Undersökningen består av en fallstudie av ett tematiskt arbete med den dystopiska genren på en högstadieskola i åk 8 och 9 samt en kvalitativ innehållsanalys av elevtexter som producerades under arbetsområdet. Resultatet analyserades med utgångspunkt i de teoretiska perspektiven receptionsteori och främmandegöring. Resultatet visar att eleverna reflekterade över livfrågor som rörde tematiken i de texter som de mötte. De dystopiska verken gav flera möjligheter för eleverna att reflektera över livsfrågor som till stor del handlade om faror med teknikutvecklingen men också vad som gör livet meningsfullt och människan lycklig. Det som både gav möjligheter men också begränsade elevernas möjlighet att reflektera över texterna var att lärarna styrde vad eleverna skulle reflektera över. Lärarnas stöd och frågor var dock avhängigt för elevernas förmåga att kunna ta till sig och förstå texterna. När eleverna lämnades mer ensamma med sina frågor och tolkningar var det svårare för dem att uttrycka varför de tyckte som de tyckte eller kände som de kände.

Undersökningen behandlar elever i årskurs 6 upplevelse och förståelse för läsning och litteraturundervisning i mellanstadiet samt vad som ligger bakom elevers val av läsning. För att uppfylla syftet med att beskriva dessa upplevelser utgår undersökningen från följande frågeställningar: Vad tycker elever om läsning och vad får de ut av den?; Hur upplever elever arbetssätt kring läsning? och Hur väljer elever ut läsning i skolan? Undersökningen utgår från en fenomenografisk ansats med ett socialkonstruktivistiskt teoretiskt ramverk. För datainsamling genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer i par med åtta elever i årskurs 6. Resultatet visar att elevers upplevelse av och förståelse för läsning i skolan kretsar kring deras bänkböcker eller tystläsningsböcker. Eleverna väljer dessa tystläsningsböcker helt fritt och vissa bokserier läses av nästan alla elever. Populariteten hos dessa är dock inte något eleverna upplever påverkar deras val av läsning. De har övervägande en positiv inställning till läsning i skolan och anser att det är viktigt. Eleverna upplever inte att det finns en tydlig koppling mellan läsning och tillhörande arbetsuppgifter. Syftet med dessa uppgifter är inte heller alltid klart för eleverna.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vilken skönlitteratur som används i ämnet svenska som andraspråk, hur den skulle kunna utveckla elevernas språk samt hur litteraturen kan motivera och engagera eleverna i språket. Empirin har samlats in genom semistruktuerade intervjuer med svenska som andraspråkslärare. Respondenternas svar visar att deras elever läser regelbundet i undervisningen. Respondenterna tycks dock sällan använda litteraturen i ett språkfrämjande syfte. Eleverna tycks heller inte uppskatta läsning av skönlitteratur.

Läroböcker är en stor del av svenskundervisningen, men det är inte helt enkelt att avgöra vilka läroböcker som ska väljas i en uppsjö av läromedel. Denna studie behandlar skräcklitteratur i aktuella läroböckers epokstudier anpassade för Svenska 2. Skräck är en populärlitterär genre som är en stor del av ungdomars läsvanor, samtidigt som den finns representerad i flertalet läroböcker. Skräckkapitlet fungerar därför som ett stickprov av hur läroböckerna är uppbyggda. Genom att analysera utvalda läroböcker besvaras frågeställningarna: Hur presenteras skräckkapitlen i skrift och bild? Vilka klassrumsaktiviteter och läsarter främjas av läromedlens upplägg? Vilka litterära verk och författare återkommer i de utvalda läromedlen och hur förhåller sig urvalet till begrepp som kanon och kulturarv? Analysen landar i en diskussion om författarens stjärnroll, problematiken med korta utdrag och vilka verk och författare som utgör en återkommande ”skräckkanon”.

