För snart 20 år sedan uppmärksammades en gränslandsproblematik mellan LPT och LVU beträffande unga med psykisk ohälsa då de trots vårdbehov inte lyckades uppfylla förutsättningarna för vård. Ett par år senare konstaterades att ingen av lagarna skulle utvidgas och Regeringen uttalade att unga med psykisk ohälsa skulle ges vård genom psykiatrin. För två år sedan kom en ny utredning där gränslandsproblematiken ännu en gång tas upp. Således är problemet ännu inte vara avhjälpt och jag har valt att belysa problematiken kring flickor med psykisk ohälsa som tycks vara särskilt utsatta. För att få vård med stöd av LPT krävs att, i det här fallet, den unge har en allvarlig psykisk störning och ett oundgängligt vårdbehov som enbart kan tillgodoses genom psykiatrisk vård. Vidare krävs att vården inte kan ges med samtycke. För vård med stöd av LVU förutsätts att det föreligger en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling ska skadas, att vården inte kan ges genom frivilliga insatser samt att den unge uppfyller något av rekvisitet i 2 eller 3 §§. Inom ramen för uppsatsämnet är 3 § LVU och mer specifikt rekvisitet ”något annat socialt nedbrytande beteende” särskilt relevant och det är även detta rekvisit som enligt min mening utgör kärnan till förevarande problematik. Flickor med psykisk ohälsa har inte sällan ett stort vårdbehov som inte alltid kan tillgodoses med samtycke eller frivilliga insatser. All psykisk ohälsa innebär heller inte att det föreligger en allvarlig psykisk störning. Då LVU är en skyddslag som ska verka för den unges goda hälsa och utveckling kan således tyckas att dessa flickor bör fångas upp här. Jag visar dock i min framställning att så inte alltid är fallet. Ett första problem är att domstolarna inte verkar eniga om hur rekvisitet ska tolkas och det råder även osäkerheter i fråga att avgöra orsakssamband mellan beteende och störning. Av motiven till lagen framgår endast att ett beteende inte kan anses vara socialt nedbrytande enbart på grund av en psykisk störning. Jag ifrågasätter därför om det ens varit lagstiftarens avsikt att domstolarna lämnas uppgiften att bedöma orsakssambandet i varje enskilt fall. Gränslandsproblematiken vad gäller flickor med psykisk ohälsa blir än mer tydlig vid en närmare granskning av vilka beteenden som ansetts vara socialt nedbrytande. Utifrån ett genusperspektiv tydliggörs och synliggörs att omnämnda beteenden i lagmotiven kan delas in i typiskt manliga och typiskt kvinnliga. Här ifrågasätter jag starkt varför lagstiftaren valt att tydliggöra att just prostitution kan vara socialt nedbrytande både för flickor och pojkar. Vidare konstaterar jag att ett av de vanligaste uttrycksmedlen för pojkar omfattas av rekvisitet men att flickors vanliga uttrycksmedel vid psykisk ohälsa alltjämt lämnas utanför. Vilka beteenden som omfattas och i domstol kan komma att godtas som socialt nedbrytande tycks grundas på stereotypa föreställningar och bakomliggande värderingar om vad som är kvinnligt och manligt. Det är enligt min mening anmärkningsvärt att flickor tycks falla utanför tillämpningen även då den psykiska grundproblematiken är likartad med pojkars. Lagen är generellt formulerad men lagmotiv och praxis har format bestämmelsens innebörd så att regleringen inte kan anses könsneutral. Den bristande könsneutraliteten medför att reglering och tillämpning inte heller kan anses vara rättssäkert. Viktiga hörnpelare såsom förutsebarhet, barnets bästa, lika vård på lika villkor oavsett kön med mera kan enligt min mening inte anses tillräckligt tillgodosett.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur praktiserande lärare arbetar och beskriver arbetet inom NO för att fånga alla elevers intresse. Syftet var också att undersöka hur lärarna tänker utifrån ett genusperspektiv när de planerar sina lektioner. Ovanstående syfte kommer besvaras med hjälp av följande frågeställningar:  Hur beskriver lärare att de fångar både pojkar och flickors intresse för NO i årskurs 4-6?  Hur beskriver lärare eventuella skillnader mellan pojkar och flickors intresse för NO i årskurs 4-6?  Hur förhåller sig pojkar och flickor till lärarens arbetssätt och lektionsinnehåll under NO-lektionerna? Studiens syfte undersöktes med hjälp av en kvalitativ metod bestående av både intervjuer och klassrumsobservationer. Studien har en teoretisk anknytning till konstruktivismen och socialkonstruktivism. Tre lärare intervjuades och fem klasser observerades på en grundskola i Mellansverige. Resultatet visade att det enligt lärarnas uppfattningar inte fanns någon större skillnad mellan pojkars och flickors intresse för NO. Svårigheten visade sig vara att anpassa undervisningen efter elevernas olika kunskapsnivåer. Lärarna arbetade på ett genusmedvetet sätt när de planerade lektionerna och de ansåg att lektionerna i NO behöver ha ett varierat innehåll där teori, praktik och visuella verktyg överlappar varandra. Detta för att nå alla elevers intresse och kunskapsnivå och på det sättet skapa ett intresse för NO hos eleverna.

