This thesis compares the health and quality of life between the medieval urban environment of Visby and the rural monastic population of Roma monastery through the examination of osteological remains. For this comparison the bones of two graves of two assumed monks from Roma Monastery have been examined and are compared to previously written osteological reports of material of St. Clemen’s graves. In total five individuals from St. Clemens of two different authors have been used for this thesis. The material from Roma has been examined after sex, age, height, pathological changes, and activity markers. The finds of the study suggests the monks performed heavy manual labour and had worse health than compared to the inhabitants of Visby. / Denna uppsats undersöker och jämför hälsan och livskvalitén hos den medeltida urbana befolkningen i Visby gentemot den rurala klosterbefolkningen från Roma kloster genom skeletala kvarlevor. För jämförelsen har benen från två gravar av två antagna munkar från Roma kloster jämförts med tidigare publicerade osteologiska rapporter av material från S:t Clemens gravar. Totalt fem individer från S:t Clemens av två olika författare har använts för denna uppsats. Materialet från Roma har undersökts efter kön- och åldersbedömning, kroppslängdberäkning, patologiska förändringar och aktivitetsspår. Resultatet av undersökningen visar att munkarna utförde hårt arbete och hade en sämre hälsa än Visbys invånare.

Introduktion  Fallolyckor är den vanligaste typen av olycka hos äldre personer och det finns behov av nya fallpreventiva åtgärder där fysisk träning med mobilapplikation är en möjlighet. Syftet med studien var att undersöka om träningsmängden påverkar effekten av ett års fallpreventiv träning med mobilapplikation för äldre personer i ordinärt boende mätt i funktionell benstyrka, upplevd balans och benstyrka samt fallrädsla och hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer.  Metod  Deltagarna medverkade i ett större projekt där de under ett år erbjudits fallpreventiv träning med en mobilapplikation. Innan studiens start samt efter 12 månader besvarades en enkät som behandlade bland annat ett 30 sekunders uppresningstest för funktionell benstyrka, upplevd balans, upplevd benstyrka, fallrädsla och hälsorelaterad livskvalité. Vid 12 månader skattade deltagarna även sin genomsnittliga träningsmängd under de senaste tre månaderna. Deltagarna delades in i grupper efter träningsmängd; ingen träning (n=13), <30 minuter (n=31), 30-59 minuter (n=13), ≥60 minuter (n=25). Effekten av träningen jämfördes mellan grupperna med hjälp av Kruskal–Wallis one-way analysis of variance. Resultat 82 deltagare inkluderades i denna studie, de hade en medelålder på 76 år, varav 72% var kvinnor. Gruppen som tränat ≥60 minuter hade signifikant förbättrad funktionell benstyrka samt upplevd benstyrka i dagsläget i jämförelse med hur den var för ett år sedan vid jämförelse med gruppen som tränat <30 minuter. De som tränat ≥60 minuter visade även en signifikant förbättring i upplevd balans i dagsläget i jämförelse med ett år sedan gentemot gruppen som inte tränat alls samt gruppen som tränat <30. Inga signifikanta gruppskillnader sågs i fallrädsla eller hälsorelaterad livskvalité. Konklusion Fallpreventiv träning som utförs ≥60 minuter i veckan ger signifikanta förbättringar i jämförelse med mindre träningsmängd gällande funktionell benstyrka samt upplevd balans och benstyrka i jämförelse med för ett år sedan.

