Studien belyser gymnasieelevers upplevelser och erfarenheter av grupparbete och beskriver ur ett fenomenologiskt perspektiv hur gymnasieelever ser möjligheter och utmaningar med grupparbete som undervisningsmetod samt hur deras erfarenheter av grupparbete kan bidra till lärares planering och genomförande av grupparbeten i undervisningen. Grupparbete är ett rikt beforskat område och som ofta får ett didaktiskt fokus. Denna studie vill ge utrymme för gymnasieelevers tankar om grupparbete då deras röst är underrepresenterad i tidigare forskning om grupparbete. I kvalitativa intervjuer berättar sjutton elever från gymnasiets teoretiska program om hur de uppfattar grupparbete. I en tolkande, induktiv och tematisk analys framträder gymnasieelevers syn på gruppindelning, gruppsammansättning samt gruppens arbetsfördelning och arbetssätt. Studien söker teoretiskt stöd i kooperativa och kollaborativa lärteorier samt Lewins fältteori om grupper. Resultaten visar att aktiva och ansvarstagande gruppmedlemmar ger ett positiv ömsesidigt beroende medan en ojämn arbetsfördelning och olika ambitionsnivåer ger ett negativt ömsesidigt beroende i grupparbeten. Vidare bör gruppindelningen vara genomtänkt för att gruppsammansättningen ska accepteras av eleverna. Resultaten synliggör att gruppstyrning och ansvar för att motivera andra gruppkamrater ofta faller på eleverna utan att föregås av träning i gruppdynamik eller organisering. Förvånansvärt ofta framträder en bild av grupparbete som en samling uppdelade individuella uppgifter, vilket eleverna inte anser vara grupparbete. Eleverna berättar att grupparbete bidragit positivt till personlig utveckling och att lärdomarna kan användas både i och utanför skolan samt i kommande arbetsliv och studier. Eleverna uttrycker en önskan om mer återkoppling på och reflektion över gruppdynamiken i grupparbetet. För framtida forskning kan det vara intressant att kartlägga hur lärare arbetar systematiskt med utvärdering av samarbete i grupparbeten samt undersöka effekter av proaktiv samarbetsträning i samband med grupparbete. / The study sheds light on upper secondary school students' experiences of group work and describes from a phenomenological perspective how they perceive opportunities and challenges with group work as a teaching method and how their experiences of group work can contribute to teachers' planning and use of group work. Group work is a richly researched area, largely focused on the didactic aspect. This study wants to provide space for upper secondary school students' thoughts about group work in school as their voices are underrepresented in previous research on group work. In qualitative interviews, seventeen students from the upper secondary school's theoretical program talk about how they perceive group work. In an interpretive, inductive and thematic analysis, the students' views on group division, group composition and the group's division of work and working methods emerge. The theoretical framework consists of cooperative and collaborative learning theories as well as Lewin's field theory. The results show that active and responsible group members work in positive interdependence, while uneven division of labour and different levels of ambition lead to negative interdependence in group work. Furthermore, the group composition should be well thought out in order to gain acceptance by the students. Group management and responsibility for motivating other group peers often fall on the students without being preceded by training in group dynamics or organization. Surprisingly often, group work is designed as a collection of divided individual tasks, which the students do not consider to be group work. The students believe that group work contributes positively to personal development and that the acquired group work skills can be used both inside and outside the school as well as in future working life and studies. The students ask for more feedback and reflection on the group dynamics in the group work. For future research, it may be interesting to map how teachers work systematically with evaluation of collaboration in group work and to investigate the effects of proactive collaborative training in connection with group work.

