Bakgrund: Vårdnadshavare till barn som har anorektal missbildning (ARM) och Hirschsprungs sjukdom (HD) uttrycker ett behov av stöd från barnsjukvården. Studier visar att kommunikation mellan hemmet och barnsjukvården via digital teknik ökar vårdnadshavares trygghet. Kommunikation via digital teknik, såsom en applikation kan vara en lösning till ökat stöd även för vårdnadshavare till barn som har ARM och/eller HD. Syfte: Syftet var att belysa hur vårdnadshavare till barn som har ARM och/eller HD upplever kommunikation med barnsjukvården via en applikation. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Via ändamålsenligt urval inkluderades tio vårdnadshavare till barn som har ARM och/eller HD. Datainsamlingen utfördes genom uppföljande semistrukturerade intervjuer efter intervention av en applikation. Intervjuerna genomfördes efter en respektive två veckors användning av applikationen. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fem slutgiltiga kategorier framkom i dataanalysen: Periodvis användbar, Kompletterande kommunikationssätt, Tillgänglighet till barnsjukvården, Underlättar planeringen av tid och Stöd i bedömningar. Vårdnadshavarna upplevde att applikationen som användes i studien var användbar i perioder såsom vid permission och utskrivning till hemmet. Däremot upplevdes den omotiverad i perioder då barnet mådde bra. Samtliga vårdnadshavare upplevde att kommunikationssättet var enkelt och kände en närmare kontakt med barnsjukvården. De kände också att kommunikationssättet gav dem möjlighet att styra sin egen tid. Via applikationen fick vårdnadshavarna stöd i bedömningar kring barnets behandlingar och upplevde en ökad trygghet i hemmet. Vårdnadshavarna kände att applikationen var ett bra komplement för kommunikation med barnsjukvården men det kunde inte ersätta det fysiska mötet. Slutsats: Vårdnadshavare till ARM och/eller HD upplever att kommunikation med barnsjukvården via en applikation kan ge dem återkoppling och på så sätt bidra till det stöd de tidigare uttryckt sig sakna i hemmet. / Background: Legal guardians of children with Anorectal Malformation (ARM) and Hirschsprung’s Disease (HD) express a need of support from pediatric healthcare. Studies demonstrate how communication between home and pediatric care through digital technology increase the legal guardians comfort. Communication through digital technology, such as an application, could be a solution to increase the support for legal guardians of children with ARM and/or HD. Aim: The aim was to illustrate how legal guardians of children with ARM and/or HD experience communication with pediatric care through an application. Method: Qualitative method with an inductive approach. Ten legal guardians of children with ARM and/or HD participated through purposive sampling. Datacollection through follow-up semi-structured interviews after intervention of an application. The interviews were performed after one and two weeks of use of the application. The interview material was analyzed through content analysis. Results: Five final categories emerged from the data analysis: Useful in periods, Complementary mean of communication, Accessibility to pediatric healthcare, To facilitate time management and Support in assessments. Legal guardians experienced the application that was used in this study as useful in periods of leave or discharge to home. On the other hand they experienced that the application was unjustified in periods when the child was feeling well. All of the legal guardians experienced the mean of communication as easy and felt a closer connection to pediatric care. They also felt that the mean of communication gave them the possibility to master their own time. The legal guardians received support in assessments in regards of their child’s treatment through the application and experienced increased comfort in their home.  The legal guardians felt that the application was a good complement for communication with pediatric care but that it could not substitute de physical meeting. Conclusion: Legal guardians of children with ARM and/or HD experience that communication with pediatric care through an application can give them feedback and thus contribute to the support that they previously have been missing in their home.

