Syftet med uppsatsen är att undersöka några lärares syn på pedagogisk och organisatorisk samverkan och funktion i arbetslagen. Lärarna arbetar på några döv/hörselskolor och grundskolor för hörande elever. Jag vill även försöka synliggöra de frågor/områden som diskuteras inom arbetslag och vad de önskar utveckla samt om det överensstämmer med skolverkets intentioner. Studien har utgått ifrån frågeställningarna - Hur används arbetslagsmötet? Hur upplevs det och hur kan det utvecklas? Vilken typ av frågor fokuserar arbetslagen på? (organisatoriska, pedagogiska, samarbetsfrågor, elevfrågor, fortbildning, sociala frågor) Är mötesordningen kvalitetssäkrad? (Kallelse, ordförande, sekreterare, protokoll med tydlig ansvarsfördelning av uppgift och deadline för utförande)Sker arbetet enligt skollagens intentioner? För att få svar på frågeställningarna har intervjuer gjorts och detta i en form av en kvalitativ metod även relevant forskningslitteraturer har används. En historisk tillbakablick i läroplanerna över arbetslagets 50 åriga utveckling visar en intention från ensamarbete till samverkan. Resultatet visar att arbetet går långsamt, trots skollagens tydlighet kring rektorns ansvarsområden kring organisation och pedagogik samt lärmiljöer och elevdelaktighet. I diskussionen framgår resultat av min enkät angående arbetslagets funktion och organisationens kvalitetsarbete.

No description available.

Sammanfattning/Abstract Problemområde Elever med språkstörning har samma rätt som andra elever att få undervisning som är så pass tillgänglig att de når så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Denna skrivelse i skollagen (Svensk författningssamling, 2010:800) kräver att personal i skolan uppmärksammar enskilda elevers förutsättningar och skapar en anpassad lärmiljö. Det finns nutida forskning om språkutvecklande undervisning som pekar på specifika framgångsfaktorer som gynnar elevernas språkutveckling (Dockrell, Bakopoulou, Law, Spencer, & Lindsay, 2012). Vi frågar oss om dessa faktorer finns med bland de anpassningar som specialskolan genomför för att tillgängliggöra och utveckla språket och därmed ge eleverna så goda chanser som möjligt att utvecklas. Syfte Syftet med denna studie är att belysa lärmiljön kring elever med språkstörning och på så vis ge en bild av i vilken utsträckning undervisningen på en specialskola för elever med språkstörning svarar upp mot nutida forskning om framgångsfaktorer för språkutveckling. Vidare syftar studien till att utforska speciallärarens roll och ge förslag på proaktiva tankar samt handlingar med syfte att säkerställa en språkutvecklande undervisning på vetenskaplig grund. Frågeställningar 1. Hur arbetar pedagogerna i klassrummet med den språkutvecklande undervisningen för elever med språkstörning? 2. Vilka hinder och möjligheter ser pedagogerna för det språkutvecklande arbetet på en specialskola för elever med språkstörning? 3. Hur kan det säkerställas att eleverna på specialskolan får språkutvecklande undervisning på vetenskaplig grund? Teoretisk ram Vår teoretiska utgångspunkt i den här studien är det sociokulturella och relationella perspektivet på lärande. 4 Metod Studien är en empirisk undersökning med en kvalitativ forskningsansats. Vi har inslag av aktionsforskning utifrån vårt syfte att bidra till utvecklingsarbetet i den studerade verksamheten. I den kvalitativa analysen har vi utgått från och blivit inspirerade av forskningsmetoden grundad teori. Vi har samlat in data genom att använda ett observationsverktyg samt genomföra enskilda samtalsintervjuer och en gruppintervju. Resultat och analys Utifrån observationer av språkutvecklande faktorer visar resultatet att det på skolan finns styrkor och svagheter i dimensionerna språkinlärningsmijlö, språkinlärningsmöjligheter och språkinlärningsinteraktioner. Vidare pekar studien ut fyra faktorer för språkutveckling där hinder och möjligheter identifierats. Av resultatet framgår att det idag till viss del bedrivs språkutvecklande arbete i verksamheten och att det finns ett behov av ett mer strukturerat arbetssätt kring språkutvecklande undervisning. Slutsats Sammantaget framgick av de hinder och möjligheter som pedagogerna lyfte fram kring de fyra språkutvecklande faktorerna att det behövs en utveckling mot en samsyn för hur det språkutvecklande arbetet på skolan borde etableras. Detta skulle kunna ske genom att det kollegiala arbetet får ta mer plats och att det språkutvecklande arbetet skrivs fram redan i planeringsstadiet. Vidare kan det vara nödvändigt med en eller flera nyckelpersoner som har översikt, driver och upprätthåller det språkutvecklande arbetet, exempelvis genom att en språkpolicy etableras i verksamheten.

