Fängelsestraffet framställs många gånger som en händelse i individens liv som försvårar för honom eller henne att lyckas i framtiden, exempelvis med att finna och behålla en bostad eller ett arbete. Tidigare forskning har dock påvisat att fängelsestraffet och dess innehåll kan vara faktorer som bidrar till att en individ upphör med brottslighet. Syftet med aktuell studie har därmed varit att i en svensk kontext undersöka fängelsestraffets betydelse för en minskad återfallsrisk i kriminalitet efter frigivning samt fängelsestraffets eventuella position som vändpunkt. Detta med främsta utgångspunkt i Robert J. Sampson och John H. Laubs teoretiska diskussion kring vändpunkter. Metoden som har använts i studien är av kvalitativ karaktär och sju semistrukturerade intervjuer har genomförts med medlemmar från föreningen KRIS. Studiens slutsatser visar att fyra av sju respondenter upplever något av sina fängelsestraff som en vändpunkt. Resterande tre respondenter upplever dock att fängelsestraffet hade kunnat bli en vändpunkt för dem, om fängelsevistelsen hade varit utformad på ett annat sätt. Av de fyra respondenter som menar att fängelsestraffet har varit en vändpunkt, uttrycker tre av dem att fängelsevistelsen kom in vid rätt tidpunkt i deras liv och därmed fick positionen som en vändpunkt. Externa faktorers inverkan på fängelsestraffets betydelse som vändpunkt verkar därmed vara betydande. De externa faktorer som verkar har störst inverkan på denna process är plötsliga och negativa sjukdoms- och/eller familjerelaterade händelser. Även om inte alla respondenter upplever fängelsestraffet som en vändpunkt, menar sex av dem att fängelsevistelsen trots allt har haft någon form av betydelse för dem. Framförallt beskrivs fängelset som en ”viloplats”, där respondenterna har fått komma bort från missbruket och kriminaliteten utanför murarna. / Imprisonment is often identified as an event that reduces future life chances. For example, having been incarcerated automatically reduces the probability of finding and keeping employment. However, prior research shows that imprisonment has a potential importance in the process of achieving desistance. Consequently, the aim of this study has been to examine the importance of imprisonment in preventing recidivism but also to examine the potential position of imprisonment as a turning point. The main focus of the current study has been on the theoretical discussion of turning points by Robert J. Sampson and John H. Laub. By using a qualitative approach, semi-structured interviews have been conducted with seven members of the non-profit association KRIS. The conclusion of the current study is that four out of seven interview respondents experience the imprisonment as a turning point. Remaining three interview respondents refer to incarceration as a potential turning point in their lives; however, only if the imprisonment would have worked out differently. Of those interview respondents referring to imprisonment as a turning point, three argue that incarceration entered their life course in “right time”. The influence of external factors on the potential importance of imprisonment as a turning point thereby seems to be significant. Unexpected and negative events such as disease or family related issues seem to be those external factors having the largest impact on this process. Even though not all of the interview respondents experienced imprisonment as a turning point, six out of seven refer to incarceration as having some kind of significance in their life course. Primarily, the imprisonment is being seen as a “resting place”, in which the interview respondents have been given the opportunity to place themselves at distance from criminality and addiction outside the prison walls.

Syftet med studien var att få ökad kunskap om hur några programledare inom Kriminalvården beskriver arbetet med intagna för att minska risken för återfall hos dessa. Den metodologiska utgångpunkten i studien var hermeneutiken med en kvalitativansats med semistrukturerade intervjuer, där det ingick sex intervjupersoner. De sex intervjupersonerna arbetar som programledare inom Kriminalvårdens anstalter. Respondenterna beskrev vilka gynnande faktorer som finns i arbetet med återfall i brott som exempelvis att arbeta med de prokriminella attityderna för att minska risken och de hindrande faktorer som finns med att möta intagna som inte har en vilja till förändring. Det framkom i studien att bemötandet har en viktig roll i alliansen och relationen mellan programledaren och den intagne, men även komplexiteten som finns gällande hur de ska nå fram till vissa intagna framkom tydligt i studien. Studiens insamlade empiri analyserades utifrån Exit-teorin, där Exit-teorins bidrar med en möjligförklaring till den intagnes vilja till att lämna ett kriminellt liv. Slutsatsen i studien är att det är ett komplext jobb som Kriminalvården gör och det behövs stöd från samhället för att de intagna ska lyckas. De socialpedagogiska implikationerna fokuserar på de allianser och relationer som skapas, och att kunna bemöta den intagna där den befinner sig i stunden.

