Studien ger en bild av hur tjänstemän på regional och lokal nivå ser på miljömålsarbetet. Syftet med studien har varit att skapa en förståelse för hur tjänstemän, som aktivt arbetar med miljömålen på en länsstyrelse och en kommun, uppfattar miljömålsarbetet och vilka faktorer som de anser är viktiga för ett lyckat miljömålsarbete. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med sju tjänstemän från en länsstyrelse och en kommun. Fokus har legat på de intervjuade tjänstemännens syn på åtgärdsarbetet på den egna myndigheten. De problem som verkar vara mest centrala för intervjupersonerna i miljömålsarbetet är resursbrist, att det saknas politisk förankring, att inte tillräckligt många olika aktörer är delaktiga i arbetet, att det är ett brett område och att det är svårt att integrera miljömålen i myndigheternas ordinarie verksamhet. Fördelarna verkar främst vara att många vill delta i arbetet, att man har gemensamma mål som är beslutade av riksdagen, att man har en enhetlig struktur som går från nationell till regional och lokal nivå och att det finns ett system för uppföljning. De faktorer som i studien framstår som mest centrala för ett lyckat miljömålsarbete är brett deltagande, samverkan, nätverk, integration av miljömålen i andra samhällsmål och i befintlig verksamhet inom myndigheterna, politisk förankring samt informationsspridning genom dialog och marknadsföring. Även att skapa bättre förutsättningar för människor att ändra sitt beteende i en miljövänligare riktning anses vara viktigt. Det handlar då främst om resursfrågor och att åstadkomma en tydligare styrning från nationell nivå, men även juridiska styrmedel och ett effektivt uppföljningssystem.

När rumsligt omvälvande projekt skall genomföras är det ofta konsekvenserna för naturmiljö, kulturmiljö, estetiska miljöaspekter som ger upphov till diskussioner. Uppförandet av telemaster till mobiltelefonsystemet 3G är ett infrastrukturprojekt som kommer att vara visuellt påtagliga på många platser i landskapet. I Sverige uppförs två stycken parallella mastsystem och detta har givit upphov till diskussioner kring projektets påverkan på vår omgivning. Uppsatsen studerar hur miljöpåverkan från ett stort infrastrukturprojekt, uppförandet av telemaster för 3G-systemet, behandlats av länsstyrelsen i samrådsärenden enligt 12 kapitlet 6§ miljöbalken, samt diskuterar kring hur handläggare på länsstyrelsen hanterar och upplever dessa ärenden. Studien visar att handläggare på de undersökta länsstyrelserna har begränsat mandat att minska antalet master genom samlokalisering. Önskemålen om att teleoperatörerna ska dela på själva masten är svåra att genomföra eftersom operatörerna inte har samverkansavtal. Laglig rätt att förplikta samlokalisering fanns inte under den studerade perioden. Det är vanskligt att säga om den sammantagna inverkan som masterna sägs ha kunnat begränsas på denna nivå. Det som identifierats som ett problem av aktörer som Boverket och PTS, d.v.s. antalet master, fastlades redan i ett tidigare skede. Samråden är inriktade på att undvika ur naturmiljösynpunkt olämpliga mastplaceringar. Dock utgör den fastslagna utbyggnaden av nätet och kravet på geografisk täckning att det kan uttryckas som att det för länsstyrelsen är inte en fråga om i fall masterna ska uppföras, utan om var. Lokaliseringen av masterna blir ett samspel mellan var operatörerna föredrar att placera master samt var det är lämpligt ut naturmiljösynpunkt. Den på nationell nivå fastlagda geografiska täckningskravet gör att bedömningen av masters påverkan på vissa landskap, där intrycket i landskapsbilden blir stort, upplevs svår av de intervjuade handläggarna. Bedömning av masters påverkan på just landskapsbilden kan upplevas som subjektiv. Det stora antalet anmälningar om samråd har resulterat i få förelägganden och förbud. MKB har endast använts i ett litet antal fall. Samråden synes mycket inriktade på att hitta alternativa lösningar innan förbud utfärdas. Landskapsbilden är den enskilda motivering till förbud som förekommer flest gånger.

