No description available.

The purpose of this study was to investigate about preschool teacher’s descriptions and working methods regarding the bodily integrity of children. The choice of method became qualitative and five interviews with preschool teachers. The result of this study shows that the child’s bodily integrity is a human right and at the same time important to their self-esteem. When there are routines and a conscious way of working in the preschool, it is possible to prevent children from being offended, both by adults and by other children. In order to teach children about their and others' boundaries, preschool teachers need to be close and provide tools for the children so that they have the possibility to show or say no in their own way. As a preschool teacher, always reflecting on their profession, how to meet, talk and look at the child, it can help to ensure that children's rights are met, and the child is given a sense of value. / Syftet med denna studie var att studera förskollärares beskrivningar och arbetssätt kring barns kroppsliga integritet. Valet av metod blev kvalitativ och fem intervjuer med förskollärare ligger till grund för resultatet. I resultatet framkom det att arbetet med barns kroppsliga integritet är en rättighet för barn och samtidigt viktigt för deras självkänsla. När det finns rutiner och ett medvetet arbetssätt i verksamheten går det att undvika att barn blir kränkta, både av vuxna och av andra barn. För att lära barn om sin och andras gräns gäller det som förskollärare att finnas nära och ge verktyg till barnen så att de har möjligheten att på sitt sätt visa eller säga nej. Genom att som förskollärare alltid reflektera över sin profession, hur man bemöter, talar och ser på barnet kan det bidra till att barns rättigheter blir tillgodosedda och barnet får en känsla av värde.

Studiens syfte är att utforska en klass uppfattningar om användandet av det digitala verktyget Turf inom idrott och hälsa på gymnasiet samt hur dessa elever anser att det kan användas för inlärning och utvecklande av kroppslig förmåga. Undersökningen bygger på fem genomförda lektioner med elever som studerar på en gymnasieskola i södra Sverige, där totalt 21 elever har gett sin syn på Turf och hur det kan bidra till att utveckla deras kroppsliga förmåga. I studien nyttjades en kvalitativ metod baserat på ett praktikorienterat handlingssätt som kallas för aktionsforskning. Dagboksskrivande, observationer, samtal, frågeformulär och dokumentation utnyttjades som verktyg i undersökning för att samla in data och därmed kunna besvara studiens frågeställningar. För att analysera det insamlade materialet användes ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visade att de deltagande gymnasieeleverna hade olika uppfattningar kring användandet av verktyget Turf i idrott och hälsa undervisningen. De flesta ansåg att appen kunde utveckla deras kroppsliga förmåga samtidigt som det fanns elever som menade att det inte fungerade. Slutsatsen är att det går att använda sig av verktyget för att utveckla elevers kroppsliga förmåga, men en didaktisk implikation är att deras lärande erfarenheter beror på lärarens kunskaper om hur verktyget kan nyttjas i undervisningen.

Det ämnesspråk som används i skolans styrdokument är inte alltid enkelt att förstå, inte för lärare och speciellt inte för elever som saknar den inblick i styrdokumentens föreskrifter som en lärare har. Föreliggande undersökning syftar till att söka svar på hur fyra elever i grundskolan och fyra elever i gymnasieskolan uppfattar betydelsebärande begrepp inom skolämnet idrott och hälsa. I studien undersöks hur de tillfrågade eleverna uppfattar begreppen allsidig rörelseförmåga och kroppslig förmåga. Semi-strukturerade intervjufrågor formulerades angående elevers uppfattning av begreppen. Resultatet av undersökningen visar på en bristande förståelse för vad allsidig rörelseförmåga samt kroppslig förmåga innebär. Det som kan urskiljas bland elevernas beskrivningar är en helhetssyn på begreppen i form av en anpassningsförmåga, där rörelser anpassas beroende på aktivitet. Vidare framgår också att eleverna finner svårigheter att, med ord, beskriva den egna allsidiga rörelseförmågan samt den kroppsliga förmågan. Avslutningsvis pekar resultatet på en relation mellan det idrottsliga fritidsintresset och vad eleverna upplever som värdefulla aspekter i ämnet idrott och hälsa.

