I Sverige idag går majoriteten av barn i förskolan redan från tidig ålder. Av dessa barn är nästan en femtedel flerspråkiga och för dem är förskolan ofta det första mötet med det svenska språket och den svenska kulturen. I flera år har modersmålstränare funnits tillgängliga i förskolan för att stödja barnen i deras flerspråkiga utveckling. Efter att det i Malmö stad synliggjorts att endast 25 % av de barn som är berättigade modersmålsstöd har fått tillgång till detta, gjordes dock en omorganisering som innebar att modersmålsstödet skulle integreras i den dagliga verksamheten istället för att anordnas med modersmålstränare. Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan framställer sitt arbete med flerspråkighet som en integrerad del i den dagliga verksamheten. Vi vill också närma oss en förståelse för pedagogernas förhållningssätt till flerspråkighet och de faktorer som kan påverka arbetet. Vårt examensarbete har en kvalitativ ansats och det insamlade materialet analyseras utifrån de teorier och begrepp som vi anser är av relevans för vår studie. Ett av begreppen vi utgår ifrån är ett interkulturellt perspektiv, vilket innebär att barnens olika kulturer samverkar och inte endast existerar sida vid sida. Vi utgår även ifrån teorier rörande modersmålets betydelse och pedagogernas roll för en gynnsam språkutveckling. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med pedagoger från två olika förskolor i Malmö. Resultatet visar att pedagogerna ser flerspråkighet som en tillgång och ett viktigt område att arbeta med i förskolan, men att detta arbete har försvårats sedan omorganiseringen i Malmö genomfördes. Pedagogerna anser att de har fått för lite fortbildning inom området, men att de gör så gott de kan utifrån rådande omständigheter. De arbetar aktivt med att synliggöra alla språk och kulturer som finns i barngruppen så att barnen ser olikheter som berikande. Dock blir det även tydligt i resultatet att de flesta aktiviteterna i förskolan syftar till att stärka det svenska språket.

Syftet med föreliggande arbete har varit att undersöka den litteratur som finns inom det företagsekonomiska och organisationsteoretiska området inom managementlitteraturen med avseende på interkulturell kompetens i ledarskapet och tillsammans med motsvarande pedagogiska litteratur från skolvärlden göra en jämförelse dem emellan av vad som avses med interkulturell kompetens och hur denna behandlas i respektive litteratur. Litteraturstudiens resultat pekar på tydliga skillnader, där managementlitteraturen lägger vikten vid kunskap som förutsättning för interkulturell kompetens medan den pedagogiska litteraturen ser attityder som den interkulturella kompetensens viktigaste förutsättning. Resultatet visar även på en komplementaritet mellan dessa båda angripssätt, som skulle kunna utnyttjas i större utsträckning.

Vår studie handlar om hur pedagoger på två utvalda förskolor arbetar och förhåller sig till ett interkulturellt förhållningssätt. Ett interkulturellt förhållningssätt innebär att man accepterar och värderar alla kulturer på samma sätt och under samma omständigheter.Syftet med denna studie var att synliggöra vad ett interkulturellt förhållningsätt kunde innebära och det undersökte vi genom att intervjua sex olika pedagoger om hur de ser på integration, kulturmöten och hur de tar del av barnens kulturella olikheter i förskolan. Frågeställningen som vi valde att undersöka var: Hur ser pedagoger på två mångkulturella förskolor på kulturmöten och de kulturella olikheter de möter i verksamheten? För att kunna få vår frågeställning besvarad intervjuade vi sex pedagoger som arbetar på två olika mångkulturella förskolor. Resultatet vi fick visade att de två olika förskolorna arbetade utifrån ett likartat förhållningssätt när det gällde att ta del av barns olika kulturella bakgrunder men pedagogerna hade olika synsätt på vad en integration var. Pedagogerna på de två utvalda förskolorna säger att de tar tillvara på alla barns kulturella olikheter i vardagen. Man kunde även se att pedagogerna lade fokus på barnens olikheter och pedagogerna lyfte även upp hur viktigt det var för dem att barnen skulle förstå att alla barn inte har det likadant och att det finns kulturella olikheter hos varje barn.

