The use of learners' first language when teaching English as a second language (ESL) is a topic which has been debated in the field of language learning. Few studies have, however, focused on the learners’ perspectives regarding a monolingual pedagogical approach in language teaching. This research review aims to uncover how Swedish middle school pupils view the use of Swedish during English classes and how a monolingual teaching approach affects learners’ foreign language anxiety (FLA). Our aim is to answer the following: 1) How do pupils view the use of their first language in the teaching of English? 2) How does a monolingual teaching approach relate to the pupils’ experiences of foreign language anxiety? Through a systematic search for and review of the current research in the field, we found strong support among the pupils for the use of the first language during English classes, where they see it as a facilitator for understanding the language. A link between a monolingual teaching approach and the learners FLA was also found, where difficulties regarding understanding the teacher is a source for anxiety. The lack of studies regarding the experiences of Swedish middle school pupils questions the certainty of our findings and implicates a need for further research. Didactical implications of our results concern the need for teachers to be aware of the pedagogical and affective effects of first language use. / I vilken utsträckning elevernas förstaspråk ska användas i undervisning av engelska har diskuterats inom forskningsfältet för språkinlärning. Förespråkare för dess användning menar på att det blir en givande ingång till elevernas språkutveckling medan kritiker menar att det snarare blir ett hinder för att utveckla en fördjupad förståelse. Trots det finns det få studier som är inriktade på elevernas inställning till en enspråkig engelskundervisning, framför allt i en svensk kontext. Med denna kunskapsöversikt ämnar vi skapa en övergripande bild av den aktuella forskningen om hur elever betraktar användningen av deras förstaspråk i engelskundervisningen samt i vilken grad en enspråkig engelskundervisning relaterar till deras foreign language anxiety (FLA). Konkretiserat syftar vi med vår kunskapsöversikt svara på följande frågor: 1) Hur uppfattar elever en engelskundervisning som inkluderar deras förstaspråk? 2) Hur relaterar en enspråkig undervisning i engelska till elevernas upplevda foreign language anxiety? För att svara på våra frågeställningar har vi på ett systematiskt sätt sökt fram, analyserat och diskuterat aktuell forskning om undervisning i engelska som andraspråk. Vårt resultat visar att elever är övervägande positivt inställda till att deras förstaspråk används i engelskundervisningen samt att det finns en koppling mellan en enspråkig undervisning i och på engelska och elevernas FLA. Fåtalet studier utförda i en svensk kontext pekar emellertid på frågan i vilken grad det går att dra en definitiv slutsats om FLA i en svensk kontext och visar på ett behov av fler studier. Didaktiska implikationer av resultatet kretsar kring behovet för lärare att bli medvetna om hur elever ställer sig till och blir påverkade av en enspråkig engelskundervisning.

Ämnet för denna vetenskapliga essän är simultan flerspråkighet, det vill säga individer som växer upp med två eller fler modersmål från födseln. Essän har sin utgångspunkt i en berättelse. Berättelsen gestaltar en svår situation från mitt arbete som fritidshemslärare där ett pedagogiskt dilemma uppstår. I del ett undersöker jag vad språkforskning säger om simultan flerspråkighet och språkutveckling. Del två handlar om flerspråkighet ur ett pedagogisk perspektiv. Där berörs hur känslor är sammanflätade med språk samt hur det påverkar fritidshemsläraren och lärarens roll och ansvar för flerspråkighet i en skola med enspråkig norm. I del tre undersöker jag flerspråkighet ur ett språkfilosofisk perspektiv och fördjupar min analys med hjälp av ett resonemang om erfarenhet, kunskap och språkbruk. Det framkommer att simultan flerspråkighet kan innebära en viss försening av språket under de första åren men sedan är till fördel för elevens språkutveckling. Barn kan vara mer känslomässigt förenade med ett av sina två språk i vissa situationer. Slutligen framgår det att i en skola där enspråkighet är en norm bär pedagoger ett stort ansvar i att välkomna flerspråkighet. / The subject for this scientific essay is simultaneous multilingualism. This is where an individual learns to speak two languages from birth. The essay has its beginning with a story. The story is based on experiences at my work as a Leisure time teacher where a pedagogical dilemma occurs. In part one I examine what linguistic research says about simultaneous multilingualism and language development. Part two is about multilingualism from an educational perspective, and how emotions are intertwined with language. This paper analyzes the leisure-time teacher and the teacher's role and responsibility for multilingualism in a school with a monolingual norm. In part three I examine multilingualism from a philosophical perspective and immersed myself in the view of experience, knowledge, and use of language. It appears that simultaneous multilingualism could mean a certain delay in language development for the first few years but in the end is beneficial to the pupils language development. Children may be more emotionally connected to one of the two languages in certain situations. Finally it appears that in a school where monolingualism is the norm the educators carry a great responsibility to welcome multilingualism.

