Syftet med denna studie var att undersöka fyra lärares tolkningar av de metoder de säger sig använda för barn inom autismspektrumtillstånd (AST) samt huruvida dessa tolkningar bidrar till att främja eller motverka inkludering. Studien har utförts genom analys av fyra intervjuer med lärare vilka har olika utbildning och erfarenheter i ämnet. Vi upptäckte att lärarna till stor del hade en positiv inställning till inkludering, dock med vissa förbehållanden. Ytterligare en iakttagelse var att lärarna inte var väl förtrogna med inkluderingsbegreppets innebörd, vilket resulterat i ofullkomliga försök att uppnå en inkluderande klassrumsmiljö. Vi har även sett att metoderna de sägs använda inte enväldigt kan avgöra om inkludering av elever inom AST sker, utan är starkt beroende av lärarens inställning och skicklighet i utförandet av dessa arbetsmetoder. Genomförandet av denna studie har lett till visst ifrågasättande av vår egen uppfattning om inkludering och huruvida detta egentligen bidrar till en skola för alla. Framför allt har den dock givit oss goda verktyg att bära med oss i vår framtida lärarroll.

Denna studie fokuserar på förskollärares uppfattningar och arbetssätt kring modersmål och kulturell identitet i förskolan. I studien presenteras inledningsvis forskning som visar att barn behöver utveckla sina språkkunskaper i sitt modersmål för att ha större möjlighet att utveckla kunskaper i fler språk. Forskning har även visat att attityder i den sociala omgivning barnet befinner sig i påverkar både barnets språkutveckling och kulturella identitetsutveckling. I Sverige har modersmålsstöd i förskolan inom fler kommuner tidigare skett i form av besökande modersmålspedagoger som har genomfört särskilda aktiviteter med de förskolebarn som har ett annat modersmål än svenska. Numera ska barnens modersmål inkluderas på ett naturligt sätt i förskolans vardagliga verksamhet. I studien har kvalitativa intervjuer genomförts för att synliggöra fyra förskollärares uppfattningar kring barns modersmål och kulturella identitet samt deras arbetssätt kring detta. Förskollärarna som deltog i intervjuerna upplever modersmål som en viktig del av barns kulturella identitet och beskriver vikten av ett interkulturellt arbetssätt som inkluderar alla barns modersmål i den pedagogiska verksamheten. Även vårdnadshavares delaktighet nämns som en central del i arbetet samt verktyget språksamtal där barnens språkutveckling kartläggs.

Bakgrund: Arbetsrelaterad stress är vanligt förekommande i sjuksköterskearbetet. Det kan vara extra påtagligt för nyutexaminerade sjuksköterskor. Den stressen kan komma att påverka omvårdnaden till patienten. Det saknas studier om hur arbetsrelaterad stress påverkar svenska nyutexaminerade sjuksköterskors omvårdnad till patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelse av om och hur arbetsrelaterad stress påverkar omvårdnaden. Metod: Empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats som analyserades utefter Graneheim och Lundmans beskrivning av hur en innehållsanalys kan gå till. Resultat: I resultatet framkom det tre kategorier om hur sjuksköterskorna upplever att arbetsrelaterad stress påverkar omvårdnaden. ”Kommunikationen brister”, ”Närvaron brister” och ”Omvårdnaden uteblir eller fördröjs”. I dessa kategorier framkommer det hur omvården påverkas av stress och hur det kan påverka patienten. Kommunikationen fallerar i mötet med patienten och i vårdteamet. Sjuksköterskorna upplever att de inte är fysiskt och mentalt närvarande med patienten när de upplever stress. Omvårdnaden påverkas av stress genom att den kanske glöms bort eller blir bortprioriterad. Slutsats: Arbetsrelaterad stress påverkar nyutexaminerade sjuksköterskors omvårdnad. Sjuksköterskorna brister i sjuksköterskans kärnkompetenser. Vidare forskning i ämnet kan vara relevant utifrån ett patientperspektiv.

Syftet med studien var att undersöka individers erfarenheter av att använda doping. Studien är kvalitativ och utgörs av narrativa intervjuer med två före detta dopinganvändare. Huvudresultaten visade att deltagarna började med dopingpreparat bland annat på grund av låg självkänsla och en vilja att ta revansch. Resultaten visade även att deltagarna upplevt både för- och nackdelar med dopingbruket. Båda intervjudeltagarna uppgav att bekräftelse och framgångar varit dopingens fördelar samt att bieffekter, blandmissbruk och skadade relationer varit de negativa konsekvenserna av bruket. Resultaten visade även att deltagarnas avslutade bruk grundat sig i fysiska bieffekter och i ett av fallen spelade även socialt stöd en avgörande roll. Den viktigaste slutsatsen i studien är att sociala faktorer har en betydande roll för individers beteende vid dopingbruk.

