Syftet med studien var att undersöka hur barnens kamratkultur kom till uttryck på en förskoleavdelning med utgångspunkt i Corsaros barndomssociologi. I studien har en kvalitativ metod använts och empirin har samlats in med hjälp av videoobservationer. Empirin analyserades utifrån begrepp som tolkande reproduktion, interaktionsutrymme, tillträdesstrategier, sekundär anpassning, agens och positioneringsteori. Slutsatser för studien visar att de äldre barnen på avdelningen intar en högre position och att de i högre grad kan styra lekutrymmet och villkoren för leken än de yngre barnen. Barnen skyddade sitt interaktionsutrymme mer om de lekte med barn i samma ålder eller med barn som de hade en mer etablerad relation med. Resultatet visade också att barnen ville dela sina upplevelser med varandra och att de prövade flera olika tillträdesstrategier för att få tillgång till den pågående leken. Studien visade att flera barn först cirklade runt området där leken pågick innan de trädde in i interaktionsområdet och använde sig av andra tillträdesstrategier. Barnen är kompetenta förhandlare i leken och om leken inte är meningsfull för barnen drar de sig ur den.

I denna uppsats undersöker jag hur barn kommunicerar med varandra genom fysisk beröring. Jag undersöker vad beröringen har för betydelse för den som utför beröringen och den som tar emot den. Mina frågeställningar är:- Vilken kroppslig beröring kan observeras i en barngrupp med 1-3 åringar?- Vilken mening får kroppslig beröring i barnens möten med kamrater? Studien är av kvalitativ metod där jag har använt mig av videoobservationer och fältanteckningar som jag sedan har analyserat med hjälp av begrepp från livsvärldsfenomenologin och begreppet kamratkulturer. I studien analyserar jag nio olika situationer där jag kategoriserar beröringen i knuffar, armdragningar och axelklappar. I mitt resultat har jag förklarat de olika kategorierna av kroppslig kommunikation och förklarat hur de uppfattas av den som tar emot beröringen och den som utför beröringen. Det jag presenterar i min analys är meningsskapande och förståelse inom den kroppsliga kommunikationen. Barnen jag studerat kommunicerar med varandra genom kroppslig kommunikation och visar på olika sätt för sina kamrater att de förstått vad kamraten försökt förmedla.

Syftet med denna studie var att se om och i så fall hur barns relationer och samspel kan yttra sig i leken utifrån kamratkultur, inflytande och maktrelationer. Vi har utgått från tidigare forskning och teorier om barns lek, inflytande, kamratkultur och maktrelationer för att förstå vår empiri. För att få svar på våra frågeställningar samlade vi in vårt empiriska material genom att videoobservera barn i lek vilket vi sedan transkriberade. Vi har utgått från en kvalitativ forskningsmetod med kvantitativa inslag. Studiens resultat har visat hur barn samspelar i lek genom leksignaler och lekregler vilka bidrar till en viktig faktor i hur inflytande och maktrelationer bland barn kan yttra sig i leken. För att vidare förstå vårt resultat har vi använt oss av Corsaros begrepp tolkande reproduktion samt Foucaults tankar kring makt för att förstå kamratkultur och maktrelationer bland barn. Analysen är uppdelad i kategorierna inflytande, kamratkultur och maktrelationer och i slutdiskussionen kom vi fram till att maktrelationer blev det mest centrala begreppet i studien.

Allt fler barn spenderar alltmer tid i förskolan (Skolverket, 2011). Detta bidrar till att förskolan fungerar som en arena för barns socialisering, kamratskap och grupptillhörighet. I läroplanen (Lpfö 98, rev. 2010) står det att ett av syftena med förskolan är att barnen ska socialiseras till framtidens samhällsmedborgare. Det kräver att barn känner en trygghet för att de ska kunna knyta vänskapsrelationer och ingå olika kamratgrupper och att det är pedagogernas skyldighet att jobba för den tryggheten. Syftet med denna studie är att undersöka hur och på grund av vilka faktorer några barn i en barngrupp väljer sina lekkamrater. Den kamratkulturen som uppstår i barngruppen kommer beskrivas utifrån ett intersektionellt perspektiv. Det perspektivet kommer även färga analysen med hjälp av olika identitetskategorier så som kön, ålder och etnicitet men även andra faktorer så som lekkultur och modersmål. Syftet är också att undersöka hur barn upprätthåller sin kamratkultur i förskolan.För att samla in material använde vi oss av observation som metod och fältanteckningar som verktyg. Vi valde att observera barnen under den tiden på förmiddagen som de hade fri lek för att se hur de själva valde att dela upp sig i olika lekar. Det vi fick fram av vår dokumentation var fyra grupper där alla medlemmar i varje grupp hade flera identitetskategorier gemensamt med de andra gruppmedlemmarna. Det var dessa grupper som vi valde att fokusera på i vår analys och där vi även lyfter fram hur gruppkonstellationerna såg ut och varför de såg ut som de gjorde. Våra slutsatser av analysen visade att de barn som hade många identitetskategorier gemensamt gärna drog sig till varandra.