SammanfattningFlickor efter utslussning är en kvalitativ uppsats som undersöker unga flickors upplevelser av utslussning och eftervård på Statens institutionsstyrelses (SiS). Syftet i denna forskning är att förmedla hur flickorna upplevde att utslussning och eftervård har fungerat i praktiken. Viktiga frågor som kommer beröras är bland annat flickors delaktighet i behandlingsplanering, flickors rättigheter samt hur samarbetet hanterats mellan flickorna, SiS och socialtjänsten. Viktigt även att belysa vilka riktlinjer och lagtexter som gäller vid utslussning och barnets rätt samt vem som bär ansvaret att detta implementeras. I studien ingår även en undersökning av statistiker från SiS årsrapporter under de senaste åren och jämföra dessa med flickornas utlåtande som gjorts genom semistrukturerade intervjuer. Med hjälp av tidigare forskningar kommer studien även belysa vilka problematik som uppstår vid utslussning. För att förstå flickornas verklighetsuppfattning har studien tagit hänsyn till två teorier. System teori som förklarar hur något kan påverka något annat utifrån olika system och social konstruktivism som förklarar att människor kan se på verkligenheten på olika sätt. Resultat visar på att myndigheter så som socialtjänsten och SiS behöver förbättra barnets rätt till delaktighet, ge tydligare information om deras rättigheter och prioritera flickornas återanpassning. När man som myndighet arbetar med individer som befinner sig i sin utvecklingsfas bör man ta hänsyn till vilka effekter detta skapar efter tvångsvård och vid utslussning, ur ett långsiktigt perspektiv. För att uppnå bästa resultat behöver myndigheternas rollspel och ansvarsfördelning vara tydliga och sträva efter ett och samma mål, flickornas tillvaro i institutionen och samhället.

Forskare som har studerat matematikundervisning i skolan menar på att gemensamma genomgångar som sedan mynnar ut i ett enskilt arbete i sin matematikbok är vanligt förekommande. Detta arbetssätt är bekvämt och tryggt, men det är på bekostnad av elevernas matematiska utveckling. Matematikforskaren Johan Sidenvall (2019, s.3-4) menar på att när eleverna erbjuds en läromedelsstyrd undervisning får de träna på automatiserade uppgifter och imitations procedurer snarare än att finna en djupare förståelse. Ett arbete med problemlösningsuppgifter främjar elevernas kunskaper i att testa sig fram, begreppsförståelse, dra slutsatser, argumentera, utvärdera och göra om. Detta gynnar elevernas resonemangsförmåga, vilket är grunden för djupare matematisk förståelse (Lithner, 2017 s.937). Det är bevisat att länder i världen som är högpresterande inom matematik lägger majoriteten av sin undervisningstid på att arbeta med just problemlösningar (Sidenvall, 2019, s.9). Forskning visar även skillnader i flickor och pojkars attityd kring ämnet på så sätt att flickor underskattar sin matematiska kunskap medan pojkar oftast överskattar sin kunskap (Reuterberg & Svensson, 2000, s.35). Syftet med denna uppsats var att påvisa hur elevers resonemangsförmåga är i årskurs ett när de tar sig an problemlösningsuppgifter. Studiens syfte var även att se hur eleverna använde sig av matematiska begrepp samt att se om de fanns någon skillnad mellan flickor och pojkars förmåga. Studien utgår från följande tre frågeställningar: Hur tar sig elever i årskurs ett sig an och resonerar kring problemlösningsuppgifter? Hur använder eleverna sig av matematiska begrepp när de arbetar med problemlösningsuppgifter? Finns de några skillnader mellan flickor och pojkars resonemangsförmåga? För att ta reda på detta genomfördes en kvalitativ studie där data samlades in genom fältobservation, videoinspelning samt kompletterande intervjuer. Eleverna observerades i grupper om två för att se hur eleverna löste och tog sig an de två problemlösningsuppgifterna. Syftet med att observera eleverna i par var för att lättare få fram en diskussion och resonemang. För att synliggöra skillnaderna mellan flickor och pojkar, delades paren i flickor för sig och pojkar för sig. Utifrån den insamlade empirin kunde vi konstatera att resonemangsförmåga var en bristande kunskap hos majoriteten av eleverna. Att diskutera och resonera med en kompis var ett arbetssätt eleverna inte var vana vid. Vid flera tillfällen fick den kompletterande frågan ‘’Hur kom du fram till det svaret?’’ ställas för att få eleverna att kommunicera och resonera. Eleverna använde till viss del matematiska begrepp, men det var många begrepp de inte förstod, vilket hämmade deras förmåga att se användbara lösningsstrategier. Det observerades även att flickor var mer osäkra och sökte bekräftelse från oss när de genomförde uppgifterna. Pojkarna var snabbare men hade svårare att resonera och kommunicera än flickorna. En sista slutsats vi tar med oss är att det kräver tid och träning för att utveckla ett resonemang hos eleverna. Att gå ifrån matematikboken öppnar upp nya möjligheter. Matematik bör bygga på kommunikation då konsekvenserna av en läromedelsdominerad undervisning blir för avgörande i elevers kunskapsutveckling och matematiska förståelse.

