The objective was to examine students’ attitudes versus the concepts of free will and determinism, and to juxtapose these to anxiety and religiosity.An online survey was filled in by 162 Swedish students aged between 18 and 20 in an upper secondary high school. To measure the concepts of free will and determinism the Paulhus & Carey FAD-Plus scale (2011) has been used. Anxiety was measured with two types of the short STAI-index.The factor analysis did not support the idea of an extra division of the original FAD-plus index into the factors ‘free will without moral responsibility’ and the fac-tor ‘moral responsibility’. Some minor sex differences were notices in that females scored higher on fatalistic determinism as well as anxiety. The correlation be-tween free will and scientific determinism were very small negative and not sig-nificant, implying that the two concepts are compatible to at least some respond-ents. The same week correspondence were noticed between scientific determin-ism and moral, showing that the dichotomy between the concepts having low support among students.The traditionally seen opposite concepts of fatalistic and scientific determin-ism were surprisingly positively and significant corresponding.Conclusion of the survey results support the view that the question on free will and determinism is more complex than a simple two way street as shown by Paulhus & Carey (2011) and Nichols & Knobe (2007). Moral responsibility is strongly connected to free will, but is not negatively correlated to determinism showing an interesting paradox in the traditional view of these concepts.

Bakgrund: Vid idiopatisk lungfibros (IPF) är dyspné det dominerande symtomet, vilket påverkar gångsträckan. Andra patientkategorier har ökat gångsträckan och minskat dyspnén efter inspirationsmuskelträning (IMT). Endast två studier angående IMT för personer med IPF har hittats och ingen av dessa studier har IMT som enda studieintervention.   Syfte: Syftet var att undersöka om IMT ökar andningsmuskelstyrkan (MIP), om gångsträcka och dyspné förändras efter träningen samt om det finns ett samband mellan MIP och gångsträcka, MIP och dyspné samt gångsträcka och dyspné.   Metod: Single-subject experimentell design användes. Sex personer med IPF deltog. IMT genomfördes under åtta veckor. Under baslinje, intervention och cirka sex veckor efter interventionsslutet mättes MIP med Micro RPM® och gångsträcka med sex-minuters gångtest. Dyspnén skattades med Borg CR-10-skala och University of California San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ).   Resultat: Resultatet varierade mellan studiedeltagarna. Fyra deltagare ökade MIP. Fem studiedeltagare hade en kliniskt relevant ökning av gångsträcka. Fyra deltagare hade en kliniskt relevant minskad dyspné vid skattning med Borg CR-10 i vila eller UCSD SOBQ. Korrelationen mellan MIP och gångsträcka var signifikant för två studiedeltagare med rs 0,88 respektive 0,99.   Konklusion: IMT kan öka MIP och ge kliniskt relevanta förbättringar av gångsträcka och dyspné. Alla studiedeltagare drar ej nytta av träningen. Fortsatta studier behövs för att undersöka vilka som har nytta av IMT och vilken träningsmängd som behövs för att uppnå förbättring. / Introduction: In idiopathic pulmonary fibrosis (IPF), dyspnoea is the predominant symptom that affects walking distance. In other patient categories, walking distance has been increased and dyspnoea has been reduced after inspiratory muscle training (IMT). Only two studies on IMT for people with IPF have been found and none of these studies have IMT as the sole study intervention. Purpose: The purpose was to investigate whether IMT increases respiratory muscle strength (MIP), if walking distance and dyspnoea alter after practice, and if there is a relation between MIP and walking distance, MIP and dyspnoea and walking distance and dyspnoea. Method: Single-subject experimental design was used. Six people with IPF participated. IMT was carried out in eight weeks. During baseline, intervention and about six weeks after the intervention, MIP was measured with Micro RPM® and walking distance with a six-minute walk test. Dyspnoea was estimated with Borg CR 10-scale and the University of California, San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ). Results: The results varied among the study participants. For four participants, the MIP increased. Five study participants had a clinically relevant increase in walking distance. Four participants had a clinically relevant reduction in dyspnoea on measuring with Borg CR 10 at rest or UCSD SOBQ. The correlation between MIP and walking distance was significant for two study participants with rs 0.88 and 0.99, respectively. Conclusion: IMT can increase MIP and provide clinically relevant improvements in walking distance and dyspnoea. All study participants do not benefit from exercise. Further studies are needed to determine which ones have the advantage of IMT and the amount of exercise needed to achieve improvement.