SammanfattningSyftet med vår studie är att undersöka om och hur kommunikationen och interaktionen förändras beroende på om barnen har bestämd bordsplacering eller fri bordsplacering vid den pedagogiska måltiden. Studien genomfördes på en förskola i södra Sverige där vi observerade barn och pedagoger under måltiden med hjälp av videoinspelning. Vi filmade under två dagar när barnen hade bestämda platser och fem dagar när barnen kunde välja var och med vem de ville sitta. Videoobservationerna låg till grund för kommunikationskartor som vi sedan analyserade utifrån hur kommunikationsmönstret såg ut. Resultatet av vår studie visar att kommunikationen och interaktionen förändras i de flesta fall beroende på var och med vem barnen sitter med under den pedagogiska måltiden. Vi kom fram till att de yngre barnen, det vill säga treåringar, väljer att sitta vid samma bord och samma plats under hela processen. Det blir ingen skillnad gällande de yngre barnens kommunikation och interaktion vid matbordet medan de äldre barnen, femåringarna, däremot flyttar omkring i klassrummet och skapar nya kamratkulturer som ändrar interaktion och kommunikation. Samtalsämnena ändras fullständigt under måltiden. Det visar sig också att vissa barn blir exkluderad vid fri bordsplacering.

Barn idag tillbringar en stor del av deras barndom på förskolan och mycket av dagarna där spenderas i utemiljöerna. Att förskolan ska erbjuda och sträva efter att barnen ska mötas och behandlas på jämlikt vis är en viktig fråga inom förskolan men det krävs kunskap och förståelse för hur jämlikt tolkas och användas. Syftet med denna studie är att undersöka om de lekredskap och ytor som förskolans utemiljö erbjuder påverkar barns lek ur ett genusperspektiv.    Studien baseras på en kvalitativ metod genom intervjuer av två förskollärare samt deltagande observation av sex barn som visat och berättat om vad och hur de leker i förskolans utemiljö. För att tolka och analysera min insamlade empiri så utgick jag ifrån barndomssociologiska teoretiska begrepp som kamratkultur, tolkande reproduktion och det miljöpsykologiska begreppet affordance.    Resultatet av min studie visar på att utemiljön på förskolan inte är så genusneutral som den oftast antas vara. I intervjuerna som gjorts framkom det att grupper av barn tar sig an utemiljön och dess innehåll olika beroende på könstillhörighet. Studien vill bidra till kunskap om hur utformningen av förskolans utemiljö kan påverka barnens lekar ur ett genusperspektiv.

I den här uppsatsen har syftet varit att få en förståelse hur barnens kamratkulturer är i deras fria lek inomhus kontra utomhus. Syftet med studien var att få en förståelse för hur barnen skapar platser och kulturer i sin fria lek inomhus samt utomhus på förskolan. Studiens syfte har besvarats med hjälp av följande frågeställningar: Vilka platser för lek skapar barn inomhus respektive utomhus? Skiljer sig barnens kulturskapande/ strategier för lek och kulturskapande beroende på om de befinner sig utomhus eller inomhus? Studien genomfördes med en kvalitativ metod i form av observationer med barn. Barnens fria lek inomhus på deras avdelning och utomhus på förskolans gård observerades. De teoretiska utgångspunkter som använts i analysen av empirin är Corsaros teori om tolkande reproduktion, kamratkultur, Halldéns platsbegrepp och Rasmussens begrepp platser för barn och barns platser. Resultatet visade att barnen skapar egna platser både inomhus på avdelning som till exempel soffan och utomhus på förskolans gård i buskarna. Platserna som finns inomhus samt utomhus erbjuder barnen olika aktiviteter och barnen använder platserna utifrån sina egna föreställningar. Deras egna platser som barnen skapar erbjuder dem gemenskap, där barnen kan prova olika roller, värderingar och normer. Barnen förvandlar material och utrymme för att det skall anpassa till deras barnkultur. Resultatet visade att barnen imiterade vuxenkulturen, där barnen sedan producerade sina egna tolkningar för att anpassa till deras kamratkulturer och detta sker både inomhus samt utomhus. Barnens kamratkulturer skiljer inte sig så mycket åt, det beror på var barnen befinner sig. Det som skiljer sig åt är att barnen springer och leker andra lekar utomhus jämfört med inomhus på förskolan.

