BAKGRUND:Forskning visar att monotona inlärningsmetoder gör att eleverna förlorar intresset förmatematik. Detta anser vi vara intressant för vår kommande profession som lärare och serdet som vår uppgift att skapa en lärandemiljö som inspirerar eleverna till vidareutveckling.SYFTE:Syftet med studien är, att ta reda på hur pedagogerna upplever att de arbetar och hur deskulle vilja arbeta, för att hålla elevernas motivation uppe och inspirera alla elever tillvidareutveckling vad det gäller ämnet matematik.METOD:Studien är genomförd med en kvalitativ forskningsmetod, där vi valt redskapet self reportvilka har besvarats av nio verksamma lärare.RESULTAT:Resultatet i vår studie visar, att de gemensamma drag som våra respondenter har, när detgäller hur de upplever att de arbetar för att motivera och inspirera sina elever tillvidareutveckling i matematik, var att variera undervisningsmetoderna, kommuniceramatematik och verklighetsanknyta undervisningen. Genom att möta varje elev på dennesnivå och förutsättningar göra matematiken intressant upplevde respondenterna att elevernasmotivation ökade.

Digitaliseringen av skolan är i ständig utveckling och därför är det viktigt att lärare vet hur de använder sig av digital teknik i sin undervisning. EU har beslutat att digital kompetens är en av åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande. Det innebär att tekniken kan användas på fritiden och i arbetslivet. Syftet med studien är att i matematikdidaktisk forskning undersöka hur IKT påverkar undervisning inom matematik i grundskolan. Syftet besvaras genom frågorna: Möjligheter och hinder med IKT i matematikundervisning, möjligheter och hinder för elevers lärande genom användandet av IKT samt vilka faktorer som påverkar användandet av IKT i skolan.   Litteraturen samlades in via sökningar i databaser. Resultaten som framgick var av stor del internationell och skriven på engelska. Vid analys av det material som samlats in användes en översiktsmatris samt innehållskriterier för att avgöra texternas relevans till studien. Resultatet visade att IKT kan vara både ett hinder eller en möjlighet inom matematikundervisning. Faktorer som påverkade var bland annat en välplanerad undervisning, den digitala infrastrukturen samt elevers motivation till lärande genom IKT. IKT i matematikundervisning är något som kräver fortsatt utveckling. Många lärare anser att det inte är lika kompatibelt med IKT i matematikundervisning jämfört med IKT inom språkämnen.

Denna studie är en litteraturöversikt där elevers begrepps- och procedurkunskaper om bestämda integraler samt hur undervisning bör utformas för att elever ska få förutsättningar att utveckla dessa kunskaper undersöks. Resultatet diskuteras i relation till framförallt Hiebert och Lefevres definitioner och beskrivningar om dessa kunskapsformer. Studien visar att elevers begreppskunskap är bristande och att de har svårt att se de relationer som finns mellan begreppet bestämd integral och andra närbesläktade begrepp så som area, summation och analysens huvudsats. Elever kan därför inte ge en meningsfull förklaring av den bestämda integralens innebörd. Däremot kan elever genomföra grundläggande beräkningar och besitter en typ av procedurkunskap där både input och output består av symboler. Elever har däremot svårare att hantera problemlösningsuppgifter där den bestämda integralen inte är utskriven. För att utveckla elevers begreppskunskap bör undervisningen utformas för att de ska kunna utveckla relationer mellan olika informationsenheter, exempelvis genom att olika representationsformer och typer av exempel används. För att elever ska utveckla procedurkunskap bör problemlösningsuppgifter som leder till meningsfullt lärande användas.

Denna systematiska litteraturstudie är uppdelad i två huvuddelar. Den första delen handlar om problemlösning där resultatet betonar vad som kännetecknar ett matematiskt problem och hur begreppet problemlösning definieras. Vidare redovisas resultat av vad olika forskare skriver om hur ett arbete med problemlösning bör användas i klassrummet och vilka fördelar som finns med detta arbetssätt. Den andra huvuddelen är inriktad på öppna problem. Denna del följer samma struktur där först en definition av begreppet öppna problem framkommer. Resultatet visar på många olika fördelar med ett arbete genom problemlösning och främst öppna problem i det matematiska klassrummet. Studien avser vara en hjälp till lärare som arbetar med problemlösning för att skapa en tydlighet i hur ett arbete genom problemlösning och öppna problem bör se ut.

Syftet med studien är att med kvantitativa metoder undersöka hur lärarens arbetssätt påverkar elevernas attityd till matematikämnet på högstadiet. Arbetet baseras på en enkätundersökning som genomfördes bland elever i årskurs 7 på samma skola samt observerades deras matematiklektioner. Resultatet av studien visade att där läraren använder ett traditionellt arbetssätt, undervisningen som styrd av läroboken, tycker inte eleverna att matematikämnet är intressant. Däremot de elever som får en problemlösande och diskussionsbaserade matematikundervisning och upplever ett varierat arbetssätt, tycker att matematik är ett intressant ämne. Allt detta visar att diskussion, grupparbete, problemlösning och en varierande undervisning under matematiklektioner är avgörande när det gäller elevernas föreställning kring matematik.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka forskning om hur olika typer av digitala verktyg används i matematikundervisning en riktat mot problemlösning, som undervisningsinnehåll. Fokuset riktar sig i första hand mot undervisning för elever i åk 4–6, men kan även gälla tidigare och senare årskurser. De digitala verktygen som har behandlats är iPads, appar med resurser, datorer, IKT, digitala spel och flipped classroom (omvänt klassrum). Litteraturstudiens syfte och innehåll är relevant då digitala verktyg har blivit allt vanligare i skolans värld. Insamlingen av data skedde genom användning av databaserna UniSearch och ERIC. Resultatet från tio vetenskapliga artiklar visade att användning av digitala verktyg i matematikundervisning kan stödja och bidra till ut vecklingen av elevers matematiska problemlösningsförmåga. Det framkom även i resultatet att det finns nackdelar med användning av digitala verktyg i matematikundervisning under en längre period.