Studiens syfte var att undersöka hur lärare förhåller sig till utomhusundervisning samt hur fysiska och administrativa, juridiskt fastlagda samt läroplanens ramfaktorer påverka​de lärares förhållningssätt till att bedriva utomhusundervisning. Studien hade även som syfte att undersöka om covid-19 var en ramfaktor samt på vilket sätt sjukdomen hade påverkat utomhusundervisningen. För att besvara studiens syfte och frågeställning valdes semistrukturerade intervjuer med åtta lärare som arbetade på skolor inom Region Uppsala och Västmanlands län. Den insamlade empirin analyserades tematiskt och genererade i tre huvudteman nämligen lärares erfarenheter och arbete angående utomhusundervisning, ramfaktorer som begränsar lärare att bedriva utomhusundervisning samt covid-19:s påverkan på utomhusundervisning. Studiens teoretiska perspektiv tog avstamp ur Lundgrens (1984) ramfaktorteori. Resultatet av studien visade att lärare hade ett positivt förhållningssätt till utomhusundervisning trots de nackdelar som angavs. Aspekter som lyftes var främst närmiljön runt skolan samt lärarnas kunskap och erfarenhet angående utomhuspedagogik. Resultatet visade även att flera ramfaktorer påverkade lärare till att bedriva utomhusundervisning där bland annat tid, klasstorlek och personal samt störningsmoment var faktorer som nämndes av flest lärare. Studiens visade även i att covid-19 inte hade någon större effekt på lärare till att bedriva utomhusundervisning samt att det enda ämnet som helt förlagts utomhus var idrottsundervisningen.

Elever med särskild begåvning och dyslexi finns i den svenska skolan men få vet om att de existerar till skillnad från det erkännande som den här elevgruppen har fått i Europa och andra stora delar av världen. I denna studie har vi, genom en kvalitativ intervjustudie, undersökt hur nyckelpersoner inom den svenska skolan som institution och organisation ser på utmaningar/svårigheter för skolan att organisera för att dessa elever ska bli synliga och få möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Vi har intervjuat nio personer på olika nivåer inom skolan. Den kvalitativa analysen av respondenternas svar resulterade i tre framträdande områden. Dessa områden var: osynliggörandet av elever med särskild begåvning och dyslexi, bemötandet av elever med särskild begåvning med dyslexi samt effekterna av skolans textbundenhet för dessa elever.

Denna studie handlar om hur pedagoger utformar och anpassar undervisning för elever med särskild begåvning. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med utgångspunkt i strategier (Liljedahl, 2017) som framställts för att tillgodose dessa elevers behov. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med särskild begåvade elever utifrån studiens forskningsfrågor vilket är, 1) Hur anpassar pedagoger undervisningen för elever med särskild begåvning? 2) Vad anser pedagogerna att de får för stöd och tillgång till läromedel för att kunna anpassa undervisningen för särskilt begåvade elever? 3) Vad anser pedagogerna att det finns för utmaningar med att anpassa undervisningen för elever med särskild begåvning? Utifrån undersökningen får läsaren inblick i vad begreppet särskild begåvning innebär, hur pedagoger anpassar undervisningen och vilka utmaningar som uppstår kring detta. Undersökningen visar också på hur pedagoger och specialpedagoger uppfattar samarbetet mellan varandra. Resultatet visar att kunskap kring särskild begåvning är bristfällig och att pedagogerna använder sig av olika strategier inom acceleration, berikning och coachning, för att anpassa undervisningen och möta dessa elevers behov. En slutsats är att det framkommer ett behov hos pedagogerna av ökad kunskap och tillgång till användbara strategier för att möta dessa elever.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lågstadielärare arbetar med genus genom skönlitteraturen de använder som högläsningsbok, detta för att genus är centralt i såväl styrdokumenten som i skoldebatten. Undersökningen gjordes genom en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer, vilka sedermera transkriberades och användes för att göra en tematisk analys. Fyra lågstadielärare intervjuades på skolor i tre olika kommuner i Sverige. Genom den tematiska analysen utmynnade resultatet i såväl huvudteman som underteman vilka relaterades till studiens två inriktningar, det vill säga skönlitteratur och genus. Tre huvudteman framkom under kategorin “hur lärare arbetar med skönlitteratur i skolan” och tre under “hur lärare arbetar med genus i skolan”. Vidare var de huvudteman som tillhör lärares arbete med skönlitteratur “utveckla färdigheter”, “yttre faktorer påverkar lärarnas val av böcker” och “granskning av variationer”. Vad gäller lärarnas arbete med genus i skolan utmynnade analysen i huvudtemana “genusperspektivet genomsyrar undervisningen”, “klassiska böcker för att belysa könsstereotyper” och “utmaningar med genuspedagogik”. Studien har ett deduktivt angreppssätt och utgår från genusteorin där Yvonne Hirdmans genussystem ingår. Vad gäller litteraturaspekten har dels Judith Langers (2005) teori om litterära föreställnigsvärldar valts, dels Kathleen McCormicks (1994) teori om läsares och texters repertoarer. Studien har även utgått från ett intersektionellt perspektiv där kategorierna genus och etnicitet diskuterats gällande hur de förhåller sig till varandra genom maktstrukturer. Utifrån resultatet av studien konstaterades att genus genomsyrar de intervjuade lärarnas undervisning snarare än att de har specifika undervisningsmoment tillägnade genusämnet. Resultatet visade även att skönlitteraturen som väljs ut grundar sig i att lärarna eftersträvar en variation vad gäller genusframställning, etnicitet, bilder, genrer och svårighetsgrad.