Styrdokumentens olika skrivningar för svenskämnet betonar läsning utifrån olika aspekter. I läroplanen och det övergripande syftet i kursplanerna handlar läsning om personlig utveckling och demokratiska aspekter medan kunskapskraven läg-ger vikt vid läsning som ska resultera i litteraturvetenskapliga analyser. Skolan har de senaste åren kommit att lägga ett allt större fokus på mätningar vilket har lett till att den estetiska läsningen har fått stå tillbaka för läsning som lättare låter sig mätas. Syftet med denna uppsats är därför att belysa hur svensklärare på gym-nasiet beskriver litteraturundervisning i relation till meningsfullhet och kravet på mätningar. Metoden som används är kvalitativa intervjuer med sju svensklärare i fokusgrupp, parintervju samt i individuella intervjuer. Studiens teoretiska ram-verk utgår ifrån receptionsteorier, som visar hur mening och betydelse skapas i läsarens möte med texten, och där erfarenheter och kontext avgör vilken bety-delse som uppstår.Resultatet visar att skönlitteraturen ses, av samtliga intervjuade lärare, som ett passande redskap för att behandla skolans demokratiuppdrag och för att eleverna ska utvecklas på olika sätt. Endast en lärare uttrycker att hon vill använda skön-litteratur för att ge eleverna möjlighet att uppleva litteraturen och få ta del av berättelser. Dock upplevs läsning som ett svårmätbart område och där den största utmaningen är elevernas motstånd, då de tycker det är både svårt och meningslöst att ta sig igenom en roman. I genomförandet av undervisningen blir det kunskaps-kraven som främst blir styrande, då examinerande uppgifter läggs till läsningen, som analyser och utredande texter, vilket leder till läsning av det mer efferenta slaget. De intervjuade lärarna ger uttryck för att vilja komma bort från den läsning som utgår från eleverna själva för att i stället sätta texten i fokus. Studien visar att lärare hanterar styrdokument och motstånd på olika sätt. En lärare försöker sätta djup före bredd och sätta sig in i elevernas perspektiv för att förstå vad som blir meningsfullt för dem. Andra lärare resonerar i andra termer och slår fast att det är analyser som läsningen ska resultera i och att allt inte kan vara roligt i skolan.Studiens resultat visar att det således är av vikt att rikta ljuset mot litteraturundervisningen i skolan och lärarnas förutsättningar att bedriva undervisning som blir meningsfull för eleverna.

Syftet med den här undersökningen har varit att ta reda på vad för typ av böcker ungdomar väljer att läsa på sin fritid, och varför, för att sedan använda detta resultat i en diskussion kring hur lärare kan ta tillvara elevers fritidsläsning för att öka läsmotivationen. En hypotes som föregick studien var att ungdomar främst läser populärlitterära böcker, vilket också visade sig stämma i min undersökning. Studien genomfördes via en enkät som elever på en högskoleförberedande gymnasieskola i en medelstor stad i Sverige har besvarat. Enkäten gav 102 svar och storleken på underlaget möjliggjorde att elever som läser ofta, lite och aldrig inkluderades. Det visade sig att i princip hälften av de tillfrågade helst läser böcker i genren spänning tätt följt av genrerna feelgood, romantik och fantasy. Rörande varför de läser skönlitteratur svarade många att det är för att bli känslomässigt berörda av texten, i syfte att fly verkligheten samt för att lära sig något nytt om andra människor eller kulturer. Just det känslomässiga engagemanget har visat sig vara extra viktigt för meningsskapande och läsmotivation. Att visa tilltro till elevers förmåga och visa dem vikten av att läsa något än ingenting alls är ett av de främsta budskapen som den här undersökningen vill påvisa. Värderingen mellan högt och lågt inom litteratur har försvunnit allt mer i samhället och hos ungdomar, därför finns det inte längre någon anledning till att populärlitteratur inte ska användas i skolans litteraturundervisning.

Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om vad lärare anser är viktigt i valet av litteratur och om lärare använder sig av litteratur som är aktuell i dagens samhälle med ett tydligt fokus på det nya mångkulturella samhället som vi lever i. Vidare ville jag också undersöka vad lärare hade för uppfattning om möjligheten till kompetensutveckling i fråga om att utveckla sitt val av litteratur. För att uppfylla studiens syfte valdes en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes. Resultatet visar att lärare inte uttryckligen använder sig av litteratur som bemöter Sveriges mångkultur eller på annat sätt är samhällsrelevant. De slutsatser som dras utifrån resultatdiskussionen är att lärare anser att ramfaktorer så som bristande läskunskaper, ekonomi, tid och kompetens styr litteraturvalet och framför allt bidrar till att samhällsrelevant litteratur inte används. Det framkom också att lärare har en vilja att förmedla litteratur som varit central genom tiden och att det också påverkar valet av icke samhällsrelevant litteratur. Vidare dras också slutsatsen att lärare upplever att kompetensutveckling i att välja och använda ny mer samhällsrelevant litteratur främst sker genom att man tar del av andra kollegors, eller bibliotekariernas tips och råd.

