Livskunskap som ämne kan vara en mötesplats där tid för diskussion och reflektion över viktiga livsfrågor finns. Syftet med den här studien är att undersöka vilka centrala livsfrågor som kan ligga till grund för samtal och reflektion i skolan inom ämnet Livskunskap. Genom enkäter undersökte vi vilka livsfrågor som är viktiga för elever och genom intervjuer vilka livsfrågor som skolpersonal anser/tror vara viktiga för elever. Resultatet av intervjuerna visade att skolpersonal anser att relationer, sex och samlevnad och elevernas personliga framtid är av störst intresse för dem. Enkäterna visade att följande teman rangordnades högst av flest elever: världens framtid, krig, trygghet, ensamhet/övergivenhet, sex och samlevnad, framtid, liv/död, miljö/natur, mänskliga rättigheter samt alla likas värde. Undersökningen visar att det finns intressanta likheter och skillnader i elevers syn på viktiga livsfrågor kontra skolpersonals syn på vad som är viktigt för elever.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i årskurs F-3 uppfattar begreppet livsfrågor och om/hur de undervisar kring livsfrågor. Syftet konkretiseras genom frågeställningarna: Vad är lärarnas uppfattningar om livsfrågor? Hur undervisar lärarna kring livsfrågor? Kopplar lärarna livsfrågor till specifika ämnen? En kvalitativ undersökningsmetod har använts: data har samlats in genom kvalitativa intervjuer, sedan har data bearbetats och innehållsanalyserats. Sammanfattningsvis visar studiens resultat att det finns flera möjliga svar på frågeställningarna beroende på vem man frågar. Angående lärares uppfattningar om livsfrågor ger lärarna uttryck för att livsfrågor innefattar mycket, men vad som inryms i mycket verkar utgå från lärarnas personliga uppfattningar. Resultatet visar att lärarna anser att livsfrågor är ett viktigt ämne. Det framgår att undervisning kring livsfrågor bör ske genomlöpande under elevernas hela skoltid. Vidare visar resultatet att undervisning kring livsfrågor sker genom olika metoder, både oplanerat och planerat. Resultatet belyser att det är individuellt vilket/vilka ämnen lärarna kopplar samman livsfrågor med. Studien visar också att lärarnas uppfattningar kring livsfrågor i vissa avseenden skiljer sig mot den tidigare forskningen. En möjlig förklaring kan vara att forskningen fokuserar på livsfrågor i relation till religionskunskap vilket det i resultatet framgår att lärarna inte gör i lika stor utsträckning. Slutligen är det problematiskt utifrån studiens resultat att avgöra om lärarna utgår från deras personliga uppfattningar gällande livsfrågor och/eller utifrån styrdokumentens riktlinjer. / <p>SO</p>

Undersökningen består av en fallstudie av ett tematiskt arbete med den dystopiska genren på en högstadieskola i åk 8 och 9 samt en kvalitativ innehållsanalys av elevtexter som producerades under arbetsområdet. Resultatet analyserades med utgångspunkt i de teoretiska perspektiven receptionsteori och främmandegöring. Resultatet visar att eleverna reflekterade över livfrågor som rörde tematiken i de texter som de mötte. De dystopiska verken gav flera möjligheter för eleverna att reflektera över livsfrågor som till stor del handlade om faror med teknikutvecklingen men också vad som gör livet meningsfullt och människan lycklig. Det som både gav möjligheter men också begränsade elevernas möjlighet att reflektera över texterna var att lärarna styrde vad eleverna skulle reflektera över. Lärarnas stöd och frågor var dock avhängigt för elevernas förmåga att kunna ta till sig och förstå texterna. När eleverna lämnades mer ensamma med sina frågor och tolkningar var det svårare för dem att uttrycka varför de tyckte som de tyckte eller kände som de kände.