The overall aim of the thesis was to investigate the experience of having an acute myocardial infarction in newly afflicted persons living in sparsely populated counties, and whether an intervention with peer mentors would provide support by affecting the perception of illness, health related quality of life and everyday life. The aim was also to describe the support of peer mentors from their perspective and what the mentoring meant to them. The thesis was based on four empirical studies (I-IV) and had a prospective, longitudinal, quasi-experimental, comparative design. A suitable sample was recruited, comprising 72 individuals who were newly afflicted with an acute myocardial infarction (AMI) for the first time; 34 of them were offered contact with a peer mentor, while 38 were not. Furthermore, 34 peer mentors participated in the project. The results were based on data collected from 28 individuals with mentors, 33 individuals without and 22 peer mentors. In studies I and III, qualitative approaches were used based on individual interviews with 20 newly afflicted individuals with (n=11) and without (n=9) mentors one year after AMI. The aims were to describe individuals’ perceptions of the psychosocial consequences of an acute myocardial infarction (AMI) and of their access to support one year after the event (I) and to describe individual perceptions of their lifestyle and support, 1 year after an AMI with or without mentorship (III). Study II was quantitative, consisting of data from questionnaires IPQ-R and SF-36 answered by 61 newly afflicted individuals with (n=28) and without (n=33) mentors. It aimed to investigate whether changes in illness perception and health-related quality of life occur over time after an intervention with peer mentors 1, 6 and 12 months after an AMI. Study IV had a mixed design and included peer mentors with the purpose to describing the personal meaning of being a peer mentor, for a person recovering from an acute myocardial infarction. Data consisted of individual interviews (n=15) and some data from IPQ-R and SF-36 that were provided on two occasions (n=22). All of the interviews (I, III, IV) were digitally recorded and analysed by qualitative content analysis, while the quantitative studies included descriptive data and were further compared using analysis of variance (ANOVA) (II) and the paired-sample t-test (IV).   The results from all four studies are interpreted and presented together, and they show differences and similarities between the newly afflicted with or without peer mentors and the peer mentors. The results comprise six main areas; the meaning of becoming a person with an AMI (I, II, III) pointed toward an awareness of the situation expressed both in positive and negative terms, as being thankful or of being afraid of having a second AMI. View at health care (I) indicated that follow-up after discharge was sometimes a positive experience but more often resulted in dissatisfaction with this part of the health-care system. Consequences (II) showed significant effects between groups in the dimensions ‘consequences’ and ‘timeline acute/chronic’ (IPQ-R), with higher mean values for those without mentors and a significant effect of time in both dimensions. There were also physical consequences for many of the participants (I, II, III, IV) as well as psychological consequences (I, II, IV). Everyday life (I, III) was affected by AMI that sometimes limited activities. There were demands to change areas of life-style that were perceived as both positive and negative. Health (II, III, IV) showed that health increased for most individuals during the year, as confirmed by significant values for time for those newly afflicted. The peer mentors showed a decrease in mean values but expressed that they felt healthier after compared with before their commitment. Meaning of support (I, IV) indicated that families and relatives had an important, supportive role for newly afflicted participants. The mentorship showed that the relationship was, in some cases and for different reasons, unsuccessful. However, most of them were satisfied, and new friendships arose. More of the mentors felt pride and were thankful because their experience was shown to be valuable to others in addition to themselves.  