Tidigare forskning har visat på vikten av att arbeta med explicit undervisning iläsförståelsestrategier för att utveckla elevers läsförståelse. Samtidigt som forskning pekat pådet positiva i detta arbetssätt har den uppmärksammat hur denna form av undervisning oftabortprioriteras. Syftet med vår studie är att undersöka: när i läsprocessen väljer lärare attarbeta med explicit undervisning i läsförståelsestrategier? och vilka arbetssätt väljer lärarenär de ska arbeta med explicit undervisning i läsförståelsestrategier? Studien är genomfördmed utgångspunkt i den sociokulturella teorin och synen på lärande och utveckling, då vianser att dagens skola är starkt influerad av denna. Det sociokulturella synsättet framhävsäven i tidigare forskning som gynnsam för elevers utveckling av läsförståelse och lyfterexempelvis vikten av att arbeta i grupp. Vi genomförde en kvantitativ enkätundersökningbland behöriga årskurs 1-3 lärare i södra Sverige. Ett slumpmässigt urval gjordes ochsemistrukturerade enkäter, bestående av tio förkodade frågor och tre öppna, skickades ut till32 kommunala skolor i södra Sverige. Resultatet visade att lärare är medvetna om vikten avexplicit undervisning i läsförståelsestrategier och majoriteten menar att de kan se hur elevernatar till sig dessa som ett verktyg för sin kunskapsutveckling. Parallellt med detta uppgavungefär hälften av lärarna att de endast arbetar med explicit undervisning iläsförståelsestrategier en till två gånger i veckan. Vi såg en viss osäkerhet hos lärare kring vaden läsförståelsestrategi är samt att omfånget av lärarnas explicita undervisning iläsförståelsestrategier före läsningen avviker från det under och efter läsning. Det glapp somtidigare forskning uppmärksammat, mellan fördelarna med att arbeta med explicitundervisning i läsförståelsestrategier och bortprioriteringar, går även att se i vårt resultat.

Abstract  The purpose of this study was to investigate the effects of two different methods of vocabulary learning: retrieval practice and rich vocabulary instruction. The research questions were:  1.        What are the effects of retrieval practice and rich vocabulary instruction on word learning in grade 3 students? 2.       Is one intervention method more effective than the other for the group as a whole? 3.       How do retrieval practice and rich vocabulary instruction affect students identified with poor vocabulary knowledge?  Thirty students in grade 3 in primary school participated in two classroom-based teacher-led interventions: retrieval practice and rich vocabulary instruction. To identify students with poor vocabulary prior to intervention, DLS word comprehension test was administered. Each intervention took place during one school week in which students practiced eight target words on two different occasions. Before each intervention, students’ baseline knowledge of these eight target words, together with eight control words, was tested. The same word knowledge test was conducted immediately after the intervention, as well as seven days after the intervention.  The main finding of this study was that both retrieval practice and rich vocabulary instruction successfully increased students' word knowledge. Retrieval practice produced a slightly larger effect, but the difference between the two interventions was non-significant. For students with poor vocabulary knowledge, the results varied. The result of the study indicates that explicit teaching of school-related concepts benefits all students, but also highlights that the most beneficial method may differ between individuals. Teachers and special needs teachers need to consider individual differences when tailoring word knowledge interventions.

Elever med språkstörning kan ha utmaningar inom olika aspekter av språket och riskerar därmed att möta svårigheter i skolan. Enligt Afasiförbundet (2019) finns det i genomsnitt två elever med språkstörning i varje klass vilket innebär att de flesta lärare står inför dessa utmaningar i sina klassrum. Därmed är det av yttersta vikt att skolan har kunskap om hur man kan förebygga och kompensera för dessa svårigheter. Denna systematiska litteraturstudie syftar till att undersöka vilka metoder inom undervisningen som främjar språkutvecklingen hos elever med språkstörning i grundskolan. Studiens övergripande frågeställning är: Vilka språkutvecklande undervisningsmetoder anses vara gynnsamma för elever med språkstörning i grundskolan? Genom att sammanställa och analysera aktuell forskning inom området identifierar studien språkutvecklande undervisningsmetoder som gynnar denna elevgrupp. Studien baseras på femton empiriska forskningsartiklar. En tematisk analys har genomförts på dessa artiklar och tre övergripande teman har framträtt: Explicit undervisning, metakognitiva- och metalingvistiska aktiviteter och multimodalitet. Resultaten visar att elever med språkstörning gynnas av en explicit strukturerad undervisning inom språkets olika delar. Genom att använda sig av olika multimodala verktyg som exempelvis visuellt stöd, tillsammans med metakognitiva och metalingvistiska aktiviteter där eleverna får reflektera över olika språk- och inlärningsstrategier, kan elevernas språkfärdigheter utvecklas. Avslutningsvis belyser studien den komplexitet som omringar arbetet med elever med språkstörning och betonar vikten av tidiga insatser och att anpassa dessa utifrån varje elevs behov. Genom att lyssna till och förstå den enskilda elevens situation kan lärare skräddarsy undervisningen som främjar elevens språkutveckling på bästa möjliga sätt.