The aim of this study is to examine preschool teachers’ ideas of children’s right to bodily integrity and the preschools’ work on this. Furthermore, by using theories of power and resistance, the study aims to discuss how these ideas can affect children’s ability to discover and express their own integrity boundaries, to have them respected and to discover and respect the boundaries of others. The empirical material is based on interviews with six preschool teachers. The results show that the teachers’ ideas can lead to both limiting and productive exercise of power, which can affect the children's opportunities to express their own, and to discover the integrity boundaries of others. In order to protect the bodily integrity of the children, rules are formulated that can limit the children's ability to discover their own and others' boundaries and also can lead to control of the children. Rather than using rules, the teachers guide children's actions according to prevailing behavioural norms through what is interpreted as hidden, or friendly exercise of power. The teachers describe how they support and interpret children's actions and, provided that the teachers interpret the children correctly, this can create opportunities for the children to both express their boundaries and to discover those of others in order to respect them. The teachers show awareness of children’s different ways of expressing resistance and intend to help children to pay attention to subtle kinds of these actions. In that way, even children who express their integrity boundaries in a more implicit way can be respected by the others. However, the analysis shows that certain forms of acts of resistance increase opportunities for respect. These acts of resistance are explicit and consist of a clearly expressed "Stop!” or by using the ”Stop hand”. The empirical material also shows that the teachers work towards a culture of consent in the preschool by using themselves as role models and by encouraging children to ask each other for permission when, for example, they want to give someone a hug.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare uppfattar integritetsuppdraget i förskola och hur de beskriver förverkligandet av det. Undersökningen har genomförts kvalitativt med en intervjumetod där åtta förskollärare ingår. En hermeneutisk tolkande ansats har använts för att nå förståelse i det som undersöks. Teoretisk utgångspunkt var Biestas syn på god utbildning utifrån dimensionerna kvalifikation, socialisation och subjektifiering. Studiens resultat visar att förskollärare uppfattar att uppdraget främst innebär respekterande av barns integritet. Vidare framkommer att den kroppsliga integriteten ges tydligare utrymme i uppdrag och praktiserande därav, än den personliga integriteten. Integritet i likhet med andra värdebegrepp tangerar närliggande områden vilket gör begreppets betydelse svår att ringa in. Det innebar att informanters uppdragsbeskrivningar berörde autonomi, identitet och inflytande. Det i sin tur visar att begreppet behöver diskuteras och synliggöras. Resultatet visar även att god utbildning i integritet innefattar utbildning om rättigheter och skyldigheter. Därtill behöver önskvärda sociala normer överföras vilket sker med förhållningssätt, före­bildlighet och diskussioner. Den viktigaste komponenten i integritetsarbetet är barns subjektifiering. Den utgörs av barns självständiga och ansvarsfulla förståelse för konsekvenser av sina handlingar i relation till andra. Studiens slutsats är att förskol­lärare medvetet behöver möjliggöra barns subjektifiering vilket i synnerhet inkluderar att stötta och utmana barn att själva utforska egna och andras integritets­gränser i verklig social samvaro.

No description available.

This essay seeks to investigate how bodies can be understood as a narrative element in five poems written by the American poet Emily Dickinson (1830 – 1886). Using phenomenology as understood by Maurice Merleau-Ponty and Elizabeth Grosz as a theoretical framework and a corporeal narratology as drawn up by Daniel Punday, the essay explores how the bodies of the characters within the fictional world are portrayed, which bodies are present and what places and types of situations they occupy. All in order to see how the narrative as a whole is affected in each poem. The essay uses the terms body and space, as being defined by the theoretical underpinnings, to structure the analysis. The study shows that the body indeed can be understood as a way of structuring the narrative in the poems. Mainly, the present bodies are used as a way of organizing spatiality and form a specific perspective. The degree of activity of the different bodies are also dependent on normative and conventional aspects. The use of narratology when analyzing poems of this sort requires flexibility, especially since the study focuses on elements that are not always explicitly portrayed.

The purpose of the study is to make teachers' perspective visible on the concept of physical ability in the subject PE, especially linked to assessment. Fair assessment and teachers' interpretation of the governing documents are central in my study, they have highlighted how everyone's individual opinion affects their grading, etc. A theoretical starting point is Liu and Chen's (2021) study where they describe what Physical literacy is and why it could be developed into an asset for the Swedish system as well.Several other studies point to how the teachers find it difficult to interpret the concepts and that teaching that takes place at the same school between physical education teachers looks different, that the teachers do not assess in the same way and that the assessment is not fair for the students. The results from my qualitative study showed that all teachers have different views when it comes to defining concepts such as physical ability, but that they all have similar connections between them. Also, how some of the teachers highlight how the curriculum is too open to interpretation and that it affects the fair assessment. Furthermore, the results strengthened how the teachers are affected by their professional time, that the experience creates a sense of security and sometimes safety when grading. The result shows that too high demands are placed on the teachers and that they need more direct directives and clearer explanations of concepts to strive for a fairer assessment, with which you can analyze my result with.

Abstract Title: The dance-teacher body as a sounding board - a hermeneutic phenomenological study about dance-teachers experiences observing (their own) dance education. Author: Anders Frisk, Stockholm University of the Arts - School of Dance and Circus Language: Swedish Key words: Dance, dance teacher, dance education, dance pedagogy, phenomenology, kinaesthetic empathy, interaffectivity, bodily resonance    The aim of this study is to give insights into how dance teachers experience observing (their own) dance lessons. The interest lies in what they are reacting to and what gives an action in the form of feedback, guiding or ending an exercise, and how these reactions and actions are manifested in the body. Two teachers at the Swedish school of sport and health sciences (GIH) in Stockholm were observed and filmed during dance lessons with PE&H-student teachers. The subject of the lessons were experiencing and exploring dance as expressive form. From the videos of the lessons, different situations were chosen and discussed during a so-called re-experiencing interview. The interviews were transcribed and the text has been analysed using a hermeneutic phenomenological method.  The analysis resulted in the following findings: To observe one’s own teaching seems to be a valuable tool for the teachers in order to reflect upon didactical considerations and possibilities for developing the teaching. The teachers seem to react on (lack of) movement, presence, focus and movement qualities. This creates a dissonance in their own bodily resonance that seems to create an embodied experience that they react upon. They act by guiding the students by adding more movement, verbal affirmation or instruction, metaphors or by ending the exercise. Sometimes they postponed reacting in order to give the students a chance to find their way back in focus. The teachers also have a focus on creating a learning environment where the aim is for the students to explore and to experience their own bodily resonance and how this can relate to other bodies.  It seems that the teachers show a sensibility for the situation and the harmony in the dance studio that could be derived from a professional-personal competence or from an embodied practical pedagogical knowledge. The results of the study are discussed with the concepts of interaffectivity, mutual incorporation and kinaesthetic empathy. By raising awareness around how bodily (and embodied) interactions are intertwined within dance education these concepts might help and support the development of teaching in this specific context.