Följande systematiska litteraturstudie har sin utgångspunkt i translanguaging och matematikundervisning. Syftet med studien är att beskriva resultat av forskning om translanguaging som en pedagogisk strategi inom det flerspråkiga klassrummets matematikundervisning. Frågeställningarna fokuserar på vad tidigare forskning kommit fram till när det gäller användningen av translanguaging i matematikundervisningen i grundskolan och vilka vetenskapliga teorier som forskningen utgår från. Resultatet bygger på 15 vetenskapliga publikationer som har sorterats i ett kategoriseringsschema där olika språkstrategier beskrivs inom translanguaging i matematikundervisningen och i andra ämnen. De teoretiska synvinklarna som forskningen utgår från är sociokulturellt perspektiv, community of practice och Bakhtins teori om dialog, vilka alla fokuserar på att lärande och förståelse sker i gemenskap med andra, vilket också är grunden för translanguaging. Resultatet visar att translanguaging är en meningsskapande pedagogisk strategi som tar tillvara de språkresurser som flerspråkiga elever besitter. Forskningen framhåller också olika strategier som är användbara inom translanguaging för att förståelse och lärande ska ske.

Denna systematiska litteraturstudie syftar till att undersöka elevers utveckling av matematisk problemlösningsförmåga i relation till samlärande. I studien har 13 vetenskapliga artiklar inkluderats och lästs samt analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Studiens resultat visar att samlärande är fördelaktigt för elevers utveckling av problemlösningsförmågan. Det framkommer även att det metakognitiva samtalet har en stor betydelse för elevers utveckling av problemlösningsförmågan samt att det är något som lärarens och klasskamraters stöttning kan bidra till att utveckla. Studien synliggör också lärarens roll i klassrummet och hur betydelsefull denne är för att förtydliga förväntningar på eleverna samt fungera stöttande i lärprocessen. Slutligen berör också studien uppgiftsutformningens betydelse vid konstruktion av problemlösningsuppgifter.

Den nya undervisningsmetoden Flippat Klassrum är ett alternativ till den traditionella undervisningsmetod som för närvarande dominerar matematikundervisningen. I Flippat Klassrum ser eleverna på en förberedd föreläsning online redan innan de kommer till lektionen så att arbetet där går direkt på förståelse av det förelästa, sakdiskussioner och hjälp med problemlösning. Syftet med interventionsstudien är att att introducera undervisningsmetoden Flippat Klassrum och därefter undersöka elevers reaktioner till undervisningsmetoden. Följande frågeställningar besvarades: 1. Hur påverkas elevers åsikter om matematikundervisning av interventionen med Flippat Klassrum? 2. Vilka effekterna har undervisningsmetoden Flippat Klassrum på elevers arbete och studieteknik i och utanför klassrummet? Studien genomfördes i en teknikklass på en gymnasieskola i Östergötland. För att besvara frågeställningarna genomfördes två enkätundersökningar. En förundersökning som genomfördes före interventionen och en uppföljningsenkät som genomfördes efter interventionen. Studien fann att Flippat Klassrum hade en positiv inverkan på elevernas åsikter om sin matematikundervisning. Vidare konstaterades att interventionen påverkade elevernas arbete och studieteknik på flera sätt. Exempelvis hinner eleverna fler rekommenderade uppgifter under lektionstid. Slutsatserna som dras i denna studie är att mikroföreläsningar inte helt kan ersätta lektionsgenomgångar, att intervention visade eleverna nya sätt att lära samt att Flippat Klassrum är ett bra sätt att variera undervisningen, inte ett sätt att ersätta traditionell undervisning.

Elever med låga prestationer i matematik är en av svenskskolasstora utmaningar. Forskningen är inte entydig om begrepp och definitioner gällande matematiksvårigheter. Samstämmighet finns dock gällande att olika villkor kommer att påverka elevers matematikutveckling antingen på ett gynnsamt eller missgynnande sätt. Syftet med denna studie är att undersöka verksamma matematiklärares uppfattningar om elevers matematiksvårigheter och lärarnas orsaksförklaringar. Syftet är också att identifiera skillnader i uppfattningar beroende på om lärare arbetar med yngre eller äldre elever. Metoden i denna kvalitativa studie är fokusgruppsintervjuer. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv. Empirin analyserasgenom en tematiskanalys. I analysen identifieras följande teman; talet om matematiksvårigheter, svårigheter finns i alla ämnen, förståelse är målet, vikten av en stabil grund, matte är svårt, det förändrade samhället, vikten av att tala matte, matteboken som hinder, gruppens negativa processer, vikten av att konkretisera, lärarens viktiga funktion, stödinsatser för lärande, andra svårigheter ligger bakom, olika fallenhet, stödjande föräldrar, lust att lära matematik samt eleven har låsningar. Slutligen redovisas de skillnader som återfunnits i empirin. Studiens slutsatser är att lärarna använder begreppet matematiksvårigheter oavsett svårighetsgrad eller hur dessa visar sig. Begrepp saknas för att uttrycka skillnader i svårigheterna. Lärarna uppfattar att matematiksvårigheter oftast förekommer tillsammans med svårigheter i andra ämnen. Denna studie visar att lärarna har ett relationellt perspektiv på matematiksvårigheter. De ser matematiksvårigheterna som ett komplext fenomen där faktorer som påverkar matematikutvecklingen återfinns på många olika plan.