Undersökningens syfte var att identifiera om plan- eller miljöparadigmet haft företräde vid behandling av överprövning av detaljplaner enligt 11 kap. 10 § i plan- och bygglagen och att identifiera om det fanns skillnader mellan länsstyrelserna vid dessa prövningar. Avgränsning gjordes till tidperioden 2012-2015 och länsstyrelserna i Blekinge, Kalmar, Kronoberg och Skåne län. Metoden som använts var en textanalys baserad på dekonstruktion. Det empiriska materialet har huvudsakligen utgjorts av länsstyrelsernas beslut. Resultatet visade att planparadigmet haft företräde i beslut av Länsstyrelsen i Kalmar län, miljöparadigmet haft företräde i beslut av Länsstyrelsen i Skåne län. I beslut av Länsstyrelsen i Kronobergs län växlade företrädet mellan paradigmen. För beslut av Länsstyrelsen i Blekinge län gick inget företrädande paradigm att hitta. Skillnader mellan länsstyrelserna hittades. Den huvudsakliga skillnaden som identifierades var en ovilja att överpröva kommunernas beslut från Länsstyrelsen i Kalmar län och en vilja att styra kommunerna genom en hög skyddsambition hos Länsstyrelsen i Skåne län. / This study was aimed to identify whether the planning or environmental paradigm had precedence in the treatment of appeals of zoning under Chapter 11. § 10 of the Swedish Planning and Building Act and to identify whether there were differences between the county administrative boards in these trials. Delimitation was made to the time period 2012-2015, and the counties of Blekinge, Kalmar, Kronoberg and Skåne. The method used was a text analysis based on deconstruction. The empirical material has mainly consisted of the county administrative boards' decisions.The results showed that planning paradigm had primacy in the decisions of the Administrative Board in Kalmar County, environmental paradigm had primacy in the decisions of the Administrative Board of Skåne. In the decision made by the Administrative Board of Kronoberg changing priority between the paradigms were found. In the decisions made by the County Administrative Board of Blekinge were no predominant paradigm found. Differences between the county administrative boards were found. The main difference identified were a reluctance to challenge the municipalitys decisions from the County Administrative Board in Kalmar County and a high protective aim of the County Administrative Board of Skåne.

The purpose of this study has been to use Birkland’s (2009) theory about crisis induced learning to see how the collective learning process has worked for the three actors Stockolms Stads Trafikkontor, Trafikverket and Stockholms länsstyrelse after the two large cases of snow falls 2012 and 2016. I found that there was a need for this study as there are very few studies done that focus on how collective learning works in collaborating organisations despite of the fact that it is an important factor for a strong crisis management capability. I have done this through both creating my own data by use of qualitative interviews and then analysing this with written material in forms of evaluations and annual reports. After applying Birkland’s (2009) theory I identify that an important factor for change to occur as a result of the necessary learning processes he has identified has been through collaboration. 2016 there was more change that happened in contrast to 2012 and the main difference was the level of collaboration as this was higher and more evolved after 2016.

Denna uppsats är en komparativ fallstudie som undersöker fyra länsstyrelsers planering av civilt försvar ur ett samverkansperspektiv. De undersökta länsstyrelserna är Halland, Västra Götaland, Värmland och Örebro län. Den övergripande frågan är vilka likheter och skillnader som finns mellan länsstyrelsernas planering. Empirin är inhämtad genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med tjänstemän i chefs- samt handläggarnivå vid de undersökta länsstyrelserna. Det inhämtade materialet är kategoriserat och analyserat utifrån en analysmodell som bygger på ett ramverk, An Integrative Framework for Collaborative Governance. I analysen jämförs de fyra länsstyrelsernas arbete med att planera civilt försvar genom samverkan. Resultatet av studien påvisar att det finns stora skillnader mellan de undersökta länsstyrelserna i hur de har tagit sig an uppgiften och vilken verksamhet de bedriver för att skapa legitimitet, gränsöverskridande åtgärder och helhetsförståelse mellan aktörer för att skapa förutsättningar för planering av civilt försvar. Det finns även stora skillnader i hur de har uppfattat den styrning som kommer från central nivå. Resultatet påvisar även att det finns stora likheter i de behov de fyra länsstyrelserna lyfter fram, bland annat samordning i den hierarkiska organisationen från central- ned till lokal nivå avseende branschöverenskommelser och en sammanhållen planeringsprocess. Ramverket kan konstateras vara användbart som analysmodell avseende samverkan vid planering av civilt försvar. / This essay is a comparative case study that examines the planning of civil defense from Halland, Västra Götaland, Värmland and Örebro county administrative boards from a collaborative perspective. The overall question is what similarities and differences exist between the county administrative board planning. The empiric material is obtained through semi-structured qualitative interviews with officials at the executive and supervisory level of the investigated county administrative boards. The collected material is categorized and analyzed based on an analysis model based on a framework, An Integrative Framework for Collaborative Governance. The analysis compares the work of the four county administrative boards in planning civil defense through cooperation. The results of the study shows that there are major differences between the county administrative authorities in how they have taken on the task and what activity they are pursuing to create legitimacy, cross-border action and overall understanding between actors to create the conditions for civil defense planning. There are also major differences in how they perceived the governance that comes from national authority. The result also shows that there are major similarities in the needs of the four county administrative boards, including coordination in the hierarchical organization from national to local level regarding industry agreements and coherent planning. The framework can be found useful as an analysis tool for collaborative planning in civil defense.

