Utgångspunkten i examensarbetet är flödesmässiga förbättringar. Vid kontakt med fallföretaget presenterades en för företaget viktig produkt. Värdeflödeskedjan för denna produkt går genom flera värdeadderande processer, samt flera icke värdeadderande aktiviteter, vilka företaget önskar kartlägga. Dessa aktiviteter utgörs både av icke värdeskapande, men nödvändiga, aktiviteter, likväl som rena slöserier. Därmed är studiens syfte: Att kartlägga det interna flöde produkten följer, i syfte att identifiera och minimera icke värdeskapande aktiviteter, för att slutligen utifrån teorin utforma förslag på flödesmässig effektivisering och förbättring För att besvara syftet har två frågeställningar formulerats: ”Hur ser värdeflödet för aktuell produkt ut i nuläget, samt vilka slöserier kan identifieras?” samt, baserat på den första: ”Vilka aktiviteter kan uteslutas utan att kundens förväntningar påverkas negativt samt vilka förslag kan ges utifrån teorin för att effektivisera och förbättra flödet?” Frågeställningarna har besvarats genom analys av empiriskt material insamlat genom dokumentstudier, intervjuer samt observationer. Studiens resultat går i linje med de centrala teorierna inom konceptet Lean, vilket anammats och praktiseras av verksamheter av vitt skilda karaktärer. Utifrån den genomförda värdeflödesanalysen för aktuell produkt identifierades slöserier i det logistiska flödet, vilka analyseras och avhandlas. Utifrån den genomförda värdeflödesanalysen har förslag på önskat framtida läge formulerats och illustrerats med grund i befintlig processgruppering och - indelning, i vilken slöserierna minimerats. Utifrån studiens empiriska material och resultat skönjas ett utbildningsbehov i organisationen. Genom att öka den teoretiska och praktiska förståelsen för centrala delar, begrepp och verktyg inom konceptet Lean kan förbättringar inom företagets internlogistik uppnås, och i förlängningen, enligt teorin, för hela företaget. Arbetets flödesövergripande perspektiv medför vissa begränsningar. De ingående värdeadderande processerna har inte analyserats djupare än till deras flödesmässiga påverkan i form av takt och cykeltid, då detta är av processteknisk karaktär.

This study explores the two Japanese temporal connectors mae ni and nai uchi ni that express the notion of ‘before.’ These have been claimed to differ in factuality and certainty (Kuno, 1973) and on pragmatic grounds in the form of speaker attitude (Hasegawa, 2015). Using The Balanced Corpus of Contemporary Written Japanese, this study investigates the veracity of previous findings and aims to further deepen the understanding of what sets these two temporal connectors apart. Rather than in factuality or certainty, they are found to differ in lexical aspect and predicate class tendencies, as well as the ability to express minimal scales that work similarly to negative Horn scales in the case of nai uchi ni. As these are more informative the smaller they are, this also explains the pragmatic aspects that have been identified in previous research. / Den här studien utforskar de två japanska temporala konnektorerna mae ni och nai uchi ni som uttrycker begreppet ’innan.’ Det har hävdats att dessa skiljer sig i faktiskhet och säkerhet (Kuno, 1973) och på pragmatiska grunder i form av talarattityder (Hasegawa, 2015). Den här studien använder sig av korpusen The Balanced Corpus of Contemporary Written Japanese för att undersöka sannfärdigheten i tidigare fynd och ämnar att fördjupa förståelsen om vad som skiljer dessa temporala konnektorer. Studien finner att de inte skiljer sig inom varken faktiskhet eller säkerhet utan istället i tendenser i lexikal aspekt och predikatklasser, samt förmågan att uttrycka minimala skalor liknande negativa Horn-skalor i fallet av nai uchi ni. Eftersom dessa är mer informativa ju mindre de är förklarar detta även de pragmatiska aspekter som identifierats i tidigare forskning.