This study examines how teachers in Swedish schools educate students about existential questions. To be more specific, how this is being done in the subject of religious studies in middle school. In the context of Swedish education, these questions are referred to as “livsfrågor”, which literally can be translated to life questions. The purpose of this study is mainly to examine which life questions teachers include in their education and how teachers manage to educate about these questions. What kind of teaching materials and what strategic methods are being used for this purpose? To find answers to these questions a survey was conducted in which 41 active working teachers participated. The survey was conducted using the software Survey &amp; Report.  Life questions can be hard to define, and the study shows that the conception varies among teachers. Life questions are also complicated since there are no definite answers to the questions. This seems to be one of many reasons why they may be difficult to teach about. Life questions have been a mandatory part of the subject of religious studies, included in the Swedish curriculum for about 50 years. But according to Swedish researchers, it still seems like it hasn´t been fully implemented as a natural part of religious education.  This study shows that there are many ways available to educate about existential questions if a teacher is creative and has an interest in these types of questions. Which has been evident in the conducted survey report. / Denna studie har undersökt hur existentiella frågor, som inom undervisningssammanhang kallas för livsfrågor behandlas på mellanstadiet inom ämnet religionskunskap. Syftet med detta examensarbete har främst varit att undersöka vilka livsfrågor lärare inkluderar i sin undervisning, samt hur lärare gör för att undervisa kring dessa frågor. Vilka typer av undervisningsmaterial och vilka olika undervisningsmetoder använder sig lärare av för detta syfte? För få svar på dessa frågor genomfördes bland annat en enkätundersökning där 41 aktiva religionskunskapslärare deltog. Undersökningen genomfördes med hjälp av programvaran Survey &amp; report.  Vad som är en livsfråga kan vara svårt att definiera och svårt att avgöra. Studien visar att uppfattningen om vad en livsfråga är verkar skilja sig åt lärare emellan. Livsfrågor är svåra att svara på och en av aspekterna som gör dem speciella är att de generellt sett inte går att ge några definitiva svar. Detta tros vara en av många anledningar till att de även kan vara svåra att undervisa kring. Livsfrågor har varit en del av kursplanen för ämnet religionskunskap i ungefär 50 år. Trots det anser svenska forskare att det finns mycket som tyder på att de ännu inte verkar vara implementerade som en naturlig del av undervisningen.  Detta arbete visar att det kan finnas många olika sätt för lärare att arbeta med livsfrågor om man är kreativ och har ett eget intresse kring dem. Vilket bland annat visat sig i den utförda enkätundersökningen kring hur lärare undervisar om livsfrågor.

Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur lärare i f-3 arbetar med livsfrågor kopplat till konflikthantering mellan elever. Denna studie har en kvalitativ ansats med ett teoretiskt perspektiv som utgår från fenomenologin. Resultatet visar vilka typer av konflikter som förekommer i skolan, vilka verktyg lärare ger till sina elever för att de ska kunna hantera sina egna konflikter och vilka möjligheter detta ger. Slutsatsen är att lärare i årskurs f-3 arbetar med livsfrågor kopplat till konflikthantering mellan elever genom att arbeta in en trygg grupp, för att motverka konflikter som bland annat uppstår om regler i lekar på raster. Detta görs med hjälp av bland annat värdegrundsarbete och fiktiva fall där eleverna får vara delaktiga i att hitta lösningar. Genom att arbeta både förberedande med att undervisa om konflikthanteringsmetoder och i situationen genom exempelvis bildstöd, frigörs tid för lärare att planera och genomföra undervisning som annars blir lidande.

Vår studies huvudsakliga syfte har varit att analysera, tolka och reflektera hur ett urval pedagoger ser på sitt arbete med livsfrågor i förskolan. Anledningen till ämnet har sin grund i vår egen erfarenhet av att ämnet oftast tystas ner och inte pratas särskilt mycket om. Vår studie utgår ifrån fyra forskningsfrågor som är följande: Hur ser pedagoger på sitt arbete med förskolebarns tankar om de livsfrågor som uppstår och uttrycks? Hur ser pedagogen på sin egen omsorgsetiska roll i bemötandet kring samtalet om livsfrågor med barn? På vilket sätt kan pedagogen dra nytta av sin egen erfarenhet kring livsfrågor i samtal med barnen? Hur skapar pedagogen en professionell relation till barnets tankar i dessa funderingar?Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod, nämligen semistrukturerade intervjuer med fyra pedagoger, en förskollärare och tre barnskötare, från olika förskolor. I vår analys av empirin tar vi vår grund i Nel Noddings (2002; 2012; 2013; 2016) omsorgsetiska perspektiv och begrepp. Begreppen som används är följande: lyhördhet, bekräftelse, ömsesidighet, modellering, praktik och dialog. Resultatet i vår studie har visat att pedagoger stöter på samtalen under sin vardag i förskolan. Det visar sig inte finnas inom den planerade undervisningen i förskolan, utan dyker upp allt eftersom barnens funderingar uttrycks. Det visar sig att barn anförtror sig till en vuxen pedagog med sina tankar och främst vid de mer intima stunderna såsom lunch och samling. Pedagogerna som intervjuats redogör tydligt hur viktigt de anser att det är att barnens frågor och funderingar får svar. Samtliga pedagoger antyder att barnens tro ska respekteras oavsett vad den är, eller om någon tycker annorlunda. Barnens frågor besvaras så neutralt som möjligt och pedagogerna värderar inte sin egen eller barnens åsikt i dessa samtal. Under intervjuerna har olika livsfrågor varit i diskussion men frågan om döden är den som mest varit relevant för de pedagoger som deltagit. Att samtala om döden anses som ett känsligt ämne att ta upp i förskolan. Men med vår studie och tidigare forskning kan vi se varför det är viktigt för barn att få ta del av detta oundvikliga ämne i tidig ålder. Nyckelord: livsfrågor, döden, omsorgsetik, förskola, förskolebarn, pedagoger, samtal.

Syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur lärare i F–3 tillämpar didaktiska val i livsfrågeundervisningen. För att besvara detta syfte har semistrukturerade intervjuer genomförts där fem lärare intervjuats. Resultatet utmynnade i de fyra kategorierna livsfrågornas ändlöshet, planeringens existens, elevernas välbefinnande och etiska avväganden som i analysen kopplas till forskningsfrågorna. Studiens slutsats är: Lärarnas egen livserfarenhet och arbetslivserfarenhet anses utifrån studien vara en grundläggande framgångsfaktor för arbetet med livsfrågor. Detta utgör en förutsättning för läraren att skapa förståelse för elevers olika perspektiv gällande livsfrågor. Samspelet mellan lärare och elever där elevers nyfikenhet och engagemang lockas fram genom diskussion och värdegrundsarbete och som utvecklar medmänskliga och demokratiska individer är grundstenen i livsfrågeundervisningen.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur några pedagoger i grundskolans tidigare år arbetar med barns livsfrågor i religionskunskapsundervisningen men också hur de integrerar dessa i andra ämnen. Vidare ville vi också ta reda på vad livsfrågor innebär enligt pedagogerna och vilken betydelse de tror att dessa har för barns lärande. Slutligen sökte vi svar på varför livsfrågorna är så viktiga och varför pedagoger bör använda sig av dessa i undervisningen. I vår studie har vi utgått från de tre didaktiska frågorna vad, hur och varför. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och semistrukturerad intervjumetod som redskap för studiens datainsamling. Vidare intervjuade vi sju pedagoger i grundskolans tidigare år som är yrkesverksamma i tre kommunala skolor i norra Skåne.Livsfrågepedagogiken har tidigare legat som grund för religionskunskapsundervisningen, men de senaste åren har en rad undersökningar visat på att dessa frågor tappat den centrala rollen som den haft tidigare och att större fokus riktas mot faktakunskap om de olika religionerna och livsåskådningarna, trots att reflekterandet är minst lika viktigt. Kunskaper och reflektionsförmåga måste samverka. Vår undersökning visar på att pedagogerna ägnar i synnerhet för lite tid åt livsfrågorna i allmänheten, men ännu mer sällan i religionskunskapsundervisningen. Vidare upplever de tidsbrist och menar att den pressade tiden gör att de måste prioritera, av den anledningen hamnar livsfrågorna utanför. Andra informanter beskriver denna typ av samtal som ett komplicerat och känsligt ämne, därför arbetar de sällan med dessa frågor.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fem SO-lärare beskriver den egna livsfrågeundervisningen i religion i årskurserna 1–3, och vilka möjligheter och hinder de anser att det bidrar med. Detta har undersökts genom halv-strukturerade kvalitativa intervjuer i form av frågeformulär. Frågeställningarna som stått i studiens fokus lyder: Hur beskriver verksamma SO-lärare i F-3 undervisningen om livsfrågor i religion? och Vilka didaktiska hinder och möjligheter framträder i beskrivningarna? Studiens resultat visar meningsfullheten av livsfrågor i religionsundervisning. Uppfattning och perspektiv av olikheter kring diverse livsfrågeteman står i stor vikt i studiens resultat. Livsfrågeundervisningen i religion främjar elevernas personliga utveckling, i samband med att de får medverka i diskussioner och delge egna tankar och åsikter. Genom en innehållsanalys blev det möjligt att hitta och tydliggöra gemensamma drag i lärarnas svar, vilket möjliggjorde kategorisering vid resultatet. Trots betydelsefulla möjligheter med livsfrågor i religionsundervisningen förekommer även didaktiska hinder. De didaktiska hindren som utmärkt sig är merendels föräldrarnas förutfattade åsikter och inskridanden i religionskunskapsämnesinnehållets omfattning, livsfrågor inkluderat. Dessa förutfattade åsikter kan enligt vissa lärare upplevas som aningen besvärliga. Med hjälp av ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv, och tidigare forskning, tolkades och diskuterades resultatet i studien.

Målet med denna uppsats var att belysa livsfrågors plats i religionsundervisningen på högstadiet genom religionslärarnas ögon och undersöka om diskussionerna kunde vara ett stöd för eleverna även i det privata livet genom att öka deras självreflektion och livskompetens. Även elevhälsan behandlades i studien för att undersöka om ett samarbete mellan dem och religionslärarna skulle kunna vara möjligt och fruktbart, då de dagligen möter elever i existentiella samtal. Studien grundade sig på fem kvalitativa intervjuer ur ett lärar- och ett elevhälsoperspektiv och den teoretiska inramningen som användes för analysen var Martha Nussbaums teori om att utbilda självreflekterande, empatiska världsmedborgare samt Sven G. Hartmans teori om behovet och kompetensen som barn och ungdomar hade när det gällde att diskutera livsfrågor. Resultatet från intervjuerna visade att livsfrågor fick marginellt utrymme i religionsundervisningen enligt de tillfrågade lärarna och togs endast upp när andra ämnesområden behandlades. Detta till trots att lärarna medgav att det fanns ett stort intresse från elevernas sida och att de kunde ge exempel på hur eleverna fick användning av livsfrågeundervisningen i det privata livet. Både elevhälsan och lärarna i studien såg stora möjligheter till ett framtida samarbete inom religionsundervisningens ramar för att stärka ungdomarnas kompetenser inom självreflektion, empati och konflikthantering.