Syftet med studien är att synliggöra pedagogernas roll i leken, samt deras uppfattning om miljöns betydelse för leken. För att kunna få en förståelse för pedagogernas roll i barns lek och sin egen syn på miljöns betydelse för leken, genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med två pedagoger på två förskolor. De semistrukturerade intervjuerna innebär att vi hade en frågelista över det specifika temat som skulle beröras och en intervjuguide som kompletterades av följdfrågor (Bryman, 2007).    Förskolornas och pedagogernas namn är fingerade och kommer i texten att benämnas som förskolan Blåkulla, pedagogerna Birgitta och Barbro och förskolan Gläntan, pedagogerna Gunilla och Greta. Samtliga pedagogerna som intervjuats har genomgått en förskollärarutbildning. På Gläntan har pedagogerna arbetat noll till ett år som förskollärare och på Blåkullan har de arbetat elva till tretton år som förskollärare. För att öka förståelsen för barns lek, pedagogernas roll i leken samt miljöns betydelse för barns lek redovisas forskning från Sverige.   Undersökningen visade att pedagogerna anser att leken har en oerhörd stor betydelse för barnens sociala, språkliga och emotionella utveckling. Leken prioriteras i förskolorna Blåkullan och Gläntan och pedagogerna påpekar att den bör kombineras med andra, mer av vuxna, styrda aktiviteter. Beträffande pedagogernas roll i leken har det framkommit att det är en utmaning att delta i barns lek med barns villkor och på deras nivå. Pedagogerna betonar också miljöns betydelse för barns lek och menar att det är betydelsefullt att barnen får tillräckligt med rekvisita, material och inspiration från pedagogerna så att lekens innehåll berikas. Alla fyra intervjuade pedagogerna framhävde att deras roll i leken är att lotsa, hjälpa barnen att lösa konflikter i leken och utveckla sociala egenskaper som både samhället och föräldrarna värderar högt. Det har varit väldigt lärorikt att undersöka om barns lek och pedagogers roll i denna. Leken är en väldigt stor del i det pedagogiska arbetet och barnens liv. Vi hoppas därför att studien kan ge pedagogerna inspiration och nya insikter för att föra det lekpedagogiska arbetssättet framåt.

Syftet med undersökningen är att fånga upp förskollärares uppfattning om hur utemiljön kan bidra till att minska förekomsten av konflikter i förskoleverksamheter. Vi belyser att utemiljön kan nyttjas mer än vad den vanligtvis gör och vad man som pedagog behöver vara medveten om i arbetet med att förebygga konflikter. Undersökningen visar flera olika aspekter som påverkar förekomsten av konflikter. Den kommer även att ge förklaringar till varför färre konflikter uppstår i utemiljön. Det framkommer också att utemiljön kan ha stor betydelse för barns samspel och det enskilda barnets utveckling av sociala förmågor som påverkar hur det kan fungera tillsammans med andra. Ett urval gjordes av förskolor med olika inriktning för att få bredd på vår undersökning. Den empiriska undersökningen omfattar en kvalitativ metod genom intervjuer med undervisande pedagoger i förskoleverksamheten. Resultatet i undersökningen visar en positiv inställning till utomhuspedagogiken. Informanterna påtalar att många av konflikterna som förekommer inomhus, upplöses utomhus och mycket tyder på att utemiljöns fördelar påverkar barn positivt. De menar också att det inte uppstår lika många konflikter i utomhusmiljöer. Det visar sig att utomhusmiljöns fördelar gynnar både barn och vuxna, både fysiskt, psykiskt. Pedagogerna talar för en god utveckling hos barngruppen genom att vara utomhus och använda sig av det som naturen erbjuder, tillexempel utvecklar barnen sin lek, sociala färdigheter, lärande och samspel. Vår slutsats är att utomhusmiljön kan bidra till en fredligare vardag på förskolan.

Syftet med denna undersökning var att se om och hur lärare arbetar med uttrycksformerna rörelse, dans, musik, bild, drama och rim och ramsor i den första läs- och skrivinlärningen i förskoleklass och årskurs ett. Jämförelser gjordes mellan två skolor, en privat skola med ur och skur pedagogik samt en kommunal skola, för att se om de arbetade olika med dessa uttrycksformer i elevernas läs- och skrivinlärning. Observationer genomfördes på båda skolorna, i en förskoleklass och en årskurs ett på vardera skolan. Enkäter lämnades ut till de lärare i vars klasser observationerna utfördes. Genom observationerna, inklusive samtal med lärarna i samband med observationerna och enkäterna gavs en bra överblick på hur dessa klasser/skolor arbetade med de olika uttrycksformerna. Studien visar att de båda skolorna och de fyra klasserna arbetade med de olika uttrycksformerna men till viss del på olika sätt. Det tydligaste i arbetet med de olika uttrycksformerna var glädjen hos eleverna, att det blev ett mer avslappnat och lustfyllt lärande klimat. Eleverna blev mer motiverade till att inhämta kunskaper då de fick använda sig av det som kändes mest naturligt för dem.