<p>Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. </p><p>Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. </p><p>Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. </p><p>Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen.</p> / <p>The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto.</p><p>During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East.</p><p>After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation.</p><p>Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.</p>

Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen. / The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto. During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East. After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation. Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.

The overarching aim of the thesis is to present a framework that makes possible an understanding of bilateral relations that challenges mainstream International Relations (IR) approaches through a study of the “history issue” in Sino-Japanese relations. A secondary aim is to provide an alternative understanding of this issue. Discussions of the issue are often highly influenced by the objectivism, rationalism, state-centrism and agent-centrism common in mainstream IR theory. This has several consequences, primarily that the focus is chiefly on behaviour and that equal emphasis is rarely put on both contexts. In order to address these consequences, the question of what kinds of narrative, as expressed in museum exhibitions about war in both countries, can be found and which ones dominate is addressed using Critical Discourse Analysis (CDA). The narratives, which contain the stories “we” tell about “our” past, are important components in and instantiate the abstract images that are identities, through which people make sense of the world. The context-sensitive analysis confirms the constructivist assumption that narratives matter by demonstrating that political actors strongly believe narratives shape people’s minds and act accordingly. It also shows that different narratives are present in both countries. It is suggested that the narratives are closely linked to domestic identity politics. Nonetheless, the depiction of self and other in these has consequences for bilateral relations. This has several implications, for example, that changes in the behaviour of leaders, while they may have a positive impact on relations, are insufficient as solutions to the problems. This has consequences for approaches preoccupied with behaviour. The study contributes to constructivist IR through a close textual analysis of narrative structure that illustrates the significance of labelling and categorizing in identity construction that is easily missed by less fine-grained analyses.

This thesis seeks to introduce the concept of role language in translation in the context of video game localisation. There is very little written on the subject of role language in translation from Japanese to English, and none which pertains to role language in video games. There is also a seeming deficiency of reliable literature regarding the product of translation in video game localisation, analysing what was done and what effects it may have had on the finished product. By analysing the particular role language profiles of selected characters from Bokujō Monogatari: Hajimari no Daichi for the Nintendo 3DS, this thesis hopes to serve as a stepping stone towards a new area of video game localisation. Eight non-playable characters, four male and four female, were analysed to create their respective role language profiles. Four scenarios were chosen for each character: the first and last heart event, the love confession and the married life sequence. The translations of each of these scenarios were analysed, along with how the respective characters were linguistically portrayed. The study found that although many characters were found to retain most of their original linguistic profiling in translation, there were instances where misconception of the source text could have been a factor. The translations where this rather than a different linguistic profile altered the character’s perception, the translations were often ST-oriented. In translations where the characterisation had been unaltered, predominantly it seemed the result of a critical distance from the ST and willingness on the translator’s part to take creative liberties. Role language is an integral feature of Japanese popular fiction, and it would seem that the fictional realms of video games are no exception. Although this thesis has studied only a limited sample, it would not be entirely out of line to draw the initial conclusion that to take a step back from the source material and instead focus on conveying a perception of a character rather than follow the written script, seems to result in a character portrayal in the target text similar to that in the source text. / Denna uppsats ämnar introducera översättning av rollspråk som en del av spellokalisering. Det finns inte mycket skrivet om rollspråk i översättning från japanska till engelska, och inget som åsyftar rollspråk i spel. Det finns även en märkbar brist på studier som behandlar översättning som slutprodukt inom sammanhanget spellokalisering. Genom att analysera utvalda karaktärer från Bokujō Monogatari: Hajimari no Daichi till Nintendo 3DS och hur deras respektive rollspråksprofiler ter sig i översättning, är förhoppningen att denna uppsats ska tjäna som ett första steg mot ett nytt område inom spellokalisering. Åtta karaktärer, fyra manliga och fyra kvinnliga, valdes ut och analyserades för att bygga deras respektive rollspråksprofiler. Fyra videoklipp valdes ut per karaktär, första och sista hjärte-händelsen, kärleksbekännelsen, och livet som gifta. Översättningarna av dessa analyserades, tillsammans med hur de respektive karaktärerna framställdes språkligt. Studien fann att trots att flera av karaktärerna i stort behöll sina ursprungliga språkprofiler i översättning, fanns det tillfällen då källtexten kan ha missuppfattats. Översättningar där detta snarare än en annorlunda framställning av karaktären var skillnaden, visade sig ofta vara mer källtextsorienterade. I översättningar där karaktäriseringen tedde sig likartad, verkar det vara resultatet av ett kritiskt omdöme och avstånd från källtexten tillsammans med översättarens villighet att ta sig friheter med källan. Rollspråk är en väsentlig del i japansk populärlitteratur och populärkultur, och det verkar inte som att spel i sammanhanget skulle vara något undantag. Trots att denna uppsats endast har analyserat ett begränsat urval verkar det inte helt omöjligt att kunna dra en första slutsats där att ta ett steg tillbaka från källtexten och istället lägga fokus på att förmedla en uppfattning av en karaktär, snarare än det skrivna manuset, mycket väl kan leda till en karaktärisering i måltexten som är mer lik samma i källtexten.

