Arbetet handlar om hur pedagoger resonerar kring leksaker; vad de tar hänsyn till vid inköp, vilka leksaker barnen bör ha och även hur de förhåller sig till barnens egna leksaker. För att finna svar på ovan nämnda frågor har vi bedrivit studier av såväl svensk som utländsk litteratur. Vi har även genomfört kvalitativa intervjuer med nio förskollärare i Norrköpings kommun. Kontakten med dessa pedagoger togs per telefon och intervjuerna genomfördes på plats på respektive enhet. Med litteraturens hjälp har vi målat upp en bild av hur leksaker har figurerat i ett historiskt perspektiv. I arbetet går det även att läsa om hur pedagoger använder sig av leksaker och hur dessa leksaker kan påverka barn. Det går inte att ge ett entydigt svar på frågan om vilken slutsats vi kan dra. Pedagogernas uppfattningar varierade och pekade på en hel del skilda tankar. Somliga ansåg att leksakernas plats i verksamheten är som krydda för leken, medan andra även nämnde att de kunde ha en del i utvecklandet av vissa färdigheter hos barnen.

Enligt Lpfö98 skall den pedagogiska miljön skapa en trygghet samtidigt som den skall locka till lek och lärande. Leken skall även stimulera barnens fantasi och kreativitet. Även forskningen har visat att den pedagogiska miljön är viktig för barnens lek, fantasi och kreativitet. För att verksamheten i förskolan skall kunna bedrivas enligt läroplanens mål är det viktigt att skapa miljöer där barnen inspireras till olika sorters aktiviteter och handlingar samt till utforskande och upptäckande.   Undersöknings syfte har varit att studera förskolebarnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön i förskolan genom leken, fantasin och kreativiteten. Som metod användes observationer med hjälp av videokamera som är en del i en kvalitativ metodansats och observationerna gjordes i en förskola där det under studiens gång gick tretton barn. Observationerna genomfördes under tre halvdagar i en och samma förskola där barnen var mellan 1-5år gamla. I litteraturgenomgången behandlas tidigare forskning kring ämnet samt teoretikers och forskares tankar i ett utvecklingspsykologiskt, didaktiskt och pedagogiskt perspektiv.   Resultatet av undersökningen visar barnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön genom leken, fantasin och kreativiteten. Studien visar på att barnen leker med det material de vill leka med och i de rum där de vill vara i under dagen. Barnens lek samt valet av rum varierar från dag till dag. Fantasin och kreativiteten används regelbundet under dagen av barnen under lekens gång samt att det även finns ett starkt samband mellan lek, fantasi och kreativitet. Det är viktigt att ta till vara på barnens fantasi och kreativitet. Hur ska vi då ta till vara på barnens fantasi och kreativitet i den pedagogiska innemiljön?

Syftet med undersökningen var att studera lekens roll i undervisningen i skolans tidigare år. Pedagoger, föräldrar och barn har intervjuats och resultatet visade att begreppet lek var svårdefinierbart och att begreppet gavs olika innebörder. Samtliga informanter hade en positiv inställning till lekens plats i skolan och resultatet visade på pedagogens betydelse i sammanhanget, både gentemot barn och mot föräldrar. Framförallt hade leken en funktionell roll i flera ämnen men däremot framkom skillnader i hur och i vilken utsträckning den användes. Samtliga källor ställde sig positiva till att lek är en metod som passar alla barn, dock i olika utsträckning.

