Syftet med studien är att undersöka sex engelsklärares attityder till användning av digitala verktyg i undervisning i grundskolan, samt vilka digitala verktyg som används i engelskundervisningen. Dessutom undersöks hur arbetet med digitalisering går till i grundskolan inom ämnet engelska. Metod: En granskning har gjorts av den litteratur som diskuterar digitalisering inom ämnet engelska. Dessutom granskas vilka krav och kompetenser som ställs på grundskolan från styrdokument och beslutsfattare angående digitalisering inom engelskundervisnings området. Därefter har jag gjort en kvalitativ undersökning av sex engelsklärare på grundskolan genom semistrukturerade intervjuer med dem. De intervjuade lärarna är verksamma på olika kommunala skolor i tre olika städer. Intervjuerna bestod av ostrukturerade öppna frågor. Resultatet visade att lärarna som har fått sitt examensbevis under de senaste två decennierna, år 2000 och efter, i större utsträckning använder digitala verktyg i undervisningen än de som har fått sitt examensbevis samt arbetat som lärare flera år före 2000. Den nyanställda läraren har även en starkare självbild gällande sina egna kunskaper om digitala verktyg och tenderar därför att använda dessa mer i engelskundervisningen, både när det gäller att lära olika färdigheter samt i variationen av användandet utav olika verktyg (projektor, dator, mobiltelefoner, Ipads), medan de andra lärarna i mindre utsträckning använder av dessa, och oftast då bara dator. Det pågår således diskussioner om digitalisering i engelskundervisningen på olika skolnivå och samhälleliga nivåer. Fördelarna och de höga förväntningarna ställs mot utmaningar. Vidare forskning kan bidra till att få bättre koll på hur läget ser ut i dagens undervisning.

Abstrakt  Syftet med denna undersökning är att studera vilken anpassning som är mest språkutvecklande för elever med läs- och skrivsvårigheter. Detta kan möjligen leda till att pedagoger i all denna uppsjö av anpassningar som finns, kan välja och guida eleverna till att använda en anpassning som är mest språkutvecklande för eleven. Rätt anpassning kan leda till att elever utvecklar språket och på så sätt kan ta till sig ämnesstoffet.  Flera av de studier som utförts i ämnet uttrycker vikten av visuella och auditiva hjälpmedel som stöd i undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Flera av undersökningarna bekräftar vikten av dessa hjälpmedel för att utveckla språket som därmed utvecklar språket och ökar förståelsen för ämnesstoffet. Undersökningarna visar att kombinationen av auditiva och visuella hjälpmedel (video) har större inverkan på elevernas förståelse kring inlärningen.  I denna studie fick en årkurs 7 där läs- och skrivsvårigheterna är allt ifrån stora till inga alls, ha en normal katederundervisning. Därefter fick eleverna tid för inlärning/repetition av innehållet antingen utan hjälpmedel eller med anpassningar kopplat till undervisningen (antingen bild- eller videostöd). Bildstödet bestod av en begreppslista där begreppen förklaras och kopplas till en bild medan videostödet bestod av korta animerade filmer. Eleverna fick därefter utföra ett test på innehållet där fokus låg på begreppsförståelse. Resultatet i denna undersökning visade att alla elever gynnades av bild- och videostöd som komplement till katederundervisningen Den anpassning som hade bäst inverkan på resultatet var videostödet, för alla elever. Då eleverna intervjuades så uttryckte även majoriteten att videostöd är en preferens vid inlärning av ämnesstoff.  Utifrån resultatet och jämförelsen med andra liknande studier så har jag dragit slutsatsen att videostöd i undervisningen visar på tendenser till att ha bäst språkutvecklande förmåga av de anpassningar som undersöktes. Trots resultatet så är det viktigt att beakta personen och att alla lär sig inte på samma sätt. Därför krävs det fler liknande studier för att kunna guida pedagoger på rätt väg till att använda ett stöd i undervisningen som passar elevens svårighet.