ADHD är en av de vanligaste neuropsykiatriska diagnoserna idag. Tidpunkten för diagnostisering skiljer sig dock åt mellan pojkar och flickor då pojkar generellt diagnostiseras under sina tidiga skolår och flickor i ungdom eller vuxen ålder. Att diagnostiseras i tidig ålder är viktigt för att få så bra förutsättningar som möjligt till stöd och framgång i livet. Lärarna är centrala aktörer när det kommer till upptäckt av ADHD. Detta då de tillbringar stor del av dagen tillsammans med barnen och då problem måste finnas i minst två miljöer för att utredning ska påbörjas. Denna uppsats har därför syftat till att undersöka sen diagnostisering av flickor med ADHD med utgångspunkt i hur lärare förstår diagnosen och sättet som den manifesteras hos barnen. Därtill har syftet varit att undersöka könsrollers påverkan på flickors synlighet utifrån lärarnas förståelse av diagnosen. Detta har gjorts genom en intervjustudie med låg- och mellanstadielärare. Analysen utfördes utifrån ett diskurspsykologiskt perspektiv för att undersöka vilka språkliga resurser lärarna använde sig av i förståelsen av diagnosen och de sätt som den manifesteras hos barnen. För att synliggöra könsrollernas påverkan på flickornas synlighet kompletterades uppsatsen med ett genusteoretiskt perspektiv. Analysen visade att diagnosen konstrueras som aktiv, synlig och tydlig vilket är överensstämmande med maskulina egenskaper. Detta leder till slutsatsen att lärarnas förståelse av ADHD baseras på en maskulin könsroll vilket påverkar synligheten för de barn som inte gör den maskulina formen av ADHD vilka är de otydliga flickorna. Synligheten påverkar möjligheten till upptäckt och därigenom påverkas också möjligheten till diagnos. / ADHD is one of the most common neuropsychiatric diagnoses today. However, the timing of diagnosis differs between boys and girls as boys are generally diagnosed during their early school years and girls in adolescence or adulthood. Being diagnosed at an early age is important for getting the best possible conditions for support and success in life. Teachers are key players when it comes to the detection of ADHD. This is because they spend a large part of the day with the children and when problems must exist in at least two environments for the investigation to begin. This paper has therefore been aimed at investigating the late diagnosis of girls with ADHD based on how teachers understand the diagnosis and the way it is manifested in the children. In addition, the aim has been to investigate the influence of gender roles on girls 'visibility based on teachers' understanding of the diagnosis. This has been done through an interview study with low and middle school teachers. The analysis was conducted from a discourse psychological perspective to investigate the linguistic resources teachers used in understanding the diagnosis and the ways in which it is manifested in the children. In order to highlight the influence of gender roles on girls' visibility, the essay was supplemented with a gender-theoretical perspective. The analysis showed that the diagnosis is constructed as active, visible and clear which is consistent with masculine characteristics. This leads to the conclusion that the teachers' understanding of ADHD is based on a masculine gender role which affects the visibility of the children who do not make the masculine form of ADHD which are the unclear girls. Visibility affects the possibility of detection and thus also the possibility of diagnosis.