En liten del av alla företag som startas idag lyckas på marknaden och det finns behov av processer för produktutvecklingsföretag som fokuserar på test och utvärdering av produkter och koncept för att skapa en attraktiv slutprodukt. Produktutvecklingsföretag utforskar idag hur Virtual Reality (VR) kan användas inom designprocessen och vilka effekter det har på deras produkter, men det behövs forskning som ger stöd och påvisar nyttor åt företag som vill utnyttja denna teknik vilket leder till den här litteratur studiens frågeställning: RQ: Hur kan Virtual Reality användas som ett integrerat verktyg inom produktutveckling och hur påverkar detta designprocessen? Tre respondenter på tre olika företag i närheten av Stockholm med koppling till V Roch produktutveckling intervjuades och efter analys framställdes ett resultat som lyfter fram intressanta områden med koppling till designprocessen och hur delprocesser kan påverkas om VR integreras som ett verktyg. Studien diskuterar huranvändare blir immersed i VR-simulationer och hur denna upplevelse kan agera sommedlare för att underlätta kommunikation mellan exempelvis designer och kund. Viktiga slutsatser från studiens resultat är att VR som ett integrerat verktyg harpotential att effektivisera befintliga, eller skapa nya, arbetsprocesser förproduktutvecklingsföretag samt ge designers nya synvinklar på produkter ochdjupare insikt om användarbehov. Dagens avancerade utrustning kan skapaverklighetstrogna miljöer vilket möjliggör virtuella utrymmen för nyanserade testeroch valideringar av virtuella prototyper i samband med användare. Testmiljöer ochscenarion som inte kan sättas upp i verkligheten på grund av kostnad, risker ellerandra begränsningar kan byggas upp virtuellt vilket kan spara tid och pengar förföretag. För att fler företag ska vilja investera i VR behöver användarvänlighet och användarbarhet förbättras genom att bland annat integrera programvara för VR med befintliga design- och modelleringsprogram för att underlätta implementering av VR. För att skapa möjlighet till globalt kollaborativt arbete genom virtuella teamarbetande inne i VR-simulationer måste dagens hårdvara och utrustning förbättras. Företag som vill integrera VR som ett verktyg i interna arbetsprocesser bör hålla ett öppet förhållningssätt till hur tekniken kan förändra, förbättra eller omforma befintliga processer och utforska vilken nytta VR kan ha för de unika arbetssätt som definierar företaget idag. För fortsatt forskning inom området föreslås fokus på ledande biltillverkare som idag använder VR som ett integrerat verktyg inom produktutveckling och den praktiska erfarenhet som kommit av detta arbete kan vara en källa till data.

Denna empiriska studie ska undersöka hur tre lärares arbetssätt och inställning till litteratursamtal i undervisningen ser ut. Tidigare forskning visar på många fördelar för elevers språk- och begreppsutveckling samt ett flertal andra positiva effekter på elevernas lärande genom litteratursamtal. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i att elever lär sig tillsammans med varandra och med läraren. Studiens data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer där tre lågstadielärare har varit med och deltagit samt genom systematiska observationer av samtliga lärare. Data har sedan analyserats i förhållande till studiens forskningsfrågor samt de för studien centrala begreppen kollaborativt lärande, den proximala utvecklingszonen och kommunikativa stöttor. Resultatet av studien visar att lärarna har en positiv inställning till litteratursamtal som undervisningsform och att litteratursamtal kan bidra till att utveckla elevernas läsförståelse samt att det utvecklar elevernas begreppsförmåga.

Syftet med studien är att identifiera hur såväl framgångsrika förutsättningar som praktiska tillämpningarskapas av lärarutbildare när det gäller lärarstudenters digitala kollaborativa lärande i matematikundervisningpå distans. Studien genomfördes med utgångspunkt i ett aktionsforskningsarbete, därempirin inhämtades genom skriftliga reflektioner samt enkätfrågor av sluten och öppen karaktär. Iaktionsforskningsarbetet kombinerades ett konferensverktyg och en yta för samarbete online för attskapa en lärande gemenskap i matematikdidaktik inom högre utbildning. Med hjälp av ramverketcommunity of inquiry undersöktes studenters och lärarutbildares presence, närvaro, som uppstår iläromiljön online. När det gäller utvecklingen av kursdesign och innehåll går det att dra slutsatsen attcommunity of inquiry främst uppfyller cognitive presence medan teaching presence behöver förstärkas.När det gäller de känslor som lärarutbildare och studenter förnimmer vid kollaborativa kursmomenti matematikdidaktisk undervisning online går det att dra slutsatsen att både positiva och negativakänslor kan gynna lärandet. Det behövs insatser för att bemöta frustration i olika former hosbåde studenter och lärarutbildare. / The purpose of the study is to explore how helpful conditions such as practical applications are createdby teacher educators regarding student teachers' digital collaborative learning in online mathematicseducation. The study was carried out based on an action research project, where the empiricalevidence was obtained through written reflections and survey questions of a closed and open nature.In the action research a conference tool and an online collaboration surface were combined to createa learning community in mathematics didactics online in higher education. Using the community ofinquiry framework, the presence of students and teacher educators in the online learning environmentwas investigated. When it comes to the development of course design and content, it can beconcluded that the community of inquiry primarily fulfils cognitive presence while teaching presenceneeds to be strengthened. When it comes to the emotions that teacher educators and students feelduring collaborative course elements in online mathematics didactic teaching, it can be concludedthat both positive and negative emotions can benefit learning. Efforts are needed to respond to frustrationin various forms among both students and teacher educators.