I denna studie är syftet att undersöka om det finns otydligheter i styrdokumenten gällande förskollärarens uppdrag kring högtider och traditioner. De frågeställningar vi valt att utgå från är: hur blir förskollärarnas värderingar och syn på styrdokumenten om högtider och traditioner synliga i undervisningen? Styr förskollärarna firandet av högtider och traditioner i förskolan? Ser förskollärarna det som normbrytande att inte förankra högtider och traditioner till styrdokumenten?  Empirin samlades in genom en kvantitativ undersökning i form av en enkät, som vi sedan valde att bygga vår kvalitativa undersökning i form av gruppintervjuer utifrån. Den insamlade empirin transkriberades och tematiserades vilket resulterade i tre teman utifrån frågeställningarna. Teorin i vår analys är Noddings (2016) omsorgsetiska perspektiv samt Corsaros (2015) teori om kamratkultur.  Resultatet som framkommit i vår studie är att förskollärare har en viss rädsla samt okunskap när det gäller firandet av högtider och traditioner i förskolan. Det framkom också att firandet eller uppmärksammandet av högtider och traditioner i förskolan är betydelsefullt ur ett omsorgsperspektiv då det där finns utrymme att skapa relationer. Det som också blev synligt är barnens delaktighet genom deras egen kultur. Denna försöker pedagoger i förskolan tolka genom sina egna värderingar och genom deras syn på styrdokumenten. Det blev tydligt att högtider och traditioner i förskolan är sammanhörande med förväntningar från pedagoger, vårdnadshavare och barn.

No description available.

I förskolans verksamhet hörs ofta frasen ”nej du får inte vara med” från barnen. I mångas öron låter det negativt. Jag beskriver ett dilemma där jag hör detta och ställer mig på barnets sida som får detta sagt till sig. Med min makt som pedagog bestämmer jag att barnet visst får vara med. Barnen som först sagt ”Nej” ändrar sig sedan och låter barnet få vara med ändå. Jag reflekterar och ifrågasätter mitt handlande och förhållningssätt. Gjorde jag rätt som stöttade barnet in i en lek eller avbröt jag de andra barnens lek?   Metoden jag använder är essä, i vilken jag skriver om barns rätt till lek. Genom det interaktionistiska perspektivet och min praktiska kunskap reflekterar jag över vilka rättigheter och skyldigheter barn har till varandra. Därav har jag undersökt bland annat hur kamratkulturer uppstår, vilka faktorer som bidrar till att barn exkluderas i lek och om barns lekstrategier. Essän behandlar även frågor kring etik och normer. Herbert Mead, William Corsaro och Eva Johansson är några av de personer som essän inspirerats av i de teoretiska utgångspunkterna. Med hjälp av teoretikerna och egen reflektion belyser jag dilemmat ur mitt perspektiv och ur barnens perspektiv. Syftet med essän är att reflektera över min huvudfråga som är ”Vilka rättigheter har barn till sin egen lek i förskolan?”. Det som jag har kommit fram till är att barn har rättigheter men även skyldigheter till sina kamrater i leken. Rättigheter där barnen ser sig själva ur sitt eget perspektiv men även skyldigheter att se andras känslor ur ett annat perspektiv, till exempel genom empati. / In preschool you often hear the phrase ”no you can’t play with us” from the children. For many people it often sounds negative. I will describe a dilemma where I hear this and choose to stand on the side of the child  who does not get to play with the others. With my power as a preschool teacher I will decide that this child must be allowed to play along. The children who first said ”No” changes their minds and decide to allow the other child to play with then. I reflect and question my actions and my way of approach. Where my actions right by supporting the child into a game, or did I interrupt the other childrens play? The method I choose to write in, about childrens right to play, is essay. By the interactionistic perspective and through my practical knowledge I reflect about the rights and the obligations that children have to each other when they play. Therefore I have been researching on how peer culture arise in the preschool, the factors that prevent children from being excluded from the play and about childrens strategies of playing. The essay also examines questions about ethics and standards. Herbert Mead, William Corsaro and Eva Johansson are some of the people from the theoretical approach, in which the essay is inspired by. With the help of theories and self-reflection I will highlight the dilemma from my perspective and from childrens perspective. The purpose of the essay is to reflect on my main question, which is ”What rights do children have when they want to be apart of a play, in the preschool?” My conclusion with this essay is that when children are playing they have rights, but they also have obligations to their friends. Rights where children see themselves from their own perspective, but also obligations to ensure feelings of others, from a different perspective, for example through empathy.