Syftet med denna studie är att undersöka vilka strategier flerspråkiga barn i åldrarna tre till fem år använder för att få tillträde och samspela i den fria leken samt hur förskollärare och barnskötare agerar för att stötta flerspråkiga barn. En kvalitativ metod med etnografisk ansats samt Corsaros tillträdesstrategier har legat till grund för datainsamling och analys. Observationer av flerspråkiga barns samspel samt förskollärares och barnskötares agerande i den fria leken har utförts på två olika förskolor: Ugglan och Järven, i två olika kommuner. Dessutom har intervjuer genomförts med pedagogerna som arbetar i respektive barngrupp. Resultatet visar att flerspråkiga barn använder både verbala och icke-verbala tillträdesstrategier för att träda in i en pågående lek, dock var vissa strategier mer framträdande än andra. På Ugglan var verbala tillträdesstrategier mer framträdande medan enbart icke-verbala tillträdesstrategier förekom på Järven. Ett nyanlänt barn hade trots stöd från pedagogerna i många fall svårt att komma in i pågående leksituationer, och pedagogerna uppgav att det tidvis upplevde att det var svårt att stötta barnet i leksituationer. I intervjuerna uppgav förskolläraren och barnskötarna att pedagogens närvaro i barns fria lek är viktig för att kunna läsa av leksituationer och för att på ett medvetet sätt kunna ge stöd, fast på lite olika sätt. På Järven arbetade personalen aktivt med tydligt kroppsspråk, tecken som stöd samt genom att främja flerspråkighet, vilket inte var lika vanligt på förskolan Ugglan där det svenska språket ansågs vara viktigt att lyfta fram vilket också kan vara en av anledningarna till att barnen på Ugglan främst använde det svenska språket då de sökte tillträde till lek. Med denna studie som grund menar författarna att det som pedagog är viktigt att lära känna varje barn och studera hur flerspråkiga barn agerar inom deras kamratkulturer för att kunna stötta dem på ett givande sätt då studien visar att det kan se olika ut i olika barngrupper och för olika individer. Det framkommer i studien även att pedagogerna har olika förhållningssätt gällande flerspråkiga barns språkutveckling och behov av stöd i den fria leken. Genom att anta ett barnperspektiv anser författarna till denna studie att man får en större insikt om barns socialisation och lek samt en bättre förståelse för deras relationsskapande. Det är värdefullt att inse att pedagogen är en viktig del i barnens fria lek för att den gemensamma leken ska bli lustfylld samt även bidra till barns utveckling och lärande. Kunskap om barns lek och flerspråkiga barns språkutveckling anser författarna är viktigt för att förhindra fördomar och se möjligheterna kring flerspråkighet.

Syftet med studien är att studera barns lek på fritidshem vid valda situationer och vad lek betyder för dem. För att få svar på mitt syfte utgår jag från tre frågeställningar; Vad leker barnen? Hur uppfattar barnen deras lekar? Framgår det könsmönster i barnens lekar? I så fall på vilket sätt framträder dessa?När undersökningsområdet, syftet och frågeställningarna var bestämt inleddes sökning efter tidigare forskning. Bakgrundsavsnittet inleds med hur lek skrivs fram i styrdokumenten för fritidshem. Därefter behandlas tidigare forskning kring definitioner av lek, rollek och miljöns betydelse för lek och kön. Vidare ges en redogörelse för begrepp såsom jämställdhet, genus, genusmönster och gränsöverskridande barn då det kan kopplas till studien. Som teoretisk ram har jag valt att använda lekteorier och genusteorier eftersom studien fokuserar på könsmönster och barns lek.I studien ingår elever i fritidshem. Kvalitativ metod har används med observation och fokusgruppsamtal som datainsamlingsverktyg. Urvalsgruppen i studien är elever i sju års ålder som alla går på samma avdelning i ett fritidshem. Sammanlagt är det tolv barn som medverkar.Resultatet visar att barn är väl medvetna om vilka lekar de väljer att leka och att lekarna är könsbundna. Barnen berättar att de väljer leksaker utifrån könstillhörighet och leker på olika platser. Flickorna leker för det mesta familjelekar i dockvrån medan pojkarna leker mer våldsamma lekar i byggrummet. Detta har även framgått under observationerna. Lekarna som barnen väljer är också baserade på tidigare upplevelser, vilket har framgått under fokusgruppsamtalen. Barnen har då berättat om lekarna från observationerna som har genomförts i studien och kopplat dem till tidigare händelser som de på något vis har varit med om och upplevt, det kan vara något som de exempelvis har sett på film som de sedan för med in i leken.