Lek tillsammans med andra barn kan vara barns sätt att lära sig det sociala samspelet för att utvecklas emotionellt och intellektuellt. Många barn tillbringar långa dagar i förskolan och därmed är förskolepersonalen betydelsefull för deras utveckling i bl.a. lek. En stor utmaning för dem är att hjälpa barn som inte förstår och behärskar andra barns leksignaler.   Undersökningens syfte har varit att studera vilket synsätt personal i förskolan har på barns lek samt vilka arbetssätt och metoder de använder för att hjälpa barn som saknar förmåga att leka tillsammans med andra barn. Undersökningen genomfördes med ostrukturerade intervjuer med åtta intervjupersoner. Forskning visar att pedagogen är en förebild för barns lek samt att pedagogen är en del av barnens lärande och utveckling i förskolan. Pedagogens uppgift är i så fall att visa på lekens möjligheter i förskolan för att leken ska utvecklas.   I förskolan förväntas barn kunna ingå i en stor grupp och samspela med andra barn. Tidigare forskning visar att i leken lär sig barn samförstånd, turtagande, ömsesidighet och empati. Forskning visar att pedagoger själva bör veta vad lek är och ha ett lekfullt förhållningssätt för att kunna hjälpa barn till lek. Den här undersökningen redovisar sex förskollärare och två barnskötares uppfattningar om att leken är det viktigaste i förskoleverksamheten. Intervjupersonerna framhåller att det är genom lek barn lär sig sociala lekregler. Resultatet visar också att det är i leken som barnen lär sig att samspela med andra barn. De barn som inte kan leka tillsammans med andra barn går miste om sociala egenskaper och färdigheter enligt respondenterna. De intervjuade uppfattar dessa egenskaper som nödvändiga för att barn ska kunna fungera tillsammans med andra människor senare i livet. Intervjupersonerna uttrycker att det är deras uppgift att se till att ge alla barn möjligheter och förutsättningar att kunna leka tillsammans med andra barn. En slutsats i undersökningen är att de vuxnas arbete i förskolan, med barn som inte leker, kan stimulera och utveckla barns leksignaler som barnet behöver förstå för att kunna leka och samspela med andra barn. Här kan den vuxna i förskolan finnas med som stöd och ge barnet redskap till lek för att synliggöra de regler som finns för barns gemensamma lek.

Stadsbarn har idag på grund av trafik och andra hot en begränsad utomhusarena att vistas på. Skolgårdar fyller därför en viktig funktion och det är viktigt att dess utformning gynnar alla barns behov av aktiviteter och utveckling. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken roll skolgårdens utformning har för elevernas val av aktiviteter. Undersökningen gjordes delvis ur ett genusperspektiv. Frågeställningarna under arbetets gång var: Hur ser skolgårdsmiljön ut? Hur utnyttjar eleverna skolgårdsmiljön i sina aktiviteter? Vilka aktiviteter ägnar sig eleverna åt på skolgården? Finns det platser och aktiviteter på skolgården som är genusfria/ genusbundna? Som teoretisk ram valde vi att utgå främst från Lev S Vygotskijs utvecklingspsykologiska teori där leken lyfts fram som en källa till utveckling samt Johan Asplunds forskning kring miljö och platsidentitet. Undersökningarna baserades på direkta observationer av skolgårdsmiljön och elevernas aktiviteter, samt kvalitativa intervjuer med elever och pedagoger för att ta reda på deras perspektiv kring skolgårdens utformning. Arbetet var avgränsat till en jämförelse mellan två olika skolgårdar i Stockholms innerstad. Barnen som deltog i undersökningen var från årskurs ett till årskurs tre på båda skolorna. Resultatet visade att skolgårdens miljö både kan gynna och begränsa barn i sina val av platser och aktiviteter. Små rum med naturinslag bidrar till att miljön är tolkningsbar på olika sätt, barnen får inspiration och öppnar upp sin tankevärld. Skolträdgården, med många rörliga naturinslag som växter, vatten och stubbar, uppmuntrar barns kreativa förmåga och fantasi. Skolträdgården är en plats som innehåller upplevelsemässiga aspekter. Asfaltsytan på skolgården är ett bra underlag för både bollspel och många andra regellekar. Aktiviteter på skolgården äger rum oavsett hur miljön ser ut. Barn har ett behov av att röra på sig samt utvecklas motoriskt, kognitivt och socialt genom valet av olika lekar och aktiviteter. Vår studie visade att traditionella könsroller kan suddas ut genom att pedagogerna uppmuntrar aktiviteter som bryter mot tidigare föreställningar kring manligt och kvinnligt. Pedagogerna har en viktig roll som goda och inspirerande förebilder. Den viktigaste slutsatsen i studien var att en rik miljö bidrar till mer inspiration i valet av aktiviteter än om miljön är torftig. Om alla platser på en skolgård känns trygga och om det finns en variationsrik miljö med mycket naturinslag så skapas stora förutsättningar för att aktiviteter och lust äger rum på precis hela skolgården.