Bakgrund: Barn med dysmeli kan få svårt att utföra dagliga aktiviteter. Barnen får oftast träffa arbetsterapeuter där målet med arbetsterapi är att främja aktivitetsutförande i dagliga aktiviteter med hjälp av träning och hjälpmedel. Forskningen är inte överens huruvida användning av hjälpmedel tillför tillräckligt med stöd. Vissa barn upplever att hjälpmedel inte tillför nytta.Syfte: Att beskriva användning av hjälpmedel i dagliga aktiviteter hos barn med dysmeli.Metod: Litteraturstudie för att skapa en översikt av befintlig forskning. Databaser som användes var CINAHL with Full Text och MEDLINE. Kvalitativa och kvantitativa artiklar valdes ut och sammanställdes. Dessa analyserades systematiskt enligt metodlitteratur i fyra steg vilket resulterade i fyra teman.Resultat: Många barn upplever att de kan utföra aktiviteter med eller utan hjälpmedel. Barnen upplevde att användning av hjälpmedel bidrog till känslan av att kunna delta i sociala sammanhang och att kunna utföra aktiviteter, främst specifika aktiviteter som att cykla, spela musikinstrument och utföra sport. Resultatet visade även olika anledningar till att hjälpmedel inte användes, bland annat att hjälpmedlet inte var tillräckligt anpassat och att hjälpmedlet var obekvämt. Resultatet visade även att den sociala miljön kunde påverka användandet negativt då flera barn upplevde att de blev uttittade.Slutsats: Litteraturstudien visar att barnen använde hjälpmedel i olika dagliga aktiviteter, främst i sina fritidsaktiviteter. Barnen upplevde att hjälpmedel kan möjliggöra delaktighet och utförande i dagliga aktiviteter. Användningen av hjälpmedel varierade mellan barnen. Det behövs vidare forskning gällande barn med dysmeli och deras användning av hjälpmedel i dagliga aktiviteter.

Genom enkäter, intervjuer och fältstudier fastställdes att en stor mängd användare av endosförpackade ögondroppar upplevde det problematiskt att använda dessa. Speciellt stort var problemet hos de som använde högviskösa droppar. Problemen inkluderade bland annat att bryta förseglingen på pipetten, trycka ut innehållet och att träffa rätt i ögat. En stor mängd av de som använder dessa droppar är äldre personer som därför ofta har nedsatt handfunktion. Efter flera användartester och funktionsmodeller utvecklades ett hjälpmedel som hjälper användaren att själv kunna applicera sina ögonläkemedel. Slutresultatet är även en tillgång för vårdpersonal som skall applicera ögondroppar på andra.

Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har svårigheter med anpassning, kommunikation, sociala färdigheter, självständighet och prestationer i skolan och arbetslivet. Individerna är ofta stigmatiserade och möter ojämlikheter inom hälsovården. Användning av digitala hjälpmedel kan däremot förbättra deras livskvalitet genom att främja graden av självständighet. Trots fördelarna finns utmaningar. En betydande andel av de digitala hjälpmedlen överges av användarna. Det krävs anpassningar av hjälpmedlen för att möta de unika behov och vardagssituationer som personer med intellektuella funktionsnedsättningar har. Lägre grader av expertkunskaper och diffusa riktlinjer medför att det blir svårare att säkerställa att hjälpmedlen i högre grad används på rätt sätt. Enligt Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska alla individer kunna leva på samma villkor med jämlika levnadsvillkor och fullständig delaktighet i samhället. Digitala hjälpmedel kan stödja det, men det krävs att vårdpersonal har högre grader av rätt kompetenser för att införa och använda dessa ändamålsenligt. I en mellansvensk kommun finns en ambition att främja graden av delaktighet i samhället med hjälp av digital teknik, oavsett individernas funktionsvariationer. Ett specifikt exempel är användningen av hjälpmedlet Memoplanner, som syftar till att hjälpa personer med intellektuella funktionsnedsättningar med struktur och planering. Men det finns utmaningar när det gäller att få brukarna att adoptera, använda och dra nytta av detta hjälpmedel. Syftet med denna kandidatuppsats i informatik är att identifiera, beskriva och förklara framgångsfaktorer som bidrar till högre grad av adoption och högre grad av användning av ett digitalt planeringshjälpmedel, som i sin tur leder till högre grad av självständighet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar, ur ett brukare−boendestödjareperspektiv. I studien har en kvalitativ metod använts inkluderande fallstudiemetoden, litteraturstudie och en abduktiv ansats. Under litteraturstudien skapades en litteraturbaserad analysmodell med ett iterativt arbetssätt. Baserat på semi-strukturerade intervjuguider genomfördes personliga intervjuer för att samla in djupa primära empiriska data från både brukare och boendestödjare. De tre viktigaste slutsatserna från studien är att användning av digitala hjälpmedel som Memoplanner bidrar till en ökad grad av självständighet i form av ökad trygghet, kontroll och lägre behov av stöd. En annan viktig slutsats är att brukares behov i högre grad är centrala att beakta vid adoption och användning av hjälpmedel. Till sist anses mötesplatser för visning och utbildning av digitala hjälpmedel vara särskilt fördelaktiga för adoption av digitala hjälpmedel som Memoplanner.

