Denna intervjustudie har som syfte att undersöka lärares uppfattning om hur maskulinitet formas och tar sig uttryck hos högstadiepojkar under idrottslektionen. Studien grundar sig på fyra semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar högstadieelever i ämnet idrott och hälsa. Uppsatsen har tagit sin teoretiska utgångspunkt både i tidigare forskning på området men också i begrepp såsom könsroller, hegemonisk maskulinitet samt identitet och identitetsskapande. Under uppsatsens gång har det identifierats tre teman; ungdomars identitetsutveckling, normer och maskulinitet och maskulinitetens dominans på idrottslektionen. Maskulinitet formas i samspel med ungdomarnas identitetsutveckling och samhällets rådande normer. Under idrottslektioner tar sig maskulinitet uttryck bland annat genom att pojkar tar större plats [genom att höras och synas mer], genom en hårdare jargong pojkar sinsemellan, samt genom vilka aktiviteter som förknippas med manlighet. Maskulinitet tar sig också uttryck genom att ungdomar agerar i enlighet med rådande normer och genom att reagera mot de som avviker från dem. Detta bidrar också till att föreställningar kring maskulinitet befästs och fortsätter att reproduceras.

Bakgrund: Goda sociala relationer är i viss mån grundläggande för ungdomars identitetsutveckling. Utveckling av deras sociala förmågor har även positiva effekter på deras psykiska hälsa. För ungdomar med hörselnedsättning kan sociala relationer bli svåra eftersom de lever i ett samhälle där hörande kommunicerar med talad svenska och döva kommunicerar med svenskt teckenspråk. Ungdomar med hörselnedsättning har inte samma förutsättningar som hörande och det kan därför vara svårt för dem att hänga med i sociala samspel och skapa sociala relationer till andra. Om ungdomar med hörselnedsättning inte kan teckenspråk har de inte heller förutsättningar för att hänga med i det sociala samspelet som finns i dövsamhället. Den teoretiska inramningen för studien är James Marcias teori om identitetsutveckling och socialkonstruktionistisk teori. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur ungdomar med hörselnedsättning upplever sin psykosociala hälsa utifrån sina sociala relationer och hur de påverkar deras möjligheter till identitetsutveckling. Metod: Kvalitativ metod användes i studien och data samlades in med nio semistrukturerade intervjuer med ungdomar med hörselnedsättning i åldrarna 12–16 år. Resultatet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat och slutsatser: Under analysen framkom två kategorier; kompisar är viktiga men det är svårt och kommunikation är bra men den fungerar inte alltid. Ungdomarna upplevde att de hade kompisar men att de fanns i skolan och att de inte umgicks med dem på fritiden. De berättade också om hur kommunikationen påverkade deras möjligheter att kunna hänga med i det sociala samspelet. Ungdomarna undvek vissa situationer och höll sig tillbaka på grund av att de inte hörde allt som sades vilket de upplevde som pinsamt, jobbigt eller att de såg dumma ut. På grund av olika kommunikationssätt kan ungdomar med hörselnedsättning bli begränsade och få mindre möjligheter till sociala relationer och på så sätt kan de ges mindre utrymme till utveckling av sin identitet, sina sociala förmågor och att få en bra psykisk hälsa. Resultatet visar att samhällets strukturer begränsar vilka möjligheter till utveckling av identitet och sociala relationer som ungdomar med hörselnedsättning får. / Background: Good social relationships are a fundamental part of adolescents identity development, development of their social skills and have positive effects on their mental health. For adolescents with hearing impairment, social relationships can be difficult because they live in a society where hearing people communicates with spoken Swedish and deaf people communicates with sign language. Adolescents with hearing impairment don´t have the same ability as hearing people and it can for that reason be difficult to keep up in social interaction and create social relationships with others. If adolescents with hearing impairment don´t know sign language they also have no prerequisites for the social interaction that exists in the deaf community. The theoretical framework for the study is James Marcia's theory of identity development and social construction theory. Aim: The aim of the study is to investigate how adolescents with hearing impairment experience their psychosocial health based on their social relationships and how they affect their opportunities for identity development. Method: Qualitative methodology was used in the study and data was collected with nine semi structured interviews with adolescents with hearing impairment aged 12-16 years. The result has been analyzed with qualitative content analysis. Results and conclusions: During the analysis two categories emerged; friends are important, but it is difficult, and communication is good, but it does not always work. The adolescents experienced that they had friends but that they were at school and did not spend time with them in their spare time. They also talked about how communication affected their opportunities to be able to keep up with social interaction. The adolescents avoided certain situations and retreated because they did not hear everything that was said which they felt as embarrassing, difficult or that they looked dumb. Due to different communication needs, adolescents with hearing impairment can be limited and have less opportunities for social relationships, thus providing less space for the development of their identity, social skills and good mental health. The results show that society´s structures limit what opportunities for development of identity and social relationships that adolescents with hearing impairment may have.