“Linguistic relativity” has been studied for a long time. Many empirical studies have been conducted on cross-linguistic differences to find support for the influence of language on thought. This study proposes viewpoint (defined as the point from which the conceptualizer sees and construes the event) as a cross-linguistic difference, and explores whether the linguistic constraint and preference of subjective/objective construal can affect one’s cognitive activity as viewpoint. As Japanese is a subjectivity-prominent language whereas Swedish is not, data elicited from monolingual adolescences (aged 12-16) in Japan and Sweden were compared. A set of tasks which consisted of non-verbal tasks (scene-visualisation) and verbal tasks (narrative of comic strips) was performed in order to elicit the participants’ viewpoints. The same set of tasks was assigned to simultaneous Swedish-Japanese bilingual adolescences in Sweden. The bilinguals took the set of non-verbal and verbal tasks twice, once in Swedish and once in Japanese. The results demonstrated a clear difference between the monolingual groups both in the non-verbal and verbal tasks. The Japanese monolinguals showed a higher preference for subjective viewpoint. The bilinguals’ viewpoint preference had a tendency to fall between that of monolinguals of both languages. This finding indicates that the bilinguals’ viewpoint preference may be influenced by both languages. This study demonstrates for the first time that the speaker’s viewpoint can be affected not only in verbal tasks but also in non-verbal tasks. The findings suggest that a language may influence the speaker’s way of construing events. It is also implied that the influences from different languages in bilinguals can be bidirectional. However, the influence does not seem to be all or nothing. Regardless of the language, one’s event construal is more or less the same. Nevertheless, the findings indicate that the linguistic subjectivity in a language tends to counteract the universal construal. / Språkrelativitet (Linguistic relativity) har studerats under lång tid. Många empiriska studier har studerat om och i så fall hur språk påverkar tänkandet och eventuella skillnader mellan olika språk. Denna studie föreslår perspektivpreferens för att beskriva ur vilket perspektiv en berättare återger skeenden. Studien utforskar om ett språks lingvistiska begränsningar och preferens för subjektiva/objektiva tolkningar av skeenden påverkar personers kognitiva aktivitet som val av perspektiv. Japanska är ett tydligt subjektivt framträdande språk medan svenskan inte är det. Därför jämfördes data från enspråkiga ungdomar (12-16 år gamla) i Japan och i Sverige. För att klarlägga deltagarnas perspektivpreferens genomfördes två delstudier, dels en icke-verbal studie (en scenvisualisering) och dels en verbal studie (ett återberättande av tecknade serier). Samma delstudier genomfördes också till simultant svensk-japanska tvåspråkiga ungdomar i Sverige. De tvåspråkiga deltagarna gjorde de verbala och icke-verbala delstudierna i två omgångar, en gång på svenska och en gång på japanska. Resultatet visade en klar skillnad mellan de enspråkiga grupperna, både i den icke-verbala och verbala delstudien. De japanska enspråkiga deltagarna visade högre preferens för subjektiva tolkningar. De tvåspråkiga deltagarnas perspektivpreferens hade en tendens att komma mellan de enspråkiga deltagarnas preferenser. Detta indikerar att de tvåspråkigas val av perspektiv påverkades av deras tvåspråkighet. Studien visar för första gången att berättarens val av perspektiv kan påverkas inte bara i verbala uppgifter utan också i icke-verbala uppgifter. Resultaten från studien indikerar att ett språk kan påverka en berättares sätt att tolka händelser, och att påverkan från de olika språken hos tvåspråkiga kan vara dubbelriktad. Oberoende av språk återges skeenden på ett likartat sätt. Studien indikerar emellertid att lingvistisk subjektivitet i ett språk tenderar att motverka ett universellt återgivande av perspektiv.