Syftet med denna studie var att fördjupa kunskapen om musikens roll i förskolan och hur förskollärare ser på musikens betydelse för barns utveckling och lärande. De frågeställningar som vi har undersökt är: På vilket sätt används musiken i förskolan? Vad anser förskollärarna att deras egna erfarenheter och relation till musik påverkar hur de arbetar med musik i förskolan? Hur ser förskollärare på musikens som ett hjälpmedel och stöd för barnsutveckling och lärande? Vi har genom en kvalitativ studie genomfört sex intervjuer medverksamma förskollärare. Intervjun tog upp frågor om förskollärares erfarenheter i musik, samt hur förskollärare arbetar med musik och vilken plats musiken har på förskolan.Vi har sett att förskollärares erfarenheter av musik påverkar hur de också arbetar med musik. Förskollärarna har även uttryckt att de har bristande kompetens i musik vilket har gjort att de inte kan erbjuda tillräckligt utmanande och stimulerande musikaliska aktiviteter. Vi har även kommit fram till att musik används som ett hjälpmedel för lärande i andra ämnen av förskollärare i förskolan. Slutsatserna av denna studie är att musiken i förskolan ofta används som ett hjälpmedel inom andra ämnen som till exempel språk och motorik, detta kan vi se oftast beror på att förskollärarna upplever att deras kunskaper inom musik inte är tillräckliga. Forskning visar att musik är ett viktigt ämne för barns utveckling och lärande. Om musiken får en större plats i läroplanen och förskollärarutbildningen kommer det att stärka musikens status i förskolan.

I det västerländska samhället idag lever vi allt längre, samtidigt blir de äldre allt fler. Det finns idag en uppsjö av olika hjälpmedel till den äldre generationen, ett av de mest använda är rollatorn. Med hjälp av en rollator kan en människa uppleva en större känsla av oberoende, frihet och ett ökad socialt liv. Rollatorn är idag ett väl använt och för vissa ett oumbärligt hjälpmedel. En rollator användare behöver ibland röra sig ute i mörker, vi lever i ett land där vi upplever perioder med mycket mörker, norra delen av Sverige har ett stort antal mörkertimmar på året och för att förbättra ett redan bra hjälpmedel kommer denna rapport ta fram en belysning till rollatorn. Vad är det som händer med oss när vi åldras, vad sker med kroppen fysiskt och psykiskt? Vilka kognitiva förändringar kan vi förväntas erhålla när vi åldras? Rapporten tar upp vad som händer med kroppen när vi blir äldre och vilka olika former av nedsättningar som erhålls psykiskt och fysiskt. För att besvara forskningsfrågan "Vad innebär användarnytta samt användarvänlighet för design mot äldre?" tar rapporten även upp begreppen design och användarvänlighet och tittar närmare på delar som användbarhet, användarupplevelse, användarnytta, design och olika designprinciper, samt så har intervjuer utförts. Studiens forskningsresultat beskrivs i en tabell där sammanställda designprinciper har ställts mot olika regressioner som man erhåller vid en stigande ålder och visar på vilka delar av en design som behöver förtydligas vid vilken form av regression. Rapportens praktiska arbete har lett fram till en design på en belysning som är anpassad för rollatorn och dess användare. För att komplettera forskningsfrågan är designen anpassad till en äldre målgrupp. Designen är ritad i Inventor Professional samt 3D studio max.

Denna examensrapport innehåller resultatet av en litteraturstudie inriktad mot datorbaserade hjälpmedel för personer med funktionshinder och i huvudsak blinda användare. Litteraturen omfattas av böcker, artiklar och webbmaterial som diskuterar problem som kan uppstå i datorinteraktion för användare med funktionshinder och specifikt blinda användare. Under arbetet med denna examensrapport har även intervjuer genomförts med personer inom branschen för datorbaserade hjälpmedel för synskadade och denna rapport sammanfattar det material som samlades in under intervjuerna. Rapporten syftar till att belysa problematiken med att överföra visuellt representerad information till en form som blinda användare kan hantera. Detta inkluderar även diskussioner kring några av de anpassningar som vanligtvis används för att lösa problematiken.