De senaste årens tekniska utveckling på datorområdet har även gett återverkningar inom distansutbildningen. Den nya Informationstekniken (IT) har används mest för att utveckla kommunikationen mellan lärare och studenter på distansutbildningarna. I utgångsläget har tekniken alltså används för att underlätta arbetet inom kurserna, inte för att utveckla metoder för hur undervisning ska bedrivas. Elektroniskt lärande (e-learning) kan förklaras som ”Teknikbaserat lärande” (technology-based learning) och innefattar all form av undervisning som sker med hjälp av elektroniska media. Betoningen på lärande visar att tyngdpunkten förflyttats från hur utbildningen genomförs, till ett innehåll i utbildningen. Det finns behov av förbättringar för effektivare e-lärande inom distansutbildning. Samarbete och gemensam arbetsuppgift anses vara till hjälp vid lärande. I hög grad sker utbildning och dialog inom distansundervisning och e-lärande asynkront. Detta innebär att deltagarna inte samtidigt har direktkommunikation med varandra utan kommunikationen sker i med e-post.För att kunna möta möjligheterna till effektivare e-lärande borde en möjlighet till synkront kollaborativt arbete över gemensam arbetsyta vara av intresse.Syftet med projektet var att utveckla en synkron kollaborativ bild- och textbaserad applikation för e-lärande. Baserad på forskaren inom kognitionsvetenskap Maria Larssons rapport om fem faktorer för effektivare e-lärande samt utvärdera dessa genom en prototyp. Applikationen var tänkt att användas vid ett moment i ämnet "Organisationskommunikation" inom en distanskurs, där studenterna skulle bilda sig en uppfattning om en organisations kultur. Applikationen testades vid två tillfällen, först som ett koncepttest och därefter som en digitalt konstruerad prototyp. Tre personer deltog vid varje testtillfälle.Koncepttestet genomfördes med observation av deltagarna med dokumenterad ljudinspelning av dialogen samt efterföljande intervjufrågor. Prototyptestet utfördes med observation och med ”think-aloud” metoden samt intervjufrågor. Här skedde dokumentationen med hjälp av ljudinspelning samt skärmdumpar.Utvärderingen utgjordes av observation och intervjuer med testdeltagarna och visade att applikationen till stor del baserades på Maria Larssons fem faktorer. Min slutsats är att det varit möjligt att utveckla en applikation som till stor del baseras på de fem faktorerna och att konceptet samt prototypen kan vidareutvecklas. Värdet av ett par enstaka test kan vara begränsat då det enbart gällt sex personer. Utökade testsessioner med flera olika grupper hade kunnat ge mer tillförlitliga resultat. Jag finner att det är angeläget med fortsatt forskning angående inlärning via Internet. / The technological development during the recent past, i.e. information technology (IT), has presented new possibilities for distance learning. IT has, so far, mostly been used to enhance the communication between teachers and students. With e-learning or technology-based learning the emphasis is rather on content in education instead of how education is performed. There is a need of improvements for more efficient e-learning within distance learning. The objectives of this study were to develop synchronous collaborative software application, based on five factors for more efficient e-learning, that researcher in cognition science Maria Larsson presented 2001. The software application was evaluated through a case study in a distance course of Organisation communication. The task was how to identify the culture in a specific organisation.The application was tested on two occasions with three participants at each occasion. The first test was as low-tech concept test and the second test was made with the use of the digital prototype. On both occasions the participants reflections was recorded during the test sessions and after the tests interviews were performed with each participant. My conclusions following the evaluation of the observations and the responses to the interviews are that it is possible to develop an application based on the five factors (learning styles, narrative form, collaboration, interaction and feedback) for more efficient e-learning. However, more research and testing are needed.

