Svensk politik, vilket kan beskrivas som ett kontroversiellt ämne, har en naturlig del i undervisningen av samhällskunskap i den svenska skolan då elever ska tillägna sig förmågan att forma och uttrycka olika uppfattningar samt att kunna argumentera för dessa. Samhällskunskapslärare behöver således möta elevers olika åsikter och värderingar samt ta ställning till om hen vill vara förtegen eller öppen om sina egna politiska åsikter. Genom semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare och elevenkäter med fyra olika klasser undersöker denna studie upplevelser av undervisning i svensk politik. Resultaten visar på att samhällskunskapslärare utför ett känsloarbete, som kan upplevas som svårt, då de strävar efter att upprätthålla en vald positionering i undervisningen. Däremot används värdegrunden som ett praktiskt stöd då demokrati och mänskliga rättigheter behandlas, vilket underlättar känsloarbetet. Vidare önskar eleverna till viss grad att läraren utför ett känsloarbete i syfte att bevara relationen med dem. Sammantaget visar studien på att upplevelsen av undervisning i svensk politik delvis är individuell och beror på den enskilda individen, dock lyfter samtliga intervjuade lärare att Sverigedemokraternas politiska framgång bidrar till att undervisningen upplevs som svår. Lärarna och eleverna i studien identifierar även indoktrinering som den största risken med lärarens öppenhet.

Den här uppsatsen innefattar hur dialogisk högläsning påverkar yngre elevers läsförståelse och läsintresse i svenskundervisningen i årskurs F-3. Uppsatsen belyser även lärarens syn på dialogisk högläsning i svenskundervisningen. En PISA undersökning som genomfördes 2012 i läsförståelse visade att elever i den svenska skolan hade ett sämre resultat än det internationella genomsnittet. Syftet med den här uppsatsen är att granska vad tidigare forskning skriver om hur dialogisk högläsning kan bidra till en ökad läsförståelse och ökat läsintresse hos elever i årskurs F-3. Dessutom granskas vad forskningen säger om lärares åsikter kring dialogisk högläsning. Analysens material grundar sig i den sociokulturella teorin. Materialet som har analyserats är vetenskapliga artiklar som både har varit nationella och internationella. Litteraturstudiens resultat visar att dialogisk högläsning påverkar yngre elevers läsförståelse och läsintresse positivt. Med hjälp av dialogisk högläsning får eleverna en utökad kunskap i att återberätta, sammanfatta, större ordförråd och kunna läsa mellan raderna. Genom samspel och kommunikation med andra får eleverna ett utökat läsintresse. Resultatet visar även att vissa lärare inte ser dialogisk högläsning som en undervisningsform utan använder det som en metod för att få eleverna att koppla av. För att dialogisk högläsning ska ha en positiv effekt på elevers läsförståelse och läsintresse behöver läraren ha ett tydligt syfte med undervisningen och vara väl förberedd.

En del av det pedagogiska arbetet innebär att läraren skall motivera elever till lärande och vägleda dem till att uppnå målen i skolans olika ämnen. Det råder dock en problematik kring motivation. Både i hur lärare bör agera kring elevers motivation samt olika faktorer som påverkar motivation. Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärare arbetar för att motivera elever samt vilka faktorer som påverkar elevers motivation i matematik. För att undersöka detta utfördes kvalitativa strukturerade intervjuer med fem behöriga matematiklärare som arbetar på högstadiet. Utifrån den empiri som framkom i resultatet gjordes en analys kopplad till Maslows behovstrappa samt motivations teorier. En del av resultatet visade på att lärarna ansåg att relationer är en viktig faktor för att motivera elever.