Denna uppsats baseras på tanken att ord påverkar oss människor på olika sätt. Uppsatsen vinklas till att undersöka vilka slags tilltal som förekommer i förskolans verksamhet och hur pedagoger talar till och benämner barn. Syftet med studien är att få bredare kunskap och förståelse av ordens betydelse för barns identitetsutveckling. Detta sker genom att bakgrund och tidigare forskning kring ämnet först redogörs, som sedan tillsammans med våra egna tidigare erfarenheter utgör en tolkningsram, för vilket studiens analys och diskussion kommer förhålla sig till. Studien baseras sedan på observationer på två förskolor och intervjuer med fyra pedagoger. De centrala begrepp som framkommer i tidigare forskning är barnperspektiv, barns perspektiv, punktuell och relationellt perspektiv, diskursiv medvetenhet och praktisk medvetenhet, samt utvecklingsperspektiv och interaktionsprocess utifrån kontext. Av studien framgår det att pedagoger har ett uppdrag att stödja barns identitetsutveckling, där reflektion gällande sitt eget bemötande är väsentligt för att främja bemötande på ett gynnsamt sätt för barns identitetsutveckling. Sammanfattningsvis bidrar studien till en förståelse för att tilltal som kan främja barns identitetsutveckling, sker på olika sätt i förskolan, men som nödvändigtvis inte är avgörande för utvecklingen.

Abstract: I förskolans verksamhet sker kommunikation dagligen, detta innefattar både verbal och icke verbal kommunikation. Läroplanen (Skolverket, 2016, s.7) belyser att språket har en stor betydelse för barnens identitetsskapande och identitetsutveckling. Därför är det viktigt att skaffa kunskap om hur kommunikationen kan påverka barnens identitetsutveckling och identitetsskapande. Syftet med denna studie är att synliggöra hur förskollärarnas kommunikation med barnen kan påverka barns identitetsskapande och identitetsutveckling. I denna studie har vi använt oss av kvalitativ metod i form av observationer. De frågeställningar som väglett oss i vår studie är, Hur kan förskollärarnas kommunikation vid måltiden skapa möjligheter för barns identitetsutveckling? Hur kan förskollärarnas kommunikation vid måltiden påverka barnens identitetsskapande ur ett genus och maktperspektiv? Resultatet i vår studie visar att förskollärarna använder sig av både verbal och icke verbal kommunikation i samtalen med barnen. Detta för att visa att de förstått barnen eller för att förskollärarna vill göra sig förstådda i kommunikationen. De möjligheter som förskollärarna ger barnen till sitt identitetsskapande och identitetsutveckling är i form av att förskollärarna tog tillfällen i akt och styrde över kommunikationen eller lät barnen ta initiativ och styra samtalen. En annan slutsats utifrån vårt resultat är att förskollärarna ger alla barn en möjlighet till deltagande i kommunikationen. Förskollärarna talade även direkt till barnen som egna individer genom att benämna barnen vid deras namn vid ett flertal tillfällen.