I förskolans uppdrag ingår att se den matematik förskolans yngsta barn utforskar. Min erfarenhet är att det inte alltid upplevs som omedelbart enkelt. Förskolan har dessutom att hantera ett delvis nytt matematiskt lärandeuppdrag. Syftet med den empiriska studien var därför att urskilja faktorer som pedagoger erfar påverkar möjligheter att se den matematik barn utforskar för att öka medvetenheten om vilka faktorer som påverkar pedagogers möjligheter att se det matematiska utforskandet och medvetenheten om vilka fortbildningsinsatser som kan vara betydelsefulla i sammanhanget. Analysen utgår från en fenomenografisk forskningsansats. En utgångspunkt för fenomenografin är att det sätt på vilket människan tar itu med problem speglar och förändrar förståelsen av inblandade fenomen och den situation i vilken fenomenen urskiljs. Möjligheten att få insikt i människors erfarande är beroende av att ord och andra uttryck tolkas. Data av intresse är språkliga redogörelser och observationer. De insamlingsmetoder som valdes var audioinspelning av fokusgruppssamtal/intervjuer, fältanteckningar i samband med deltagande observation samt videoinspelning av situationer i vilka barn utforskar matematik. De transkriberade fokusgruppssamtalen/intervjuerna bearbetades med hjälp av Giorgios analysmodell och analyserades sedan med hjälp av begrepp hämtade från fenomenografin. Analysen visar att pedagogerna erfar att omsorgen tar så mycket tid i anspråk att man har svårt att hinna med lärandeuppdraget. Analysen visar också att möjligheten att urskilja den matematik små barn utforskar är som störst när arbetet organiseras i små grupper, att man inte alltid kan organisera arbetet som man vill och att orsaken är organisatoriska brister och brister vad avser intern information i kombination med mängden uppgifter och barngruppens storlek. Utöver detta visar analysen bland annat att möjligheten att se barnens matematiska utforskande kan öka med mer matematisk kunskap och fler matematiska begrepp och att man behöver någon form av fortbildningsinsats som tillför kunskap och begrepp. Eventuella fortbildningsinsatser bör dock sättas in efter en analys av var behoven finns. Detta eftersom fel insatser/insatser på fel nivå kan motverka sitt syfte.

Det här är ett arbete som rör frågor om lek och lärande samt hur vi genom det visuella språket kan skapa berättelser om oss själva och vår omvärld. Allt visuellt som omger oss formar våra handlingar och vårt sätt att tänka. Vi upplever därför inte världen så som den är, utan som den växer fram genom användandet av olika verktyg. Genom leken, med eller utan leksaker, ges barnen möjlighet att prova olika fiktiva roller och identiteter. Vilka skulle kunna ligga som grund för den egna identitetskonstruktionen. Syftet med undersökningen är att, utifrån barns och ungas perspektiv, titta närmare på hur olika leksaker kan användas som verktyg för meningsskapande. Undersökningen är en kvalitativ etnografiskt inspirerad studie som bygger på barns samtal och tankar om olika leksaker. Bland annat de leksaker som presenteras i filmen Toy Story 3. Resultatet av undersökningen presenteras dels genom denna uppsats men även genom ett gestaltande arbete som består av en hemsida. På hemsidan finns utöver textbaserad information även en stor del av de bilder och filmer som skapats inom ramen för undersökningen.  Under mitt arbete blev det uppenbart att vuxna människor har mycket att lära genom det som barnen visar och berättar om sina leksaker. Genom informanternas egna ord och bilder blir det tydligt att det vi lär oss genom användandet av olika leksaker präglas av leksakernas visuella karaktär och den kontext som leksaken har uppstått ur. Leken erbjuder inte bara en möjlighet till berättande om det som redan finns, utan även andra möjligheter till meningsskapande utöver verkliga förebilder och existerande verksamheter.[1]En slutsats som jag drar utifrån undersökningen är att leksaker inte är pedagogiska i sig, utan blir det först genom användandet tillsammans med andra. [1]Nelson Anders & Svensson Krister (2005) Barn och leksaker i lek och lärande, Stockholm Liber, sid 62

