated patient compared to other patients (p=0,02). Intubated patients were considered having more complex oral care needs which were associated with the demand of more than one person providing oral care. In practice, nurses frequently delegate the conducting of oral hygiene to nursing assistants, but the law clearly describes the role of the nurse as responsible and the leader of care practices. Oral care was in most cases documented on the unit’s flow sheet. A fewer number of nurses commented on that oral care was documented in the electronical clinical journal. A considerable   number of nurses also indicated that oral care in addition was documented on the unit’s internal checklists. It appeared that several nurses used the electronical clinical journal in cases only when abnormalities or complications had occurred.

I det moderna samhället har internet och spelande av olika slag som sker genom internet blivit alltmer populära aktiviteter. I takt med den explosionsartade utvecklingen har även problematiskt beteende följt i form av onlinespelsmissbruk, som blivit ett så pass omfattande problem att det idag omnämns som diagnosen ”Internet Gaming Disorder”, IGD. Företeelsen har dock inte enbart blivit mer framträdande vad gäller aktiviteten i sig utan också gällande mängden forskning som görs inom området. Den population som studeras flitigast och där onlinespelandet är som mest framträdande är bland yngre människor och främst bland pojkar och män. Mycket av den forskning som genomförts har behandlat onlinespelandets påverkan på individen samt dess inverkan på skola och utbildning. Syftet med denna studie är därför att undersöka huruvida onlinespelandet hos tredjeårselever på gymnasiet samvarierar med dennes självupplevda sociala umgänge samt skolprestation. Studien är genomförd utifrån en kvantitativ metod där en enkätundersökning utfördes inom åtta olika program på fyra av Norrköpings gymnasieskolor. Totalt besvarade 99 gymnasieelever enkäten. Studien analyseras med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv för att söka förstå bakomliggande aspekter av onlinespelandet genom att diskutera sociala grupperingar och kategoriseringar som sker genom social interaktion. Studiens resultat stämmer ur flera avseenden överens med tidigare forskning där det tydligt går att se att killar spelar mer än tjejer. Studien visar även ett samband mellan onlinespelande och skola på så sätt att individer engagerade i spel bland annat visar en tendens till minskat intresse för studier.

No description available.

Heart failure is the most common reason to hospitalization among persons over 65 years old. Self-care is an important part in the treatment of heart failure, but poor information and knowledge limits the ability of self-care and increases the risk of admission to hospital. The aim of the study was to investigate what information patients with heart failure describes that they receive from health care personal, how information is perceived, who provides the information, and on what occasions it is given. The aim was also to investigate whether patients' perception of knowledge about heart failure increased after hospitalization. The study is cross-sectional study with a descriptive design. A consecutive selection was used. A questionnaire was filled in by 28 participants. The study has shown that patients with heart failure largely experience information about heart failure inadequate. At firsthand the participants had been informed about swelling legs, dyspnea and increased weight. The information was highly described as comprehensible and individualized. Only one third of the participants described that they have been informed by a nurse. A few of the participants experienced increased knowledge about heart failure after the hospitalization. The information that is given to patients with heart failure is highly experienced as individualized and comprehensible but is given in insufficient extend, as the result demonstrate that many patients with heart failure completely lack information. A routine for heart failure caretaking that include information is required. / Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till inläggning på sjukhus hos personer över 65 år. Egenvård är en viktig del i behandlingen av hjärtsvikt, men bristande information och kunskap begränsar möjligheten till egenvård och därmed ökar risken för inläggning på sjukhus. Syftet med studien var att undersöka vilken information patienter med diagnosen hjärtsvikt beskriver att de får från vårdpersonal, på vilket sätt informationen upplevs, vem som ger informationen samt vid vilka tillfällen den ges. Syftet var också att undersöka om patientens upplevda kunskap om hjärtsvikt ökat efter vårdtillfället. Studien är en tvärsnittsstudie med deskriptiv design och genomförd som en enkätstudie med konsekutivt urval (N= 28). Studien visade att hjärtsviktpatienter i stor utsträckning upplever information om hjärtsvikt från vårdpersonal som otillräcklig. I första hand har deltagarna upplevt att de informerats om bensvullnad, andfåddhet, viktuppgång. Informationen upplevdes i hög grad lättförståelig och individuellt anpassad. Endast en tredjedel av deltagarna beskrev att de fått information av en sjuksköterska. Ett fåtal av deltagarna upplevde att kunskaperna om hjärtsvikt ökat efter vårdtillfället. Den information som ges till hjärtsviktspatienter upplevs till stor grad som individuellt anpassad och lättförståelig men informationen sker i bristande omfattning då resultatet visar att många patienter helt saknar information. Det behövs en rutin för omhändertagande av hjärtsviktspatienter som innefattar information.