Denna rapport tar upp huruvida Wiki, som informationshanteringsverktyg, kan uppfylla dekrav som finns på företags informationshantering idag. Syftet med arbetet är att utifrån teorioch en mindre undersökning se vilka möjligheter och nackdelar som finns med verktyget förföretag. En mindre intervjustudie med tolv informanter har genomförts på företagetAgda Lön AB.För att skapa en grund presenteras teorier inom Knowledge Management och KnowledgeManagement System, Kollaborativt- och kooperativt arbete, samt verktyget Wiki. Därefterredogörs den studie som genomförts. Vidare diskuteras de olika aspekter som framkommitunder teori och empiri. Efter diskussionen presenteras en slutsats.Rapporten vill visa att Wiki kan användas som ett informationshanteringsverktyg, om ännackdelar finns. Dock finns även möjligheter, vilka överväger nackdelarna. Det övervägandehindret är huruvida företag vågar införa ett så pass öppet system som Wiki. / Knowledge Management System and collaborative work- Wiki as an information management toolThis report addresses whether Wiki, as information management tools, can meet therequirements of the enterprise information management today. The purpose of the work isthat based on theory and a small survey to see what opportunities and disadvantages that existwith the tool for a company. A small interview study with twelve informants has beenimplemented at the company Agda Lön AB.To create a base, theories in Knowledge Management and Knowledge Management Systems,collaborative and cooperative work, and the Wiki tool are presented. Then describes the studyconducted. Further on the various aspects emerging from the theory and empiricism arediscussed. Following the discussion presented a conclusion.The report would demonstrate that Wiki can be used as an information management tool,although there are drawbacks in it. However, there are also opportunities, which outweigh thedisadvantages. The overwhelming obstacle is whether firms dare to introduce a open systemlike Wiki.

Maskiner och robotar utför idag komplicerade uppgifter i arbetsmiljöer där också människor arbetar. Kunskaper om logistik spelar stor roll för ett optimalt flöde av material mellan maskiner, robotar, människor och lager. För att möta behovet av en testbädd för digitalisering och automatisering av logistiken skapades Digilog, som är ett samarbetsprojekt mellan KTH, Scania och AstraZeneca. I Digilog kan man testa och experimentera med olika sätt att arrangera interaktion mellan robotar, människor, maskiner, truckar och andra logistiska komponenter i ett nätverk, sammanbundna med ett kommunikationsprotokoll (IoT). Detta examensarbete går ut på att programmera en sexaxlig robot från Universal Robot att utföra en specifik uppgift, att vägledd av signaler från en videokamera, leta upp ett specifikt objekt och flytta objektet från en plats till en annan. Arbetssekvensen ska utföras på ett säkert sätt med hänsyn till att människor uppehåller sig och arbetar nära roboten. Detta system kommer att vara en del av logistiksystemet Digilog. Arbetet har utförts med hjälp av Robotens bruksanvisning, seminarier på Universal robots hemsida och samarbete med den som programmerat positioneringsprogrammet för kameran. Kameran var med USB-kontakt kopplad till samma dator som kommunicerade med roboten via lokalt nätverk. Största problemet/begränsningen utgjordes av positioneringskameran. För våra behov visade den sig vara alltför begränsad hårdvarumässigt. Skall projektet utvecklas för att hantera andra, mer komplexa, objekt behövs en bättre kamera. Roboten programmerades att med hjälp av kameran leta upp en blå låda, plocka upp den, och flytta den till ett annat bord för att slutligen ställa ner den. Sedan letar roboten upp nästa objekt. Roboten programmerades med hänsyn till de säkerhetsprotokoll som reglerar arbetet för robotar som utför ett arbete i en miljö där människor befinner sig i. Systemet kan förbättras så att det klarar nya uppgifter. Med en bättre kamera möjliggörs utförande av ytterligare uppgifter: att ange Z-koordinaten (höjd över marknivån), att ange objektens orientering, och att ange typ av objekt. Roboten skulle kunna bli mer flexibel, och hantera objekt av olika form och storlek om man införskaffade en verktygsväxlare och ett antal verktyg (som till exempel ett tvåfingerverktyg) till roboten. / Machines and robots today perform complex tasks in work environments where people also work. Knowledge of logistics plays a major role in an optimal flow of materials between machines, robots, people, and