Many researches demonstrates that children who deal with matematics in a meaningful context early in their age, will manage a much wider context later in school. The purpose of this work is to highlight the importence of teacher´s view on matematics and how matematics can be visible for the children when they are in a preschool age. Im trying to promote the importance of mathematics wich characterizes much of our society. Highlighting todays nursay’s and the fact that there is plenty of good enviroments for the learning of mathematics. There are so many fun opportunities to draw attention to mathematics whit, and even more if there is a knowleadgeable teacher there. A knowleadgeable teacher can se and take this oppotunities seriously and enjoy the process at the same time.  The study was based on some interviews with some teachers who work in a nursery school which is located north of Stockholm. It is also implemented with the observation of children of different ages.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn leker med och utan leksaker på förskolegården samt upptäcka eventuella skillnader mellan pojkars och flickors beteende och eventuella skillnader mellan de två åldersgrupperna 1-3 år och 4-5 år. Metoden som används är observation och studien utfördes under åtta tillfällen på en kommunal förskola i Sverige.  Resultaten visar på barns rörelsebehov, nyfikenhet och förmåga till kreativa lekar. En del lekaktiviteter påverkas av utbudet av uteleksaker och vissa skillnader upptäcktes bland pojkar och flickor och mellan åldersgrupperna. Leken har en stor betydelse för barn när de är ute på förskolegården och även uteleksakerna har en viss betydelse.

Arbetet syftar till att uppmärksamma och problematisera förskolepedagogens förhållningssätt gentemot barn som ofta hamnar i ensamlek, samt uppmärksamma vilka samband som beskrivs mellan barns ensamlek och deras språkutveckling. I vår undersökning av hur verksamma pedagoger ser på ensamlekande barn har vi genomfört kvalitativa djupintervjuer med inspiration från fenomenologin som utgångspunkt. Undersökningen visar att pedagogerna inte såg något fel i att vissa barn ofta hamnar i ensamlek så länge det är självvalt. Däremot om ensamleken beror på att barnet vill men har svårt för att leka i samspel med andra beskriver pedagogerna hur de genom eget deltagande kan stötta och hjälpa barnet till en samspelande lek med andra barn. Pedagogerna upplevde att förskoleverksamheten är fylld med vardagliga rutiner och regler som kan utgöra en hindrande faktor för barnens lek. Vi fann att leken ansågs språkfrämjande enligt såväl pedagogerna och tidigare forskning. Att däremot med säkerhet hävda att barn som inte deltar i en samspelande lek inte gynnas i sin språkutveckling i lika stor utsträckning som i ensamlek går inte att fastställa.

Enligt författarna Ingemar Gens och Kajsa Wahlström uppvisar den fria leken i förskolan ett traditionellt könsrollsbeteende hos flickor och pojkar. Enligt Lpfö98 ska vi som pedagoger motverka traditionella könsroller och könsmönster, men den fria leken kan vi inte påverka just för att den är fri, vilket vi anser leder till ett Moment 22. Förskolans inredda miljö är oftast uppdelad i ”dockis” och ”byggis” samt ytterligare rum, dock är det främst dessa två som är traditionellt könsbundna eftersom materialet i rummen främst riktar sig till flickor respektive pojkar. Vi har i vår undersökning använt oss av kvalitativa studier och metoden har varit observatio­ner av barnens fria lek. Åldern på barnen som vi observerade var mellan 2:2 år och 3:7 år, fyra flickor och tre pojkar. Valet av barn styrdes av de barn som befann sig på förskolan vid observationstillfällena. Förskolan vi undersökte hade dessa klassiska rum som kallas ”dockis” och ”byggis” och resultatet visade i stort sett det som Gens och Wahlström menar. Det vill säga att majoriteten av flickorna befann sig i ”dockis” och majoriteten av pojkarna befann sig i ”byggis” under den fria leken.

Syftet med denna studie är att belysa rollekar i den fria leken på fritidshemmet ur ett genusperspektiv. För att uppnå syftet ställde vi fyra frågor: Hur undersöker barn könsroller genom rollek i den fria leken? Hur stor påverkan har miljön och material på barnens rollskapande? Hur förmedlar barnen rollerna till varandra i den fria leken? Hur visar sig rollekar i andra situationer än vid fri lek? Fokus i denna uppsats handlade om att se hur skapandet av genus går till och vilka faktorer som påverkar barnen. Den teoretiska utgångspunkt som vi valt att arbeta efter är feministisk poststrukturalism. Ur ett genusperspektiv har vi observerat barn i fritidshemsverksamheten. Tre fritidshem har deltagit och vi har valt situationer där barnen själva styrt upp rollekar. Analysen av observationerna visar att en stor påverkan av materialet och miljön finns i skapandet av rollekar. Avslutningsvis så för vi en diskussion hur dessa skillnader såg ut. Studien visade att det vi kallat för rollek även kunde förekomma i andra aktiviteter. Vi såg också att det fanns skillnader mellan hur flickor och pojkar gör för att upptäcka könsroller och skapa egna rollsituationer.