Projektets ursprungliga syfte var att ta fram en premium-armbandsklocka för barn som också underlättar förståelsen av klockan. Projektets syfte skiftade dock under designprocessens gång då jag genom intervjuer och enkäter märkte att målgruppens behov snarare var att utveckla tidsförståelse än att kunna utläsa exakta klockslag. I och med detta noterade jag även att barns och vuxnas armbandsklockor idag ser likadana ut sett till funktion, trots att behoven kring tid är helt skilda. Vidare har jag i projektet även använt mig av metoder som marknadsanalys, workshop, Minimum Viable Product, med mera. Mitt slutresultat blev en smartklocka för barn med funktioner som bidrar till att utveckla barnens tidsförståelse. En ökad tidsförståelse kommer, förutom att förenkla förståelsen av klockan, förhöja det egna ansvarstagandet kring rutiner och dagliga aktiviteter, vilket är en viktig del av livet. Vissa av klockans funktioner styrs via barnen själva direkt i klockan, medans vissa styrs av föräldrarna via den tillhörande mobilappen.

Syftet med denna studie är att jämföra eventuell skillnad i effektivitet vad gäller metod för färdighetsträning av multiplikationstabellen. De metoder som undersökts är digitala spel respektive penna och papper. Undervisningsexperimentet utfördes under tre veckors tid i sju olika skolklasser där totalt 101 elever i årskurs 4 och 5 fick träna på multiplikationstabellen antingen med penna och papper eller med dator. För att kunna bedöma vilken träningsmetod som var mest effektiv utfördes summativa prov före och efter färdighetsträningen. Studiens resultat visade att de elever som tränat med penna och papper hade en större procentuell utveckling av sitt medelvärde i jämförelse med de elever som tränat på dator. Studien syftar även till att synliggöra vilken eventuell effekt dessa träningsmetoder kan ha på elevmotivation. För att ta reda på detta fick de lärare, vars klasser deltagit i studien, skriftligt svara på frågor kring elevmotivation. Lärarna menade att de flesta elever var motiverade under träningen oavsett vilken träningsmetod de använde sig av. Dock anser flera lärare att träning med dator troligen hade gynnat svårmotiverade elevers motivation positivt.

Läromedel är en stor del av dagens skola men ofta förbisett inom idrott och hälsa. Att använda sig av läromedel kan innebära flera positiva konsekvenser för undervisningen vilket motiverar användning även i idrott och hälsa. Denna uppsats vill därför undersöka vilken plats läromedel har i undervisningen i idrott och hälsa och om det finns några faktorer som indikerar på användning av läromedel. En enkätundersökning konstruerades med målet att urskilja specifika grupper och ställa dessa mot användningen av läromedel. Enkäterna skickades sedan ut till verksamma lärare i idrott och hälsa på gymnasiet och högstadiets år 7–9 där frågor ställdes om både användning av och allmänt om läromedel. Resultatet visar att det är hög grad av användning av läromedel med väldigt tydliga indikationer på att vissa moment är i större behov av läromedel än andra. Av de som använder sig av läromedel förekommer det under drygt 1/4 av lektionerna, där lärare med mer erfarenhet i något mindre utsträckning använder sig av läromedel. Det går däremot inte att uttyda några signifikanta indikatorer på läromedelsanvändning vilket kan förklaras av att urvalet var för litet och till viss del ojämnt fördelat på grupperna.

Bakgrund och problemformulering: Ett allt mer digitaliserat samhälle har påverkat skolan att arbeta mer med digitala verktyg även i undervisningen. Men det är inte alltid så enkelt att implementera ett digitalt arbetssätt. Det krävs att lärare är förtrogna med verktygen och kan använda dem på ett sätt som gynnar undervisningen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur F-3 lärare använder digitala hjälpmedel för att främja elevers skrivutveckling. Metod: Insamlingsmetod av empiri för studien har skett genom intervjuer med verksamma lärare i årskurserna F-3. Resultat: Resultatet visar på att de verksamma lärarna använder sig mycket av digitala hjälpmedel i sin undervisning. Lärarna använder digitala hjälpmedel för att motivera eleverna att skriva digitala texter på olika sätt beroende på vart eleverna befinner sig i sin skrivutveckling. Digitala hjälpmedel ger eleverna möjlighet att använda sig av olika appar och program som är konstruerade för att främja deras skrivutveckling. Med hjälp av digitala hjälpmedel, kan lärare i större utsträckning arbeta för att skapa en mer individanpassad undervisning som gynnar varje enskild elevs lärande. Eleverna behöver även ett tydligt undervisningssyfte vid användning av digitala hjälpmedel vilket kan påverkas av elevernas mognadsgrad. Slutsatser: En slutsats som dras från arbetet är att lärarna låter elever i alla årskurser arbeta mycket självständigt med digitala hjälpmedel.