warehouses. To meet the need for a test bed for digitization and automation of logistics, Digilog was created, which is a collaborative project between KTH, Scania and AstraZeneca. In Digilog, you can test and experiment with different ways of arranging interaction between robots, humans, machines, forklifts, and other logistical components in a network, connected by a communication protocol (IoT). This thesis involves programming a six-axis robot from Universal Robot to perform a specific task, being guided by signals from a camera, locating a specific object and moving the object from one place to another. The work sequence must be performed in a safe manner with regard to people staying and working close to the robot. This system will be part of the Digilog logistics system. The work has been carried out with the help of the Robot's operating instructions, seminars on Universal Robot's website and collaboration with the person who programmed the positioning program for the camera. The camera was connected via USB to the same computer that communicate with the robot via a local network. The biggest problem / limitation was the positioning camera. For our needs, it turned out to be very limited in terms of hardware. If the project is to be developed to handle other, more complex, objects, a better camera is needed. The robot was programmed to use the camera to locate a blue box, pick it up, and move it to another table and put it down. Then the robot looks for the next object. The robot was programmed with regard to the safety protocols that regulate the work of robots that perform work in an environment where people are. The system can be improved to handle new tasks. With a better camera, it is possible to perform additional tasks such as: to provide the Z-coordinate (height above ground level), to specify the orientation of the objects, and to specify the type of object. The robot could become more flexible, and handle objects of different shapes and sizes if you acquired a tool changer and several tools (such as a two-finger tool) for the robot.

<p>Entrepreneurship has been entered on a supranational political agenda, in the EU and the OECD, and been emphatically described as a fundamental skill and a concern for schools and education. The agenda is reflected to a varying extent at the national and regional political levels. My aim is to describe, analyze and gain knowledge of what entrepreneurship in the Swedish upper secondary schools imply in practice, against the background of a local context. In particular, the conditions for learning.</p><p>My approach is ethnographically inspired and this multiple case study is limited to two upper secondary school programmes. Data has been collected through observations, video recordings, informal conversations with pupils and teachers and formal conversations with headmasters. The material is analyzed in terms of three socioculturally inspiring foci.</p><p>By means of a cultural-institutional focus, the stability and changeability of the programmes were elucidated. The previous institutional frameworks have been partially questioned by the teachers in the field, which has resulted in the following: In one of the upper secondary schools a new locally adapted programme has been composed, and courses and subjects have been integrated in a new way in the other school’s existing programme. The changes in the upper secondary programmes are to a great extent an example of a meeting between top-down and bottom-up initiatives. The changes of the institutional frameworks are connected to a discursive shift of the responsibility for pupils’ learning and education from teachers to pupils and also to teacher’s ambition to adapt interest- and experience-related teaching.</p><p>In a situated focus, both programmes were identified as communities of practice with a joint enterprise, mutual engagement and a shared repertoire. These three dimensions were useful for examining specific aspects of the teaching. There has above all been an altered balance between reification and participation in the teaching as well as boundary crossing both outside the community of practice and within the community.