Syftet med studien var att undersöka vilka uppfattningar verksamma förskollärare och deäldre barnen i förskolan har av musikundervisning. För att synliggöra förskolläraresrespektive barns egna upplevelser av musikundervisningen, vilka hinder och möjligheter deupplever och om deras uppfattningar skiljer sig åt eller delas. För att undersökaförskollärares och barns upplevelser gjordes en fenomenologisk studie, bestående av tvådelstudier. Studien genomfördes i två kommuner i Mellansverige och bestod av kvalitativaintervjuer med verksamma förskollärare, samt fokusgruppsamtal med äldre barn itillhörande förskolor. Resultatet analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokuspå begreppen socialt samspel, mediering, medierande redskap, appropriering ochscaffolding. Studiens resultat visade att förskollärarna och barnen till största del hade engemensam upplevelse av att musikundervisningen i förskolan som något roligt, som kangöra barnens utbildning både varierad och lustfylld. Det framgick även hur förskollärarnaansåg att musikundervisningen utöver att vara viktig i sig, kan användasämnesöverskridande och fungera som både innehåll och verktyg för att skapa möjlighetertill ett brett lärande och utveckling för barnen. Trots detta visade resultatet att bådeförskollärarna och barnen delade en upplevelse av att musiken inte får tillräckligt mycketutrymme i verksamheterna. Förskollärarna upplevde att det berodde på olika former avhinder som osäkerhet, lokaler, ljudnivå och avsaknad av intresse hos en del pedagoger. Tillskillnad från förskollärarna såg inte barnen lika många hinder med musikundervisningen,utan uttryckte att de ville ha mer musik i förskolan.

Hur kan förskollärare tänka kring de barn som visar en blyghet och tillbakadragenhet och som inte vågar i olika situationer i förskolan? Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om förskollärares arbete med blyga och tillbakadragna barn i förskolans kontext eftersom det är vi förskollärare som skapar förutsättningar för barns utveckling och lärande i förskolan. I denna uppsats belyser vi hur förskollärare beskriver blyghet hos barn och vilka strategier de använder i förskolans verksamhet för att de barn som inte vågar på olika sätt ska få framföra sina åsikter och sina tankar utifrån sina egna förutsättningar. För att få beskrivningar av blyghet och olika strategier sker datainsamlingen genom ett kvalitativt angreppssätt och semistrukturerade intervjuer av förskollärare som är verksamma i förskolan. Utifrån förskollärarnas beskrivningar finns det olika strategier som de använder så att barnen som beskrivs som blyga ska få säga sina åsikter och synas i barngruppen utifrån deras egna förutsättningar och behov. Resultatet visar att blyghet och tillbakadragenhet hos barn kan visa sig genom att de blir tysta i olika sammanhang och att de även drar sig undan den stora barngruppen och håller sig nära en förskollärare. Det är oerhört viktigt att de barn som inte vågar prata eller tar för sig får framföra sina åsikter och ingå i ett sammanhang på ett sätt som passar dem. Det är de sammanhang som vi förskollärare måste se till att skapa.

No description available.

Bakgrund: Det står klart och tydligt i Skollagen (2010:800), SkolL, 1 kap. 4 §: att utbildningen inom skolväsendet ska främja alla elevers lust att lära. Därmed har lärare ett uppdrag att stimulera och motivera lärandet hos elever. Utifrån vårt arbete på SFI är det utmanande att uppfylla detta krav främst på grund av elevernas olika förutsättningar, precis som Eriksson-Sjöö (2002) beskriver i sin licentiatavhandling. Syfte: Undersökningens övergripande syfte har varit att få kunskap om hur SFI-lärare arbetar för att motivera sina elever till lärande av svenska som andraspråk. Vidare är syftet att se vilka strategier som används kopplat till vad tidigare forskningsresultat visar på inom detta valda område. Metod: Den metod som tillämpades till studien är den kvalitativa med semistrukturerade intervjuer. Anledningen är att låta SFI-lärare berätta fritt om sina upplevelser och erfarenheter med utgång från vår intervjuguide. Samtalen spelades in med mobiltelefon alternativt i Google Meet. Till analysen transkriberades alla intervjuerna. Resultat: Resultatet av denna studie visar att SFI-lärare är eniga om några framgångsrika lärarstrategier och arbetsmetoder som lärarna upplever stimulerar och höjer elevers motivation till lärandet av svenska. I undersökningen framgår även olika strategier som används i SFIundervisningen. Det omfattar engagemang, vardagslivsanknytning, personliga intressen, bemötande och positiv klassrumsmiljö.