The stories about prison are infinite, and ultimately affect our understanding of incarceration. Punishment and prison are also political, and the shape of the penal system is fundamentally different in different countries. In Sweden, prison has been understood as part of the welfare state, and depicted as a rehabilitative measure, employed on the road towards a better society. It is essential to study how punishment is constructed in political and cultural discourse, because of how it affects the understanding and legitimacy of the penal system. Building on previous research on the relationship between punishment and the welfare state, as well as on prison in culture, this study investigates how The Swedish Prison and Probation Service (Kriminalvården) depict their operations in their podcast Without Passing Go and in their advertising campaign in the fall of 2023. Drawing on the concept of Nordic exceptionalism, and a cultural criminological understanding of how fact and fiction blur when it comes to crime and criminal justice, this thesis revolves around what stories of the Swedish carceral system are told in Kriminalvården’s own channels of communication. Ultimately, prison and the work Kriminalvården perform are often legitimized through calling upon welfare ideals, but the study also encountered deviations from this approach. Furthermore, Kriminalvården at times make use of the danger and thrill of prison, reproducing cultural understandings of incarceration, and the inmate is constructed as at times dangerous, and at times reformable. Lastly, the advertisement is discussed, and how it seems to indicate Kriminalvården’s crucial role in ensuring the continuation of our ‘normal’ lives, reproducing notions of normalcy and deviancy. Taken together, the thesis thereby discusses several different aspects of Kriminalvården’s legitimacy-making.

Fokus för denna uppsats är att jämföra hur förövarna som använt våld mot kvinnor beskrivs i Kriminalvårdens två olika behandlingsprogram. Behandlingsprogrammen som riktar sig till förövare av våld i nära relationer respektive förövare av sexualbrott har i denna studie granskats och jämförts. I uppsatsen används innehållsanalys som metod och det empiriska materialet har utgjorts av manualerna till Kriminalvårdens ovan nämnda behandlingsprogram. Jämförelsen visar att det finns skillnader i hur sexualbrottsförövare och förövare av våld i nära relationer beskrivs i de båda behandlingsprogrammen. En slutsats är att sexualbrottsförövare i detta empiriska material i högre grad än förövare av våld i nära relationer definieras utifrån antaganden om att beteendet är en del av identiteten. Det framkommer även att sexualbrottsförövare i högre utsträckning än förövare av våld i nära relationer beskrivs som mer avvikande och förväntas fortsätta vara en avvikare även efter behandlingen. Detta blir bland annat tydligt genom att målen i de båda behandlingsprogrammen skiljer sig åt. När det gäller förövare av våld i nära relationer framställs att målet är att förövaren ska kunna fungera i en relation igen, medan målet för sexualbrottsförövare uppges vara att, trots kognitiva förvrängningar, avstå från att återfalla i det brottsliga förövarbeteendet. Vidare finns en skillnad mellan hur förövare av våld i nära relationer och sexualbrottsförövare innesluts i samhället. I manualerna till behandlingsprogrammet som riktas till förövare av våld i nära relationer hävdas att "vår kultur" är en förklaring till beteendet och samhället tilldelas därmed en det av skulden för det våld som förövaren dömts för. Sexualbrottsförövare däremot blir särskilda från den gemensamma kulturen genom att det hävdas att "vissa kulturer" påverkar "vissa män" att begå sexualbrott. Detta kan tolkas som ett sätt att utesluta sexualbrottsförövare, vilket kan göra det möjligt att placera problemet antingen hos individen eller hos andra kulturer än den som benämns som "vår". Att sexualbrottsförövare betraktas som mer avvikande kan även exemplifieras med att sexualbrottsförövare i behandlingsprogrammets manualer beskrivs med att förövare kan "(…)te sig som vanliga människor" (Kriminalvården, 2006, ROS, Teorimanual, s.23), vilket antyder att de i själva verket inte är vanliga människor. Resultaten i denna studie visar på ett avståndstagande och mystifiering av sexualbrottsförövaren, vilket kan leda till att sexualbrott som problem förläggs hos individen eller andra kulturer snarare än att det betraktas som ett av det svenska samhällets problem.