This study examines the way Swedish students in Upper Secondary School respond to two excerpts from a classic Swedish novel. The paper’s aim is both to give an overview over some of the theoretical concepts concerning the field of reader-response criticism, and to describe and analyse what the students experience in their first meeting with an older text. The background to my interest is the many studies showing that young readers regard reading of fiction in school as boring. By using the method of written reading responses I want to contribute to a deeper understanding of how an older text can be received, understood and engage its readers. The readers’ responses have been analysed using an analysis tool that categorises the responses under different aspects. The result shows that the older texts actually often do engage its readers in various ways, and indicates that it is the teaching method, rather than the classic text, that is viewed as “boring”. Another finding was that the specific reading response method used in this study and my own method of analysis could function as a pedagogical tool in order to understand the students’ reading act, with both its obstacles and possibilities.

Det framgår i Svenskämnets syfte för gymnasieskolan att svenskämnet kärna ska vara språk och litteratur. Vidare framskrivs det Svenskämnets centrala innehåll för gymnasieskolan att elever ska utveckla förmågan att använda skönlitteratur som en källa till självinsikt och förståelse för andra människor. I skolans värdegrund står det att skolan ska värna om elevernas lika värde, oavsett, kön, etnicitet eller sexuell läggning. Det finns skönlitteratur som utmanar traditionella könsmönster och normer, ändå vittnar studiens bakgrund om att andra sexualiteter än den heterosexuella inte synliggörs eller anses avvikande i litteraturundervisningen. Studiens syfte är tvådelat. Undersökningen syftar till att lämna kunskapsbidrag dels till vad som kan påverka svensklärares på gymnasiet val av skönlitteratur för undervisning, dels till hur deras litteraturundervisning kan behandla sexualitet som en del i elevers identitetsskapande. Studien är lokal och eftersträvar att ge en bild av hur några svensklärare och en skolbibliotekarie på en skola resonerar om följande frågeställningar:  ·       Vilka faktorer styr de undersökta lärarnas val av skönlitteratur i för elevers identitetsskapande? ·       På vilka sätt behandlas den identitetsskapande komponenten sexualitet i litteraturundervisningen på gymnasiet? Studien är kvalitativ i sin lokala kontext och datainsamlingen utgörs av en fokusgrupp med tre deltagande svensklärare och en deltagande skolbibliotekarie. Analysen av materialet är baserad de teoretiska begreppen didaktisk potential och Critical literacy samt studiens bakgrund.  Slutsatserna av studien är att deltagarnas val av skönlitteratur är centrerat kring elevernas personliga utveckling, både som en språk- och läsutvecklande handling men även som en identitetsskapande komponent. Lärarna väljer medvetet böcker med hänsyn till elevernas erfarenheter, igenkänning, intresse och bakgrund i syfte att tillämpa didaktisk potential och ett kritiskt förhållningssätt för att diskutera normer och vidga elevernas perspektiv. Deltagarna arbetar aktivt med att bryta ner och ifrågasätta normer i litteraturundervisningen. Skönlitteraturen har stor potential i arbetet med elevers identitetsskapande i allmänhet och sexualitet i synnerhet. Elevernas svaga läsförmåga står som ett initialt hinder som måste överbryggas genom aktivt lärararbete för att de ska kunna nå längre i sitt kritiska tänkande kring texten. Critical literacy-förhållningssättet kan vara ett verktyg för att skapa meningsfullhet som i sin tur kan leda till ökat driv hos elever för att klara läs- och litteraturundervisningen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur skönlitteraturen eleverna läser i skolan väljs ut, om det är läraren som väljer eller om det är eleven själv som får välja och hur dessa val påverkar elevernas läsintresse. Vi har också valt att undersöka om det fanns skillnader mellan kön och inställningen till skönlitterär läsning. Enligt Statens offentliga utredning (2012:65) finns brister i skolans undervisning då den till stor del utgår från färdighetsträning och sällan utgörs av skönlitterär läsning. Vidare diskuteras frågan om det bör finnas en litterär kanon, ett litterärt urval som används i undervisningen. Tidigare forskning påvisar ett samband mellan bokval och läsintresse, men även att det finns skillnader mellan könen gällande inställningen till skönlitteratur. Det vidgade textbegreppet och läsande förebilder är andra aspekter som påverkar elevers inställning till läsning. Genom en enkätstudie med 119 elever och semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra elever har data samlats in till studien. Genom kvalitativa analysen framkommer att majoriteten av lärarna i studien anser att det viktigaste är att eleven läser; inte vad den läser och att valen av skönlitteratur i skolan i huvudsak sker av eleverna. Vidare forskning inom detta område behövs för att kunna få ett mer omfattande resultat av vilka konsekvenser skolans undervisning får för elever och för att utveckla dagens undervisning.