Kunskap i och kunskap om teknik är nödvändigt för en fortsatt utveckling av samhället. Sommaren 2018 trädde den nya läroplanen i kraft och eleverna i lågstadiet tillägnas totalt 47 timmars undervisning i teknikämnet. Elever behöver tidigt få en uppfattning om vad teknik är och där spelar lärarens förhållningssätt till teknik en stor roll. Tekniken behöver bli synlig och begriplig för eleverna för en fortsatt utveckling. Det betyder att läraren behöver ha grundläggande kunskaper och ett positivt förhållningssätt till teknikämnet. Därför är denna forskningsöversiktens syfte att ta reda på lärares förhållningssätt till teknikundervisning för de yngre eleverna. I litteratursökningen av de framtagna artiklarna valdes sökord både på engelska och svenska för att få fram relevanta artiklar. Primo valdes som databas då flest relevanta artiklar återfanns här. Vid sökningar i andra databaser återfanns inte fler artiklar som specifikt riktade sig till undervisning i teknik med yngre elever som målgrupp. Forskningsöversikten visar att lärare med utbildning i teknik har större självförtroende i att undervisa i teknik. De uppvisar också ett mer positivt förhållningssätt gentemot ämnet än de tekniklärare som saknar utbildning i ämnet. Resultatet visar även att utbildade tekniklärare har större motivation till att utveckla sina ämneskunskaper. Lärare som inte har en utbildning är mindre säkra och utmanade varken sig själva eller eleverna i teknikämnet. En viktig faktor för att inhämta mer kunskap och utveckla sina ämneskunskaper var det kollegiala lärandet. Forskningen visar att ju större intresse en lärare har för teknikämnet desto större engagemang visar läraren både till undervisning och fortbildning.

Programmering har från hösten 2018 blivit en del av grundskolans läroplan i Sverige och ingår nu i ämnena matematik och teknik. Det har dock tidigare saknats forskning om lågstadielärares förhållningssätt till programmering vilket är ett motiv till att denna uppsats. Tidigare forskning, som behandlas i denna uppsats, berör är istället vad elever lär sig genomprogrammering samt vilken kunskap lärare har om programmering. Syftet med den här studien är att få insikt om lågstadielärares förhållningssätt tillprogrammering inom matematik/teknik. Vi vill genom intervjuer undersöka lärares förhållningssätt till programmering och vilka utmaningar de ser med denna metod. Frågeställningarna som används för att svara på syftet är: 1) Vilka förhållningssätt finns bland lärare i årskurs 1-3 till att undervisa i programmering i matematik/teknik? 2) Hur beskriver lärare sin kunskap och kompetens när det gäller att undervisa i programmering? 3) Vilka utmaningar kan de se med programmering som undervisningsmetod? För att besvara frågeställningarna användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Sexintervjuer av lågstadielärare har genomförts och intervjusvaren har noggrant transkriberats och analyserats med hjälp av tematisk analys. Som hjälp vid analysen och för att få en förståelse för lärarnas förhållningsätt användes trekomponentsmodellen, som är en modell för att beskriva attityder inom socialpsykologin. Resultatet visar att lågstadielärare har ett förhållandevis positivt förhållningssätt tillprogrammering. Dock beskriver de sin kunskap och kompetens som bristfällig och att merkompetensutveckling behövs. Tidsbrist och material är utmaningar de ser för att hålla en god undervisning inom programmering. Resultatet diskuteras i relation till den tidigare forskningen samt den teoretiska utgångspunkten för uppsatsens. Vår slutsats om att det behövs mer kompetensutveckling bland lärare har starkt stöd i en nyligen publicerad rapport från skolverket.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelse av matematikundervisningen i lärmiljön med fokus på hallen. Med fenomenologiskt perspektiv som teoretisk utgångspunkt genomför vi hermeneutisk tolkning av empirin utifrån intervjuer med förskollärare. För att kunna svara på vår forskningsfråga “Hur upplever förskollärare att de arbetar med matematikundervisning i hallen?” använde vi en halvstrukturerad kvalitativ intervju med temainriktad intervjuguide där sammanlagt sex kvinnliga förskollärare i åldern 35–45 år deltog. I tolkningarna gav kompetens, otydlighet och trygghet uttryck för hur matematiken i lärmiljöerna framträddes då den är förknippad med rutiner och förutbestämda regler. Det kunde således påverka barnens intresse och lust att lära sig matematik. I tolkningarna synliggjordes brister i arbetssätt, förhållningssätt och redskap i de planerade och oplanerade situationerna för hur de erbjöd samtal och upplevelser för barns matematiska lärande. I resultatet framträdde det även behov av variation och mer spontanitet hos förskollärarna för att låta barns intresse, nyfikenhet och sökande efter kunskap stimuleras.