Tillväxtpolitik finns på nationell såväl som på regional och lokal nivå. Då den lokala nivån är närmast företagare i deras vardag spelar denna politik en avgörande roll förföretagsklimatet och tillväxten i regionen. Den nationella tillväxten är beroende av den regionala och lokala, varför en regional och lokal tillväxtpolitik är av stor vikt. Regeringen har därför gett olika regionala aktörer i uppdrag att utarbeta regionala utvecklingsplaner. I Östergötland är det regionförbundet Östsam som i samarbete med länets övriga aktörer fått detta till uppgift. Därför antogs 2006 Östgötaregionen 2020 Regionalt Utvecklingsprogram vilken behandlar den regionala tillväxten och utvecklingen. Den regionala planens målsättningar gällande näringsliv är enligt Länsstyrelsen till viss del möjliga att implementera i lokala näringslivsstrategier. Länsstyrelsen är därför intresserad av att få reda på hur den regionala utvecklingsplanen förhåller sig till de lokala näringslivsstrategierna, då detta är avgörande för hur de ska lägga upp sitt arbete med stöd till kommunerna. Denna implementering är problematisk då Östsam har en begränsad förmåga att styra kommunerna. Dessa är enligt lag självstyrande och därmed svåra att påverka. Östsam har knappt några styrmedel till sitt förfogande, varför det nationella och regionala beslutet kan vara problematiskt att genomdriva. I och med det står det nationella beslutet i kontrast till det lokala självstyret, varför den regionala politiken blir intressant att utreda. Synen på hur politik bör utformas och implementeras avgörs av vilket perspektiv som används. I uppsatsen presenteras tre olika synsätt på implementering, uppifrånperspektivet, nerifrånperspektivet samt syntesperspektivet. Avgörande är enligt implementeringsteorin om aktörerna förstår, kan och vill implementera beslut, vilket kommer att behandlas i uppsatsen.

Det svenska strandskyddets syften är att säkra den allemansrättsliga tillgången till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten. Inom strandskyddat område krävs upphävande av eller dispens från strandskydd för att uppföra byggnad eller annan anläggning. Ett område får beaktas i fråga om upphävande eller dispens såvida det omfattas av ett särskilt skäl i 7 kap. 18 c § miljöbalken (1998:808) (MB). Arbetets syfte är att ta del av hur kommuner och länsstyrelser upplever tolkning och tillämpning av dels strandskyddslagstiftningen i stort, dels specifikt det första särskilda skälet i 7 kap. 18 c § 1 p MB. Vidare att presentera förslag som enligt kommuner och länsstyrelser skulle kunna göra strandskyddslagstiftningen enklare att tolka och tillämpa. Arbetet grundas på en kvalitativ metod med semistrukturerade mailintervjuer av ett antal kommuner och länsstyrelser i landet. Intervjufrågorna bygger på arbetets frågeställningar med avsikten att uppnå arbetets syfte genom dess svar. Resultatet visar att det finns delade åsikter kring hur strandskyddslagstiftningen upplevs att tolka och tillämpa. Varje ärende är unikt och kräver bedömning i det enskilda fallet. Vid det första särskilda skälet upplevs svårigheter vid ärenden som berör komplementbyggnader och utökning av hemfridszon. Förslag på förbättringar avseende strandskyddslagstiftningen som tas upp berör både utredningar och vägledningar. / The Swedish shore protection aims to secure public access to areas along the shoreline and protect biodiversity. To be allowed to build a new building or other facilities in an area with shore protection, the area needs to be covered by a special circumstance according to chapter 7. 18 c § of the Swedish environmental code. The purpose of this work is to study the laws of the shore protection, from municipalities and county administrative boards’ point of view regarding the first special circumstance in chapter 7. 18 c § p1 of the Swedish environmental code. Furthermore, the study aims to present suggestions of improvements concerning the laws of the shoreline protection. The study is based on a qualitative method where municipalities and county administrative boards have been interviewed through email. The study shows that the laws of the shore protection can be difficult to deal with. Concerning the first special circumstance there are difficulties regarding accessory buildings and expansion of the home peace zone. There are suggestions regarding improvements like clarifications of the guidelines relating to the laws of the shoreline protection.