Denna studie syftar till att få kunskap om vilka matematiska begrepp barn i förskolan använder sig av när de kommunicerar matematik i den fria leken inomhus på förskolan och hur de kommunicerar begreppen. För att kunna utgå från barnen och utveckla de pedagogiskt styrda matematiska aktiviteterna är det värdefullt att veta vilken kunskap barnen redan har. Undersökningsfrågorna jag har använt mig av är: Vilka matematiska begrepp använder barn när de kommunicerar matematik i den fria leken? Hur kommuniceras de matematiska begreppen? I studien som är kvalitativ har jag använt mig av observationer. Resultatet visar att barn använder sig av många olika matematiska begrepp i flera olika leksituationer. De begrepp barnen använder mest är jämförelseord, lägesord och antal när de kommunicerar matematik. Bland annat genom att resonera om regler, ställa upp premisserna för rolleken och i konstruktionsleken. Även i dans förekom en hel del matematiska begrepp.

Syftet med studien var att uppmärksamma hur utomhusmiljön kan bidra till lärande utifrån den fria leken och med hänsyn taget till verksamhetens pedagogiska organisering. Utifrån syftet i studien uppkom dessa frågeställningar. Vilka möjligheter och hinder existerar i arbetet med att utveckla barns kunskaper och lärande utifrån den fria leken och av att organisera den planerade verksamheten som är relaterad till utomhusmiljön? Vad utmärker pedagogiskt planerade aktiviteter relaterade till utomhusmiljön och i förhållande till verksamheten som helhet? Den teoretiska utgångspunkten i studien är ett verksamhetsteoretiskt perspektiv. Centrala begrepp som har används inom teorin är Wartofskys syn av artefakter, motsättningar och expansivt lärande. För att undersöka våra frågeställningargenomfördes kvalitativa intervjuer med sju pedagoger på fem olika förskolor. Observationer har även genomförts som ett komplement till intervjuerna på samtliga förskolor i studien. Resultat i studien synliggör att pedagogerna anser att i den fria leken finns det möjligheter att utveckla barns lärande. De förutsättningar och tillgångar som pedagogerna ges påverkar vilka möjligheter till lärande som pedagogerna kan erbjuda barnen. Det framkommer även att de förutsättningar barnen ges till pedagogiskt planerade aktiviteter skiljer sig mellan verksamheternas utomhusmiljöer och inomhusmiljöer.

Följande studie inleds genom att nämna några framstående forskare, historiska och aktuella, vars teorier och perspektiv gällande barns kommunikation genom lek har haft betydande inverkan på dagens förskola. Några exempel på forskningsområden som framhävs är bland annat barns förmåga till metakommunikation, metakognition, leksignaler men även ickeverbala och verbala strategier. Samtidigt hävdar en forskare att förskollärare tenderar ha en förenklad syn på kommunikationens betydelse gällande barns lek. Av den anledningen är studiens syfte att synliggöra hur yngre barn (1-3 år) kommunicerar med varandra genom lek i jämförelse med äldre barn (4-6 år) och deras sätt att kommunicera genom lek.Den kvalitativa metod som har funnits lämpligast i avseende med studiens syfte och frågeställningar är observationer i form av löpande protokoll. En av flera fördelar med observationer är att det ger en tydlig och verklighetstrogen bild över barns sätt att kommunicera genom lek men även vad som är utmärkande inom varje ålderskategori. Observationsmaterialet har bearbetats utifrån tre olika kategorier; metakognition/metakommunikation, leksignaler och ickeverbal/verbal kommunikation med avsikt att avgränsa och förtydliga områden som ska undersökas. Dessutom har insamling och bearbetning av observationsmaterial handskats med största varsamhet utifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.Sammanfattningsvis visar resultatet att 1-3 åringar föredrar att kommunicera med varandra genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och gester medan 4-6 åringar inte har samma behov på grund av ett mer utvecklat språk. Samtidigt visar de äldsta barnen behov av att ibland kommunicera vad de kommunicerar eller tänker under en lek, trots att deras metakognitiva och metakommunikativa förmågor är välutvecklade. Vidare framkommer det att metakognition och metakommunikation inte nödvändigtvis är utvecklade vid en specifik ålder som det har förmodats enligt tidigare forskning. Däremot tyder resultatet på åldersskillnader gällande barns förmåga att skilja mellan lek och verklighet genom att byta tempus under en pågående lek. Tid är nämligen ännu ett abstrakt och svårbegripligt fenomen hos 1-3 åringarna jämfört med 4-6 åringarna. Avslutningsvis synliggör resultatet att kommunikativa leksignaler som exempelvis skratt, leenden och ljudeffekter är vanligt förekommande inom samtliga ålderskategorier.

The purpose of my study is to highlight the importance of play for children's social development in preschool. The study is based on active preschool teachers' perceptions and personal experience on the importance of play for children's social development. What are their own thoughts about children who rarely play and how you react as a teacher to the children who rarely plays with other children? The study is based on qualitative interviews with five preschool teachers who work in different sections in preschools. I chose to use my interviews to illuminate the preschool teachers' own view and experiences out of children's play and how it may affect the child's social development. The results of my interviews showed that preschool teachers agree that play is an important part of children's social development and that it is in the game, children can develop their imagination, motor skills and interaction with other children. In the game and the interaction with other children they observes first one another and imitate what other children are doing before there is time for the children themselves to laugh and play together. The results also showed that it is important that a preschool teacher is included in the children's play, not always active but present in the room where the children themselves play. It is also important that the child feel secure in being at the preschool in order to play and that as a preschool teacher is a guide for the children who rarely play together with other children to help them into the other children´s play.