Syftet med studien var att undersöka hur grundskollärare i årskurs 1–3 arbetar med och resonerar om poesi i sin undervisning. Vilken attityd lärare har till poesi i allmänhet respektive i skolan, hur de beskriver sin poesiundervisning och vilka ramfaktorer som finns i arbete med poesi i skolan var också de frågor vi ville få svar på. Fem lärare på lågstadiet intervjuades på plats i sina respektive skolor. Materialet transkriberades och analyserades med hjälp av Grounded Theory och tre argument som representerar olika förhållningssätt gentemot undervisning i och om poesi. Dessa argument berör bland annat poesins frigörande möjligheter, dess funktion samt dess kulturella värde. Resultatet visade att lärarnas syn på poesi i allmänhet utmärktes av litteraturargument (kulturellt värde) och emancipatoriska (frigörande) argument, deras syn på poesi i skolan dominerades av funktionella argument medan när lärarna beskrev sin undervisning var litteraturargument mest framträdande. Studien visade också att det faktum att poesi inte nämns utförligt i styrdokumenten upplevdes som både möjliggörande och begränsande för lärarnas undervisning.

Denna kunskapsöversikt syftar till att ta reda på eurocentrismens konsekvenser inom skola och utbildning och de konsekvenser det kan få på elever. Vidare undersöks hur dessa konsekvenser påverkar elevernas identitetsutveckling med hänsyn till etnisk tillhörighet i synnerhet. För att besvara vår frågeställning har vi granskat forskning från olika vetenskapliga databaser som ter sig påfallande överens om att eurocentrismen har en negativ inverkan på historieundervisningen och i förlängningen på eleverna. Resultatet visar att en eurocentrisk undervisning bidrar till exkludering av marginaliserade grupper och upprätthåller en ojämlik maktbalans. Detta tar sig uttryck i både läroplan, läromedel och undervisning och leder till att elever som inte ryms inom västerländsk identitet hämmas i sin identitetsutveckling. Forskningen har visat att alla människor har ett behov av att få kunskap om sina rötter, men i den västeurocentriska undervisningen ges inte alla elever utrymme att få kunskap om sin egen personliga historia. Detta innebär för lärarprofessionen att det krävs ett större engagemang för interkulturellt lärande för att arbeta inkluderande såsom läroplanen förespråkar. Kunskapsöversikten kommer att påvisa att det inte enbart är lärarens ansvar att implementera detta. Det är främst en lednings- och organisationsfråga då sådan undervisning yrkar på utökad kompetens genom fortbildning inom ämnet. Ett rimligt antagande är att personer inom lärarkåren vill göra sitt yttersta för att undvika diskriminering och exkludering och därför är det av största vikt att lärare ges möjlighet att utveckla ett meta-perspektiv i den egna undervisningen. Målet med denna kunskapsöversikt är att lysa upp vägen mot en mer inkluderande skola, där första steget tas i historieundervisningen.

Att undervisa i historia kräver att eleverna stärker sitt historiemedvetande och sin identitet genom undervisningen. Enligt Skolverkets styrdokument ska skolan hjälpa till att skapa ”en trygg identitet och medvetenhet” för elevernas personliga och kollektiva identitet. Historieundervisningen ska hjälpa elever använda och tolka ämneskunskapen från olika perspektiv. Undervisningen ska utveckla elevernas historiemedvetandegenom att lära dem hur historia används och lära dem ge ”uppfattningar om framtiden”,menar Skolverket. Vad det kräver av historielärare och hur det ser ut i klassrummet är vad detta examensarbete kommer handla om. Historiedidaktiska begrepp och teorier ligger som grund för min undersökning. För att undersöka hur undervisningen kan stärka historiemedvetandet och identitetsutvecklingen har kvalitativa intervjuer genomförts. Intervjupersonerna är fyra gymnasielärare som undervisar historia i Skåne. Resultaten visar att lärarna fokuserar på att koppla elevernas historiekultur till historiska berättelser, via olika forum och perspektiv. Resultaten visar även att elevernas historiemedvetande och identitetsutveckling påverkas av lärarens förmåga att göra undervisningen meningsfull. Resultaten visar slutligen att skolan behöver vara en trygg och social plats för eleverna.