Syftet med vår undersökning var att beskriva pedagogers uppfattning om utomhuspedagogikens möjligheter och begränsningar samt hur utomhuspedagogiken påverkar barns fria lek i förskolan. Utomhuspedagogik är ett förhållningssätt som syftar till lärande i växelspel mellan upplevelse och reflexion, grundat på konkreta erfarenheter i autentiska situationer. Förhållningsättet bygger på sinnlig erfarenhet som knyter an till ett förhållningssätt vilket borde vara ursprungligt för människan. Lek och lekfullhet är betydelsefullt i allt lärande och i barns värld och inom förskolans pedagogik är det svårt att skilja lek från lärande. I leken utforskar barnen sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar med andra. Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Leken är även viktig i barns upptäckande av sina förmågor och intressen. Studien bygger på kvalitativa intervjuer av fyra verksamma pedagoger med utomhuspedagogik som inriktning. Utomhuspedagogik innebär för alla pedagoger i studien att inte bara gå till skogen en gång i veckan utan att man medvetet tar med verksamheten ut. Vi ser att pedagogernas uppfattning av utomhuspedagogikens möjligheter är att det blir färre konflikter mellan barnen, färre tillrättavisningar från pedagogerna, barnen får möjlighet till bättre motorik och kunskap om naturen. Utomhuspedagogiken begränsas enligt pedagogerna av barns ålder, utrustning, miljö och personaltäthet. Pedagogerna anser att utomhuspedagogiken påverkar den fria leken både inomhus och utomhus. Leken inomhus påverkas negativt när barnen har svårt att sitta stilla och inte vara högljudda vilket de tillåts när de vistas ute i naturen. Det leder till många tillrättavisningar från pedagogerna när barnen vistas inomhus. För att utomhuspedagogik ska kunna bedrivas i naturen krävs att barnen är vana och känner trygghet.

Denna studie handlar om hur några svenska och en norsk förskollärare förhåller sig till och arbetar med naturvetenskap och teknik i förskolan. Frågor som undersöks är; vilket förhållningssätt har de intervjuade förskollärarna själva till naturvetenskap och teknik, hur är de intervjuade förskollärarnas inställning till naturvetenskap och teknik i förskolan och hur arbetar man med detta i det dagliga arbete samt hur uttrycker sig de intervjuade förskollärarna om de läroplansmål som finns kring naturvetenskap och teknik. Studien har genomförts genom kvalitativ metod där tre förskollärare i Sverige och en förskollärare i Norge har i berättelseform besvarat ett antal intervjufrågor. Resultatet som framkom av studien är att förskollärare kan ha mycket olika förhållningssätt till naturvetenskapens och teknikens roll i förskolan. Ämnena ses också som områden som inte faller sig lika naturligt som andra områden som inbegrips i förskolans läroplan, och problematiken kring naturvetenskapens och teknikens roll i förskolan diskuteras. Den norska och svenska förskolans läroplan har behandlats, och det finns liknande mål inom dessa kring naturvetenskap och teknik. Flera förskollärare nämner dessa som bra, men även diffusa vilket leder till olika tolkningar av målen.

Detta examensarbete handlar om hur den pedagogiska miljön påverkar barns fria lek i två av förskolans klassiska lekrum; byggrummet samt hemvrån. Vidare handlar det om hur fyra pedagoger ser på den pedagogiska miljön och dess utformning.    Syftet med arbetet är att belysa den pedagogiska miljön i två av förskolans lekrum samt dess betydelse för barnens fria lek och pedagogerna förhållningssätt i rummen. Frågeställningarna till arbetet är följande: Hur ser den fria leken ut i två klassiska lekrum på förskolan idag samt vilka leker i respektive rum ur ett genusperspektiv? Hur förhåller sig pedagogerna i de två olika rummen? Hur ser pedagogerna på den pedagogiska miljön och utformningen av denna?   De metoder som jag har valt att använda i detta arbete är så kallade kvalitativa intervjuer samt observationer. Därefter har jag jämfört observationerna med intervjusvaren för att urskilja skillnader samt likheter och få svar på mina frågeställningar.   Resultatet tar upp det viktigaste från det empiriska materialet och den sammanfattande diskussionen säger bland annat att pojkarna mest leker i byggrummet och blir mer uppmärksammade av pedagogerna. Flickorna leker mest rollekar i hemvrån. Vidare är pedagogerna sällan medaktörer i barnens lek utan istället observatörer med ett dokumenterande syfte.