The aim of the study is to illuminate and clarify how educators with foreign backgrounds, pedagogical education and/or educational experience interpret the curriculum and how the curriculum is implemented at multicultural preschools. To visualize this, I ask the following questions: How do the educators experience the Swedish curriculum? What do the educators regard as multiculturalism based on the curriculum? What are the educators views concerning democracy based on the curriculum? What significance do the educators believe the verbal language has in their work? The study is based on interviews with four informants. The interviews have thereafter been transcribed to be analyzed using previous research and theory. The theoretical perspectives of the study are social constructivism, culture, multiculturalism and interculturalism. Based on social constructivism which is the overall viewpoint of this study, the informants' experiences have been highlighted. The perspective of social constructivism implies that people are formed in social contexts that contribute to the understanding of our surrounding world. By highlighting the informants' experiences, I furthermore take in consideration the cultural aspect that involves people's typical behaviors such as norms and traditions. In order to observe and gain an understanding of people's different norms and traditions, the term interculturalism becomes relevant in the study, as it is, among other things, about communicating and responding to these differences. All informants work at preschools in multicultural areas where there is a variety of different cultures, religions and ethnicities. The main findings found in the study are that the informants' encounter with the Swedish curriculum has varied. Most informants have come in contact with the curriculum through their employment at preschools while one informant came in contact with it during university studies. All informants emphasize the importance of communication and, furthermore the importance of trying to interpret the curriculum, together with colleagues, in order to give the children the same fundamental ground at preschool. However, colleagues' varying skills in the Swedish language can complicate the communication and the interpretation of the Swedish curriculum. The results of the study show that the informants view the 2 curriculum's basic democratic values, as something positive to work with in the multicultural areas, as they work interculturally to highlight everyone's differences to something positive and find similarities in order to make interactions between different cultures.

Den här studien syftar till att undersöka hur förskollärare i förskolan reflekterar över och synliggör omsorgen genom dokumentation av verksamheten. För att få syn på förskollärarnas perspektiv har vi genomfört en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuat sex förskollärare i närförorter till Stockholm. När vi analyserat vårt material har vi använt oss av läroplansteori för att få syn på hur formuleringar i läroplanen påverkar vad som sker ute i verksamheten. Resultatet visar att de tillfrågade förskollärarna i studien har uttryckt svårigheter att definiera omsorgsbegreppet och att de ofta relaterar begreppet omsorg till lärande och/eller undervisning. Vidare visar resultatet av studien att omsorg i förskolan också handlar om omsorg om vårdnadshavare och kollegor. Ytterligare ett resultat av studien visar att det finns svårigheter att synliggöra omsorgen i dokumentationsarbetet på förskolorna. Utifrån studien har vi dragit slutsatsen att det blir svårt att dokumentera omsorg när detta inte efterfrågas i dokumentationsverktygen. Detta visar att dokumentationsverktyg ofta utesluter omsorgen vilket gör att vissa delar av verksamheten inte synliggörs. Ytterligare slutsatser av studien är att diskussion kan fungera som ett verktyg för att synliggöra omsorgen men att man bör dokumentera detta för att kunna utvärdera och utveckla. Slutligen visar vår studie att omsorgsbegreppet är mångtydigt och svårt att definiera, precis som forskning också visar.

Digitaliseringen i vårt samhälle är under ständig utveckling och användningen av digitala verktyg ökar dagligen. Förskolans arbete med digitala verktyg blir därför betydelsefullt. Utifrån detta har föreliggande studie haft som syfte att undersöka hur förskollärare förhåller sig till arbetet med digitala verktyg i förskolan samt vilka förutsättningar de ges till den digitala undervisningen. Studien utgår från en kvalitativ ansats där intervjuer har använts för att få förståelse för förskollärarnas föreställningar om den digitala undervisningen i förskolan. Pragmatismen och hermeneutiken har präglat denna studie då vi har studerat och tolkat förskollärarnas erfarenheter och kunskaper. Det framkommer i studiens resultat att de digitala läroplansmålen upplevs som svåra att ta sig an och att det önskas mer stöd i den digitala undervisningen. Detta bidrar i sin tur till att det digitala arbetssättet och förutsättningar till det skiljer sig åt i arbetslagen och i de olika verksamheterna.