Syftet med studien var att undersöka och belysa tre lärares syn på interkulturellt perspektiv i skolan med fokus på bildämnet, samt ge en bredare inblick i deras erfarenheter om ämnet i fråga. Studiens frågeställningar handlar om hur de tillfrågade bildlärarna resonerar kring interkulturellt perspektiv inom bildämnet och hur de anser att en inkluderande läromiljö kan skapas för elever som har en annan kulturell bakgrund. Studien är grundad i det interkulturella perspektivet. Semistrukturerade intervjuer har använts som undersökningsmetod. Resultaten visade enligt tillfrågade lärarna att interkulturalitet kan gynna elevernas lärande, dock finns det en del svårigheter som kan försvåra för lärare för att kunna inkludera elevernas kulturella bakgrund i undervisningen på ett bra och givande sätt.

Denna studie syftar till att undersöka de äldre barnens möjligheter till rytmikutövande i förskolan. Studien syftar även till att undersöka eventuella skillnader i förskollärares och barns syn på rytmikutövande. Studiens syfte är angeläget då det enligt min uppfattning finns en avsaknad av planerade musikaktiviteter i förskolan samtidigt som förskollärarna är skyldiga att arbeta i enighet med läroplanens mål och riktlinjer. Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med förskollärare samt fokusgruppsamtal med barn där materialet analyserades utifrån tematisk analys och bearbetades med utgångspunkt i ett ramfaktorteoretiskt perspektiv. Utifrån studiens resultat framgick det att ramfaktorer som tid, materialresurser, barngruppens storlek samt förskolans styrdokument, påverkar förskollärarna i deras utformning av musikundervisningen. Ramfaktorerna påverkar även barnens inställning och möjligheter till rytmikutövande i förskolan. Studiens resultat visar även att förskollärarnas syn på sin musikaliska kompetens påverkar deras förmåga att kunna omsätta hinder till möjligheter vid utformning av rytmikaktiviteter i förskolan. Studiens resultat visar utmärkande skillnader i förskollärarnas och barnens syn på musik och rytmik. Detta genom att förskollärarnas beskrivningar är starkt kopplade till deras eget intresse, förmåga samt erfarenhet, medan barnen ger olika förslag på instrument som inte alltid är kopplade till deras eget musicerande. Resultatet visar även skillnader i förskollärare och barns syn på hinder vid rytmikutövande, där vissa förskollärare uttrycker en viss tveksamhet kring sin musikaliska förmåga som de beskriver som ett hinder för deras rytmikutövande i förskolan. Detta skiljer sig i förhållande till barnens uppfattningar då barnen inte lyfter sin musikaliska förmåga som ett hinder för rytmikutövande utan deras syn på hinder vid rytmikutövande grundas i deras uppfattningar kring ljudnivån i förskolans lokaler samt antal barn som deltar i musikaktiviteterna.

Lärandemålen i skolan är idag formulerade på ett sätt som gör att de språkliga kraven är väldigt höga. För elever i språklig sårbarhet uppstår utmaningarna i mötet mellan de språkliga förutsättningarna och de språkliga kraven. Om de inte får möjlighet att delta kommunikativt, ökar risken för att de inte utvecklas optimalt. Tidigare studier framhäver vikten av språklig tillgänglighet i lärmiljön, och föreslår olika metoder för att öka tillgängligheten. Dock är dessa studier i stor utsträckning baserade på lärarnas perspektiv.I denna studie inkluderar vi även elevperspektivet. Vi intervjuar elever, lärare och specialpedagogiskt team, förkortat SpecTeam för att identifiera hur den språkliga tillgängligheten kan förbättras. Data från eleverna visar att studiero, och mindre grupper är betydelsefullt för lärande, samt att varierande läromedel, och framför allt bildstöd är viktigt för att öka den språkliga tillgängligheten. Sammantaget från alla tre intervjugrupperna, framgår betydelsen av språklig medvetenhet, där nya ord, begrepp och termer befästs. Teoretisk utgångspunkt utgår från det sociokulturella och det relationella perspektivet.Våra resultat visar att tidigare publicerad data är reproducerbar även när elever är inkluderade i undersökningen, vilket stärker de metoder som idag implementeras för att förbättra den språkliga tillgängligheten. / The intended learning outcomes are today written in a way that makes the linguistic requirements very high. For students in linguistic vulnerability, the challenges arise in the encounter between the linguistic prerequisites and the linguistic requirements. If they are not given the opportunity to participate communicatively, the risk that they do not develop optimally increases. Previous studies highlight the importance of linguistic accessibility in the learning environment, and suggest different methods for increasing the accessibility. However, these studies are to a large extent based on the teachers' perspective. In this study, we also include student perspective. We interview teachers, a special education team abbreviated SpecTeam, and students to identify how language availability can be improved. Data based on the students show that a calm study environment and smaller study groups are important for learning, and that varying study material and visual scaffolding is important to increase the linguistic accessibility. Taken together, from all three interview groups, the importance of linguistic awareness is highlighted, where new words, concepts and terms are learned. Theoretical framework is based on the socio-cultural and the relational perspective. Our results show that previously published data are reproducible also when students are included in the study, which strengthens the methods that are currently being implemented to improve the linguistic accessibility.