The results were synthesised using the Human Becoming nursing theory, which confirmed that recovery after an AMI is a process that occurs over time in which that those afflicted must accept and be comfortable being a person who is afflicted by an AMI. Some tendencies indicated an advantage for the newly afflicted participants who had received contact with a peer mentor. Conclusion: Because the mentor had experienced the same event, the relationship contributed to the security of the mentee. The peer mentors matured with the task because they felt that their experience was valuable and they felt unique. / Övergripande syfte i avhandlingen var att studera erfarenheter av att drabbas av en akut hjärtinfarkt (AHI) för nyinsjuknade personer, boende i glesbygdslän, och om en intervention med kamratstöd i form av mentorer skulle kunna innebära ett stöd, genom att påverka deras sjukdomsuppfattning, hälsorelaterade livskvalitet och deras vardagsliv. Syftet var även att beskriva mentorernas stöd utifrån deras perspektiv, och vad mentorskapet har betytt för dem.   Avhandlingen är baserad på fyra studier (I-IV) och har en prospektiv, longitudinell och kvasiexperimentell, jämförande design. Ett lämpligt urval utgjordes av 72 personer som nyligen hade drabbats av AHI första gången. Av dessa erbjöds 34 att få kontakt med en mentor medan 38 inte erbjöds detta. Dessutom deltog 34 mentorer. Det slutgiltiga resultatet i avhandlingen baserades på data som samlats från 28 personer med mentor, 33 utan mentor samt av 22 mentorer. Studie I och III utgick från kvalitativ metod, baserat på individuella intervjuer med 20 av de nyinsjuknade med mentor (n11), och utan mentor (n9) ett år efter deras AHI. Syftet var att beskriva individuella erfarenheter av psykosociala konsekvenser i samband med en AHI, och deras tillgång till stöd ett år efter händelsen (I), samt att beskriva individuella uppfattningar om deras livsstil och stöd ett år efter AHI, med eller utan mentorskap (III). Studie II var kvantitativ och utgjordes av data från enkäter; IPQ-R och SF-36, som besvarades av 61 nyinsjuknade, varav 28 med mentor och 33 utan mentor, i syfte att undersöka om förändringar i sjukdomsuppfattning och hälsorelaterad livskvalitet förekommer över tid, efter en intervention med mentorer 1, 6 och 12 månader efter AHI. Studie IV hade en mixad design och inkluderade mentorer med syfte att beskriva den personliga betydelsen av att vara mentor, under loppet av ett år, för en person under återhämtningen efter AHI. Data bestod av individuella intervjuer (n15) samt en del data från IPQ-R och SF-36, besvarat vid två tillfällen. Samtliga intervjuer (I, III, IV) spelades in digitalt och analyserades med kvalitativ innehållsanalys, medan de kvantitativa studierna innefattade beskrivande data, samt dessutom analyserades med variansanalys (ANOVA) (II) samt parvisa t-test (IV).   Resultat från samtliga fyra studier är tolkade och presenterade gemensamt, och visar på skillnader och likheter mellan de nyinsjuknade med eller utan mentor, samt mentorerna. Resultaten utgörs av sex huvudområden: Innebörden av att bli en person med en AHI (I, II, III) tyder på en medvetenhet om sin situation, och som uttrycks i både positiva och negativa ordalag, som att vara tacksam eller att vara rädd för att få en ny AHI. Syn på sjukvården (I) antyder att uppföljningen efter utskrivning i vissa fall var en positiv upplevelse, men flera av dem var missnöjda med den delen av vården. Konsekvenser (II) visade  signifikant effekt mellan grupperna för dimensionerna ’konsekvenser’ och ’tidslinje akut/kronisk’ (IPQ-R) med högre medelvärden för dem utan mentor. Dessutom var det signifikant effekt för tid i båda dimensionerna. Det förekom även fysiska konsekvenser för flera av deltagarna (I, II, III, IV) liksom psykologiska konsekvenser (I, II, IV). Vardagslivet (I, III) påverkades av AHI genom att den i vissa fall hindrade dem från fysiska aktiviteter.  Det fanns krav på dem att förändra delar i deras livsstil, vilket kunde uppfattas som både positivt och negativt.  Hälsa (II, III, IV) visade att de flestas hälsa hade förbättrats under året, vilket bekräftades med signifikanta värden för tid hos de nyinsjuknade. Mentorerna hade däremot sjunkande medelvärden men uttryckte att de mådde bättre efter sitt uppdrag, än innan. Betydelsen av stöd (I, IV) visade att familjer och närstående hade en betydelsefull roll för de nyinsjuknade. Mentorskapet för dem med mentor samt mentorerna visade att relationen i vissa inte hade fungerat, av olika anledningar. Trots allt var ändå de flesta tillfreds, och nya vänskapsförhållanden hade uppstått. Flera mentorer kände sig stolta och var tacksamma för att deras erfarenheter hade visat sig värdefulla för andra, men även för dem själva.   