Det finns forskning som visar att laborativt arbetssätt i matematik är gynnsamt för elevers kunskapsutveckling under förutsättning att läraren vägleder och stödjer eleverna framåt i arbetsprocessen genom formativ bedömning. Trots vetskapen om de positiva effekterna av laborativa inslag i matematiken visar forskning att matematikundervisningen i Sverige fortfarande kan vara väldigt beroende av matematikboken. För att problematisera detta vidare visar forskning att lärare i svenska matematikklassrum inte alltid agerar utifrån sin egen föreställning om hur undervisningen bäst bedrivs, utan gör det utifrån någon slags tradition. För att koppla detta till bedömning kan det innebära att lärarens fokus kan hamna på att notera om ett svar är rätt eller fel, snarare än på elevernas lösningsprocess. Syftet med vår empiriska undersökning är att få en förståelse för hur lärare förhåller sig till och använder sig av formativ bedömning vid laborativt arbetssätt i matematikundervisningen och hur det i sin tur påverkar elevers kunskapsutveckling, med avgränsning mot de lägre årskurserna i grundskolan. Det teoretiska ramverket vi har utgått ifrån för att analysera resultatet är det sociokulturella perspektivet och dess teoretiska begrepp. Valet av analysverktyg motiveras utifrån att vi vill undersöka hur lärare och elevers sociala samspel vid formativ bedömning bidrar till ett lärande för eleverna. Empirin till detta arbete har samlats in genom kvalitativa intervjuer med tre verksamma lärare. Intervjuerna har varit av semistrukturerad karaktär. Resultatet från vår undersökning visar att formativ bedömning används kontinuerligt i matematikundervisningen med syftet att ge eleverna återkoppling och stödja dem i deras kunskapsutveckling. Den formativa bedömningen blir särskilt tydlig vid ett laborativt arbetssätt när eleverna individuellt, i par eller i grupp får utforska och kommunicera med läraren eller sina kamrater hur de har gått tillväga för att lösa en uppgift. De intervjuade lärarna är överens om att processen fram till svaret samt kommunikationen i klassrummet är betydelsefull för elevers kunskapsutveckling och för att läraren ska kunna försäkra sig om att eleven verkligen har en relationell förståelse.

I relation till den ökade digitaliseringen av samhället och verktygen för undervisning finns det relativt lite information om användning av simuleringar i svenska gymnasieskolor. Därför syftar denna studie till att undersöka hur gymnasieelever i årskurs 1 använder och utvärderar digitala simuleringar i kemiundervisningen. Genom ett webbaserat enkätformulär ställdes generella frågor kring elevernas användning av digitala läromedel. Resultaten visade att majoriteten av gymnasieeleverna i denna klass använde den analoga boken men kände till digitala simuleringar. Enkätundersökningen efterföljdes med gruppintervjuer för att ta reda på: a. hur eleverna upplevde utövandet av den digitala simuleringen som tilldelades under kemilektionen, b. ifall simuleringen kunde påverka förståelsen av kemiska begreppet mättnad och c. vilka för- och nackdelar eleverna kunde identifiera.Resultat visade också att majoriteten av eleverna upplevde utövandet av simuleringen positivt. Den positiva upplevelsen var kopplad till att simuleringen var lättbegriplig med möjligheten att lätt kunna göra om momenten. Vidare förklarade eleverna att enkla strukturen, smidigheten samt tidsbesparingen var andra fördelaktiga faktorer. Till nackdelarna identifierades problematik med att få exakta mått samt att simuleringen upplevdes begränsad. Eleverna önskade fler utmaningar med ökad svårighetsgrad. När det gäller begreppsförståelse urskildes två grupper i denna klass, varav den ena fann att användningen av simuleringen underlättade förståelse av begreppet mättnad, medan den andra gruppen inte kopplade förändringar i simuleringen och tyckte att skärmen bara ändrade färg. Vidare lyftes fram överdimensionering av digitala läromedel som orsakat tydlig trötthet på skärmen och i samband med det skulle simuleringar enbart komplettera undervisningen och aldrig ersätta laborationerna. Slutligen visade studien tydligt att, även om simuleringen är digital, används den bäst i lärarens närvaro.