Utifrån uppmaningen i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) som säger att alla barn i förskolan har rätt att stimuleras och utvecklas utifrån sina individuella behov och sin kunskapsnivå görs en undersökning gällande förskollärare arbetssätt för att inkludera barn som är tidiga i språkutvecklingen. En bakgrund ges till vad särskild begåvning och tidig språkutveckling är och begreppens komplexitet lyfts utifrån litteratur och tidigare forskning. Studiens syfte är att få en bild av hur förskollärare arbetar med språkundervisning i förskolan och hur de stimulerar och utmanar alla barn, med ett särskilt fokus på barn som är tidiga i språkutvecklingen. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur arbetar förskollärare för att främja barns språkutveckling? Vilka erfarenheter har förskollärare av barn som är tidiga i tal- och skriftspråksutvecklingen? och Hur arbetar förskollärarna för att utmana och stimulera de barn som är tidiga i språkutvecklingen? Studien vilar på den sociokulturella teorin. För att få svar på frågeställningarna genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare som är verksamma inom förskolan. Resultatet i studien ger en bild av att samtliga förskollärare har arbetat med särskilt begåvade barn och att deras erfarenhet av detta arbete skiljer sig åt något. Förskollärarna har en delad bild gällande utmaningar och svårigheter i arbetet kring barn som är tidiga i språkutvecklingen. Förskollärarna anser inte att det är några problem med att arbeta för att utmana och stimulera de barn som är tidiga i språkutvecklingen och att utmaningarna snarare handlar om yttre omständigheter, som bland annat tidsbrist. En del uttrycker att arbetet med de barn som är tidiga i språkutvecklingen är viktigt, medan andra förskollärare menar att de behöver prioritera barn som är sena i utvecklingen.

Syftet med denna studie är att få djupare kunskaper kring förskollärares tankar om undervisningen i förskolan i förhållande till läroplanen för förskolan och dess yrkesroll. En kvalitativ studie genomfördes med en semistrukturerad intervju där fem förskollärare intervjuades vartefter det insamlade materialet transkriberades och analyserades. Resultatet visade att begreppet undervisning i förskolan förklarades som en process med ett syfte som pågår nästan hela tiden genom olika aktiviteter med barnen i både spontana och planerade undervisningssituationer. I vår studie kom vi fram till att undervisningen skall bedrivas av förskollärare med behörig utbildning som ska ge dem verktyg att utföra sitt uppdrag i relation till förskolans styrdokument. Utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv med fokus på transformeringsarena ger denna studie en tydligare bild av det som händer på transformeringen av läroplanen. Förskollärarna tolkar begreppet undervisning i förskolan och hur de i sin roll förhåller sig till sitt uppdrag att undervisa barn i förskolan i relation till läroplanen.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur utomhuspedagogiken styrs i förskolan. Detta har vi gjort för att ta reda på skillnader och likheter mellan inomhus– och utomhusverksamhet. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat på förskolorna.Resultatet visade att utomhusmiljön utgör en viktig del i barnens liv på förskolan. Barn har större möjligheter att delta i anpassade och varierande aktiviteter och deras fantasi, motorik, kreativitet och sociala samspel ökar. Dessutom blir barnen piggare och friskare när de vistas utomhus. Utomhusverksamheten har en tydlig styrning från kommunen som bestämmer hur verksamhetens ska se ut. Både utomhusförskolan och den traditionella förskolan styrs av läroplanen, men det förekommer särskilda krav på utomhusförskolan. / The purpose of this study is to find out how outdoor education is governed in preschool. This has been done to find out the similarities and differences between indoor and outdoor activities. We have chosen to use a qualitative method where we have interviewed in preschools.The results showed that the outdoor environment is an important part in the lives of children at the preschool. Children have more opportunities to participate in customized and varied activities and their imagination, motor skills, creativity and social interaction increases. Furthermore, children are alert and healthy when outdoors. Outdoor activities have a clear direction from the municipality, which determines how the business will look like. Both outdoor preschool and traditional kindergarten guided by the curriculum, but there are special requirements for outdoor preschool.