Transsexualism innebär en upplevelse av att det juridiska könet inte stämmer överens med könsidentiteten och följs ofta av en önskan om att korrigera sitt kön så att det överensstämmer med det upplevda. Rösten är en identitetsmarkör och utgör en betydande aspekt av könskorrigeringen. Denna studie utgjordes av en enkät riktad till 24 verksamma röstlogopeder samt 49 personer i könskorrigeringsprocess i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion. Enkätstudien ämnade undersöka transsexuella personers upplevda behov av logopediska insatser och i vad mån de tillgodoses, vilka kunskaper logopederna upplever som nödvändiga, faktorer som kan försvåra arbetet samt behandlingsinnehåll. Ett ytterligare syfte var att jämföra resultaten från föreliggande studie med de resultat som framkom i studien av Andersson och Aronsson (2008)  som kartlade logopediskt omhändertagande av transsexuella i norra regionen. Resultaten visade att de transsexuella respondenterna i stor utsträckning upplevde röstproblem, få hade haft logopedkontakt och en stor andel av dem som inte hade träffat logoped ville göra det. Information från vården till personer i könskorrigeringsprocess, angående logopedens roll, var otillfredsställande. Större delen av de personer som hade haft logopedkontakt hade åtminstone i någon mån fått tillräcklig logopedisk hjälp. Resultaten visade även att kunskap om könskorrigeringsprocessen och transrösten är nödvändiga vid behandling av patientgruppen och brist på kunskap och erfarenhet kan utgöra hinder i behandlingen. Behandlingsinnehåll och antal behandlingstillfällen varierade mellan logopeder. Kunskap om hur röstbehandling av transsexuella går till var skiftande bland logopederna i studien. Få logopeder hade tagit del av vårdprogrammet för transsexuella och intresset för vidareutbildning var stort. Resultaten i föreliggande studie visade liknande tendenser som studien utförd av Andersson och Aronsson (2008). / Transsexualism is an experience of the legal sex not matching the gender identity and is often followed by a desire to correct one’s gender so that it is consistent with the perceived. The voice is an identity marker and represents a significant aspect of gender reassignment. This study consisted of a survey of 24 active speech-language pathologists as well as 49 individuals in gender reassignment process in the Uppsala-Örebro Health Care Region. The questionnaire aimed to examine transgender individuals experienced need of speech therapy, and to what extent they are met, what knowledge speech therapists perceive as necessary, factors that can complicate the work and treatment content. A further aim was to compare the results from the present study with the results obtained in the study by Andersson and Aronsson (2008) who mapped the logopedic treatment of transsexuals in the northern region. The results showed that the transgender respondents largely experienced voice problems, few had had speech-language pathologist contact and a large proportion of those who had not met a speech-language pathologist wanted to meet one. Information from health care to individuals in gender reassignment process, regarding the speech-language pathologist’s role, was unsatisfactory. Most of the people who had had a speech-language pathologist contact had, at least to some extent, got sufficient logopedic help. The results also showed that knowledge of the gender reassignment process and trans voice is necessary in the treatment of the patient population and the lack of knowledge and experience can be an obstacle in the treatment. Treatment content and number of treatment sessions varied between speech-language pathologists. Knowledge of voice treatment of transsexuals varied among the speech-language pathologists in the study. Few speech-language pathologists were familiar with the health care program for transsexuals and interest in further training was great. The results of the present study showed similar trends as did the study conducted by Andersson and Aronsson (2008).