Lärare ska erbjuda ledning och stimulans till alla elever (SFS 2010:800) men kan behöva stöttning. En specialpedagog, som genom sin examen har fördjupad kunskap kring specialpedagogik och som kan verka som ”en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor” (SFS 2007:638). Lyckad handledning sägs främja inkludering (Sundqvist, von Ahlefeld Nisser & Ström, 2014), varför det är viktigt att handledningen upplevs som positiv. Handledning och konsultation är olika samtalsmodeller med många likheter. Föreliggande studie undersöker hur specialpedagoger uppfattar framgångsrik konsultation mellan specialpedagoger och lärare, samt vad specialpedagogerna beskriver att de kan göra för att främja konsultationen. Fem specialpedagoger deltog i semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Resultatet av den tematiska analysen visade att informanterna tyckte att ett tydligt beskrivet problem, förenliga förväntningar samt samverkan kring eleven är kännetecknande för framgångsrik konsultation. Därtill uppgav informanterna att de tyckte sig kunna främja konsultationen genom att skapa tillit till läraren samt använda det egna bemötandet gentemot läraren på ett medvetet sätt. Informanternas upplevelser kring framgångsrik konsultation kan kopplas samman med Sundqvist och Ströms (2015) syn på expertstyrd, deltagarstyrd, samt samverkande konsultation, samt med Gutkins (1999) syn på kollaborativ konsultation med olika grad av föreskrivande inslag. Kopplingar kan även göras till lärarens respektive specialpedagogens syn på de specialpedagogiska perspektiven, avseende det kategoriska respektive det relationella perspektivet (Nilholm, 2007; Persson, 2013). Några slutsatser är att specialpedagogen behöver anpassa konsultationen utifrån lärarens förväntningar, alternera mellan olika roller och samt beakta lärarens perspektiv och kunskap.

Studiens syfte är att undersöka barnskötares och förskollärares beskrivna förhållningssätt till fysisk närhet mellan pedagog och barn på förskolan. Studien utgår från forskningsfrågorna: Var går gränsen mellan professionell och privat fysisk närhet?, Hur beskriver barnskötare och förskollärare att de förhåller sig till barns behov av fysisk närhet? och Skiljer sig barnskötares och förskollärares beskrivna förhållningssätt åt och vad kan man dra för slutsatser utifrån det?. Studien är kvalitativ och har genom semistrukturerade intervjuer med fem barnskötare och sex förskollärare ämnat besvara forskningsfrågorna. Omsorgsetiken är den teoretiska utgångspunkten i studien och resultaten har analyserats utifrån begreppen omsorgsgivare, omsorgstagare, omsorgsrelation och lyhördhet. Resultaten visar att professionell fysisk närhet ansågs hos samtliga barnskötare och förskollärare vara något som sker på barns villkor. Barnskötare uttryckte att de utgick från barns individuella behov av fysisk närhet medan förskollärare utgick från barngruppens behov. Barnskötare och förskollärare anser att det främst är pedagogen som behöver sättagränser för när den fysiska närheten går över en gräns och blir för privat. Barnskötare beskrev att en gräns går vid att lyfta barn och förskollärare beskrev att en gräns går vid att pussa barn.Barnskötarna tolkar att barn har ett stort behov av fysisk närhet. Förskollärarna tolkar att barn har ett behov när barnen initierar kontakt med dem. Både barnskötare och förskolläraretolkar att barn har ett behov av fysisk närhet när de söker tröst. Resultatet visar därmed att barnskötarna och förskollärarna i studien uttrycker både liknande och skilda förhållningssätt. Vår slutsats utifrån resultatet blev att barnskötarnas och förskollärarnas olika förhållningssätt till fysisk närhet kunde kopplas till deras skilda utbildningar och eventuellt även till att de tolkade begreppet fysisk närhet olika.