Syftet med denna studie är att belysa lärares uppfattningar kring betydelsen av dialog och samspel i språkundervisning. Lärarens uppfattningar undersöks utifrån tre frågeställningar som ställs upp, nämligen: lärarens betydelse för det flerstämmiga klassrummet, vilka undervisningsformer som tillämpas för att skapa ett kommunikativt klassrum, samt vilka utmaningar som upplevs vid ett flerstämmigt klassrum. Åtta språklärare intervjuas för att besvara dessa frågor. Från intervjuerna tolkas det empiriska materialet. Resultatet visar att läraren har en stor betydelse för att dialog och samspel kan användas som viktiga redskap för att skapa flerstämmighet i språkundervisning. Diskussion i helklass och i smågrupper utnyttjas för att skapa en dialogisk undervisning, men framförallt tycks små grupparbete vara den mest tillämpade formen. Flera utmaningar identifieras från de intervjuade lärarna vid skapandet av ett kommunikativt klassrum, nämligen elevers olika kunskaps- och språknivåer. Dessutom beskrivs olika sätt för att hantera svårigheter och uppmuntra elever till att delta i diskussioner bland annat att stödja elever genom att ta nytta av smågruppsarbete.

För alla som läser det naturvetenskapliga eller tekniska programmet på gymnasiet är kursen i Kemi 1 obligatorisk. Flera studier har visat att motivationen för kemistudier på gymnasiet och även i högre utbildning såsom högskole- och universitetsnivå dalar, vilket kan anses oroväckande. För att närma sig svaret om vad som påverkar motivationen för kemistudier formulerades en övergripande fråga för den här studien, nämligen; Hur ser gymnasieelevers uppfattningar om kemistudier ut? I studien ingick även att ta reda på vilket synsätt eleverna hade på lärarens påverkan på motivationen till kemistudier. Metodvalet föll på en fenomenografisk inriktning där elevernas gemensamma uppfattningar tolkades och därefter kategoriserades i olika beskrivningskategorier. Resultatet visar att vissa elever ansåg kemistudier viktiga för fortsatta studier och/eller kommande yrkesliv alternativt för att förstå sin omgivning. Andra ansåg studier i kemi vara oviktiga eller icke-nödvändiga. Slutsatserna av denna studie indikerar att den sistnämnda gruppen elever behöver motiveras genom att förstå allmännyttan med kemikunskaper såsom att följa naturvetenskapliga omvärldsdiskussioner. I framtiden behöver eventuellt kursplanen i Kemi 1 förändras och inkludera mer återkoppling mellan vardags- och yrkesliv för att kunna motivera elever från den sistnämnda gruppen.Gällande elevernas motivation till kemistudier framkom att somliga elever associerade bra betyg, vidareutbildning, ljus framtid och ett välbetalt jobb. Andra motiverades av intresse för kunskap/ämnet/programmet eller ett blivande yrke. Ytterligare grupp motiverades främst av sin omgivning såsom familj och vänner. Gällande lärprocessens påverkan på kemistudier framträdde en tydlig skillnad mellan elever som förstod vad en god lärprocess är, det vill säga, samspel mellan lärare och elev och de som ansåg att lärprocessen helt berodde på eleven själv eller enkom på läraren. Lärarens påverkan på studiemotivation i kemi visade sig vara den största påverkan hos eleverna.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att skapa en överblick över aktuell forskning om vad som krävs för att kooperativt lärande ska bidra till framgångsrik matematikundervisning. Det kooperativa lärandet är ett arbetssätt som bygger på att man lär sig tillsammans med andra i grupp. Vi har velat få en djupare förståelse för vilka faktorer som är avgörande i undervisning där metoder för kooperativt lärande tillämpas samt se om arbetssättet har bidragit till bättre resultat hos eleverna. För att kunna svara på vår undersökningsfråga har vi genomfört systematiska sökningar i olika databaser och facktidningar. De funna artiklarna som har varit av relevans för oss har noga studerats, analyserats och sammanställts i en tabell (bilaga 1). Resultatet visar hur viktigt det är att implementera kooperativt lärande för att arbetssättet ska vara effektivt. Det visar även att gruppsammansättning spelar en avgörande roll för att arbetssättet ska vara utvecklande för lärandet. Utöver detta presenteras i resultatet lärarens och elevernas roller i det kooperativa klassrummet samt studier som undersökt skillnaden mellan pojkars och flickors resultat efter att ha arbetat med kooperativt lärande. Avslutningsvis diskuteras resultatet utifrån vårt framtida yrke och förslag ges på vad som kan undersökas i vidare studier.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur fem verksamma lärare väljer läsinlärningsmetod, hur de motiverar sina metodval samt vad som anses främja elevers läsutveckling. De teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för analysen av vårt resultat är det syntetiska- och analytiska perspektivet på läsinlärning, Reciprocal Teaching, litterära föreställningsvärldar samt stöttning. För att undersöka lärarnas tankar om elevers läsutveckling ställdes fem öppna frågor under fem kvalitativa intervjutillfällen. Resultatet visar att de verksamma lärarnas tankar om läsutveckling skiljer sig åt i vissa avseenden men att de i förhållande till teori och tidigare forskning uppvisar betydelsefulla likheter. De meningsskiljaktigheter som uppvisas i lärarnas utsagor gäller vilken ingång respektive lärare väljer att angripa läsinlärningen på. En annan skillnad handlar om hur strikt läraren ska vara i sitt val av undervisningsmetod. Likheter som påvisas i lärarnas utsagor är vikten av att individanpassa oavsett val av metod. Enighet råder även kring att högläsning och textsamtal är viktiga moment för elevers läsutveckling, så även vikten av ett gott samarbete med hemmet och betydelsen av en varierad undervisning. Detsamma gäller att få läsa tillsammans med en kompis som inger trygghet och stöd i läsningen.