I den här studien undersöktes fyra elevers kunskapsutveckling och inställning till ämnet matematik under en period av tre veckors intervention. Syftet var att mäta om en enskild intensivundervisning i matematik inom ordinarie undervisningstid kunde vara gynnsam för elever i svårigheter med taluppfattning. Ytterligare syfte var att se på om intensivundervisningen hade någon effekt på elevernas självskattning kring matematik. Studien är en experimentell fallstudie med multipel baslinje singlecase-design. Resultatet visade att interventionen har varit gynnsam för de ingående eleverna både vad gäller kunskapsutvecklingen och deras inställning och självskattning till ämnet. / This study investigates the knowledge progression of four pupils and their attitude to mathematics during a period of three weeks. The aim is to measure whether pupils with number sense problems could benefit from intensive one-to-one teaching of mathematics, within regular teaching hours. The study also aims to find out if intensive teaching affects the pupils´self-assessment regarding mathematics. An experimental case study, with multiple baseline singlecase design, has been used. The results indicate that the intervention has proved beneficial to the pupils in the study, when it comes to their knowledge progression as well as their attitude and self-assessment.

The aim of the study is to investigate how genre pedagogy is construed, evaluated and translated into practice according to handbooks for teachers, as well as according to professional teachers and whether there is a coherence between the application and evaluation of both parties. Genre pedagogy is a method that aims at developing students’ reading and writing skills and is therefore interesting when fresh surveys from e.g. PIRLS and PISA show that the reading ability of Swedish middle school students is dropping.   I have chosen to use two qualitative methods: interview and a literature study. I have interviewed three teachers from schools in central Sweden. In the results section, I present my empirical study into two main themes and associated thematic subheadings.   The results suggest that what the literature presents is well in line with how the teachers apply genre pedagogy in practice. All teachers considered that it’s very important to support their students in the language and knowledge-based teaching. A negative aspect of the circle model is that the teaching can get tedious, especially for those students who find it easy to write. In sum, the results suggest that genre pedagogy is a flexible set of methods for meeting some of the challenges facing language teaching today, and one that teachers find easy to translate from theory to practice. / Syftet med studien är att undersöka hur genrepedagogiken presenteras, värderas och omsätts i praktik enligt genrepedagogisk facklitteratur samt enligt yrkesaktiva lärare samt om det finns en samstämmighet mellan de båda parternas tillämpning och värdering.  Genrepedagogiken är en metod som bland annat syftar till att utveckla elevers läs- och skrivförmåga och är därför intressant när färska undersökningar från till exempel PIRLS och PISA visar att läsförmågan hos svenska mellanstadieelever sjunker.   Metoden som ligger till grund för min studie är kvalitativa intervjuer och en litteraturstudie. Jag har intervjuat tre lärare från skolor i Mellansverige. I resultat- och analysdelen presenterar jag min empiri i två huvudteman med tillhörande tematiska underrubriker.   I mitt resultat har jag fått fram att det facklitteraturen presenterar stämmer bra överens med hur lärarna tillämpar genrepedagogiken i praktiken. Något lärarna ansåg som extra viktigt var att undervisa explicit samt att stötta sina elever, göra dem trygga och motiverade i den språk- och kunskapsbaserade undervisningen. En negativ aspekt med cirkelmodellen är att undervisningen kan bli tjatig och inrutad, speciellt för de elever som har lätt för att skriva. Lärarna ansåg dock att de kunde göra modellen till sin egen och vara flexibla i sin undervisning. Sammanfattningsvis visar resultaten att lärarna tycker det är lätt att göra om teori till praktik och att genrepedagogiken är ett bra arbetssätt för att möta de utmaningar som finns inom dagens språkundervisning.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur avkodning, stavning och motivation kan påverkas av 6 veckors träning med WIP intensivprogram. WIP är en multikomponent träning där tyngdpunkten ligger på kopplingen mellan fonem-grafem, läsflyt och läsförståelsestrategier. Omfattningen av WIP intensivprogram är 12 veckor men vi ville undersöka vilken effekt det kunde ge efter halva tiden. Studien var en form av ett kvasi-experiment då en grupp fick en särskild lästräningsmetod och en annan grupp fick en vanlig lästräning i klassrummet.   Urvalet gjordes genom att samtliga elever i årskurs 3 och 4 på forskarnas egna skolor, fick göra testet Ordkedjor. De elever som hade ett staninevärde mellan 1 - 3 på det testet fick göra ytterligare ett test Lilla Duvan. De elever som låg under den kritiska gränsen, som är 79 poäng för årskurs 3, lottades in i en interventionsgrupp eller en jämförelsegrupp.   Interventionen gjordes en- till- en, 30 min/dag, 4 dagar/vecka under 6 veckor. På grund av tidsbrist fanns bara möjlighet till att ha små grupper, 6 stycken i interventionsgruppen och 6 stycken i jämförelsegruppen. Det fanns en medvetenhet om att det var på gränsen till för ett litet urval.   Studiens empiri samlades in genom både en kvantitativ ansats, en intervention, och en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer.   Resultatet visar på att träningen med WIP under 6 veckor ger liten effekt på elevers avkodnings- och stavningsförmåga. Eleverna i interventionsgruppen var motiverade till att lästräna med metoden. Vid intervjuerna framkom att eleverna var övervägande positivt inställda till metoden.