No description available.

Denna uppsats har som syfte att undersöka pedagogers syn på vilka problem ochmöjligheter som pedagoger i förskolan möter i arbetet med barn med autism spectrumdisorder (ASD) som är den engelska benämningen på autismspektrumtillstånd. Studien tarutgångspunkt i teorin om utvecklingsekologi som kortfattat handlar om relationer och hurolika relationer påverkar varandra. Datainsamling genomfördes med kvalitativa intervjuerav pedagoger som är verksamma inom förskolan. Det som efterfrågades var pedagogerserfarenheter och upplevelser kring arbetet med barn med ASD. Det insamlade materialet iform av intervjuer analyserades sedan med en tematisk analys. I den tematiska analysenframkom att olika faktorer är grundläggande för arbetet med barn med ASD. Dessafaktorer är tid, storlek på barngrupp, intresse, samverkan och kunskap. Dessa faktorer varde som pedagogerna i intervjun lyfte upp som grundläggande och viktiga när det gällerarbetet med barn med ASD. Genom dessa faktorer blev problemen och möjligheternasynliga i analysen.Studiens resultat visar att det som är ett problem kring arbetet med barn med ASDhandlar om att det är brist på tid, kunskap, intresse samt samverkan med vårdnadshavareoch inom arbetslag. Studien visar också möjligheterna kring arbetet med barn med ASD inämnda faktorer grundat på didaktiska strategier. Studien visar att det finns en vilja blandpedagogerna att lära sig mer om specifika diagnoser för att kunna ge de barnen en bralärandeprocess och omsorg.

Denna studie har syftat till att öka kunskaperna om olika ledarskapsstrategier för att skapa studiero i klassrummet. Syftet ämnades att uppnås genom analys av beskrivningar och resonemang kring strategier från erfarna lärare och mindre erfarna lärare. Detta har gjorts genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med tre lärare med mer än 20 års erfarenhet och tre lärare med mindre än två års erfarenhet av läraryrket. Intervjufrågorna utformades med hjälp av den teoretiska grund som studien vilar på och ämnade att undersöka vilka aspekter av läraryrket lärare tycker är viktiga för att skapa studiero i klassrummet, samt vilka strategier som används för att studiero ska uppnås. För att kunna kategorisera och analysera resultatet har studiens teoretiska ramverk utgått ifrån olika teorier om ledarskap och motivation. Resultatet analyserades komparativt, först erfarna lärare och mindre erfarna lärare var för sig, sedan jämfördes resultaten mellan grupperna för att finna likheter och skillnader i val av resonemang. Analysen av resultatet visade på att de intervjuade lärarna hade en relativt enhällig syn på vad studiero innebär och hur den ska uppnås. De intervjuade lärarna menade att studiero kan främjas av relationsbyggande arbete, förebyggande arbete och motivationsarbete. Resultatet visade på skillnader i vilken uträckning de intervjuade lärarnas skolor arbetade med frågor angående studiero på organisatorisk nivå. Dock kunde inte resultatet visa på några betydande skillnader i val av resonemang mellan de intervjuade grupperna angående hur den enskilde läraren arbetar för att skapa studiero.