Bakgrund: Medellivslängden i Sverige ökar och äldre personer använder allt fler läkemedel. Med stigande ålder sker kroppsliga förändringar vilket ökar risken för läkemedelsbiverkningar/-interaktioner. Dessa läkemedelsrelaterade problem kan minska livskvaliteten för äldre personer men sjuksköterskor/distriktssköterskor kan med rätt kunskaper och genom att arbeta tvärprofessionellt bidra till att minska problemen. Syfte: Syftet var att studera hur sjuksköterskor och distriktssköterskor inom hemsjukvård uppfattar kunskaper om läkemedel samt det tvärprofessionella arbetet kring läkemedel. Metod: Studien hade en kvantitativ design och genomfördes som en enkätstudie riktad till sjuksköterskor/distriktssköterskor inom hemsjukvård. Data bearbetades med statistikprogrammet SPSS 22. För korrelationer användes Mann-Whitneys U-test, Wilcoxon´s rangsummetest och Spearman´s rangkorrelation. Resultat: Deltagarna ansåg att läkemedelskunskaper var viktiga men att det var svårt att identifiera läkemedelsrelaterade problem. Distriktssköterskorna kände sig säkrare på läkemedelsrelaterade frågor efter sin utbildning. Deltagarna ansåg att det fanns otillräckligt med tid avsatt med läkare och omvårdnadspersonal för att diskutera läkemedelsrelaterade frågor. De kände sig trygga med att omvårdnadspersonal tog kontakt vid läkemedelsrelaterade problem men upplevde att det var svårt att få tag på läkare tillräckligt snabbt. Konklusion: För att minska läkemedelsrelaterade problem inom hemsjukvården finns behov av ökade läkemedelskunskaper hos sjuksköterskor/distriktssköterskor samt ökat samarbete med läkare och omvårdnadspersonal. / Background: Average life span in Sweden is increasing and elderly use more and more medication. With age, alterations in body constitution take place, leading to an increased risk of adverse drug reactions. These drug related problems can decrease quality of life for elderly people but with right knowledge and by working multidisciplinary nurses/district nurses can decrease them. Aim: The aim was to study how nurses and district nurses within home nursing view drug knowledge and multidisciplinary work on drugs. Metod: A quantitative design was used and the study was conducted as a questionnaire survey, adressed to nurses/district nurses within home nursing. Data was analysed using the statistics software of SPSS 22. Mann-Whitneys U-test, Wilcoxon´s sign-rank test and Spearman´s rho were used to find statistical correlations. Results: The participants considered drug knowledge to be important but found it hard to identify drug related problems. The district nurses felt more secure in drug related issues after graduation. The participants considered that the amount of time scheduled with physicians and nursing assistants to discuss drug-related matters were insufficient. They felt confident in that nursing assistants would contact them in event of adverse drug reactions but stated it was hard to reach physicians quickly enough. Conclusion: To decrease drug related problems within home nursing there is need for increased drug knowledge amongst nurses/district nurses as well as an increased cooperation with physicians and nursing assistants.

Pedagogisk tillgänglighet handlar om att göra anpassningar i pedagogiken så att alla elever kan delta på sina villkor. Denna studie har valt att fokusera på pedagogisk tillgänglighet för fysiskt, psykiskt och intellektuellt funktionsnedsatta elever ur ett lärarperspektiv. Syfte har varit att undersöka lärares uppfattningar om deras kunskapsbas samt pedagogiska anpassningar gällande elever med fysiska, psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar. Syfte har dessutom varit att undersöka om dessa uppfattningar skiljer sig åt mellan lärare beroende på yrkeserfarenhet och kön. Syftet låg till grund till tre frågeställningar: (1) Hur ser lärares uppfattade kunskapsbas ut gällande elever med fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning? (2) Finns det skillnader i hur lärarna uppfattar att de anpassar pedagogiken för elever med fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning? Hur ser dessa i så fall ut? (3) Finns det ett samband mellan lärarnas uppfattade kunskapsbas och hur ofta de uppfattar att de anpassar pedagogiken till elever med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning? Hur ser detta i så fall ut? En enkätstudie har genomförts på fyra av Uppsala kommuns gymnasieskolor. Totalt 51 lärare deltog i undersökningen. Efter analys av data drogs följande slutsatser: Lärarna uppfattade i genomsnitt att de hade ”ganska bra” kunskap om vilka av deras elever som hade någon funktionsnedsättning. Ingen signifikant skillnad upptäcktes i hur lärarna uppfattade att de anpassade pedagogiken för elever med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning. En könsskillnad upptäcktes där kvinnorna uppfattade sig själva göra mer frekventa anpassningar av pedagogiken för elever med psykiska funktionsnedsättningar än vad männen gjorde. Ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan lärare beroende på yrkeserfarenhet. Tre positiva korrelationer upptäcktes när samband mellan kunskapsbas och frekvens av anpassningar i pedagogiken undersöktes. Det innebär att ju mer lärarna uppfattade att de visste om elevernas funktionsnedsättningar, desto mer frekvent uppfattade de att de anpassade pedagogiken för eleverna.