Denna studie syftar till att undersöka hur talutrymmet i klassrummet fördelas mellan flickor och pojkar. Den syftar även till att undersöka hur läraren som pedagog arbetar för att alla elever ska få talutrymmet på lika villkor. Studien genomfördes med hjälp av observationer i klassrummet och intervjuer av lärarna. Genom att observera och dokumentera antalet interaktioner som sker mellan elev och lärare och hur dessa fördelar sig mellan flickor och pojkar ges en bild av vem som tar mest talutrymme. Via intervjun med lärare görs ett försök att klargöra hur läraren ser på sin roll i klassrummet och vilka metoder som används för att fördela talutrymmet jämnt mellan flickor och pojkar. Studien visar att skillnaden är liten mellan vem som tar och får talutrymmet. Den visar på hur viktig lärarens roll är för att skapa ett jämlikt klimat i klassrummet.

No description available.

Syftet med den här kunskapsöversikten är att lyfta fram forskning som visar på skillnader i läsutveckling mellan pojkar och flickor. Detta görs utifrån frågeställningarna: Vad säger forskningen om elevers läsförmåga? Finns det skillnader mellan pojkar och flickors läsförmåga? Vilka faktorer kan bidra till dessa skillnader? De artiklar vi har valt ut för kunskapsöversikten har vi hittat i databasen ERIC (ProQuest). I våra sökningar valde vi ut studier som handlade om läsutveckling och som i första hand var i en nordisk kontext. Utifrån de sökkriterier vi använde oss av genererades åtta artiklar som vi ansåg var relevanta. Dels var det artiklar som använde PISA-undersökningar som grund för sina studier, och där vi kunde se en jämförelse med yngre elevers läsförmåga, dels var det artiklar som visade longitudinella resultat. Resultaten visar att det finns skillnader i läsförmåga hos pojkar och flickor, men att anledningen till dessa skillnader är svåra att förklara. Det finns också andra faktorer som är relevanta i sammanhanget, såsom bland annat föräldrars utbildningsbakgrund, kulturella samtal i hemmet, och föräldrarnas härkomst. Det är dock oklart om dessa faktorer är orsaken till skillnaden mellan könen eller om de snarare är ytterligare faktorer som kan försvåra eller hjälpa inlärningsprocessen för eleverna.

Studiens syfte är att belysa hur lärare uppfattar, resonerar och förklarar skillnader i resultat mellan pojkar och flickor i ämnet matematik för grundskolans F-3-elever. Studiens syfte är vidare att undersöka och finna bakomliggande orsaker och faktorer till dessa resultatskillnader.  Vår huvudfrågeställning är följande: • Hur uppfattar och resonerar lärare kring resultatskillnader mellan pojkar och flickor i ämnet matematik i grundskolans F-3? Våra underfrågor är följande: • Vilka orsaker och faktorer ligger bakom denna resultatskillnad? • Kan man finna stereotypa uttryck, uppfattningar och fördomar i lärarnas utsagor? • Kan man finna att resultatskillnader beror på biologiska/psykologiska eller sociokulturella förklaringar i lärarnas utsagor? Vi har i denna studie, utifrån en fenomenografisk forskningsansats, undersökt hur lärare uppfattar och resonerar kring skillnader i resultat mellan pojkar och flickor i ämnet matematik för grundskolans F-3-elever. Detta genomfördes via kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra grundskollärare. Studiens resultat visar på lärarnas både samstämmiga och skilda uppfattningar gällande skillnader mellan pojkar och flickor i ämnet matematik. De förklaringar som utifrån intervjuerna synliggjordes avseende könsskillnader i matematikämnet var biologiska/psykologiska och sociokulturella förklaringar. Dessa två huvudperspektiv visar på innehåll av fördomar och stereotypa uppfattningar som kulturen, samhället och lärare/föräldrar kan besitta gällande pojkar och flickor. Resultatet indikerade en ovisshet hos lärarna gällande om och vilka faktorer som existerar och kan spela in. Deras svar kunde skifta mellan de två perspektiven, vilket framförallt visade på hur oreflekterade och icke medvetna lärarna var inom området.

No description available.