</p><p>Different conditions for learning were identified through an interpersonal focus. Both collaborative learning and cooperative learning were useful, but not sufficient concepts for describing the various forms of team learning. The conditions of cooperation and the pupils’ communication patterns revealed yet another form of team learning, which I call comparative learning. If the risk of everyday concepts getting the upper hand and trivialization can be avoided in team learning, there is in all these learning processes a potential for the pupils being able to develop strategies for handling complex tasks, taking initiatives and responsibility, cooperating and learning from one another in various different ways. In this way entrepreneurship has had an impact on the practice of the classrooms.</p> / <p>Entreprenörskap har förts upp på en överstatlig politisk agenda, inom EU och OECD, där den skrivits fram som en grundläggande färdighet och en angelägenhet för skola och utbildning. Agendan återspeglas i varierande grad på nationell och regional politisk nivå. Mitt syfte har varit att studera och försöka förstå vad entreprenörskap i den svenska gymnasieskolan kan innebära i praktiken. Utifrån syftet och ett sociokulturellt perspektiv formulerades frågeställningarna enligt följande: Hur framförhandlas, organiseras och realiseras undervisningen inom två studerade gymnasieprogram? Vilka sociala gemenskaper bidrar elever och lärare till och deltar i? Vilka former av lärande visar sig? Den etnografiskt inspirerade studien genomfördes i två gymnasieprogram som genom utvecklingsprojekt deltagit i det länsövergripande och EU-medfinansierade projektet PRIO 1, Prioritet företagsamhet i Västerbotten (2000 – 2005). Empiriska data insamlades genom observationer, videoregistreringar, informella samtal med elever och lärare och formella samtal med skolledare. Dessutom insamlades skriftliga dokument. Materialet har analyserats utifrån tre fokus. Genom ett kulturellt-insitutionellt fokus har programmens stabilitet och föränderlighet synliggjorts. I det ena fallet har ett nytt lokalutformat program satts samman, i det andra fallet har kurser och ämnen integrerats inom det befintliga programmet. Förändringarna ses som ett möte mellan top-down-initiativ och bottom-upp- initiativ. Resultatet visar även en diskursiv förskjutning av ansvar från lärare till elev och lärares strävan att tillrättalägg intresse- och erfarenhetsrelaterad undervisning. Ur ett situerat fokus har båda programmen identifierats som praxisgemenskaper med en gemensam uppgift, ett ömsesidigt engagemang och en gemensam repertoar. Utmärkande drag i undervisningen, men koppling till entreprenörskapstanken, har handlat om förändrade avvägningar mellan reifikation och deltagande i undervisningen samt om gränsöverskridande, dels utanför praxisgemenskapen och dels inom gemenskapen. Genom ett interpersonellt fokus har olika villkor för lärande identifierats. Såväl kollaborativt och kooperativt lärande har varit användbara begrepp för att beskriva formerna för samarbetslärande, men inte tillräckliga. Samarbetets villkor och elevers kommunikationsmönster har avslöjat ytterligare en form av samarbetslärande, vilken jag benämnt komparativt lärande. Denna avhandling har således visat på både gemensamma och särskiljande drag när entreprenörskapsinitiativ omsatts i skolans praktik, på två gymnasieprogram.</p>

Entrepreneurship has been entered on a supranational political agenda, in the EU and the OECD, and been emphatically described as a fundamental skill and a concern for schools and education. The agenda is reflected to a varying extent at the national and regional political levels. My aim is to describe, analyze and gain knowledge of what entrepreneurship in the Swedish upper secondary schools imply in practice, against the background of a local context. In particular, the conditions for learning. My approach is ethnographically inspired and this multiple case study is limited to two upper secondary school programmes. Data has been collected through observations, video recordings, informal conversations with pupils and teachers and formal conversations with headmasters. The material is analyzed in terms of three socioculturally inspiring foci. By means of a cultural-institutional focus, the stability and changeability of the programmes were elucidated. The previous institutional frameworks have been partially questioned by the teachers in the field, which has resulted in the following: In one of the upper secondary schools a new locally adapted programme has been composed, and courses and subjects have been integrated in a new way in the other school’s existing programme. The changes in the upper secondary programmes are to a great extent an example of a meeting between top-down and bottom-up initiatives. The changes of the institutional frameworks are connected to a discursive shift of