Bakgrund KOL är en global folksjukdom, och patienterna tillhör en patientgrupp som är frekvent inom hälso- och sjukvården. Dyspné, ångest och/eller depression tillhör de mest frekventa symtomen på KOL och kan ha en påverkan på livskvalitén. Då sjukdomen är kronisk innebär det att vårdfokus ligger i att underlätta symtom och förebygga snabb progression. En av de mer vanliga omvårdnadsåtgärderna vid KOL är fysisk aktivitet. Då detta är en egenvårdsåtgärd ställer det både vissa krav på patienten men även på sjuksköterskans förmåga att främja dessa åtaganden och vara behjälplig patienten med sin expertis. Syfte Syftet var att belysa sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalité hos patienter med KOL.​ Metod En systematisk litteraturöversikt baserad på resultatet av 10 artiklar med kvantitativ metod, vars innehåll analyserades och kvalitetsgranskades. Artiklarnas resultat jämfördes och resulterade i tre övergripande teman för vilket resultatet baserades på. Resultat I resultatet framkom tre utmärkande huvudteman gällande fysisk aktivitet och dess samband med livskvalitén hos personer med KOL. Dessa tre belyste olika träningsformers påverkan på livskvalitén, träningsintensiteten betydelse för livskvalitén och dem positiva bieffekterna som träningen innebar och deras samband med en högre livskvalité. Slutsats Slutsatsen av litteraturöversikten visar att fysisk aktivitet hade ett positivt samband med livskvalitet hos KOL-patienter. Sambandet är oberoende av intensitet och träningsmetod. Främjande av fysisk aktivitet kan förbättra inte bara livskvaliteten, utan även andra KOL-relaterade symtom som depression, ångest och dyspné. KOL anses fortfarande som en lågstatussjukdom och patienterna upplever stigmatisering och skam. Detta talar för att kontinuerliga utbildningar för sjuksköterskor och vårdpersonal är avgörande för att kunna erbjuda personcentrerad vård och stödja patienterna mot en mer aktiv livsstil, vilket kan mildra negativa konsekvenser i patienternas vardag. / Background COPD is a global public health issue, and the patients belong to a group that frequently seeks healthcare services. Dyspnea, anxiety, and/or depression are among the most common symptoms of COPD and can impact the quality of life. As the disease is chronic, the focus of care is on alleviating symptoms and preventing rapid progression. One of the more common nursing interventions for COPD is physical activity. As this is a self-care measure, it places certain demands on the patient as well as on the nurse's ability to promote these commitments and assist the patient with their expertise. Aim The aim of this study was to illustrate the relationship between excersise and quality of life in patients living with COPD. Method A systematic literature review based on the findings of 10 articles using a quantitative approach, whose content was analyzed and quality-reviewed. The results of the articles were compared, resulting in three overarching themes upon which the findings were based. Results In the results, three distinctive main themes emerged, regarding physical activity and its correlation with the quality of life in individuals with COPD. These three highlighted the impact of different forms of exercise on the quality of life, the significance of exercise intensity for the quality of life, and the positive side effects that exercise entailed and their connection to higher quality of life. Conclusions The conclusion of the literature review indicates that physical activity has a positive correlation with the quality of life in COPD patients. This association is independent of intensity and training method. The study emphasizes that promoting physical activity can improve not only the quality of life, but also other COPD-related symptoms such as depression, anxiety, and dyspnea. COPD is still considered a low-status disease, and patients experience stigma and shame. This emphasizes the need for continuous education for nurses and healthcare professionals to provide person-centered care and support patients toward a more active lifestyle, which can alleviate negative consequences in their daily lives.