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare anser att de skapar goda förutsättningar för att barn ska möta fysisk aktivitet i deras vardag på förskolan. Metoden som används var semistrukturerade intervjuer. I slutsatsen framkommer det att fysisk aktivitet behöver få större utrymme i förskolans verksamheter och konkretiseras i förskolans läroplan. Vikten av att vara en god förebild som visar på att det är roligt och viktigt att röra på sig är av betydelse för hur barnen ges möjlighet att möta fysisk aktivitet dagligen i förskolan.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers syn på förskolebarns vistelse i naturmiljö. Undersökningen utgick från kvalitativa intervjuer, insamlade berättelser från pedagoger med ett eget naturintresse, om vilken betydelse naturvistelse kan ha för barns utveckling, lek och lärande. Pedagogerna fick beskriva sitt förhållningssätt och hur de arbetar för att förverkliga läroplanens intentioner. I resultatet visade det sig att pedagogerna såg naturen som en resurs för fantasi, sinnlighet, motorisk utveckling och även ett berikat/utvidgat samspel barn emellan. Svårighet att skilja på lek och lärande belystes. Pedagogens uppgift att vara medagerande och medundersökande i barnens undersökningsprocesser framgick tydligt. Även aspekter på naturvistelse beroende på kulturell bakgrund och tidigare erfarenhet av naturvistelse framkom. Utsagorna kopplades till utvalda teoretiska begrepp hos John Dewey som tar upp betydelsen av att barn ska vara aktiva gentemot sin omvärld. Barn lär genom att göra, kommunicera, skapa, utforska, experimentera och reflektera i sociala sammanhang. Utsagorna analyserades även utifrån aktuell forskning om barn och natur. Naturmiljön ses som en neutral plats som möter barns olika behov. Detta framkom tydligt av resultatet samt den forskning som låg till grund för vår studie. Pedagogerna var eniga om att naturvistelsen och en medveten pedagogik i naturen tycks ha stor betydelse i grundläggandet av att skapa en känsla för naturen hos barnen och därmed en hållbar utveckling. "… det man tycker om är man rädd om! För framtiden".

The purpose of this essay is to explore how educators are supposed to prioritize their work at the preschool so that all children are listened to and the conditions necessary for kids to dare to express their feelings and thoughts are in place. How is the relationship important for the child's learning? How do I become a committed educator who knows how to interpret and prioritize my work so it benefits children's learning? I am developing these questions in two parts in my following text. Firstly I am writing about why it is important that we who work as pedagogues meet the child on the child’s own terms. In this part I am discussing security, closeness and distance between child and pedagogue and what that relationship might mean for child development. Then I turn to how to prioritize in order to be the best pedagogue for the benefit of the child's learning. My method is to reflect and question the knowledge I acquired during my work at the preschool. Together with various theories such as related theory, relationship skills and philosopher John Dewey, I have tried to have a discussion. In the text, I use two events from my work that illustrates the problem. With these as a foundation, I am discussing various opposed concept pairs such as control – initiative and their importance to be able to explore my problem of how to interpret the curriculum and prioritize my work. I have come to the conclusion that if we are to meet all people in a democratic and equal way, we ourselves need to some extent adapt to the one we face. The quality of the meeting between teacher and child affects whether the child will dare to express its thoughts and feelings. When teachers assume the child's thoughts and development, we can easily see the curriculum and the child's learning in a holistic perspective. The child finds it easier to learn new things when we as teachers assume the child's own thoughts. The relationship between child and teacher is important for the child's learning. In order to be capable of meeting these goals teachers are required to have an emotional maturity and development and the need to develop throughout life. We educators need to be better able to discuss and raise issues about how we handle our own emotions at work and what skills we need to be able to achieve these objectives. It can help us become a "bubbly enthusiast" who likes to work as a preschool teacher's, and finds the work developing and fun. / Syftet med den här essän är att undersöka hur