Syftet med studien var att bilda kunskap om hur feedback ges och upplevs inom ramen för  ett företag i lager- och distributionsbranschen. I studien undersöktes vilka skillnader det  fanns mellan medarbetarnas upplevelser av feedback avseende kön, anställningstid och  ålder. Vidare undersöktes vilka likheter och skillnader det fanns mellan chefernas och  medarbetarnas upplevelser av feedback. Studien var kvantitativ med en deduktiv ansats.  Datainsamlingsmetoden som användes var enkäter och totalt svarade 55 medarbetare och  8 chefer. Data analyserades med t-test med oberoende mätningar. I resultatet visades två  signifikanta skillnader. Den första visade att de manliga medarbetarna oftare fick höra att  de gjort ett mindre bra arbete. Den andra skillnaden visade att de manliga medarbetarna  oftare fick beröm av cheferna. Resultatet visade även skillnader i hur cheferna och  medarbetarna upplevde feedback på företaget. Medarbetarna ansåg att det var viktigast att  få feedback som hjälper dem att utvecklas. En slutsats i studien var att medarbetarnas  upplevelser av feedback tenderar skilja sig åt beroende på kön. / The purpose of the study was to provide knowledge about how feedback is given and  experienced within a specific company context in the warehouse and distribution industry.  The study examined the differences between employee experiences of feedback regarding  genders, period of employment and age. Furthermore, similarities and differences were  found between managers and employees' experiences of feedback. The study was  quantitative with a deductive approach. Surveys were used to collect the data and a total  of 55 employees and 8 managers answered the survey. The data were analyzed with  Independent Sample t-test. In the result, two significant differences were noticed. The first  showed that the male employees were more often told that they had done a less good work  and the other difference showed that the male employees more often received praise from  the managers. There were also differences in how managers and employees experienced  feedback. Employees felt it was important to get feedback to help them develop. A  conclusion in this study was that employees' experiences of feedback tend to differ  depending on gender.