Svenska elevers resultat på internationella studier som PIRLS visar på bristande läsförmåga hos eleverna och på bristande lässtrategiundervisning. Svenska elever undervisas mindre om lässtrategier än övriga deltagande länder i undersökningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken roll teorier om lässtrategier spelar i svenskundervisningen i årskurs 4-6 i den svenska skolan idag. Genom en enkät samt intervjuer så undersöks detta. Undersökningen fann att lärare använde sig av flera lässtrategier i sin undervisning. Undersökningen fann också att lärare undervisade både implicit och explicit, även om en stor del endast undervisade explicit. Undersökningen visade också att samtal om texter är en viktig faktor i lärarens syn på förbättrad läsförståelse hos eleverna. Slutsatsen är att det förekommer såväl implicit som explicit undervisning om lässtrategier och variationen av vilka lässtrategier det undervisas om är stor. / Swedish students' results in international studies of reading literacy such as PIRLS show a lack of reading ability among students and a lack of reading strategy teaching. Swedish students are taught less about reading strategies than other participating countries in the survey. The purpose of this essay is to investigate the role theories of reading strategies play in Swedish teaching in grades 4–6 in the Swedish school today. This is investigated through a questionnaire and interviews. The study found that teachers used several reading strategies in their teaching. The study also found that teachers taught reading strategies both implicitly and explicitly, although a great deal of them only taught explicitly. The study also showed that conversations about texts are an important factor in the teacher's view of improved reading comprehension for the students. The conclusion is that there is both implicit and explicit teaching about reading strategies and the variation of which reading strategies are taught is large.

Läsförståelse är en grundläggande förmåga i dagens informationssamhälle, och det läggs stor vikt vid att denna förmåga ska utvecklas under skolgången. Denna studie undersöker lärares inställning till läsförståelse och hur läsförståelsestrategier tillhandahålls elever i olika ämnesklassrum, med utgångspunkt i svenskämnet. Det teoretiska ramverket för studien är det sociokulturella och metakognitiva perspektivet, som båda lägger fokus vid stödstrukturer som stöttar elever i deras inlärningsprocess. Genom enskilda intervjuer jämförs olika lärares resonemang och handlingar i förhållande till läsförståelseutveckling, med fokus på läsförståelsestrategier. Forskningsfältet inom detta område visar på ett behov av arbete med läsförståelsestrategier i alla olika ämnen där elever möter text. Denna studie tar avstamp i detta genom att öka kunskapen om lärares olika uppfattningar och medvetna handlingar och avslutas med förslag på vidare forskning samt slutsatser kring lärares olika utsagor. Resultatet av studien visar att explicit undervisning och medveten utveckling av elevers läsförståelse är vanligare hos lärare som bland annat undervisar i svenska. Samtliga informanter uttrycker dock ett behov av den typen av undervisning i alla ämnen, men besitter inte motivation att genomföra det av olika skäl.

Syftet med denna litteraturstudie är att utreda vad aktuell forskning säger om undervisningen i muntlig framställning i gymnasieskolan. I studien har tidigare forskning inom området systematiskt samlats in och analyserats. Resultatet visar att muntlig framställning ofta får mycket begränsat undervisningsutrymme i den svenska gymnasieskolan. I svenskämnet tycks den muntliga delen oftast åsidosättas till fördel för skriftliga aktiviteter samt litteraturarbete. Trots att forskning förespråkar systematisk talträning och metakunskap för utveckling av muntlig kommunikativ kompetens, tycks denna typ av undervisning få begränsat utrymme i arbetet med muntliga framställningar. Elever efterfrågar mer undervisning i muntlig framställning samt utvidgad respons och vägledning från lärare. Genom jämförelser med internationella studier kan det konstateras att finns likartad problematik även i andra länder. / <p>Svenska</p>

Sammandrag Undersökningen behandlar hur inlärare i svenska som andraspråk, svas, uppfattar preteritum som omfattar nu-situationer. Långt ifrån att vara marginella, felaktiga uttryck, är bruket av detta idiomatiskt och har specifika syften och funktioner, fastän dessa kan vara diffusa och svårinringade. En enkät genomfördes bland gymnasieelever med svas-undervisning respektive modersmålssvenska, sv1, där eleverna fick bedöma tio meningar där verben i preteritum omfattar nu-situationer. Konstruktionen ansågs av informanterna som användbar, vardaglig och talspråklig, särskilt av svas-eleverna. Huvudsakligen ansågs studiens meningar som dålig svenska, men frekvensen av elever som ansåg dem felaktiga var högre bland svas-eleverna, vilka ändå använder liknande meningar. Svas-inlärarna uppvisade en större osäkerhet kring bruket jämfört med svenska1-gruppen, men bara delvis genom underanvändning. Osäkerheten rör snarare känslan för huruvida uttryckssättet är korrekt eller inte.