The purpose of this study has been to increase knowledge about how the learning environment and teaching is designed for students in the later years of primary school in need of special support who have reading and writing difficulties. The study is qualitative and was carried out with semi-structured interviews with special teachers/special need educators. The interviews were analyzed with a targeted content analysis. The results of the study show that schools adapt the pedagogical learning environment and the physical learning environment based on students different needs. Special teachers/special pedagogues describe students' opportunity for training in another place, such as a special teaching group. Furthermore, a split is described in terms of inclusion/exclusion in the special teaching group. All schools work to promote relationships to strengthen the social learning environment. A few respondents in the study expressed unsafe classroom climate as a factor in the psychosocial learning environment. Special teachers/special need educators describe the design of the teaching for students with reading and writing difficulties in need of special support through the use of digital assistances. Furthermore, the results of the study show that working methods and methods such as genre pedagogy and differentiated teaching are present. Special teachers/special need educators describe support in the classroom as an inclusive aspect of the design of teaching. A few special teachers/special need educators describe organizational solutions such as co-teaching as an inclusive aspect for the possibility of giving students pedagogical support in the classroom. Furthermore, the results of the study show that one-to-one teaching occurs in all schools as a pedagogical measure for students with reading and writing difficulties in need of special support. In addition, the results show that assessment and grading are adapted for these students by, for example, being given the opportunity to demonstrate abilities verbally and have texts read aloud. Special support in school in the form of a student resource/support person is also common, according to the study.

Utevistelsen är högt värderad i Sverige och den svenska förskolan. I förskolans uppdrag ingår att det ska erbjudas miljöer som främjar utveckling och lärande. I studien beskrivs miljöer som, med pedagogers inblandning, syftar till att främja lek och lärande med begreppet lärmiljöer. Studiens intresse grundas i hur utevistelsen goda fördelar möter förutsättningarna i utformandet av utemiljön som lärmiljö. Syftet med studien är att undersöka hur förskolorna arbetar i, och med, sina utemiljöer. -                           Hur beskriver förskollärarna en bra utemiljö? -                           Hur beskriver förskollärarna utemiljöernas förutsättningar? -                           Hur beskriver förskollärarna nyttjandet av utemiljöerna?   Studien har genomförts utifrån en kvalitativ metod där vi har intervjuat förskollärare för att få bredare kunskap om deras upplevelse av arbetet med utemiljön som lärmiljö och dess erbjudande till barnen. Resultatet visar på vikten av utemiljöns erbjudanden till barnen och hur dessa erbjudanden kan påverkas av årstider och planeringstid. Respondenterna ger uppslag för olika strategier och arbetssätt att använda i utemiljön för att skapa ett brett utbud och förändring i både lärmiljö och vidare undervisningsmiljö. Resultatet går även in på pedagogernas förhållningssätt i utemiljön, där betydande aspekter som tillåtande, närvarande och utmanande pedagoger berörs.

Dagens skolsystem ser elevers olikheter som en tillgång ochundervisningen ska anpassas efter elevernas behov. En inkluderande undervisning är således aktuell. Syftet med denna studie var att fördjupa kunskapen om hur lågstadielärare arbetar inkluderande under skönlitterär högläsning i svenskämnet. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin har därefter reducerats och tematiserats. Resultatet har analyserats i relation till litteratur och tidigare forskning samt de teoretiska utgångspunkterna; det sociokulturella perspektivet på lärande, scaffolding, relationellt perspektiv på svårigheter samt en modell om främjande, förebyggande och åtgärdande strategier. Resultatet visadeatt lärarna främst arbetar med främjande och förebyggande strategier på gruppnivå i form av att tillgängliggöra lärmiljön och genom extra anpassningar. Studiens slutsats är att ju mer grundläggande förberedande arbete som görs, främjande och förebyggande arbete, desto mindre åtgärdande strategier i form av särskilt individuellt stöd behövs.

