Skönlitteraturen kan sägas vara central i svenskundervisningen i gymnasieskolan eftersom nuvarande läroplan (Gy 11) tilldelar litteraturundervisningen en tredjedel av svenskämnets utvecklingsmål. För att uppnå de mål som styrdokumenten fastställer är ett intresse hos eleverna för att läsa skönlitteratur grundläggande. Forskning har identifierat ett antal bidragande faktorer till att ett läsintresse uppstår, däribland läsarens förhållningssätt till litteraturen och litteraturundervisningens utformning. Syftet med föreliggande studie är därför att öka kunskapen om hur elever i gymnasieskolan upplever att undervisningen i svenskämnet kan utveckla och vidmakthålla ett intresse för att läsa skönlitteratur. Fem gymnasieelever som studerar kursen svenska 3 har i semistrukturerade intervjuer berättat om sina upplevelser av hur olika inslag i svenskundervisningen inverkar på ett skönlitterärt läsintresse. Det empiriska materialet har analyserats genom meningskoncentration. Resultatet visar bland annat att lärarens muntliga berättande och förmåga att leda skönlitterära diskussioner samt elevernas medverkan vid val av litteratur till undervisningen upplevs kunna skapa ett intresse av att läsa skönlitteratur. Vidare att diskussioner och samtal i skolan om skönlitteratur kan bidra till att vidmakthålla intresset. Kronologisk undervisning i litteraturhistoria och arbetsmetoder i form av instuderingsfrågor och skriftliga analyser kan däremot bidra till att intresset minskar. För vidare forskning föreslås avslutningsvis en kvantitativ forskningsansats i form av en enkätundersökning med fokus på hur elever upplever att olika inslag i undervisningen påverkar ett skönlitterärt läsintresse.

Studiens syfte var att genom det sociokulturella perspektivet på lärande, undersöka hur lärare i lågstadiet har förberett sig inför den stundande implementeringen av tillägget rörande samtycke i Lgr 22. Detta utreddes genom fem kvalitativa intervjuer med fem lärare i lågstadiet. Den data forskarna fick från intervjuerna analyserades med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visar att en del förberedelse har skett men att lärarna önskar och förväntar sig ytterligare förberedelser. Flera lärare får under intervjuns gång syn på att de redan undervisar om samtycke samt har kunskap kring pedagogiska redskap som kan användas. Samtliga lärare anser även att undervisning om samtycke i lågstadiet är mycket viktigt för elever i lågstadiet. Slutsatsen är att de intervjuade lärarna behöver mer förberedelser för att uppnå en samsyn om samtycke så att undervisningen blir likvärdig för alla elever. Lärarna anser det viktigt att påbörja undervisning om samtycke tidigt. De anser även att läromedlet Stopp! min Kropp!samt gruppdiskussioner är lämpliga för undervisning i lågstadiet och främjar nya kunskaper.

Idén till studien kom från en fallstudie av Lisa Asp-Onsjö (2008) som undersöker skolsituationen för elever med behov av anpassningar och särskilt stöd utifrån begreppen rumslig, social och didaktisk inkludering. Därefter utarbetades syftet med studien, nämligen att undersöka vilka anpassningar och strategier lärare använder sig av i arbetet med elever med läs- och skrivsvårigheter.  Med Asp-Onsjö (2008) som teoretisk grund, användes Specialpedagogiska skolmyndighetens Tillgänglighetsmodell (SPSM, 2021) som bygger på begreppen social, fysisk och pedagogisk lärmiljö vid utformandet av forskningsfrågor och även vid analys av empirin. Vidare analyserades resultatet utifrån ett traditionellt och ett alternativt specialpedagogiskt perspektiv, samt dilemmaperspektivet beskrivet av Nilholm (2005).  Studien har ej avgränsats till att handla specifikt om dyslexi, även om en stor del av underlaget till studien i form av tidigare forskning är specificerad så. Anledningen till att denna avgränsning ej gjordes var att samtliga intervjuade lärare var verksamma i spannet F-3, varpå diagnosen dyslexi sällan eller aldrig var aktuell.  Studiens resultat visade att de intervjuade lärarna hade ett medvetet förhållningssätt i anpassningen av undervisningen för elever med läs- och skrivsvårigheter. Den sociala, den pedagogiska och den fysiska lärmiljön anpassades på ett väl avvägt sätt, och det gick att se att de olika kategorierna av lärmiljöer gick hand i hand. En välfungerande social miljö, med rätt fysiska anpassningar kunde i kombination med pedagogiska anpassningar leda till en god lärmiljö för elever med läs- och skrivsvårigheter.  Utmärkande för studiens resultat var också att de flesta svar visade på att lärare gör anpassningar ur ett alternativt specialpedagogiskt perspektiv, där fokus ligger på vad som kan förändras och förbättras i elevens omgivning och i elevens samspel med andra, snarare än på att lägga problem och lösning hos eleven som individ. Det framkom även att lärare ibland hamnar i ett dilemma när det gäller vissa anpassningar för elever med läs- och skrivsvårigheter, då lärarna ställdes inför att avgöra vad syftet med anpassningen var och vilka konsekvenser det kunde ge på elevens utveckling, lärande och sociala situation.