Det grundläggande syftet för uppsatsen har varit att redogöra för vilka lekformer barn väljer under den fria leken i förskolan. Vilka typer av lekformer används? Kan man se några mönster i valet av lekform? I vilka typer av lekformer är pedagogen aktiv? För att kunna svara på dessa frågor har jag använt mig av observationer av fri lek i förskolan som jag sedan har sammanställt och analyserat med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. Observationerna skedde vid två olika förskolor med hjälp av minnes anteckningar som sedan transkriberades. Sedan analyserade jag materialet där jag utgick från olika lekformer som Knutsdotter Olofsson (2003) tar upp i sin bok som grundar sig på hennes tidigare forskningar. Även författarna Evenshaug och Hallen (2001), Hwang & Nilsson (2010) och Fagerli, Lillemyr och Söbstad (2001) beskriver lekformer vilka jag kommer referera till. Dessa lekformer som är funktionslek, låtsaslek/ fantasilek, rollek, projektiv lek, regellek, rörelselek och konstruktionslek ligger grunden för hur jag presenterar och tolkar resultatet. En vanligt förekommande lekform under observationerna var olika typer av låtsas/ fantasilek. Observationerna visade även på skillnader mellan de olika förskolorna gällande förekomsten av olika lekformer. Den ena förskolan hade inga rörelselekar under observationstillfällena, medan det på den andra förskolan var vanligt förekommande. Ett resultat som jag fick fram var att storleken på barngruppen och pedagogernas placering i rummet kan påverka vilka olika lekar barnen använder sig av. Om barnen är i en mindre grupp leker de längre med samma sak, detta kan bero på att lekar som rollekar kräver mycket koncentration av barnet, då är det då många barn sunt omkring som leker andra lekar kan barnet lätt tappa fokus från rolleken.

Det har bedrivits mycket forskning kring förskolornas innemiljö under många år, men utemiljön har inte alls fått samma uppmärksamhet. Vårt syfte med den här uppsatsen är därför att undersöka hur förskolans utemiljö kan utformas så att den ska tilltala barnen och ge dem möjlighet till möten för utforskande, lärande och lek enligt förskolepedagogers erfarenheter. Som metod har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med pedagoger vid fyra olika förskolor. Två av förskolorna är s.k. uteförskolor, en har uteprofil och en är av mer traditionell typ. Utöver intervjuerna har vi använt oss av deltagande miljöobservationer för att få en bättre förståelse för våra intervjusvar. De viktigaste slutsatserna som vi har kunnat dra är att en variationsrik miljö med möjligheter till spänning och utmaningar är utvecklande för barnens lekar enligt de intervjuade förskolepedagogerna och enligt litteratur om förskolors utemiljö. De platser som visat sig vara de roligaste att leka på, är de som inte har fått någon speciell bestämd funktion av vuxna, utan där barnen själva kan ge platsen dess innebörd. Det är därför angeläget att barnen är delaktiga i utformningen av miljön. Vår undersökning visar att pedagogernas förhållningssätt till barnens utelek är av stor betydelse när det gäller den pedagogiska utemiljön.

Syftet med vårt arbete var att undersöka och beskriva om olika utemiljöer påverkar barns lek. Det vi fokuserat på är hur barnens samspel i lekar och aktiviteter ser ut i de olika miljöerna. Vi har jämfört barnens lek på förskolegården och i skogen, både i fri lek och i regellek. Vi vill i denna studie förmedla betydelsen av hur viktig utemiljön är för barns utveckling och lärande. Vi har valt att göra en kvalitativ studie där vi observerat barn i de olika utemiljöerna. Undersökning är gjord på en grupp barn i åldrarna fyra och fem år. Barnen är från två närliggande förskoleavdelningar. Vi har gjort tio olika observationer med en grupp på femton barn. Efter varje observationstillfälle har vi även intervjuat barnen enskilt. I resultatet från våra observationer och intervjuer har vi sett att olika utemiljöer påverkar barns lek. På förskolans gård leker barnen oftare ensamma, material finns tillgängligt men inbjuder inte tillräckligt till nya lekar. I skogen är barnen mer aktiva och visar mer fantasi och kreativitet samt ges fler möjligheter till att utveckla sin motorik.

Syftet med studien är att göra en komparation mellan två länders, Sverige och Japans, syn på lek och lärande genom frågeställningen; Hur skildras lek och lärande i läroplan och i förskolverksamhet i Japan och Sverige? Hur stimulerar den fysiska miljön till lek och lärande utifrån ett pedagogiskt perspektiv?. Bakgrunden till undersökningen är att få en ökad förståelse för hur pedagogerna i de olika länderna arbetar med lek och lärande och hur de arbetar med den fysiska miljön och läroplanen för att få in de två begreppen, då detta är relevant för vår kommande yrkesroll. Metoden har varit en kvalitativ studie som bygger på intervjuer med pedagoger och observationer. Intervjuerna och observationerna har sedan analyserat och kopplats till litteraturen. Studien visar att synen på lek och lärande var ganska liksinnad, då båda länderna har leken som det centrala i verksamheten. Största skillnaden är den fysiska miljön; där utformningen i den japanska förskolan påminner mer om ett klassrum, medan den svenska förskolan har en mer hemlik miljö. Båda länderna utgår efter en läroplan men där den svenska förskolan använde läroplanen mer öppet i verksamheten medan den japanska förskolan använder den mer långsiktigt och inte lika aktivt.

Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken roll leken spelar i barns språkliga utveckling och på vilket sätt pedagoger kan stimulera barns språkutveckling genom lek. Undersökningen handlar även om förskolans pedagogiska miljö har någon betydelse för barns lek- och språkutveckling. I litteraturen har studier gjorts kring teorier om lekens betydelse för barn, om barns språkutveckling samt om den pedagogiska miljöns inverkan på barns lek- och språkutveckling. En kvalitativ metod i form av intervjuer med pedagoger som arbetar på förskola har använts. I litteraturen och i intervjuerna har det framkommit att den pedagogiska miljön påverkar både lek- och språkutvecklingen samt att leken är oerhört viktig för barns språkutveckling. Denna studie har stimulerat oss till ett fortsatt arbete inom lek- och språkutveckling med barn på förskola.