Studiens syfte är att studera hur lek används som pedagogiskt verktyg i förskolan och i de tidiga skolåren. Uppsatsen behandlar forskares syn på lek och lärande och lek som pedagogiskt verktyg. Den belyser också integrationen förskola-skola, där förskoleklassen ses som en brobyggare mellan de olika pedagogiska förhållningssätten. För att få svar på syftet används både observation och frågeformulär som metod i den empiriska studien. I studien medverkar pedagoger verksamma i förskola, förskoleklass och skolår 1. Det sociokulturella perspektivet utgör den teoretiska utgångspunkten för studien, där begrepp som mediering och artefakter är centrala. Utifrån resultatet framgår det att pedagogerna ser lek som betydelsefull för barns lärande och att lek förekommer på olika sätt som pedagogiskt verktyg i förskolan och i de tidiga skolåren, både som organiserade lärandetillfällen och som fri lek. Resultatet visar även att samtliga pedagoger i studien anser att lek går att använda i all undervisning, oavsett ålder. Med undersökningen vill vi bidra till att lyfta fram leken som en viktig del i det pedagogiska arbetet i förskola, förskoleklass och skola.

Vårt syfte med den här uppsatsen var att undersöka hur pojkars och flickors lek på förskolegårdar kan se ut. Vi ville ta reda på med vem, med vad och var barnen leker, samt vilka typer av lekar som dominerar utifrån ett genusperspektiv. Undersökningen genomfördes med åtta pojkar och åtta flickor i fem- till sexårsåldern från två olika förskolor. Dessa barn intervjuades enskilt och observerades därefter under sin lek på förskolegården. I resultaten har vi sett att det finns skillnader mellan pojkars och flickors lek utomhus. Däremot upplever vi inte att dessa skillnader är lika omfattande som de skillnader litteraturen beskriver gällande inomhuslek. Ett tydligt resultat som kom fram var att barnen helst leker med någon av sitt eget kön. Vi har också upptäckt att barnen redan verkar ha en uppfattning om vad som anses flick- respektive pojkaktigt, eftersom det vid intervjuerna framkom mer könstypiska lekar än vad barnen faktiskt lekte under observationerna.

<p>Syftet med undersökningen är att få en bild av barns tankar om rasten. I den kvalitativa studien har barn i årskurs två och tre intervjuats. Som metod har jag använt mig av en generell hermeneutiskt förhållningsätt. Litteraturstudierna visar att styrdokumenten ger en svag vägledning vad gäller rastens innehåll och organisation. Dessa visar också att rasten har en stor pedagogisk utvecklingspotential som inte tas tillvara i skolan. I undersökningen framkommer det att barn har många tankar om rasten. Barnens möjligheter till att påverka och få inflytande är mycket begränsad. Barnens behov är olika och undersökningen visar att behoven förändras mellan årskurserna. Undersökningen visar att om barnens tankar får komma med i rastens uppläggning och organisation kommer rasten att stödja lärandet och välbefinnandet i skolan.</p><p>Jag utgick ifrån följande frågeställningar:</p><p>Finns det en skillnad i rastaktiviteter mellan årskurserna?</p><p>Vad hindrar utveckling/förändring av rasten?</p><p>Hur upplever barnen rasten?</p>

<p>Syftet med studien är att undersöka pedagogers uppfattningar om den fria leken i förskolan. Vi vill veta hur begreppet fri lek definieras av pedagogerna, vilken uppfattning pedagogerna har om sin roll och sitt deltagande i barns fria lek samt hur de resonerar kring vad som kan påverka den fria leken.</p><p>Studien vilar på en kvalitativ forskningsansats och innefattar sex intervjuer med pedagoger som arbetar med barn i åldrarna ett till fem år. Intervjuerna genomfördes med ljudupptagning. Senare transkriberades intervjuerna och användes i analysmodellen meningskoncentrering. Det här resulterade senare i citat som exemplifierar intervjupersonernas reflektioner i resultatet.</p><p>Resultatet visar att pedagogens roll ser olika ut beroende på situation. Pedagogens deltagande handlar om en balansgång mellan att delta och att inte delta. De flesta pedagogerna är överens om att den fria leken är viktig och de önskar att de kunde vara mer delaktiga i den.</p><p>De flesta pedagogerna anser att fri lek är något som barnen väljer själva utan vuxenstyrning. Resultatet tyder dock på att pedagogerna verkar ha ett sorts kontrollbehov där de vill se att leken fungerar och samtidigt kunna gå in och styra upp vid behov.</p><p>Inre faktorer, som deltagande, frihet, barnsyn och lärande, påverkar rollen som pedagogen antar. Även yttre faktorer så som material, tid och grupporganisation har stor betydelse för pedagogens handlande. Det är alltså vårt uppdrag som pedagoger att våga anta en mångfacetterad roll trots stor påverkan från vår omvärld.</p>