<p>Priestley's One-to-One CBT programme is intended to reduce criminal recidivism. Data were collected from 1484 programme rounds in Sweden. 776 of these cases contained the data necessary for this study and were used in the analyses. The data included pre- and postprogramme test scores on areas addressed in the programme. The purpose of this study was to examine whether the tests or background data of participants have predictive properties for dropout and recidivism and whether test scores differ between sub-groups. To do this, t-tests and logistic regression analyses were performed. There were significant improvements on all scores post-programme. Only age predicted completion, with older participants being more likely to complete the program. Several variables were found to have predictive properties for recidivism. The most potent predictor for nonrecidivism was programme completion. The study finds a relation between some of the tests measuring psychological change, and recidivism. This partly supports the theory behind the programme.</p><p> </p>

Priestley's One-to-One CBT programme is intended to reduce criminal recidivism. Data were collected from 1484 programme rounds in Sweden. 776 of these cases contained the data necessary for this study and were used in the analyses. The data included pre- and postprogramme test scores on areas addressed in the programme. The purpose of this study was to examine whether the tests or background data of participants have predictive properties for dropout and recidivism and whether test scores differ between sub-groups. To do this, t-tests and logistic regression analyses were performed. There were significant improvements on all scores post-programme. Only age predicted completion, with older participants being more likely to complete the program. Several variables were found to have predictive properties for recidivism. The most potent predictor for nonrecidivism was programme completion. The study finds a relation between some of the tests measuring psychological change, and recidivism. This partly supports the theory behind the programme.

In this two-years masters thesis the information practices of former interns are examined in relation to a possible lack of certain kinds of information in the prison environment. The essay is positioned in the research field of information practices which means its looking at all kinds of information, formal and informal. Since the essay is in the field of information practices it means the focus lies in how information is taught whithin contexts and groups. Information is not looked at solely as an individual process but is seen as a collective experience. The method of the essay is that of the qualitative research interview. Besides taking an interest in information practices i investigate whether access of information in prisons could be improved and whether the library organisations could be a part of those improvements. The result of my research shows that information in the prison coming from the correctional institution is not perceived as well functioning. Some exceptions where found but these where described by the informants as instances where staff had been extra helpful, as opposed to there being a functioning system of information practices in place in the organisation of the prison. Several of the informants thought information within groups of inmates could be motivating. A reason for this could be that groups of inmates are in the same situation, the power differences of the situated identities inmate and prison guard does not exist among inmates. In order of accessing relevant information from prison staff the inmates had to be driven and determined. The result of this essay further shows that it is too late to plan the release after the release has taken place. Several of the informants recounted increased difficulties in adjustment to the new social situation, having gone through psychological breakdown subsequent to their release. Many practical problems like for example homelessness also occurred. The research points to the prison libraries as a place where steps in coping with the release could successfully have been taken. This being so because the libraries are a place where the situated prisoner identity can be dissolved. Where one can remember ones interests and which books one used to read. in which sense there is already in the library room, an opening to the outside world. During the prison stay many find it difficult thinking about the world outside. It can be explained in terms of an adjustment to the social practices in the institution having taken place and in that the contrasts between the correctional institution and the world outside being to wide.

Syftet med denna uppsats är att kartlägga motivationsfaktorer bland anställda inom Kriminalvårdens anstaltsverksamhet. För att undersöka detta utformades en huvudfrågeställning som besvarades med hjälp av tre delfrågor om vad som motiverar individer att ta anställning hos Kriminalvården, om denna motivation förändras över tid samt hur kriminalvårdarna reflekterar kring arbetsmiljön utifrån ett motivationsperspektiv. För att samla in det empiriska materialet genomfördes sex stycken semi-strukturerade intervjuer med kriminalvårdare på anstalter med säkerhetsklass ett. Det resultatet genererade var att motivationen förändras över tid. Vid början av anställningen är det faktorer som inkomst och framtida karriärmöjligheter samt viljan att testa något nytt som motiverade. Efter en tid inom yrket hade motivationen skiftat till att klienterna och sina arbetslaget som utgör den främsta motivationsfaktorn, arbetsmiljön väger in på så vis att kriminalvårdarna behöver utföra sitt arbete på ett säkert sätt då detta skapar en god sammanhållning. I slutsatsen framkommer även att en motivation till att ta anställning som kriminalvårdare är att det kan vara en språngbräda för framtida yrken. Arbetsmotivation grundar sig i en avvägning och kombination av flera olika faktorer. / The purpose of this study is to identify the motivational factors among Prison Officers working in a high security prison. To investigate this purpose, a key issue was formulated and answered with the help of three sub-questions regarding why Prison Officers choose to take employment in the prison service, if their motivation changes over time and which views they have towards the working environment from a motivation perspective. In order to collect data, six semi-structured interviews were carried out with Prison Officers in a high security prison. The results of these interview showed that motivation among Prison Officers changes over time. Initially it was the need to have an income, the possibility of future career opportunities as well as wanting to test new career paths that drove their motivation. Later, motivation shifted to it being their colleagues and the clients who contribute to their work motivation. The work environment also has an impact on Prison Officers’ motivation as safety at work it is an important factor in creating good cohesion. The study also shows that one reason for becoming a Prison Officer can be that it provides a springboard for future work opportunities. Also, work motivation is based on a balance and a combination of several factors.