Syftet med studien är att undersöka elever med läs- och skrivsvårigheters skilda sätt att uppfatta användandet av talsyntes. Kvalitativa intervjuer har genomförts med nio elever i grundskolans årskurs tre till nio. Studien har utgått från en fenomenografisk ansats. I resultatet framkommer sex skilda uppfattningar om användandet av talsyntes. De sex kategorierna är: talsyntesen i användning, viktiga andra, autonomi och självständighet, lärande, delaktighet och förändring samt engagemang och attityd. Majoriteten av eleverna upplever användandet av talsyntes positivt. Studien pekar på att talsyntesen ökar elevernas lärande, motivation och delaktighet hos de allra flesta av eleverna. Elever med läs- och skrivsvårigheter är en heterogen grupp med olika behov beroende av vad som orsakar deras svårigheter och talsyntesens betydelse och användningsområden kan därför variera.  Studien visar att det är viktigt att införandet av talsyntes sker i dialog med eleven och att hon eller han har stora möjligheter att själv bestämma över när, hur och var den ska användas. Resultatet visar också att det är viktigt att det finns en god stöttning i början av användandet. / The aim of the study is to examine students with reading and writing difficulties different ways of perceiving the use of text-to speech. Qualitative interviews were conducted with nine students in the primary grades three to nine. The study was based on a phenomenographic approach. The result shows six different views on the use of text-to-speech. The six description categories are: text-to-speech  in use, significant others, autonomy and independence,  learning, participation and change and commitment and attitude. The majority of students experience the use of text-to-speech positively. The study indicates that text-to-speech increases student learning, motivation and participation of the vast majority of students. Students with reading and writing difficulties are a heterogeneous group with different needs depending on what is causing their difficulties and the importance and use of text-to-speech may therefore vary. It is important that the introduction of text-to-speech through discussion with the student and that she or he has great opportunity to decide when, how and where to use it. The result also shows that it is important with scaffolding at the beginning of use.

Denna studie bygger på halvstrukturerade intervjuer som är gjorda med fem lärare i förskoleklass som i sin verksamhet arbetar med läs- och skrivinlärningsmetoden ”Att skriva sig till läsning” (ASL). Syftet med studien är att öka kunskapen om hur de reflekterar kring bruket av digitala skrivverktyg i den tidiga läs- och skrivinlärningen, just med fokus på metoden ASL. Den frågeställning som studien utgår från är: Vilka kategorier av uppfattningar uttrycker lärarna om ASL-metoden? Intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenologisk ansats. Det som framkom i resultatet är bland annat att elever som använt sig av metoden generellt skriver längre och mer avancerade texter om man ser till bland annat struktur och ordval. Det pedagogerna framhäver som den främsta anledningen till detta är att eleverna inte behöver lägga tid och kraft på att forma bokstäver förhand och då i högre grad kan fokusera på textskapandet, vilket de även menar är den största vinsten med ASL. I textskapandet på lärplattor är talsyntes något som pedagogerna menar gör det lättare för eleverna, då eleverna direkt får respons på om det de skriver är rätt eller fel. Utöver detta menar pedagogerna även att eleverna tycker att det är lustfyllt och roligt med lärplattor och att detta i sin tur leder till ett positivt textskapande. Den nackdel som tas upp med metoden är teknikens brister och vad det får för konsekvenser för undervisningen. Pedagogerna menar att denna metod är något som passar alla elever – det gäller bara att anpassa metoden efter behov.