Den här uppsatsen består av en översättning från japanska till svenska av Yasutaka Tsutsuis Toki wo kakeru shoujo (Flickan som hoppade genom tiden) och en kommentar av översättningsprocessen. Syftet är att undersöka vilka problem som kan uppstå vid översättningen av anföring, interpunktion och interjektioner samt vilka strategier som kan tillämpas för att lösa dessa problem. Översättningen framställs med ett acceptansinriktat, målkultursorienterat förhållningssätt för att anpassa texten till de normer och förväntningar som är rådande i målkulturen. / This master’s thesis consists of a translation from Japanese to Swedish of Yasutaka Tsutsui’s Toki wo kakeru shoujo (The girl who leapt through time), and a commentary of the translation process. The purpose is to examine which problems may arise when translating reported discourse, punctuation and interjections, and what strategies can be used to solve these problems. The translation is performed with an orientation towards acceptability and the target culture, to try and conform the text to the norms and expectations of the target culture.

Denna uppsats består av två översättningar av den japanska författaren Osamu Dazais noveller Spring, Moerus! och Hundra vyer över Fuji från japanska till svenska samt en analys som ur ett litteratur-vetenskapligt perspektiv hjälper till att fastställa översättningsstrategin – att göra en adekvansinriktad och främmandegörande översättning. Översättningarna följs av en översättningsteoretisk kommentar som fokuserar på de tre problemområdena grammatik och lexikon, menings- och styckesstruktur samt passivering. Ett litteraturvetenskapligt perspektiv för källtextanalysen visar sig vara mycket tillämpbart för dessa texter på grund av deras genre, jag-romanen, som är typisk för japansk 1900-talslitteratur. Källtexterna och måltexterna finns med som bilagor. / This essay consists of two translations of the two Japanese short stories Hashire Merosu and Fugaku Hyakkei (in Swedish Spring Moerus! and Hundra vyer över Fuji) by the author Osamu Dazai from Japanese to Swedish. An analysis through a literary science perspective helps to establish the translation strategy, which is to make an adequate and foreignized translation. The translations are followed by a theoretical translation annotation which focuses on the issues of grammar and lexicon, sentence and paragraph structure along with the usage of the passive form. A literary science perspective on the source text analysis proves to be very applicable for these texts because of their genre, the I-novel, which is typical for 20th century Japanese literature. The source and target texts are available as appendixes at the end of the essay.