Abstract Denna studie har som syfte att undersöka om elevassistentens roll skiljer sig åt mellan olika skolor och om det i så fall kan förklaras med hjälp av ramfaktorteorin. Kvalitativ metod har använts i denna studie och tre elevassistenter/elevcoacher, har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer som utgått från en intervjuguide och transkriberats efter intervjun. Informanterna arbetar i samma kommun men på olika skolor. Det transkriberade erhållna materialet har efter transkribering analyserats genom tematisk analys. De teman som denna studie behandlar är organisatorisk ram, författningsenlig ram samt fysisk ram. Dessa ramar är också ramfaktorteorins indelningar på ramfaktorer som begränsar alternativt ger förutsättning för aspekter gällande undervisning.  Resultatet påvisar att elevassistentens roll skiljer sig åt gällande faktiska arbetsuppgifter mellan de olika skolorna som informanterna arbetar på. Alla skillnader kan inte förklaras av ramfaktorteorin eftersom det finns vissa aspekter som går att påverka som till exempel motivation, ambition eller tillfredställelsen hos informanten. Med hjälp av begränsade ramar i denna studie försöker även forskaren förstå hur samarbetet ser ut mellan lärare och informanter.

Det är allt vanligare att barn diagnostiseras för autism under den tiden som de går i förskolan. I Skollagen framgår det att utbildningen ska vara likvärdig och anpassas utifrån alla barns behov och förutsättningar. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare går tillväga för att inkludera barn med autism i undervisningen samt undersöka vilka strategier de använder. Detta i syfte för att undersöka hur förskollärare och pedagoger skapar inkluderande undervisning för att ge barn med autism möjlighet att främja sin utveckling och lärande.   Empirin för denna studie samlades med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning och kvalitativa intervjuer. Enkätundersökningen genomfördes på en digital plattform och den besvarades av 135 respondenter som omfattade förskollärare, barnskötare och rektorer. Intervjuerna genomfördes med fem förskollärare och intervjuerna ägde rum på förskollärares arbetsplatser. Analys och diskussionsavsnittet i de kvantitativa och kvalitativa delstudierna utfördes med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet.   Resultatet av studien indikerade att en stor majoritet av förskollärare och övriga pedagoger har tidigare erfarenhet av att arbeta med autistiska barn i förskolan. Resultaten visar att pedagogerna upplever svårigheter med att skapa sociala samspel mellan det autistiska barnet och de övriga barnen i gruppen, samt svårigheter i att inkludera barn med autism i undervisningen. Resultatet visar även att pedagogerna arbetar starkt med att inkludera dessa barn i undervisningen genom att skapa förutsättningar för att alla barn med och utan autism ska lyckas i undervisningen. I denna kontext har resultaten visat att pedagogerna möjliggör inkludering genom att de använder olika hjälpmedel och anpassningar samt planerar undervisningarna utifrån det autistiska barnets behov och förutsättningar. Pedagogerna använder olika strategier för att inkludera de autistiska barnen i undervisningen och strävar för att skapa en likvärdig utbildning för alla barn.

Denna studie syftar till att undersöka hur fyra olika förskollärare med olika erfarenheter i förskolan upplever arbetet med barn som har en språkstörning. Vi var nyfikna på hur arbetssättet i förskolan kan se ut när man arbetar med barn som har en språkstörning men även om förskollärarna upplever att det finns några skillnader på barn som har ett eller flera språk i kombination med språkstörning. Vi har valt att använda oss av det sociokulturella och relationella perspektivet samt Jim Cummins perspektiv på flerspråkighet för att analysera vårt resultat. För att kunna besvara studiens frågeställningar har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare i mellersta Skåne.  Det som framgår i intervjuerna med förskollärarna är att de alla anser att ett inkluderande arbetssätt verkar vara det bästa för att främja språkutvecklingen även hos barn som inte har en språkstörning.