<p>Detta examensarbetebehandlar lekens och rörelsens betydelse för barns utveckling.Syftet med mitt arbete är att finna svar på vilken betydelse rörelse och lek har för barns totala utveckling samt vilka behov och möjligheter elever har till rörelse och lek i skolan. Med total utveckling avser jag motorisk- social- och emotionell utveckling samt utvecklingen av ett barns självuppfattning. </p><p>Arbetet består av en litteraturstudie, en intervjudel och en observationsdel. I litteraturdelen har jag forskat om betydelsen av rörelse och lek, genom mina intervjuer och observationer har jag sökt svar på elevernas generella behov av rörelse och lek samt deras möjligheter till det i skolan.</p><p>Mitt resultat visar att all form av rörelse stimulerar motorisk utveckling, en god motorisk utveckling medverkar i sin tur till goda förutsättningar gällande utvecklingen av det egna jaget samt den sociala rollen. Dessa faktorer stimuleras ytterligare via lek. </p><p>I resultatet framkommer också att elever har behov av att röra på sig men behovet ser olika ut från individ till individ. Många av eleverna hävdar att de blir glada och pigga samt att kroppen mår bra av att röra på sig. De flesta av de intervjuade eleverna anser att skolan medverkar till goda möjligheter när det gäller lek och rörelse. En viktig aspekt är dock att några av eleverna påtalar att de flesta lekredskap på skolgården är anpassat till de yngre barnen. Ett allsidigt utbud behövs således till varje enskild elevs förutsättningar och behov.</p>

<p>This essay is a philosophical investigation of the relation between children and their play. My aim is to see if children are autonomous when it comes to their play. Is there a moral boundary between those who take part in the play and those who do not? This topic is especially important when it comes to the moral status of a child in the Swedish pre-school. How should educationists act when it comes to children’s play?</p><p>  Through an analysis of the notions of play and autonomy I show that play can be understood as something of a moral value to the child and if children should be seen as autonomous when it comes to their play. In my notional investigation I rely on common sense tradition of the philosophy of ordinary language and I also postulate three values which I state constitutes good play, free consent, respected seclusion and meaningfulness. On my results I base an investigation of the policy document of the Swedish pre-school and an argumentation for the strengthening of the respect towards children’s autonomy and play in the policy as a governing document for the pre-school as an institution. </p> / <p>Den här uppsatsen är en filosofisk undersökning av relationen mellan barn och deras lek. Mitt syfte är att se om barn bör betraktas som autonoma när det kommer till deras lek. Finns det en moralisk barriär mellan dem som leker och det som inte deltar i den? Den frågan är i synnerhet viktig när det kommer till barnets etiska ställning i den svenska förskolan. Hur bör pedagoger och förskolepersonal förhålla sig till barn och deras lek?</p><p>  Genom att analysera begreppen lek och autonomi visar jag att lek är något som är moraliskt värdefullt för barnet och att barnet bör beaktas som autonomt när det kommer till dess lek. I min begreppsliga utredning lutar jag mig mot common sense traditionen i vardagsspråksfilosofin och jag postulerar tre värden vilka jag menar utgör god lek, frivillighet, avskildhet och meningsfullhet. Mina resultat blir till grund för en granskning av den svenska förskolans värdegrund och en argumentation för att respekten för barns självbestämmande och fria lek är något som bör förtydligas i värdegrunden som styrande dokument för verksamheten.</p>

<p>Det har bedrivits mycket forskning kring förskolornas innemiljö under många år, men utemiljön har inte alls fått samma uppmärksamhet. Vårt syfte med den här uppsatsen är därför att undersöka hur förskolans utemiljö kan utformas så att den ska tilltala barnen och ge dem möjlighet till möten för utforskande, lärande och lek enligt förskolepedagogers erfarenheter.</p><p>Som metod har vi valt att göra kvalitativa intervjuer med pedagoger vid fyra olika förskolor. Två av förskolorna är s.k. uteförskolor, en har uteprofil och en är av mer traditionell typ. Utöver intervjuerna har vi använt oss av deltagande miljöobservationer för att få en bättre förståelse för våra intervjusvar.</p><p>De viktigaste slutsatserna som vi har kunnat dra är att en variationsrik miljö med möjligheter till spänning och utmaningar är utvecklande för barnens lekar enligt de intervjuade förskolepedagogerna och enligt litteratur om förskolors utemiljö. De platser som visat sig vara de roligaste att leka på, är de som inte har fått någon speciell bestämd funktion av vuxna, utan där barnen själva kan ge platsen dess innebörd. Det är därför angeläget att barnen är delaktiga i utformningen av miljön. Vår undersökning visar att pedagogernas förhållningssätt till barnens utelek är av stor betydelse när det gäller den pedagogiska utemiljön.</p>