Sverige har som en följd av invandring utvecklats till att bli ett mångkulturellt land, vilket ställer krav på människors förmåga att anpassa sig efter varandra. Flertalet av alla barn går idag i förskolan och för många familjer är förskolan den första kontakten med det svenska samhället. Detta ställer krav på förskolans personal att hantera och utveckla strategier kring mottagande och inkludering. Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare resonerar kring begreppen integration och kultur samt det egna arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare i förskolan. Examensarbetet har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet har bearbetats utifrån det sociokulturella och det interkulturella perspektivet. Studiens empiriska material har samlats in på tre förskolor, genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förskollärarna ser arbetet med nyanlända som en möjlighet att utveckla kunskaper om andra kulturer, vilka kan berika verksamheten. Nyanlända barn betraktas som vilka andra barn som helst och integration anses vara en process som innefattar alla individer. Samverkan och goda relationer till vårdnadshavare är även något förskollärarna talar om. Dock blir det tydligt att det vardagliga mötet kan vara komplext. Förskollärarna menar att de ibland inte känner sig tillräckliga, på grund av språkliga barriärer. Resultatet synliggör att förskolan kan vara en betydelsefull arena för integration.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fall hur det interkulturella perspektivet kan användas i historieundervisningen. Vidare är syftet att fördjupa frågeställningen till att också omfatta hur historieundervisning kan utformas så att ett historiemedvetande utvecklas i en elevgrupp med mångkulturell bakgrund. Den metod jag har använt mig av är kvalitativa intervjuer med fyra lärare som samtliga undervisar i historia i årskurs 4-9. Elever med annan kulturell bakgrund kan berika historieundervisningen för hela klassen genom att berätta om egna erfarenheter och upplevelser. Det kan göra en historisk händelse verklig och konkret för alla eleverna. Slutsatsen för mitt examensarbete är att historieundervisningen ska utformas med hjälp av ett interkulturellt arbetssätt. Vad som då krävs av läraren är att denne utvecklar en interkulturell historisk kompetens. Undervisningen ska kännetecknas framför allt av att belysa olika perspektiv genom innehållsintegrering och att få eleverna att utveckla förmågan att leva sig in i andra människors situation och konfronteras med andra tankesätt. / The purpose of this study is to examine whether and if so how the intercultural perpective can be used in the teaching of history. A further aim is to deepen the research question to include how history teaching can be designed so that a historical consciousness can develop in a group of pupils with a multicultural background. The method I have used is qualitative interviews with four teachers who all teach history in grades 4-9. Pupils with different cultural background can enrich the teaching of history to the whole class by talking about their own experiences. That can make a historic event real and tangible for all pupils. The conclusion of my thesis is that history teaching should be designed with the help of an intercultural approach. What then is required of the teacher is that he develops an intercultural historic expertise. The teaching is to be characterized above all by highlighting different perspectives through content integration and to encourage the pupils to develop the ability to empathize with other people's situation and be confronted with other ways of thinking.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare arbetar för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. I vår studie utgår vi från två teorier, den sociokulturella och den interkulturella teorin. Fyra gruppintervjuer har genomförts med tio förskollärare. Under intervjuerna ville vi få svar på våra tre frågeställningar. Hur arbetar förskollärare för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? Vilka strategier använder de sig av för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? Var har förskollärarna fått sin inspiration/ kunskap ifrån för att främja flerspråkiga barns språkutveckling? I resultatet kom det fram gemensamma nämnare. Osäkerhet, Polyglutt, bildstöd och mer utbildning. De flesta förskollärarna upplevde osäkerhet i arbetet med flerspråkiga barn och i samband med detta önskar de sig mer utbildning och kunskap. Polyglutt är ett hjälpmedel som var populärt i alla intervjuerna. Pollyglutt är en applikation med sagor inspelade på en mängd språk som används dagligen i förskolorna för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Högläsningen enligt forskarna var och är givande för flerspråkiga barn och bör återkomma i verksamheterna. Dessutom använder förskollärarna bildstöd för att förtydliga olika rutinsituationer, vilket underlättade för förskollärarna otroligt mycket, inte enbart för flerspråkiga barn utan för hela barngruppen. Flerspråkighet är en viktig del i förskolan konstaterar många förskollärare, vilket de har rätt i eftersom vart fjärde barn i dagens förskola är flerspråkigt (Calderon 2004).

Syftet med studien är att bilda kunskap om nyanländas relation till det svenska bildämnet i årskurs 7–9. Studiens empiri har samlats in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med inriktning på bemötande av språkliga utmaningar i bildämnet samt hur nyanländas relation till bildämnet påverkas av kulturell bakgrund. Innehållsanalys av studiens empiri har genomförts med en hermeneutisk metod. Resultatet visar att respondenterna anser att deras bristande språkkunskap är den största barriären i bildsalen och tycker att utveckling av återkopplande kommunikation och stöd av olika hjälpmedel skulle vara den bästa stöttningen för dem.Studiens metod gav interkulturella möten, vilka blev en praktisk övning i ett bild- och språksamtal. En arbetsmetod som kommit ur förhöjd kunskap om ämnets språkliga och kulturella utmaningar samt en ökad förståelse för vikten av kommunikation i den nya kontexten.Förslag på fortsatt forskning är en längre, liknande studie som även innefattar att förslagen till förbättringar skulle implementeras och utvärderas i bildundervisningen löpandes under studiens gång med ett resultat som visar hur undervisningen har utvecklats.

Studiens syfte är att synliggöra hur förskollärare säger sig arbeta för att skapa trygghet till nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning. Följande forskningsfrågor ligger till grund för studien: Hur beskriver förskollärare att inskolning sker av nyanlända barn och vårdnadshavare på förskolan för att skapa trygghet? Hur säger sig förskollärare kommunicera med nyanlända barn och vårdnadshavare vid inskolning för att skapa trygghet? Vilka utmaningar säger sig förskollärare uppleva vid inskolning av nyanlända barn och vårdnadshavare? Studiens teoretiska utgångpunkt utgår ifrån det sociokulturella perspektivet. Studien har genomförts med utgångspunkt i en kvalitativ metod med fokus på enskilda semistrukturerade telefonintervjuer. Urvalet av respondenter består av fyra verksamma förskollärare, samtliga respondenter är väl förtrogna i arbetet med nyanlända barn och vårdnadshavare inom förskolans utbildning. För att analysera studiens datamaterial har analysmetoden sortera, reducera och argumentera använts. Avslutningsvis har datamaterialet kodats och sorterats i relation till forskningsfrågorna, vilket har hjälpt till att dela upp empirin i teman för att få fram studiens resultat. Studiens resultat visar att förskolan är viktig för nyanlända familjer som kommer till Sverige eftersom förskolans utbildning ofta blir den första kontakten med samhället. Tryggheten är det allra viktigaste för alla barn och familjer på förskolan. För att skapa trygghet vid inskolning av nyanlända barn och familjer är det viktigt att lyssna och visa intresse för familjens språk och kultur. Slutsatser som dragits i studien är vikten av en fungerande kommunikation mellan förskola och nyanlända familjer för att skapa trygghet samt att det verbala språket inte alltid är det viktigaste vid kommunikation. Ytterligare en slutsats är hur viktigt det är med lyhördhet vid inskolning av barn och vårdnadshavare för att inskolningen ska vara trygg samt anpassas till varje enskild individ.