I förskolans uppdrag ingår att värna om och främja de nationella minoritetsspråken. Förskolan i samverkan med vårdnadshavare kan bidra till bevarandet och återupplivandet av språk och kulturer som är i minoritet eller håller på att försvinna såsom samiskan. Syftet med studien har varit att bidra med kunskap om hur förskollärare kan stödja barn med minoritetsspråket samiska i sin språk- och identitetsutveckling genom samverkan med vårdnadshavare. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Sex vårdnadshavare och två förskollärare från två kommunala förskolor, en statlig samt en privat förskola har deltagit i studien. Studien har utgått ifrån ett postmodernt och socialkonstruktionistiskt perspektiv för att kunna tolka de beskrivningar som framgått i intervjuerna, utifrån kontextbundna upplevelser, erfarenheter och resonemang. Ett av de framträdande resultaten visar att de kommunala förskolorna inte lever upp till vårdnadshavarnas förväntningar på stöd till barnens språk- och identitetsutveckling. Ett annat resultat visar på att samverkan kan bidra till barns språkutveckling och trygghet i sin identitet. En slutsats som dras av studien är att ömsesidighet och ett interkulturellt förhållningssätt ökar förståelsen mellan förskola och hem, vilket i förlängningen kan bidra till minoritetsspråkens överlevnad.

De senaste åren har andelen elever med annat modersmål än svenska har ökat i densvenska skolan. Jag som i många år har varit verksam inom skola och utbildning ocharbetat med elever med ett annat modersmål än svenska anser att det är viktigt att förståhur lärare och elever tänker kring modersmålsundervisning och dess effekter påandraspråk- och kunskapsutveckling. Studiens syfte är således att ta del avmodersmålslärares och elevers åsikter och upplevelser kring modersmålsundervisningeni den svenska skolan. För att uppfylla studiens syfte har följande forskningsfrågor ställts:Hur upplever eleverna sambanden mellan modersmålsundervisningen, sinkunskapsutveckling i andra ämnen och inte minst sitt självförtroende som anses vara enavgörande faktor för att lyckas nå framåt? Vad är modersmålslärarnas föreställningargällande ovannämnda sambanden och hur de beskriver sin yrkesprofession.Föreliggande studie bygger på en kvalitativ metodansats där tre intervjuer med tre olikamodersmålslärare och 11 elever från samma kommun utfördes. Intervjuerna med eleverutfördes på plats, intervju med en lärare via plattformen Google meet, och två intervjuermed andra lärare genomfördes på plats. Det empiriska innehållet presenteras utifrånelevernas och lärarnas upplevelser kring modersmålsundervisningen och analyserasutifrån olika teoretiska teorier.Resultat i min studie har visat att deltagarnas användande av modersmålet ochandraspråket styrs i mångt och mycket av deras sociala kontakter i vardagen. Resultatethar också visat att modersmålsundervisningen har en positiv effekt på såväl deflerspråkiga elevernas utveckling av modersmålet som på deras kunskapsutveckling.Enligt resultatet kan modersmålsundervisningen stärka elevernas sociala identiteter,självförtroende och gemenskap. Lärarnas missnöje gällande ett bristande samarbetemellan modersmålslärare och ämneslärare har också lyfts av studien.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt arbete med barns identitetsutveckling i förskolan. För att uppnå syftet i studien har kvalitativa intervjuer genomförts skriftligt med åtta förskollärare. Resultatet har sedan analyserats utifrån den sociokulturella teorin.I resultatet framkommer att förskollärarna stöttar barnen i deras identitetsutveckling utifrån vad de tror att barnen själva vill vara och göra. Det framgår från informanterna att barns identitet utvecklas av att härma andra barn samt att samspela med vuxna som är lyhörda. Resultatet visar även att förskollärarna beskriver att de stöttar barnen genom att agera normkreativt och normkritiskt. Barnen ges på detta sätt möjlighet att utveckla sina identiteter oberoende av samhällsnormer. I miljön använder sig förskollärarna av bildstöd för att stötta barnen i deras identitetsutveckling. Några av förskollärarna nämner att de bland annat använder material såsom böcker, filmer, barnkonventionens material och handdockor för att utveckla barnens identiteter. Det framgår också att förskollärarna använder sig av normkreativt material.Slutsatsen i denna studie är att förskollärarna arbetar på varierande sätt för att stötta barns identitetsutveckling, samt att det finns olika material som förskollärarna använder i sitt arbete för att utveckla barnens identiteter.