Förväntat kunskapsbidrag är att genom förskollärarnas utsagor bidra med kunskap som är betydelsefull för att främja detspråkutvecklande arbetet i förskolan, med fokus på barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse för förskollärarnas perspektiv på barn i språklig sårbarhet samt deras uppfattningar kring arbetet med barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper. ● Hur tolkar förskollärare begreppet språklig sårbarhet? ● Hur uppfattar förskollärare att de tillgodoser behovet för barn i språklig sårbarhet i stora barngrupper? ● Vilket stöd önskar förskollärare av specialpedagog för att främja det språkutvecklande arbetet? Den teoretiska förankringen tar sin utgångspunkt i sociokulturell teori för att lättare kunna förstå, analysera och tolka den insamlade empirin. Även de specialpedagogiska perspektiven, dilemmaperspektivet, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet har använts som hjälp för att tolka.  För att få svar på studiens syfte har fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer genomförts. Fem förskollärare med erfarenhet av arbete i stora barngrupper från olika verksamheter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades med inspiration av en fenomenografisk analysmodell (Fejes & Thornberg, 2015). Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet språklig sårbarhet på ett snarlikt sätt och beskriver alla en önskan om mer handledning och specialpedagogiskt stöd. Detta för att kunna främja det språkutvecklande arbetet och möta samt utmana alla behov i den stora barngruppen. Den stora barngruppen ses som en utmaning för det språkutvecklande arbetet och förskollärarna arbetar därför på olika sätt med att framförallt dela in barngruppen i mindre grupper för att främja arbetet. Högläsning och visuellt stöd används som språkutvecklande arbetssätt på samtliga förskolor. I resultatet blir det tydligt att specialpedagogen framför allt behöver tillföra ett relationellt perspektiv på lärande och på så sätt berika kunskaper kring inkludering, som får förskollärarna att i stället börja fundera över hur de kan anpassa miljöerna för att främja det språkutvecklande arbetet och möta varje barns behov.

Granskningar från Skolinspektionen (2016, 2017) visar att det uppstår klyftor i utbildningen samt bristande kunskaper om specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd och tamburen som lärmiljö i flera svenska förskolor. Syftet med studien är att vidga kunskapen om äldre barns behov av särskilt stöd i tamburen ur ett förskolesammanhang. I studien får läsaren ta del av tamburen som lärmiljö och barn i behov av särskilt stöd. Detta innefattar också vilka hinder och möjligheter som förekommer för barns lärande och utveckling i tamburen utifrån sociala, kommunikativa, språkliga och motoriska aspekter. Studien bestod av två delstudier med olika metodologiska tillvägagångsätt där den ena delstudien granskade hur det såg ut i praktiken, och den andra delstudien om hur förskollärare tolkade sitt uppdrag kring barn i behov av särskilt stöd. Studien utgick från två teoretiska perspektiv inom specialpedagogik, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet, och en kandidat till ytterligare ett perspektiv, dilemmaperspektivet. De kvalitativa insamlingsmetoderna som användes i studien för att samla in empirin var intervjuer och videoobservationer. Urvalet valdes och motiverades i förhållande till syftet och forskningsfrågorna. De analysmetoder som användes för att analysera studiens empiri var tematisk analysmetod och multimodal interaktionsanalys. Forskningsresultaten visade att barn i behov av särskilt stöd är barn som har olika behov av hjälp och stöttning i olika sammanhang, och i praktiken inträffade inga incidenter som visade att vissa barn var i behov av särskilt stöd. Resultaten visade också att barnen tränade mycket på självständighet och många äldre barn, på förskolan som observerades, kunde genomföra på- och avklädningsmomenten självständigt. Däremot var en del barn i behov av mer stöttning med påklädningsmomenten vilket bidrog till att det inträffade mycket språkträning i tamburen. Barnen fick också möjlighet att utveckla sociala relationer samt kommunikativa och motoriska färdigheter. För att tamburen ska kunna användas som en lärmiljö var det viktigt att miljön organiserades och att medvetna pedagoger tog vara på de spontana undervisningstillfällena för att utveckla barnens lärande.

Syftet med vår studie är att genom att ta del av några förskollärares uppfattningar bidra med kunskap om hur arbetet med anpassningar i förskolan kan gestalta sig på organisations-, grupp- och individnivå. De frågeställningar som vi utgår från är: Hur definierar några förskollärare anpassningar i förskolan? Vad innebär arbetet med anpassningar i förskolan enligt förskollärarnas uppfattningar? Vad bidrar anpassningarna i förskolan till enligt förskollärarnas erfarenheter? För att få ett helhetsperspektiv av informanternas berättelser och eftersom vi tittar på hur förskollärarnas uppfattningar av anpassningar i förskolan ser ut både på organisations-, grupp- och individnivå har vi valt att använda oss av systemteorin som vårt teoretiska ramverk. Studien har en kvalitativ forskningsansats (Bryman, 2018). Semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex förskollärare, därefter har en kvalitativ tematisk analys använts för att tydliggöra det som framkommit i resultatet. Resultatet har analyserats utifrån systemteorin samt diskuterats utifrån tidigare forskning.                                               Utifrån förskollärarnas definition av arbetet med anpassningar i förskolan framgår att de olika nivåerna organisation- grupp- och individnivå, samt lärmiljö, kommunikation och innehåll är återkommande områden. Samtliga förskollärare som deltagit i studien menar att anpassningar är något som görs för att ge alla barn de allra bästa förutsättningar för att utvecklas. Vidare synliggörs i resultatet att förskollärarna uppfattar att anpassningar inte enbart ska fokusera på de barn som är i behov av särskilt stöd utan även fungera övergripande och stödja hela barngruppen. I studien framkommer att specialpedagog finns knuten till förskolan på organisationsnivå och att förskollärarna kan få tillgång till den specialpedagogiska kompetensen vid behov. Det visar sig dock att förskollärarna upplever att specialpedagogen hade kunnat stötta de mer på gruppnivå och att förskollärarna skulle vilja se specialpedagogen mer ute i verksamheten för handledning och observation. Som specialpedagog är det av vikt att vara ute i verksamheten och ta reda på hur verksamma pedagoger uppfattar anpassningar i förskolan och hur de arbetar med dessa i vardagen för att kunna stötta och handleda dem, men även för att kunna arbeta för att undanröja eventuella utmaningar i lärmiljön och för att arbeta förebyggande.