Syftet med denna studie är att utforska några speciallärares erfarenheter av att arbeta med IKT som alternativa verktyg för elever i läs- och skrivsvårigheter. Den använda metoden i studien är en  kvalitativ metod och därav har fyra speciallärare intervjuats. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och resultatet analyseras därefter. Intervjuerna har delats upp i teman som är baserade på studiens syfte och frågeställningar. Teman är: tillgång till  IKT som verktyg, IKT verktyg i undervisningen och speciallärarnas erfarenheter av IKT som pedagogiskt och specialpedagogiskt verktyg.     Resultatet i studien visar att de intervjuade speciallärarna är positiva till IKT som alternativa verktyg för elever i läs-och skrivsvårigheter och att alla använder IKT aktivt i sitt arbete med eleverna. Trots att IKT funnits länge som ett alternativt verktyg för elever i läs-och skrivsvårigheter, ser både kunskaper i och tillgången till verktygen olika ut från skola till skola. Då de flesta elever deltar i undervisning i sin klass behövs kunskaper vad gäller IKT inte bara hos de intervjuade speciallärarna utan även hos undervisande lärare. Fortbildning och god tillgång av alternativa verktyg är inte en självklarhet på alla skolor. Att använda IKT verktyg ses som positivt  av de intervjuade speciallärarna, då de inte bara kan användas för elever i svårigheter utan kan användas i helklassundervisning. Elever i läs-och skrivsvårigheter ges då möjlighet att delta i helklassundervisning. Med införande av IKT i klassrummet blir lärarens roll annorlunda enligt forskning. / The purpose of this study is to examine a few special needs teachers experiences regarding using ICT as a learning tool for students with a reading and writing difficulty. The method used in this study is qualitative whereas four special needs teachers have been interviewed. A sociocultural perspective on learning has been used in this study and the result has been analyzed according to that. The interviews have been divided into themes, based on the purpose of the study and the question formulations. The themes are: the access of using ICT as a learning tool, ICT as a learning tool in education and experiences shared by the special needs teachers regarding ICT as a learning tool.   The result of this study shows that the special needs teachers who have been interviewed have a positive approach regarding the use of ICT as a learning tool for students with a reading and writing difficulty and that they actively use ICT in the work with the students. In spite of the fact that ICT has been used for a long time as a learning tool for student with a reading and writing difficulty, the knowledge of and the access to learning tools turns out to be different depending on the school. Most of the students stay in their class environment whereas  knowledge of ICT is needed not only by the special needs teachers but all teachers. Further education and good access to learning tools are not given at all schools. The use of ICT as a learning tool is a positive thing, according to the teachers`interviewed in this study, because of the fact that not only students with a learning difficulty may use them, it can be used in class and by all students. By using ICT in the classroom the teacher´s role becomes different according to research.

The purpose of this study is to investigate how the teaching of mathematics is reflected in the students' understanding of the concept of the subtraction. The empirical data is based on observations in the classroom and student interviews. The understanding of the concept of the subtraction is shown through vocabulary and choice of examples and representations. The study used both qualitative methods and quantitative reports. The data is represented by one school and one classroom in grade three.  The theoretical framework is based on Liping Mas Subject Matter Knowledge and the variation theory of Marton and Booth and the relationship between these frameworks and concepts of variation, concretization, aids, subtraction and types of subtraction.  The results show that the impact of education is that subtraction is understood as the invers of addition. Complement and add to, is the type of strategy most frequently used, followed closely by the strategy remove and count down. The strategy compare is the least used. The observations in the classrooms shows several aspects and variations of the concept of the subtraction. Although the number line, and various forms of representation used in teaching has shown small effects of these aids in the students' own counting. The conclusions that can be drawn is that more and other metaphors and tools are needed in education to deepen students' understanding of the concept of the subtraction. They also need to be connected in the teaching. The language and the mathematical ideas discussed plays a critical role in the pupils’ acquisition of understanding.

With a Categorizing tool for conservation of settlement remains we can, through better instructions, reduce the damages made to settlement remains in conjunction with forestmeasures.The purpose of this study was to create a categorizing tool for the conservation status of settlement remains. The categorization tool will be used to select specific remains for increased management. Interviews were conducted with the County administrative board in Östergötland, Board of Forestry (Skogsstyrelsen) and Holmen skog. Pre-field studies both with Skogsstyrelsen and Holmen skog were also conducted. A field study was conducted where totally 20 different areas of settlement remains were visited and used to create the tool. All settlement remains were located in Östergötland. The data collected showed that the largest amount of monuments were located close to a road and were relatively easy to access. The categorizing tool was made in collaboration with Holmen skog and was tested together with a representative from the company with the outcome as an approved categorizing tool for the demands of the company.