Ungdomar växer upp i en multikulturell kontext där kulturer, åsikter, språk och normer blandas till nya kulturer. För att förstå det samhälle de växer upp till och de visuella uttryck de möter behöver de ett verktyg, interkulturell litteracitet. Kunskapsöversikten undersöker vad begreppen interkulturell respektive visuell litteracitet är, varför de samverkar, skillnader mellan mångkulturell och interkulturell och hur dessa begrepp fungerar i det medie- och multimodala samhälle som ungdomar växer upp i och en dag ska föra vidare. Texten studerar vidare varför interkulturell litteracitet kan användas för att visa på hur maktordningar representeras i media, samhälle, skola och hur lärare kan arbeta didaktiskt inom ämnena. Kunskapsöversikten har ett noggrant urval av material som har valts ut ur en systematisk sökprocess. Resultatet visar sambandsfaktorer mellan interkulturell- och visuell litteracitet och en slutsats är dess möjligheter att positivt påverka medielitteracitet som ett verktyg för att utbilda demokratiska medborgare.

Digitaliseringen av förskolan är ett faktum och läroplanen för förskolan är under förändring. Denna förändring kräver ökad kompetensutveckling för förskollärare eftersom ansvaret vilar hos dem att förse de stora barngrupperna med kunskap som de har rätt till. Ett sätt för huvudmannen att förse förskollärarna med kompetensutveckling är via IKT-grupper.Syftet med grupperna är att deltagarna ska inspireras och ta del av varandras arbete med digitala verktyg i förskolan. Syftet med vår undersökning är att belysa hur förskolläraren tar del av information om hur lärplattan kan användas som ett verktyg i verksamheten. Samtidigt syftar vår undersökning till att undersöka hur förskolläraren tillämpar lärplattan tillsammans med förskolebarn i den planerade aktiviteten. Studien grundas på observationer av planerade aktiviteter samt intervjuer med förskollärare från fyra förskolor i två kommuner i Mellansverige.Vårt resultat visar att förskollärare använder lärplattor i kombination med andra digitala verktyg för att engagera och göra fler barn delaktiga i de gemensamma lärprocesserna. Vidare visar vår forskning en indikation på att sociala medier är förskollärares primära inspirationskälla till utvecklandet av IKT-undervisningen och lärmiljön i förskolan.

The overarching aim of the present thesis is to gain knowledge about how Rwandan university students understand and practice group-based learning. Specifically, this research takes a social constructivist perspective when examining how second year students within the area of Modern Languages reflect on collaborative writing and peer assessment as means to promote academic writing and active learning. Four studies make up this research. Thus, Study I examines how students carry out self-directed group work in writing. Study II investigates how instructor-guided writing groups can help promote students’ collaborative learning. Study III explores in what ways process writing as instruction method can help develop students’ academic writing abilities and Study IV focuses on how students experience peer assessment and peer feedback on group writing. The data, which are qualitative, were collected by means of interviews carried out with groups of students. The findings show that students perceive and conduct group-based learning in different ways, which can impact the quality of their learning. Also, based on initial support and guidance from the course instructor, most students acknowledged having been able to take stock of their common writing abilities and understand in what ways peer assessment and peer feedback can help them improve, and thus enrich their learning. A few students considered the common writing process time consuming though. In conclusion, some strategies are suggested to further improve group-based learning. / Det övergripande syftet med denna avhandling är att söka kunskap om hur universitetsstudenter i Rwanda förstår och praktiserar gruppbaserat lärande. Teoretiskt utgår den från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv med särskilt fokus riktat mot hur studenter inom ämnesområdet moderna språk reflekterar över kollaborativt skrivande och inbördes bedömning som ett sätt att främja akademiskt skrivande och aktivt lärande. Avhandlingen består av fyra studier. I studie I undersöks studenters reflektioner över hur deras självstyrda skrivande i grupp genomförs. Studie II belyser lärarens roll i lärarlett skrivande i grupp och hur det kan påverka studenters kollaborativa lärande. I studie III studeras på vilket sätt metoder som synliggör skrivprocessen kan stödja studenters utveckling inom akademiskt skrivande. Studie IV fokuserar hur studenter erfar inbördes bedömning av skrivande i grupp. Data består av kvalitativa intervjuer genomförda med grupper av studenter under deras andra högskoleår Resultaten visar att studenterna uppfattar och genomför gruppbaserat lärande på olika sätt vilket kan påverka kvaliteten på deras lärande. Givet ett initialt stöd och vägledning från läraren som grund, bekräftade de flesta studenterna att de i grupparbetet kunde utnyttja sin gemensamma skrivförmåga och förstå på vilket sätt inbördes utvärdering kan hjälpa dem att förbättra sitt skrivande och därmed berika deras lärande. Vissa ansåg dock att den gemensamma skrivprocessen var tidsödande. Avslutningsvis föreslås strategier som kan användas för att ytterligare förbättra ett gruppbaserat lärande.

Föreliggande studie ämnar undersöka fyra lågstadielärares roller utifrån derasanvändande av kommunikativa strukturer och frågornas struktur samt hur lärarnaresonerar om samma begrepp. Analysen tar sin utgångspunkt i vilken utsträckninglärarna ger eleverna möjlighet att tala. Lärarrollerna som studien fokuserar på är enstyrande, vägledande, stödjande samt delegerande roll. Centrala begrepp som kopplastill kommunikativa strukturer är möblering, arbetssätt och fördelning av ordet.Frågornas struktur kategoriseras i begreppen IRE och IRU, vilka också är centrala istudien. Begreppen samt lärarnas roller utgör studiens teoretiska referensram. För attsamla in material används observationer och intervjuer. Resultatet av studien visar attlärarnas val av strukturer inte behöver påverka elevernas talutrymme. Det som harbetydelse är på vilket sätt lärarna använder strukturerna. Slutsatsen är att den rolllärarna antar påverkar elevernas utrymme att tala. När lärarna antar en roll däreleverna tillåts arbeta självständigt samt ta eget ansvar ökar elevernas talutrymme.

Syftet med studien är att studera lärares upplevelser av hur kooperativt lärande påverkar kunskapsutvecklingen inom matematiken för elever i behov av särskilt stöd och elever med extra anpassningar. Syftet är även att studera hur lärare upplever att denna metod fungerar för dessa elever med fokus på inkludering i matematikundervisningen. Sociokulturella perspektivet tillsammans med fenomenografi står som grund för studien och data samlas in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer gjorda med sju matematiklärare. Resultatet påvisar att de sju matematiklärarna som intervjuats anser att kooperativt lärande är positivt, både för kunskapsutvecklingen och inkluderingsmöjligheten för elever i behov av särskilt stöd och elever med extra anpassningar. Samtliga matematiklärare som intervjuats trycker på att gruppkonstellationer är en viktig del för att eleverna ska känna trygghet, detta både för att deras matematiska kunskaper ska utvecklas samt att alla elever ska känna sig inkluderade. Resultatet visar bland annat att differentierad undervisning inom matematiken är av stor betydelse då det skapar inkludering för alla elever. De flesta matematiklärare som intervjuats påtalar även att differentierad undervisning bidrar till kunskapsutveckling inom matematik hos elever i behov av särskilt stöd och elever med extra anpassningar, oberoende av deras tidigare kunskapsnivåer, då lärarna menar att undervisningen är anpassad från start. Resultatet diskuteras och jämförs sedan med tidigare forskning som även den visar liknande resultat.