Syftet med uppsatsen är att utifrån Sveriges förändrade agenda avseende samhällets beredskap att hantera kriser, studera krisberedskapsprocessen på regional och lokal nivå genom informantintervjuer av nyckelbefattningar inom länsstyrelse och kommun. Uppsatsen svarar genom en deskriptiv fallstudie med kvalitativ metod av länsstyrelser och kommuner på frågeställningarna: Hur genomförs den komplexa krisberedskapsprocessen vid regional och lokal nivå samt vilket behov av stöd kräver krisberedskapsprocessen? I studien sammanställs en empirisk krisberedskapsprocess vilken jämförts med den normativa krisberedskapsprocesen genom att använda Lundqvists (1992) implementeringsteori baserad på Förstå, Kan, Vill. Studiens mest signifikanta resultat är att en väl utvecklad samverkan har identifierats mellan aktörer på regional och lokal nivå. Studien har funnit viss liknelse mellan den empiriska krisberedskapsprocessen och Lundqvists Policyprocessens stadier med förvaltningens huvuduppgifter. Även om informanterna upplever vissa problem inom krisberedskapen, finner vi att aktörerna genom ett stort engagemang anses kunna hantera krisberedskapsprocessen. / The purpose of this essay is to examine the crisis management process in the context of Sweden’s changed agenda in terms of community preparedness to crisis management. The study is conducted through interviews with key positions at county governments and municipalities. Through a descriptive case study using a qualitative method the essay answers the following question: How is the complex crisis management process performed at county and local level and what requirements of support does the crisis management process demand? The results from the interviews were compiled to an empirical crisis management process and with help of Lundqvist´s (1992) implementation theory based on Understand, Can, Will, compared to the normative crisis management process. The most significant conclusion of the essay is a well evolved collaboration has been identified in the relation between actors at regional and local level. The study has found certain parables between the empirical crisis management process and Lundqvist´s Policy process stages with main tasks in administration. Even though the informants experience some problem within the crisis management, we find that the actors due to a great dedication are able to handle the crisis management.

This PhD thesis in environmental science aims to contribute to the theoretical and empirical understanding of the relation between participation and legitimacy in multi-level environmental governance. It is widely assumed that actor involvement has great potential to improve the legitimacy of nature conservation through long-term acceptance and target achievement. However, local resource conflicts problematize the way a relation between participation and legitimacy is depicted on other administrative levels. Studies exploring the effect that participation has on legitimacy are relatively rare, especially in multi-level arrangements of coastal conservation. In this thesis the relation between participation and legitimacy on the local level is examined, as well as how this relation is conditioned by multi-level governance and power. The relation is empirical studied with two local implementation processes of the Helsinki Convention’s network of marine protected areas (HELCOM MPAs). The cases are located in Sweden. Sweden and the Baltic Sea region are in the forefront of participation in nature conservation, and therefore act as a strong case for the exploration of institutional participation. However, despite apparent political will and international support, the efficiency of actor involvement for nature conservation has been questioned, also for the HELCOM MPA and especially on the local level. Based on the results of this study, I question the assumption that weak legitimacy predominantly is an issue of insufficient information sharing. The findings show that involving actors to legitimize the adoption of strict adherence to a pre-established model of conservation likely fails to create long term support for conservation. Instead, relocation of power to the affected actors seems essential in order to make participation establish legitimacy. It appears important to create room for local influence in the design, management and implementation of a particular conservation area in the particular place/context. In both examined cases, there are elements of participation that support legitimacy, for example the development of a shared vision. There are also elements that hamper legitimacy, such as, for example, the high expectations different actors have on participation to reach consensus on protective values. These unmet expectations seem to fuel conflicts of interests among actors on different levels. / Världens hav är i kris. Med ett stort internationellt tryck för att skydda dem har den svenska regeringen satt ambitiösa mål för etablering av marina reservat. Beslutsfattare och forskare har höga förväntningar på att lokalt deltagande underlättar etableringen. Men utan verkliga möjligheter för lokalt deltagande att påverka besluten så verkar förväntningarna orealistiska, med allvarliga konsekvenser för legitimitet av miljöskydd. Avhandlingen undersöker relationen mellan deltagande och legitimitet i svensk östersjöförvaltning genom att studera samrådsprocesserna för Gräsö marina naturreservat och St Anna-Missjö marina skyddsområde. Studien visar på både positiva och negativa samband mellan deltagande och legitimitet, beroende på kvalitén av deltagande. Olika lokala aktörer är djupt engagerade i resursfrågor och vill ha möjlighet att diskutera dessa med staten. Lokala aktörer uttrycker besvikelse och frustration om samråden har en begränsad inverkan på faktiska beslut. Besvikelsen kan underminera stödet för naturskydd och försämra relationen mellan stat och lokala aktörer i längden. I ett av de undersökta fallen var de lokala aktörerna engagerade i att formulera en gemensam vision för området tillsammans med myndigheterna, något som annars är ovanligt. Det visade sig ha en mycket positiv effekt på samrådsprocessen och legitimiteten av naturskyddet.