Resultaten syntetiserades med omvårdnadsteorin Human Becoming, som bekräftade att återhämtningen efter en AHI är en process som förekommer över tid, och innebär att acceptera och känna sig bekväm med att vara en person som drabbats av AHI. Det fanns vissa tendenser till att det var en fördel för de nyinsjuknade att ha kontakt med en mentor. Slutsatsen var att eftersom mentorerna hade genomgått samma händelse, bidrog det till trygghet. Mentorerna hade växt med uppgiften, eftersom de kände att deras erfarenheter var värdefulla, och att de var unika. / <p>Vid tidpunkten för disputationen var följande delarbeten opublicerade: delarbete 2 inskickat, delarbete 4 inskickat.</p><p>At the time of the doctoral defence the following papers were unpublished: paper 2 submitted, paper 4 submitted.</p>

Klimatfrågan är ett ständigt aktuellt ämne i dagens samhälle och det tycks finnas en stor medvetenhet hos de flesta människor om att det krävs akuta insatser och stora livsstilsförändringar, om vi ska ha möjlighet att minska vår klimatpåverkan. Trots att klimatförändringarna lämnar få oberörda och många individer uppger sig dessutom vara både insatta och engagerade i klimatfrågan, så omsätts engagemanget inte alltid till handling. Denna miljösociologiska kvantitativa studie avser undersöka om olika typer av klimatbudskap har en inverkan på individens attityd gentemot klimatförändringar vid exponeringstillfället. Studien undersöker också huruvida det finns skillnader i individens socio-ekonomiska bakgrund som inverkar på deras självskattade klimatengagemang. I studien deltog 140 respondenter med varierande bakgrundsvariabler (ålder, kön, boendeort, utbildningsnivå och inkomst). Respondenterna som delades upp i två experimentgrupper och en kontrollgrupp, fick besvara en digital enkät med en kvasi-experimentell design.                                                                                                     Resultatet visade att de olika kommunikativa angreppssätten att förmedla frågor kring klimatet på, inte hade en inverkan på respondenternas attityd gentemot klimatförändringar vid exponeringstillfället. Det fanns inte heller en signifikant skillnad avseende respondenternas klimatengagemang mellan bakgrundsvariablerna boendeort och utbildningsnivå. Däremot visade resultatet en signifikant skillnad mellan män och kvinnor gällande skattat klimatengagemang, något som ligger i linje med tidigare forskning. / Climate change is a constantly debated issue in our society today, and most people seem to have a sense of awareness that we need to act urgently and make major changes in our lifestyle in order to decrease our impact on the climate. Despite the fact that climate change leaves few untouched and many individuals also claim to be both well informed and engaged in the climate issue, the commitment is not always put into action. This environmental sociological quantitative study intends to investigate whether different types of climate messages have an impact on the individual's attitude towards climate change at the time of exposure. The study also examines whether there are differences in the individual's socio-economic background that affect their self-rated climate commitment. In the study 140 respondents with varying background variables participated (age, sex, level of education, place of residence and income). Respondents who were divided into two experimental groups and one control group were asked to answer a digital survey with a quasi-experimental design.                                                                                                                The result showed that the different communicative approaches to conveying issues around the climate did not have an impact on the respondents' attitude towards climate change at the time of exposure. There was also no significant difference with respect to the respondents' climate commitment between the background variables residential area and level of education. However, the result showed a significant difference between men and women regarding estimated climate engagement, which is in line with previous research.