the responsibility for pupils’ learning and education from teachers to pupils and also to teacher’s ambition to adapt interest- and experience-related teaching. In a situated focus, both programmes were identified as communities of practice with a joint enterprise, mutual engagement and a shared repertoire. These three dimensions were useful for examining specific aspects of the teaching. There has above all been an altered balance between reification and participation in the teaching as well as boundary crossing both outside the community of practice and within the community. Different conditions for learning were identified through an interpersonal focus. Both collaborative learning and cooperative learning were useful, but not sufficient concepts for describing the various forms of team learning. The conditions of cooperation and the pupils’ communication patterns revealed yet another form of team learning, which I call comparative learning. If the risk of everyday concepts getting the upper hand and trivialization can be avoided in team learning, there is in all these learning processes a potential for the pupils being able to develop strategies for handling complex tasks, taking initiatives and responsibility, cooperating and learning from one another in various different ways. In this way entrepreneurship has had an impact on the practice of the classrooms. / Entreprenörskap har förts upp på en överstatlig politisk agenda, inom EU och OECD, där den skrivits fram som en grundläggande färdighet och en angelägenhet för skola och utbildning. Agendan återspeglas i varierande grad på nationell och regional politisk nivå. Mitt syfte har varit att studera och försöka förstå vad entreprenörskap i den svenska gymnasieskolan kan innebära i praktiken. Utifrån syftet och ett sociokulturellt perspektiv formulerades frågeställningarna enligt följande: Hur framförhandlas, organiseras och realiseras undervisningen inom två studerade gymnasieprogram? Vilka sociala gemenskaper bidrar elever och lärare till och deltar i? Vilka former av lärande visar sig? Den etnografiskt inspirerade studien genomfördes i två gymnasieprogram som genom utvecklingsprojekt deltagit i det länsövergripande och EU-medfinansierade projektet PRIO 1, Prioritet företagsamhet i Västerbotten (2000 – 2005). Empiriska data insamlades genom observationer, videoregistreringar, informella samtal med elever och lärare och formella samtal med skolledare. Dessutom insamlades skriftliga dokument. Materialet har analyserats utifrån tre fokus. Genom ett kulturellt-insitutionellt fokus har programmens stabilitet och föränderlighet synliggjorts. I det ena fallet har ett nytt lokalutformat program satts samman, i det andra fallet har kurser och ämnen integrerats inom det befintliga programmet. Förändringarna ses som ett möte mellan top-down-initiativ och bottom-upp- initiativ. Resultatet visar även en diskursiv förskjutning av ansvar från lärare till elev och lärares strävan att tillrättalägg intresse- och erfarenhetsrelaterad undervisning. Ur ett situerat fokus har båda programmen identifierats som praxisgemenskaper med en gemensam uppgift, ett ömsesidigt engagemang och en gemensam repertoar. Utmärkande drag i undervisningen, men koppling till entreprenörskapstanken, har handlat om förändrade avvägningar mellan reifikation och deltagande i undervisningen samt om gränsöverskridande, dels utanför praxisgemenskapen och dels inom gemenskapen. Genom ett interpersonellt fokus har olika villkor för lärande identifierats. Såväl kollaborativt och kooperativt lärande har varit användbara begrepp för att beskriva formerna för samarbetslärande, men inte tillräckliga. Samarbetets villkor och elevers kommunikationsmönster har avslöjat ytterligare en form av samarbetslärande, vilken jag benämnt komparativt lärande. Denna avhandling har således visat på både gemensamma och särskiljande drag när entreprenörskapsinitiativ omsatts i skolans praktik, på två gymnasieprogram.

Detta projekt fokuserar på distansstudenter och deras studiesituation i tre nätbaserade kurser. Genom en empirisk studie bestående av samtal med studenter och lärare, samt deltagande observation, har vi försökt finna lösningar för att förbättra studenternas lärandemiljö. De sociala faktorerna visade sig vara av stor betydelse i en studieform som tidigare kännetecknats av isolation mellan studenter och lärare. Projektet visar på hur en nätbaserad utbildningsplattform genom enkla tekniska lösningar kan ta hänsyn till studentens behov i fråga om att stödja kommunikation och samarbete.