This thesis has set out to shine a light on the prevalence of outdoor recreation in regional strategies, regarding how friluftsliv can contribute to regional development and growth. In the context of the outdoor recreation goals, friluftsliv has been pushed to be involved within the regional development and spatial planning process in regions. However, the extent of measures to involve friluftsliv in RDS/P (Regional Development Strategy/Plan) from regional authorities are far in-between. The County Administrative Board (TCAB) on the other hand, are actively working within their regions on how to involve friluftsliv in the spatial planning process, partly because of difference in responsibility factors from the two authorities. The same can be said regarding the many similarities and differences found primarily in the work from TCABs. For example, how friluftsliv frequently is described to have a positive contribution on citizens well-being and quality of life, that in-turn positively impact aspects of regional development, while some discuss the implications of friluftsliv on the environment. Friluftsliv can work as a catalyst for regional development, although it can be argued to be geographically dependant for commercial activities, while its indirect social, economic, and environmental contributions are not geography dependant. One conclusion made in the thesis is that a more transcending planning process regionally to promote friluftsliv is needed, where both the regions and TCAB carry out the planning in unison with the SEPA (Swedish Environmental Protection Agency) to spread the needed knowledge for the purpose of smart spatial planning between the authorities. / Denna masteruppsats har syftat till att belysa förekomsten av friluftsliv i regionala strategier, relaterat till hur friluftsliv kan bidra till regional utveckling och tillväxt. Detta analyserades i samband med uppkomsten av friluftslivsmålen, där friluftsliv är syftat till att vara involverad i den regionala utvecklingen och den fysiska planeringsprocessen i regioner. Emellertid är omfattningen av åtgärder för att involvera friluftsliv i RUS/P (Regional Utvecklingsstrategi/Plan) från regionala myndigheter låga. Länsstyrelserna å andra sidan arbetar aktivt inom sina regioner för att involvera friluftsliv i den fysiska planeringsprocessen. Detta är på grund av den skillnaden i ansvarsområden över specifika faktorer mellan de två myndigheterna. Detsamma kan kopplas till de många likheter och skillnader som främst återfinns i Länsstyrelsernas arbete. Exempelvis hur friluftsliv ofta beskrivs bidra på ett positivt sätt för medborgarens välbefinnande och livskvalitet, som i sin tur positivt påverkar många aspekter av regional utveckling, medan vissa fokuserar på att diskutera konsekvenserna av friluftsliv på miljön. Friluftsliv kan fungera som en katalysator för regional utveckling, även om friluftslivets kommersiella verksamhetsmöjligheter kan påstås vara geografiskt beroende kan dock dess indirekta sociala, ekonomiska och miljömässiga bidrag för regional utveckling syftas till att vara geografiskt oberoende. En slutsats som gjorts i uppsatsen är att en mer övergripande planeringsprocess regionalt för att främja friluftsliv behövs, där både regionerna och Länsstyrelserna genomför planeringen i överensstämmelse med Naturvårdsverket för att sprida den nödvändiga kunskapen i syfte att engagera i aktiv diskussion för främjandet av smart rumslig planering mellan myndigheterna.