Although the similarities between the English language and the Japanese language are few, the two have influenced each other profoundly in the last century. The category of words called gairaigo in the Japanese language mostly consist of loanwords from Western languages – in particular English. But what happens when translators translate these originally English words in Japanese back to English? This thesis sought to examine what kind of local strategies Japanese-to-English translators use when translating gairaigo, if these strategies vary depending on the text type and whether or not there is a correlation between the local strategies and the word class of the gairaigo. Three different kinds of texts were examined; a novel, several newspaper articles and an operation manual. By comparing the source texts with their corresponding target texts, it was possible to determine six different local strategies used to translate gairaigo – omission, returning, transposition, modulation, equivalence and paraphrase. / Även om japanska och engelska är två vitt skilda språk har de ändå påverkat varandra i stor utsträckning i modern tid. Den kategori av ord som på japanska kallas gairaigo består av lånord som främst lånats in från västerländska språk – framförallt engelska. Men vad händer när ord inlånade till japanska från engelska översätts tillbaka till engelska igen? Den här uppsatsen hade som syfte att undersöka vilka lokala strategier översättare använder när de översätter gairaigo. Skiljer sig strategierna beroende på vilken typ av text som översättaren arbetar med? Finns det en korrelation mellan vilken typ av lokal strategi som används och det inlånade ordets ordklass? Tre olika typer av texter undersöktes: en roman, ett antal nyhetsartiklar och en manual för en bärbar spelkonsol. Genom att jämföra källtexterna med de motsvarande måltexterna kunde sex olika lokala strategier identifieras: utelämning, återlämning, transposition, modulation, ekvivalens och parafras.

Studien genomfördes för att undersöka om associationer mellan utformningen av typsnitt i latinska alfabetet och i japanska skriftsystem och icke-språkliga ljudstimuli. Ytterligare syfte var att undersöka om associationerna påverkas av modersmål och kultur hos respondenter. Teorin som denna studie byggs på inkluderar ljudsymbolismen och BoubaKiki-fenomenet som visar att vissa ljud associeras med vissa former, samt studier om typsnittets personlighet. Två online-enkäter skapades, en engelskspråkig och en japanskspråkig. Enkäterna innehöll samma ljud och samma frågor. 10 typsnitt valdes för latinska alfabetet och 10 för japanska skriftsystem. Ljuden skapades med ett datorprogram och innehöll huvudsakligen toner, rytmer och brus. Respondenterna ombads att lyssna på ett icke-språkligt ljud och sedan välja ett typsnitt från de befintliga svarsalternativen som de upplevde likna ljudet mest. Resultatet visade att det finns ett svagt mönster som kan tyda på att människor associerar snabbare rytm med tunnare typsnitt och långsammare rytm med tyngre typsnitt. Brunt brus associerades starkt med kantiga tunna typsnitt. Toner som förändrades i tonhöjd visade på en svag association med rundare typsnitt. Höga toner associerades med luftiga tunna typsnitt. Det verkar som att japanska och västerländska respondenter inte hade några större skillnader i korssensoriska associationsmönster. Mindre skillnader kunde dock ses, som kan bero på olika faktorer och kan delvis förklaras med sättet studien genomfördes på. / The aim of this study was to investigate associations between typeface design of the Latin alphabet and the Japanese writing system and nonspeech sound stimulus. Moreover, the goal was to study if the associations are influenced by the native language and the culture of a person. Theories that this study was based on included the sound symbolism and the BoubaKiki phenomenon, which shows that certain sounds are associated with certain shapes, and the theory on the typeface personality. Two onlinesurveys were created, one in English and one in Japanese. The surveys were distributed to two groups, the Latin alphabet native users and the Japanese native speakers.  The questions of the surveys were the same and were split in two parts depending on the language of typefaces. 10 typefaces were chosen for the Latin alphabet and 10 for the Japanese writing system. Sound files included tones, rhythms, and the Brownian noise. Respondents were asked to listen to a sound and then choose a typeface that felt “closest” to it. Result shows a somewhat weak pattern that people associate quicker rhythm with thinner typefaces and slower rhythm with heavier typefaces. Brownian noise was strongly associated with angular and thin typefaces. Tones that changed the pitch were somewhat weakly associated with rounder typefaces. High pitched tones were associated with thin and light typefaces. The differences in cross-sensory perception between the Japanese and the western respondents were not major. However, some minor differences could be noticed which might depend on the way the study was conducted or the other factors.