Syftet med studien är att studera hur förskolepersonals delaktighet i barns lek ser ut och vad som händer med leken när personal deltar och inte deltar i barns lek. Empirin samlades in genom deltagande observationer på en förskola. I analys och tolkning användes Deweys pedagogik om interaktionen mellan personal och barn. Resultatet visar att förskolepersonal ständigt är delaktig i barns lekar där de ibland är delaktig i leken och ibland finns närvarande vid leken och observerar den. Personalen var lyhörd i barns lekar, deras delaktighet bidrog till att barnen kunde utvecklas på ett lustfyllt sätt genom leken. Slutsatsen är att det är en ständig balansgång för förskolepersonalen där de är delaktiga i leken samtidigt som leken utgår från barnens intressen.

Syftet med denna studie är att få kunskap om förskollärares synsätt på barns fria lek i förskolan och hur de ser på delaktighet i den fria leken. För att få svar på detta har vi valt att göra en kvalitativ studie med intervju som metod. Vi intervjuade sex förskollärare på sex olika förskolor i tre olika orter inom Västerbottens län. Intervjuerna spelades in på ljudfiler som sedan transkriberades. Efteråt sammanställdes resultatet och jämfördes med forskning och litteratur inom studiens syfte och frågeställningar. Studien visar att förskollärarna hade två olika uppfattningar om delaktighet. Dessa var tillgänglig och stöttande respektive aktiv och delaktig. Förskollärarnas definition på den fria leken var liknande till skillnad från litteraturen. Förskollärarna gav i samstämmighet med tidigare studier uttryck åt att leken är en viktig del i barns liv, lärande och utveckling. Trots detta så finns en osäkerhet bland de intervjuade förskollärarna, om vilken roll de ska ta sig an under barns fria lek.

Denna studie har som syfte att undersöka hur toddlares samspel ser ut i den fria leken i förskolan samt om åldern påverkar hur dessa samspel ser ut. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Barnen som deltog i studien var åldrarna 1−­­3 år. Den metod som användes för datainsamling var främst videoobservation, och i de fall då videoobservation inte var möjligt användes löpande anteckningar. Observationerna skedde både inomhus samt utomhus. I analysen har en tabell för återkommande samspelsinslag använts för att upptäcka mönster i observationerna. Under analysen har toddlarnas icke-verbala samt verbala uttryck studerats ingående samt tolkats utifrån vilken kontext de befinner sig i. Studiens resultat visar att toddlares interaktioner i stor utsträckning är glädjefulla men att intresse är den dominerande känslan. Imitation är ett återkommande drag hos toddlarna vilket är ett uttryck för gemensam mening. Det som lockar toddlare till samspel är andra aktiva toddlare. Toddlare samspelar främst kring stora föremål, och kring dessa kan många toddlare i olika åldrar samspela. Konflikter uppstår huvudsakligen kring utrymme. I konflikter kan toddlare söka stöd hos pedagoger. Studien visar att åldersaspekten påverkar samspel mellan toddlare genom att äldre toddlare visar omsorg om de yngre. I studien gick det att se att den kroppsliga kommunikationen hos toddlarna var det primära men att det verbala användes som förstärkning.

Denna aktionsforskningsstudie syftar till att skapa meningsfulla raster för alla elever genom att utveckla en styrd rastverksamhet som ökar gemenskapen och samhörigheten i elevgruppen. Studien gjordes på en stadsskola och inriktade sig på elever i årskurs tre. En faktor i arbetet var att eleverna i årskurs tre var de enda på skolan som fick välja vart de skulle spendera sin rast, vilket sedermera ändrades under projektets gång. En annan viktig faktor var skolgårdsmiljön som eleverna spenderade sina raster i. Då skolan befinner sig på en provisorisk plats är inte utemiljön den bästa. I en nulägesanalys framkom det att eleverna inte tyckte att de hade speciellt mycket att göra på rasterna. Därför utförde vi styrda rastaktiviteter under två veckors tid som sedan avslutades med gruppsamtal tillsammans med eleverna. I dessa samtal fick eleverna chansen att diskutera kring sin situation och hur de tyckte att utvecklingsarbetet hade varit. Enligt eleverna var styrda rastaktiviteter något som de verkligen ville fortsätta med i den dagliga verksamheten då det bidrog till nya gemenskaper samt att eleverna fann fler saker att göra på rasterna. Då utemiljön i sig inte stimulerade eleverna menade de att den styrda aktiviteten alltid gav en möjlighet att delta i en gemenskap tillsammans med andra elever. Den aktivitetet som hade högst deltagarantal var också den sista under utvecklingsarbetet vilket betyder att eleverna inte tröttnade på rastverksamheten utan snarare blev mer intresserade under tidens gång. Eleverna själva menade att variationen av olika slags lekar bidrog till ett bestående intresse för rastaktiviteterna.