The objectives of this study were: (1) to examine the effects of instructional and motivational self-talk on self-efficacy in elite golf players; and (2) to examine the effects of instructional and motivational self-talk on performance in elite golf players. Participants involved were 9 elite golf players with a mean age of 20.4 years (SD = ± 1.1). A repeated measure design was implemented, and the putting experiment was completed in three sessions. Multiple one-way repeated measure analyses of variance revealed no significant differences across tries regarding self-efficacy and that instructional self-talk significantly improved performance compared to the baseline measure. Qualitative content analysis of after experiment debriefings revealed that participants found the task challenging, thought their self-talk affected their performance, and had issues with the absence of a hole. The results are discussed in relation to theory, previous research, and methodological issues. A revised version of the self-talk framework is suggested. Future research and practical applications of the results are suggested. / Syftet med föreliggande studie var: (1) att undersöka effekterna av instruerande och motiverande self-talk på self-efficacy hos elit golfspelare; samt (2) att undersöka effekterna av instruerande och motiverande self-talk på prestation hos elit golfspelare. 9 elit golfspelare deltog med en medelålder på 20.4 år (SD = ± 1.1). En inomgruppsdesign med upprepade mätningar implementerades och puttningsexperimentet genomfördes i tre sessioner. Multipla envägs beroende variansanalyser avslöjade inga signifikanta skillnader mellan mätningar vad gäller self-efficacy och att instruerande self-talk signifikant ökade prestationen jämfört med baslinjemätningen. Kvalitativ innehållsanalys av den efter experimentella debriefingen visade att deltagarna upplevde uppgiften som utmanande, ansåg att deras self-talk påverkade deras prestation, och att frånvaron av ett hål var problematiskt. Resultaten diskuteras i relation till teoretiska ramverk, tidigare forskning, och metodiken i studien. En reviderad version av a framework of self-talk presenteras. Förslag på framtida forskning och praktiska implikationer ges.

In today’s archaeology there’s a growing need for non-invasive prospection methods. However there’s a methodological gap and what’s missing is a method for locating human bones. In this study a specially trained German shepherd is put through scientific tests determining how good the dog is at telling the different between the scent of human and animal bones. The dog is also tested in an outdoor environment to simulate an actual archaeological site. The tests in this study show that the dog can distinguish between the smell of human and animal bones with an accuracy of 94,2 % and that he can detect human bones in the field. Further tests need to be conducted to calibrate the method.

Diskriminering leder till en samhällsekonomisk ineffektivitet och tar sig uttryck både på individ- och samhällsnivå. Tidigare forskning har kartlagt och påvisat förekomst av etnisk diskriminering och könsdiskriminering på flera marknader i Sverige, men det har inte kunnat klargöras om diskrimineringen är statistisk eller preferensbaserad. Med kunskap om diskrimineringens karaktär kan beslutsfattare skapa effektivare policyinstrument för att motverka den diskriminering som visats förekomma i det svenska samhället. Ett problem på forskningsområdet är att det saknas empiriska metoder för att kunna särskilja diskrimineringen mellan olika förklaringsmodeller. Syftet med studien är att genomföra ett vinjettexperiment för att kunna särskilja den statistiska och preferensbaserade diskrimineringsteorin för diskrimineringsgrunderna kön och etnicitet. Studien syftar till att undersöka diskrimineringen i en svensk kontext i sammanhang som involverar tillit och generositet. Med hjälp av ett vinjettexperiment samlas primärdata in från en webbenkät. Vinjettexperimentet syftar till att utsätta respondenten för två hypotetiska scenarier som fokuserar på socialt kapital; ett som mäter generositet och ett som mäter tillit. Scenarierna konstrueras så att respondenten möter en okänd person vars etnicitet och kön varierar på ett randomiserat sätt. Genom att studera skillnader i respondenternas svar kan eventuell diskriminering påvisas och diskrimineringens karaktär kan undersökas. Studien visar att det förekommer både etnisk diskriminering och könsdiskriminering när det gäller respondenternas tilltro och generositet mot främmande personer. Våra resultat visar att den etniska diskrimineringen är mer omfattande än könsdiskrimineringen. Resultatet ger ett samtidigt stöd för den statistiska och preferensbaserade diskrimineringsteorin, vilket indikerar att policyinstrument bör konstrueras för att bemöta både den ofullständiga information som den statistiska diskrimineringen grundar sig på samt den animositet som den preferensbaserade diskrimineringen grundar sig på.