Bakgrund: Måltiden har en betydande del i människors liv. Den påverkas av aspekter såsom miljön där måltiden äts, tiden för måltiden och sällskapet runt bordet. I det centrala innehållet för hem- och konsumentkunskap nämns det om måltidens betydelse för gemenskap och vikten att kunna arrangera måltider.  Syfte: Syftet med studien var att med semistrukturerade intervjuer utforska lärarens uppfattning, upplevelser och erfarenheter om måltidssituationen i hem- och konsumentkunskap.  Metod: Vi har använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Våra respondenter bestod av sex verksamma lärare i hem- och konsumentkunskap för åk 7–9. Intervjuerna har genomförts via telefon. En innehållsanalys har utförts av det inhämtade och transkriberade materialet för att kunna urskilja det väsentliga.  Resultat: Två tydliga kategorier framträdde; eleven i fokus samt ramfaktorer. Utifrån de två kategorierna fann vi sedan tre subgrupper till varje kategori som vi presenterat i resultatet. Det visade sig att måltidens syfte enligt lärarens upplevelser var att låta elevens fokus vara det centrala med måltiden. Att måltiden är elevens stund för gemenskap och samtal. Det framkommer också att på grund av tidsbrist optimerar läraren lektionen med teori under måltiden men också att det saknas rätt förutsättningar för att få till en måltid med lugn och ro i en trivsam miljö.  Slutsats: Läraren saknar förutsättningar för en bra och trevlig måltidssituation. Måltidssituationen betraktades inte som en lika viktig del i undervisningen i hem- och konsumentkunskap och inte heller som underlag för bedömning. För att möjliggöra måltidssituationen behöver läraren och eleverna mer tid för måltidssituationen för att kunna nyttja måltiden till en del i undervisningen. Läraren behöver också bättre förutsättningar till måltidsmiljön.