Bakgrund: Under de senaste 20 åren har fler barn diagnostiserats med autismspektrumtillstånd. Studier har visat att barn med autismspektrumtillstånd och dess vårdnadshavare upplever akutmottagningen som stressande, dels på grund av den oroliga miljön samt kunskapsbristen om autismspektrumtillstånd hos barnsjuksköterskan. Detta ställer krav på barnsjuksköterskans kompetens och kunskap om barnets unika behov.Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning. Metod: En induktiv kvalitativ design användes. Fem barnsjuksköterskor och fem allmänsjuksköterskor från en allmän akutmottagning och två barnakutmottagningar i södra Sverige deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Deltagarna valdes genom ett ändamålsenligt urval. Medelvärdet av deltagarnas yrkessamma år var 8,2 år. Data samlades in och analyserades enligt Graneheim och Lundmans manifesta innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier, Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna; belyste att partnerskap mellan barnsjuksköterska, barnet och vårdnadshavarna var betydelsefullt. Miljön på akutmottagningen; lyfte att den fysiska och psykosociala miljön påverkade omvårdnaden. Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap; visade betydelsen av barnspecifik kompetens och adekvat kunskap om autismspektrumtillstånd.  Slutsats: Samarbete mellan barnsjuksköterskan och vårdnadshavaren underlättade partnerskapet med barnet. Den fysiska och psykosociala miljön försvårade möjligheten för personcentrerad vård medan barnspecialistutbildning ökade möjligheten. Barnsjuksköterskorna efterfrågade utbildning om autismspektrumtillstånd.

Bakgrund: Varje år insjuknar cirka 370 barn och ungdomar under 18 år i Sverige i cancer. De kommer att genomgå många, svåra och okända omvårdnadsprocedurer. Barnsjuksköterskan kan genom samskapande omvårdnad skapa förutsättningar så omvårdnadsproceduren upplevs positiv av barnet. Föräldrarna har en avgörande betydelse för barnets trygghet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur barnsjuksköterskor samskapar omvårdnaden tillsammans med barn och föräldrar vid barnonkologiska omvårdnadsprocedurer. Metod: En induktiv kvalitativ design användes, där data samlades in genom tio individuella intervjuer med barnsjuksköterskor på fyra barnonkologiska centra. Intervjuerna analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Innan omvårdnadsproceduren planerar barnsjuksköterskan tillsammans med barnet och föräldrarna. Samarbetet främjas av tydlig information och förberedelse, samt tydliggörande av rollerna inför omvårdnadsproceduren. För att erhålla samskapande omvårdnad behövs begriplig kommunikation före, under och efter omvårdnadsproceduren, där både kroppsspråk och verbal kommunikation är betydande. Barnsjuksköterskans yrkeserfarenhet gör det lättare att involvera föräldrarna. Slutsats: Väl förberedda barn och föräldrar upplevs tryggare under barnonkologiska omvårdnadsprocedurer. Genom att barnsjuksköterskan samarbetar och samspelar med barnet och föräldrarna genomförs omvårdnadsprocedurerna med en positiv känsla. Samskapande omvårdnad främjas genom att föräldrarna involveras och engageras samt genom deras fysiska och mentala närvaro hos barnet.