An initial aim of this thesis was to determine whether training of a specific executive function (updating) produces improvements in performance on trained and transfer tasks, and whether the effects are maintained over time. Neural systems underlying training and transfer effects were also investigated and one question considered is whether transfer depends on general or specific neural overlap between training and transfer tasks. An additional aim was to identify how individual differences in executive functioning are mapped to functional brain changes. In Study I, significant training-related changes in performance on the letter memory criterion task were found in both young and older adults after 5 weeks of updating training. Transfer to a 3-back test of updating was also demonstrated in the young adults. Functional Magnetic Resonance Imaging (fMRI) revealed overlapping activity in letter memory and 3-back tasks in fronto-parietal areas and striatum pre-training, and a joint training-related activity increase for the tasks in a striatal region. No transfer was observed to a task (Stroop) that engaged fronto-parietal areas, but not the striatal region and updating per se. Moreover, age-related striatal changes imposed constraints on transfer. In Study II, additional transfer tasks and a test of long-term maintenance were included. Results revealed that training-related gains in performance were maintained 18 months post-training in both young and older adults, whereas transfer effects were limited to tasks requiring updating and restricted to young participants. In Study III, analyses of brain activity and performance during n-back (1/2/3-back) were executed. This task enables manipulation of executive demand, which permits examination of how individual differences in executive functioning can be mapped to functional brain changes. Relative to a young high- performing group, capacity constraints in executive functioning were apparent between 1–2-back for the elderly participants and between 2–3-back for a young low-performing group. Capacity constraints in neural activity followed this pattern by showing a monotonically increasing response in the parietal cortex and the thalamus for young high performers, whereas activity levelled off at 1-back for elderly performers and at 2-back for young low performers. The response in the dorsal frontal cortex followed a similar pattern. Together, these findings indicate that fronto-parietal as well as sub-cortical areas are important for individual differences in executive functioning, training of updating and transfer effects.

Föremålet för min undersökning är Karin Boyes roman Kris och intentionen har varit att finna en nytolkning av den ofta biografiskt lästa texten. Syftet var att redogöra för hur romanen synliggör samtidens patriarkala maktordning som genomsyrar samhällets auktoriteter och reducerar det kvinnliga subjektet. Undersökningen har också innefattat hur huvudpersonen Malin tar sig ur krisen genom att återupprätta egenviljan och erkänna driften som en naturlig del av jaget.      Med utgångspunkt i textens litterära kvaliteter och med ett kritiskt feministiskt perspektiv har jag analyserat framställningen av romanens kritiska tendens som ett uttryck för kvinnlig frigörelse. Malin genomgår en värdemässig identitetskris vilket är romanens centrala tema och samtidigt en möjlig allegori över samtidens sociala omvälvningar. Krisen utgörs av en inre splittring där uppbrottet från traditionella och religiösa förordningar är den enda räddningen undan självutplåning. Utöver ramberättelsen om Malins kris finns inslag av varierande textkaraktär som brev, dikter och dialoger som splittrar huvudberättelsen. Formens experimentella utförande polemiserar på detta sätt mot den traditionella romankonsten och förstärker temats kritiska tendens. Därav samverkar form och innehåll i ett ifrågasättande av samtidens förtryckande normer, reaktionära auktoriteter och traditionens “absoluta sanningar”.

Abstracts of the 44. Tagung experimentell arbeitender Psychologen TeaP in Chemnitz, March, 25 to 27. / Zusammenfassungen der Beiträge der 44. Tagung experimentell arbeitender Psychologen TeaP 2002 in Chemnitz vom 25. - 27. März 2002.