Sammanfattning/Abstract Carreira Jönsson, Susanna och Karlsson, Sofia (2023). Förskolans möjligheter vid språklig sårbarhet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Syftet är att bidra med kunskap om betydelsefulla insikter och insatser i förskolan som främjar språkutveckling med fokus på barn i språklig sårbarhet. Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad några specialpedagoger och förskollärare uppfattar som centralt i det språkutvecklande arbetet i förskolans kontext i relation till barn i språklig sårbarhet. Mot bakgrund av syftet formuleras följande forskningsfrågor.• Vad i det språkutvecklande arbetet beskriver lärarna stödjer barn i språklig sårbarhet i förskolans undervisning?• Vad förstår lärarna som hinder och möjligheter i det språkutvecklande arbetet för barn i språklig sårbarhet på individ-, grupp-, och organisationsnivå? Teori Studien tar avstamp i sociokulturell teori, systemteori och utvecklingsekologisk teori.Perspektiven är viktiga att förhålla sig till för att utgå från barns språkliga förmåga i kombination med dess kontext och för att nå en progression och ett hållbart lärande. De perspektiven är också utgångspunkt i analysarbetet. Metod Studien är skriven utifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att besvara syftet. Tre förskollärare och tre specialpedagoger verksamma på olika orter intervjuades. Empirin transkriberades och resultatet analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell (Fejes &Thornberg, 2018). Resultat Resultatet visar att lärarna har varierade förståelser av språklig sårbarhet men alla beskriver liknade stödjande insatser. De som är centrala är lärares kunskaper om språkutveckling och hur de själva fungerar som språkliga förebilder för barnen i förskolans olika aktiviteter. De menar också att hur pedagogerna interagerar har stor påverkan på språkutvecklingen där kompletterande stödstrukturer som TAKK och bildstöd nämns som viktiga att använda pågruppnivå. En annan viktig språkutvecklande insats är att miljön är föränderlig och utgår från barnens intresse. Högläsning menar lärarna har stor inverkan på språkutvecklingen och de anser att förskolan behöver kompensera ytterligare då läsning hemma tycks ha avtagit. Som sista bidragande faktor nämner de samverkan med alla som är inblandade i barnets språkutvecklingsåsom föräldrar och olika professioner. Som hinder för arbetet lyfter lärarna svårigheter med att öka antalet förskollärare och annan personal med tillräckligt utvecklad svenska. Ett annat äratt skapa små barngrupper vilket rekommenderas, särskilt för barn i språklig sårbarhet, då barngrupperna ofta upplevs som alltför stora. Specialpedagogiska implikationer Resultatet visar på vikten av tidiga insatser och specialpedagogens roll för att understödja verksamheten med ett specialpedagogiskt perspektiv genom exempelvis handledning, observationer, kartläggning, fortbildning och själv vara språklig modell. Det specialpedagogiska perspektivet behövs för att skapa en tillgänglig lärmiljö där språkliga utmaningar identifieras och blir vägledande för att skapa ett hållbart lärande. En specialpedagogisk implikation är att stödja förskolan att alltid ha vissa grundläggande stödstrukturer vilket några i resultatet menar brukar försvinna på gruppnivå när barnet i språklig sårbarhet slutar. Pedagogiska utmaningar förutsätter väl valda didaktiska metoder och en omsorg för att förstå individen men även vilka konsekvenser det kan leda till. En samverkan hos alla lärare utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv kan bidra till en samsyn och skapa optimala förutsättningar i lärmiljön efter behov. Specialpedagogens kompetens behövs även i samverkan med föräldrar för att öka kunskaperna hos dem runt barnets behov