Bakgrund: Sexuell dysfunktion kan se olika ut för personer som drabbats av stroke och kan påverka bland annat lust och sexuell tillfredsställelse hos båda könen. Patienter med stroke har uttryckt att sexualitet är ett viktigt ämne att behandla i rehabilitering efter stroke, dock har det framkommit att det är den funktionsnedsättning som ofta förbisetts av sjukvårdspersonal. Syfte: Studien syftar till att undersöka huruvida strokepatienter uppfattat att de fått samtala om sexuell funktion samt vilka faktorer som är viktiga för patienten i samband med ämnet. Detta för att identifiera eventuella förbättringsbehov gällande samtal om sexuell funktion hos patienter efter stroke. Metod:Studien gjordes utifrån en deskriptiv tvärsnittsdesign där urvalen väntrumsundersökning och systematiskt urval användes. Studien bestod av en kvantitativ enkätstudie där totalt 42 respondenter deltog. Studien har följt EPNs forskningsetiska riktlinjer. Studien genomfördes som en del av förbättringsarbetet på Rehabiliteringsmedicinska mottagningen, Akademiska sjukhuset, Uppsala. Huvudresultat: Respondenterna i studien var positiva till samtal om sexuell funktion, men endast 19% hade fått frågan. De flesta respondenter önskade att ämnet togs upp redan i slutenvården för att möjliggöra vidareutveckling av samtalet senare under rehabiliteringen. Slutsats: Det krävs mer forskning för att kunna generalisera resultatet, men utifrån den här studien kan det ses att ämnet är efterfrågat. Sjukvårdspersonal bör skapa riktlinjer för samtalets genomförande för att underlätta individanpassning samt att det ska bli en naturlig del inom omvårdnaden så att varken yngre eller äldre patienter förbises. / Background:Sexual dysfunction in stroke survivors is individually and will affect, among other things, the desire and sexual satisfaction of both sexes. Stroke patients have expressed that sexuality is an important subject to treat in stroke rehabilitation, but it has been found that it is one of the disabilities that is often overlooked by healthcare professionals. Aim: The study aims to investigate whether stroke patients experienced that they have received conversations about sexual function with health care professionals and which elements that are important. This study helps to identify needs of improvements regarding conversations about sexual function in patients after stroke. Method:The study was based on a descriptive cross-sectional design using the sample study among visitors and systematic selection. The study consisted of a quantitative survey study involving a total of 42 participants. The study has followed EPN's ethical guidelines. The study was conducted as part of the improvement work at the medical rehabilitation center, Akademiska sjukhuset, Uppsala. Main result: The patients were positive about having a conversation about sexual intercourse, but only 19% of the respondents had received the question. Most respondents wanted the subject to be addressed in the early phase of acute hospitalization in order to continue working on the subject later in the rehabilitation. Conclusion:In order to generalize the results, more research is needed, but from this study it is evident that the subject is requested. Healthcare professionals should establish guidelines for conversations in order to personalize and to make it a natural part of nursing so that either young or elderly patients will be overlooked.

Syftet med denna studie är att undersöka yrkesverksammas inom skolan kunskap om funktionsnedsättningen språkstörning. Med yrkesverksamma i skolan avser vi utbildningschefer, rektorer, speciallärare, tal- och språkpedagoger, specialpedagoger, klass- och ämneslärare, klass- och elevresurser/elevassistenter samt kuratorer och skolsköterskor. Enligt Skollagen har elever som har svårigheter med språkets olika delar har rätt till adekvat anpassning. De som besitter kompetensen kring språkstörning är logopeder, de arbetar både utredande och behandlande gällande elever i svårigheter på remiss. Vi ville undersöka hur både yrkesverksamma i skolan och logopederna ställer sig till att samarbeta – de yrkesverksamma i skolan med sin pedagogiska utbildning och logopederna med den medicinska utbildningen samt spetskompetensen om språkstörning. De yrkesverksamma inom skolan ser sin kunskap om språkstörning som bristfällig och önskar få upprepade fortbildningstillfällen. Logopeder i stort ser positivt på ett samarbete med yrkesverksamma inom skolan för att genom olika forum sprida kunskapen om språkstörning. Man ser att det skulle kunna möjliggöras genom att initialt fortbilda speciallärare, som då kan fungera som en länk mellan de yrkesverksamma i skolan och logopederna. Vi har valt är en kvantitativ metod för vår undersökning i form av en webbaserad enkätstudie som skickades via mejl till 1216 yrkesverksamma inom skolan, 75 yrkesverksamma logopeder och 36 forskande och/eller författande logopeder. Svaren från respondenterna sammanställer vi i stapeldiagram och kompletterar med citat utifrån de frågor där de kunde svara med frisvar. Våra teoretiska utgångspunkter och det teoretiska ramverket i vår studie är professionsforskning, professionell kunskap och personlig kunskap, epistemologi – kunskapsteori och slutligen sociokulturellt perspektiv. De centrala resultaten visar på att önskemål om samarbete finns från både yrkesverksamma inom skolan och logopeder. Kunskaperna bland yrkesverksamma i skolan är till stor del bristfällig eller saknas helt. Fortbildning om språkstörning är väldigt relevant, anser majoriteten av respondenterna i de tre yrkeskategorierna.