Syftet med denna studie är att undersöka lärare som på olika sätt är aktiva på sociala medier och deras förhållningssätt till användandet av sociala medier inom den egna yrkesgruppen. Studien utgår ifrån Pierre Bourdieus nyckelbegrepp fält och strategier. Målet med studien är att skapa större förståelse för sociala mediers påverkan på lärares yrkesroll och därför har kvalitativa intervjuer använts som metod. Studien innefattar fyra intervjuer med lärare som på olika sätt använder sociala medier i sin yrkesroll. Intervjuerna har sedan analyserats genom en tematisk analysmetod.  Studien visade bland annat att den allmänna inställningen till lärarkonton på sociala medier bland informanterna generellt var positiv. En skiljaktighet gällande åsikter om hur lärarkonton skall brukas framkom dock bland informanterna. Studien påvisade även att relationen mellan lärare och elever påverkats positivt vid användandet av sociala medier, både utanför och i klassrummet. I samband med användandet av sociala medier i sin yrkesroll framkom dock flertal osäkerheter och därför visar resultatet att officiella riktlinjer efterfrågas.

Bedömningsuppdragen blir allt vanligare inom ambulanssjukvården där hänvisning till egenvård sågs öka allt mer. Det sågs också en frekvent ökning av invånare i samhället och även en ökning av människors livslängd trots sjukdomar. Detta resulterade i att allt fler var i behov av sjukvård samt ett ökat behov av ambulansuppdrag. Kraven på ambulanssjuksköterskan har därmed ökat och ambulanssjuksköterskan ställs inför komplexa bedömningar gällande om patienten är i behov av sjukhusvård eller kan lämnas hemma och bedriva egenvård i hemmet. Syftet för studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att hänvisa patient till egenvård. En kvalitativ intervjustudie gjordes där ambulanssjuksköterskor valdes ut ur ett bekvämlighetsurval inom region Jönköping. Totalt intervjuades sju stycken i studien där det fanns en spridning på deltagarnas ålder och erfarenhet. Data samlades in via telefonintervjuer. Resultatet av intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys där resultatet visade att deltagarna ansåg att det var positivt att ha möjligheten att kunna hänvisa till egenvård, att erfarenhet tillsammans med bedömningsunderlag och riktlinjer hade en stor betydelse för att ambulanssjuksköterskan skulle känna sig trygg i sin bedömning att hänvisa till egenvård. I resultatet framgick även att bedömningen av hänvisning till egenvård blev lättare med tiden. Det fanns också en frustration när ambulanssjuksköterskan hade underlag för egenvård men patienterna blev missnöjda och ville ha vård på sjukhuset. Detta är någonting som det ses finnas en stor utvecklingspotential inom för att kunna underlätta bedömningen vid hänvisning till egenvård för ambulanssjuksköterskor.  Genom utnyttjande av rätt kompetens på rätt plats, bidrog till att en mer patientsäker vård med kontinuitet.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskaper om hundförares uppfattningar av fenomenet hund i skolan och hur hundförare upplever att hundar bidrar till skolans lärandemiljö. För att kunna besvara syftet har vi utgått från följande forskningsfrågor: Hur används hunden i undervisningen för att hjälpa eleverna uppnå kunskapskraven, hur används hunden för att underlätta sociala interaktioner och hur inkorporeras hunden i skolan. Vi har använt fenomenografi som teoretisk utgångspunkt i vår studie, och utgått från det i analysen av vårt insamlade empiriska material för att utreda syftet utifrån frågeställningarna. I intervjuerna diskuterade hundförare hur de uppfattar att de använder hunden i undervisningen. Hundförarna lyfte också hur de upplever att hunden bidrar till att underlätta olika sociala interaktioner. Slutligen presenteras deras funderingar om hur aspekter såsom allergi och hundrädsla hanteras.  Studiens resultat visar att hundförare uppfattar att de använder sig av hunden i undervisningen för att hjälpa eleverna uppnå kunskapskraven, detta görs med olika tillvägagångssätt men slutresultatet är enligt hundförarnas uppfattning att eleverna får med hjälp av hunden bättre förutsättningar för att kunna uppnå kunskapskraven. Hundförarna uppfattar, baserat på vad som diskuterades under intervjuerna, att hunden underlättar sociala interaktioner på skolan. Resultatet visade även att hundförarna inte var eniga rörande aspekter såsom allergier, hundrädsla eller utvärdering. Däremot uppfattade samtliga hundförare att den respons de fått varit övervägande positiv.