Bakgrund: Cancer drabbar många människor och en vanlig behandlingsmetod är cytostatika. Cytostatika kan administreras intravenöst via en venport och med hjälp av en elastomerisk infusionspump. Idag sker oftast avvecklingen av infusionspump och venportsnål på olika mottagningar. Dock kan många sjukvårdsåtgärder utföras i hemmet av patienterna själva, så kallad egenvård. Motiv: För patienter med cancersjukdom som undergår cytostatikabehandling kan tillvaron till stora delar bestå av provtagningar, cytostatikabehandlingar, läkarmöten, och olika undersökningar. Genom att patienterna självständigt avvecklar infusionspump och venportsnål kan eventuellt deras delaktighet och kontroll öka och en känsla av förbättrad livskvalité möjligen uppnås. Syfte: Denna studie undersökte patienters förmåga att självständigt avveckla infusionspump och venportsnål efter avslutad cytostatikainfusion. Delsyften var att undersöka om det var någon skillnad beroende på vilken typ av miljö avvecklingen utfördes i, samt att belysa patienternas upplevelse av att självständigt utföra momenten. Metod: En observationsstudie med mixad metod genomfördes. Fem patienter genomförde självständig avveckling i två miljöer: på hälsocentral/sjukhus samt i det egna hemmet. Kvantitativ data från observationsprotokoll analyserades genom deskriptiv statistik. Kvalitativ data, deltagarnas kommentarer, analyserades genom tematisk analys. Resultat: Resultatet av den kvantitativa delen visade att det fanns förmåga hos patienterna som deltog i studien att självständigt avveckla infusionspump och venportsnål i hemmet. Vid jämförelse mellan resultaten i de olika miljöerna ses skillnader. Den kvalitativa delen resulterade i 3 olika teman: Förväntansfull tro på sin förmåga, Känsla av något spännande och Känsla av frihet och kontroll. Konklusion: Deltagarna hade förmåga att självständigt avveckla infusionspump och venportsnål i hemmet. De hade även viljan att utföra proceduren och såg flera fördelar med att självständigt utföra avvecklingen i hemmet. / Background: A common treatment method for cancer is chemotherapy administrated intravenously through subcutaneous venous port and elastomeric infusion pump. Today, disconnection of infusion pump and needle is usually done by nurses, however many healthcare tasks can be performed at home by patients themselves, so-called self-care. Motive: Cancer patients undergoing chemotherapy spend a lot of time on receiving treatments and treatment-related activities. By independently disconnecting infusion pump and needle, patients’ participation and quality of life may increase. Other possible benefits are reduced travel costs for patients’ and improved efficiency for healthcare organisations along with the fact that patients would receive their entire chemotherapy treatment. Aim: This study investigated patients’ ability to independently disconnect infusion pump and venous port needle after completing chemotherapy treatment. Sub-aims were to investigate whether there were differences depending on type of environment in which the disconnection took place, as well as to shed light on patients’ experiences of performing the procedure independently. Methods: A mixed method observational study was conducted. Five patients’ performed independent disconnection in two environments: at health center/hospital and in their own homes. Quantitative observation protocols data were analyzed through descriptive statistics. Qualitative data, the participants’ comments, were analyzed through thematic analysis. Result: The quantitative part showed that participants’ had the ability to independently disconnect the infusion pump and venous port needle. When comparing between the two environments, participants’ performed better in their own homes. The qualitative part revealed three themes: Anticipation and belief in one's ability, Feelings of something exciting and Feelings of freedom and control. Conclusion: Participants’ were able to independently disconnect infusion pump and needle at home. They also had the desire to perform the procedure and saw several advantages in independently performing the procedure at home.

Transpersoner i Sverige har en ökad risk för psykisk ohälsa, samtidigt som cirka hälften har god livskvalité. Då de positiva hälsofaktorerna för gruppen är underbeforskat, framför allt för ickebinära transpersoner, var studiens syfte att undersöka vilka positiva erfarenheter (minoritetglädje) ickebinära transpersoner har av att tillhöra minoritetsgruppen. En kvalitativ intervjustudie gjordes med åtta deltagare som sedan analyserades med tematisk analys. Det huvudsakliga resultatet visar att minoritetsglädjen främst utgörs av en stark gemenskap med andra transpersoner och att leva ett autentiskt liv i relation till sig själv och omgivningen. Även att utvecklas som person och att transtillhörigheten blir ett verktyg för att förstå världen och andra människor är viktiga fynd. Resultaten går i linje med tidigare forskning om positiva hälsofaktorer för gruppen. Nya fynd är framför allt att upplevelsen av frihet från tvåkönsnormen tycks kunna utgöra en extra stor positiv faktor för den ickebinära gruppen.