pedagoger ska prioritera sitt arbete på förskolan så att alla barn blir lyssnade på och vilka förutsättningar som krävs för att barnen ska våga uttrycka sina känslor och tankar. På vilket sätt är relationen betydelsefull för barnets lärande? Hur ska jag bli en engagerad pedagog som vet hur jag ska tolka och prioritera i mitt arbeta så det gynnar barnens lärande maximalt? Jag utvecklar dessa frågor i två delar i min text. Först, skriver jag om varför det är viktigt att vi pedagoger möter barnet på sina egna villkor. I den delen, diskuterar jag tryggheten, närheten och distansen mellan barnet och pedagogen och vad den relationen kan betyda för barnets utveckling. Sedan tar jag upp hur jag ska prioritera för att kunna vara den bästa pedagogen för att gynna barnets lärande. Min metod är att reflektera och ifrågasätta den kunskap som jag tillägnat mig i mitt arbete på förskolan. Tillsammans med olika teorier som t.ex. anknytningsteorin, relationskompetens och filosofen John Dewey har jag försökt föra en diskussion. I texten använder jag mig av två händelser från mitt arbete som belyser problematiken. Jag utgår utifrån dem och diskuterar olika begrepps motsatspar som t.ex. kontroll – initiativ och dess betydelse för att kunna utforska mitt problem hur jag ska tolka läroplanen och prioritera i mitt arbete. Jag har kommit fram till att om vi ska kunna möta alla människor på ett demokratiskt och likvärdigt sätt behöver vi själva till viss del anpassa oss till den vi möter. Mötets kvalitet mellan pedagogen och barnet påverkar om barnet ska våga uttrycka sina tankar och känslor. När vi pedagoger utgår från barnets tankar och utveckling kan vi lättare se läroplanen och barnets lärande i ett helhetsperspektiv. Barnet har lättare att lära sig nya saker när vi som pedagoger utgår från barnets egna tankar . Relationen mellan barnet och pedagogen är viktig för barnets lärande. För att klara att uppfylla målen behöver vi pedagoger ha en känslomässig mognad och utveckling och den behöver utvecklas under hela livet. Vi pedagoger behöver bli bättre på att diskutera och lyfta problem som handlar om hur vi hanterar våra egna känslor i arbetet och vad vi behöver för kompetens för att kunna uppnå målen. Det kan hjälpa oss att bli en ”sprudlande eldsjäl” som tycker att arbetet som förskollärare är utvecklande och roligt.

Den här essän handlar om hur jag under min erfarenhetsbaserade förskollärarutbildning blivit alltmer tvivlande och kritisk till hur jag och mina kollegor konkretiserar demokratiuppdraget i förskolans läroplan. Essäns kärna finns i relationen mellan barns tankar och idéer här och nu och pedagogers fasta och styrande ram för hur dagarna ska se ut. Syftet med denna essä är att nyansera fler sätt att se på situationer där vuxna ser det som självklart att barn äger delaktighet och inflytande för att relativisera vår kunskap kring begreppens innehåll. Jag undersöker vilken kunskap pedagoger behöver utveckla för att ge både barnen och sig själva makt att arbeta mer demokratiskt. Essän bygger på en berättelse med två situationer från min förskolas verksamhet. Den första delen gestaltar mitt agerande i mötet med barns frågor om tid i relation till en förändrad dagsstruktur. Den andra delen gestaltar min upplevelse av att jag och en kollega har olika syn på barns delaktighet i en valsituation. Utifrån berättelsen försöker jag att svara på frågor som, hur uppfattar och lär sig barn tid? Förmår förskolebarn ta rationella beslut? Kan demokrati i förskolan handla om mer än att barnen ska få välja? Jag har använt mig av skrivande och reflektion som metod. Ihop med studentkamrater och handledare har jag reflekterat utåt genom dialog. Jag har även haft en inre dialog med mig själv och reflekterat i tankarna. I min essä utgår jag från teorier som fenomenologi och hermeneutik vilka utgår från erfarenheten och bygger på upplevelser, tolkningar och förståelse av fenomen som uppstår i människans medvetande. Reflektionen och dialogen med människor och texter har varit viktig i min process för att synliggöra mina tankegångar och för att kunna inta olika perspektiv och kritiskt granska mig själv. Ett av de huvudsakliga resultaten är att demokrati i förskolan förutsätter pedagoger som vågar stanna kvar i tvivlen och de kritiska tankarna, som vrider och vänder på de egna föreställningarna om delaktighet, inflytande, tid, barn, vuxna och kunskap. Demokrati kan inte läras ut till barn utan det är en process som ständigt pågår och levs i vardagen. Resultaten kan inte generaliseras till alla pedagogers arbete utan det är mina egna tankar och kunskaper som har blivit fördjupade.