Inom historiedidaktiken är narrationen återkommande inslag och flera författare menar att narrationer i form av skönlitteratur är ett sätt att utveckla historiemedvetandet hos eleven. Uppsatsens syfte är att, med utgångspunkt från intervjuer av pedagoger på en grundskola i Malmö, belysa pedagogers användning av skönlitteratur som ett pedagogiskt verktyg i historieundervisningen och undersöka om deras arbete med skönlitteratur kan bidra till utveckling av elevens historiemedvetande. Undersökningens analys utgår ifrån Mary Ingemanssons teori om historiemedvetande och dess koppling till skönlitteratur. Undersökningen gjordes genom intervjuer av pedagoger på en grundskola i Malmö. Undersökningen visar att pedagoger använder skönlitteratur som ett redskap i historieundervisningen och det finns teoretiskt stöd för att pedagogernas arbete med skönlitteratur bidrar till elevers utveckling av historiemedvetande.

Pedagogers uppfattning om betydelsen avtrygghet för barn på OB-förskola / Pedagogue perception of the meaning of care for children in after-hours childcare

Fokus i media ligger på stora barngrupper, bristen på utbildad personal samt den ordinariepersonalens arbetssituation inom förskolan. Vår upplevelse från den verksamhetsförlagdautbildningen har gjort oss nyfikna på hur vikarien upplever sin roll och plats i förskolansverksamhet med tanke på de diskussioner som förs i media. Syftet med denna studie är att undersöka hur vikarien upplever och hanterar sin roll och situation i förskolan.Vi har valt att göra kvalitativa intervjuer via videosamtal och som analysverktyg har vi utgått från fenomenologisk teoribildning som har en filosofisk inriktning. Denna teori lämpar sig väl för att få inblick i hur människor upplever sin vardag. Analysarbetet har baserats på både ljudinspelning samt transkribering av intervjuer.Resultatet i uppsatsen visar att vikarierna upplevde sin roll i förskolan som viktig då derasnärvaro möjliggör att verksamheten kan fortsätta fungera samt avlastar den ordinariepersonalen. Vikarierna upplevde att de blev bemötta på olika sätt inom förskolansverksamhet, detta visade sig till stor del vara på grund av att vikarierna inte vistades påsamma förskola en längre tid, även utbildning, arbetsbelastning och vikarieomsättning visade sig ha betydelse. Resultatet visar även att vikarierna har en uppfattning av hur arbetssysslor ska utföras medan ordinarie personal kan ha en annan uppfattning. Vikarierna upplevde att de saknar information som skulle kunna underlätta deras arbete. Resultatet visar att vikarierna i hög utsträckning använde sig av olika strategier för att hantera och orientera sig i förskolans verksamhet. De strategier som vi fann har vi valt att kalla “Den vetgirige vikarien”, “Vikarien som barnvakt”, “Den handlingskraftiga vikarien” och “Den passiva vikarien”.

I föreliggande studie kommer vi att redogöra för en grupp förskollärares uppfattningar och föreställningar om förskolan, dess verksamhet och arbetssätt utifrån tre verksamhetsbegrepp: arbete, lek och inlärning. Studien lånar dessa begrepp, delar av metod och utförande samt empiri från en studie utgiven 1990 och skriven av Boel Henckel. Hon ville undersöka förskollärares och förskollärarstudenters uppfattningar och föreställningar om förskolan, samt om förskollärare handlade på samma sätt som de tänkte. Vi genomförde fem intervjustudier för att samla in vår empiri, som sedan sorterades enligt Henckels kategorier och jämfördes. Empirin som samlades in sorterades utifrån de kategorier som Henckel formulerade i sin studie, varefter emprin analyserades och jämfördes med Henckels resultat samt styrdokument. Med hjälp av en sociokulturell utgångspunkt i analysen har det sedan varit möjligt att se likheter och förändringar i resultaten och diskutera deras ursprung.