Studiens syfte är att undersöka vilka förmågor F-3-lärare, vid två grundskolor i Mellansverige, värderar som viktiga i elevers skrivutveckling i årskurserna F-3, till elevernas fortsatta utveckling och till samhället. Två fokusgruppsintervjuer om fem, respektive fyra F-3-lärare har genomförts för datainsamling. Resultatet visar att F-3-lärarna i studien värderar både fantasi, mod, idérikedom och skrivglädje som viktiga för elevernas skrivutveckling, men även förmågor som bokstavskännedom. Resultatet visar även på att lärarna ser på skrivutvecklingen som en progression, där vissa förmågor krävs för att uppnå andra, för elevernas fortsatta utveckling. Lärarna upplever även att samhällets digitalisering påverkar elevernas skrivutveckling både positivt och negativt. Studiens slutsats blir således att förmågor kopplade till lust, fantasi och skrivglädje värderas högt av lärarna, men används ofta i syfte att uppnå strukturella och tekniska färdigheter. Detta utifrån en syn på skrivutveckling som en progression. Det moderna samhället påverkar även elevernas skrivutveckling och lärarnas syn på densamme, där lärarnas syn ligger i linje med gällande styrdokument, men frångår mer progressiva förhållningssätt till språkskapande.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur fyra förskollärare och fyra förskolechefer beaktar och arbetar med barns kroppsliga integritet i förskolan. Den valda metoden för studien är en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyseras utifrån ett normkritiskt perspektiv med fokus på makt och normer. Resultatet visar att barnsyn och gränssättning blir synligt i förskollärare och förskolechefers förhållningssätt och om de arbetar med barns integritet spontant eller planerat bli grundläggande för huruvida barn lär sig respektera sin och andras kroppsliga integritet eller inte. En av studiens slutsatser är att ämnet är komplext.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med barns sociala samspel, utveckling och lärande genom leken. För att kunna ta del av förskollärares arbetsmetoder användes semistrukturerade intervjuer. Studien har utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och i studien intervjuades åtta förskollärare från fem olika förskolor. Resultatet visar att lek och socialt samspel har en stor inverka på barns utveckling och lärande och är grunden till barns välmående. Studiens resultat visar även om vikten av förskollärarens förhållningssätt och närvaro i barns lek för att förebygga och motverka utanförskap bland barnen. Förskollärarna har använt olika arbetssätt för att stödja och stimulera barns sociala samspel.

Med utgångspunkt i en fenomenografisk ansats syftar uppsatsen till att undersöka och beskriva samhällskunskapslärares uppfattningar om innebörden av fenomenet kontroversiellt innehåll och uppfattningar om hur man bör förhålla sig till kontroversiellt innehåll i sin undervisning. För detta ändamål ställdes följande frågor: 1. Vilka olika uppfattningar om innebörden av fenomenet kontroversiellt innehåll ger lärarna uttryck för? 2. Vilka olika uppfattningar om hur lärare bör förhålla sig till undervisning med kontroversiellt innehåll ger lärare uttryck för?   I linje med den fenomenografiska ansatsen genomfördes enskilda intervjuer med fem samhällskunskapslärare, med varierad yrkeserfarenhet. Informanternas utsagor analyserades utifrån Dahlgren och Johanssons (2017) sjustegsmodell. Resultatet av analysen identifierade två olika sätt att uppfatta kontroversiellt innehåll på: Kategori A) Samhällsfrågor med normativt och/eller empiriskt innehåll som inte kan avgöras utifrån tillgänglig evidens, där konkurrerande uppfattningar existerar.     Kategori B) Innehåll som utgår från situationer där oförenliga lösningar eller val förespråkas och som väcker starka känslomässiga reaktioner hos elever. Respektive fyra olika uppfattningar om hur lärare bör förhålla sig till undervisningen med kontroversiellt innehåll: Kategori A) Pluralistiskt förhållningsätt. Lärare bör synliggöra oliktände inom kontroversen, genom att olika perspektiv kommer till uttryck och att dess argument granskas i undervisning med kontroversiellt innehåll.  Kategori B) Personligt förhållningssätt. Lärare bör vara transparanta med sina värderingar i      undervisning med kontroversiellt innehåll, under förutsättning att ställningstaganden              förmedlas som personliga åsikter. Kategori C) Opersonligt förhållningssätt. Läraren bör aldrig ge uttryck för sina egna åsikter och undervisningen bör baseras på relevanta vetenskapliga auktoriteter. Kategori D) Värdegrundsförmedlande förhållningsätt. Lärare bör tillåta att åsikter som strider mot värdegrunden uttrycks, och i samtal bemöta dessa genom implicita ställningstaganden (i form av argument och/eller sekvenser av frågor) som styr elever  mot åsikter som är förenliga med läroplanen.    En sammanfattande slutsats som kan dras av studien är att de olika identifierade uppfattningarna implicerade skilda och till viss del konflikterande utbildningsmål och syften med undervisningen av kontroversiellt innehåll. Den identifierade variationen kan därför ses som ett uttryck för olika didaktiska val och prioriteringar som samhällskunskapslärare  gör i sin undervisning