Friskvård, är en del i det hälsofrämjande arbete som idag bedrivs på de flesta arbetsplatser. På Kriminalvården i Borås bedrivs friskvårdsarbetet genom ett generöst friskvårdsbidrag, flertalet friskvårdsförmåner och en lokal idrottsförening. Syftet med denna studie är att undersöka inställningen till friskvård på Kriminalvården i Borås med fokus på friskvårdens syfte, ledarskapets roll i friskvårdsarbetet och medarbetarnas delaktighet. Studien grundar sig i kvalitativa intervjuer som sedan analyserats genom tidigare forskning inom hälsofrämjande arbete samt teorin Krav-Kontroll-Stöd. Både ledningsgruppsrepresentanter och medarbetare på olika nivåer i organisationen har intervjuats. Resultatet visar på bristande delaktighet, som i studien symboliseras av en uppmärksammad vattenmaskin på arbetsplatsen. Även aspekter som bristande kommunikation, att friskvården inte sammankopplas med övrigt arbetsmiljöarbete samt att frågor om hälsofrämjande inte prioriteras i ledningsgruppen lyfts fram. Genom studien får läsaren ta del av hur hälsofrämjande arbete kan bedrivas men framför allt ges också inblick i en, för många, helt okänd arbetsmiljö bakom låsta dörrar.

This study, written by Fredrica Eurén and Linnea Skoglund, is about how prison guards who work in a detention department in Stockholm experience the treatment of homeless people who are taken into care due to intoxication. The captive homeless often receive an extra favorable treatment from the prison guards that differs from the standardized work routines. The motivations for special treatment are based on the meeting that takes place between the homeless person in care and the prison guard. The deviations that are made, as well as extra benefits that are given to the homeless in care, include food and drink and also the opportunity to stay longer in custody so that the homeless person can spend a little more time inside. The results are analyzed using two theories: emotional work and street level bureaucracy. These theories partly explain how employees in certain professions cope with emotions, and partly how employees at street level within government organizations use their discretion in decision making. Similar studies have been carried out in prison, but not in arrest as examined in this study. The results suggest that the prison guards, to some extent, feel a kind of civil courage towards the homeless, which in turn means that they provide more favorable treatment to the homeless in custody. / Denna studie av Fredrica Eurén och Linnea Skoglund, handlar om hur kriminalvårdare som arbetar på arrestavdelning i Stockholm upplever hanteringen av hemlösa som omhändertas på grund av berusning. De omhändertagna hemlösa erhåller många gånger en extra förmånlig behandling av kriminalvårdarna, vilket skiljer sig från de standardiserade arbetsrutiner som finns inom myndigheten. Avstegen från rutinerna som görs, samt även motiveringarna till denna specialbehandling, baseras i grunden på det möte som sker mellan den omhändertagna hemlöse och kriminalvårdaren. De avsteg samt extra förmåner som ges till omhändertagna hemlösa, är bland annat mat och dryck samt möjligheten till att få stanna längre på arresten för att den intagne ska få spendera lite mer tid under tak. Resultatet analyseras med hjälp av två teorier: emotionellt arbete och gräsrotsbyråkrati. Dessa förklarar dels hur medarbetare inom vissa yrken arbetar med känslor på arbetet samt hur de hanterar dessa, dels hur medarbetare på gatunivå inom myndighetsorganisationer agerar inom ett visst handlingsutrymme som ges dem. Liknande studier har genomförts på anstalter, men inte på arresten såsom denna studie undersöker. Resultatet talar för att kriminalvårdarna till viss del känner en typ av civilkurage gentemot de hemlösa, vilket i sin tur gör att de ger mer förmånlig behandling till omhändertagna hemlösa.