Den här litteraturöversikten behandlar begreppet matematikångest, både allmänt samt ur ettgenusperspektiv. Eftersom matematikångest ofta utvecklas tidigt med risk för att följa medunder hela studietiden, inriktar den här studien sig på hur det går att arbeta med och motmatematikångest både på högstadiet och gymnasiet. Utifrån en litteratursökning i olikaforskningsinriktade databaser har två frågor bearbetats. Först läggs en bakgrund i arbetetmed frågan Vad är matematikångest? och sedan utforskas frågan Vad ligger bakom skillnadernamellan flickors och pojkars tendens att utveckla matematikångest?Resultatet av litteraturöversikten visar att matematikångest kan beskrivas som en obehagligsinnesstämning i relation till ämnet matematik, som kan te sig tämligen förlamande och gekänslor av oro och viljan att fly. Det påverkar personens möjligheter att bearbeta matematiskaproblem negativt och kan komma att påverka personens val av fortsatta studier och framtidakarriär. Flickor utvecklar matematikångest i större utsträckning än pojkar och mycket tyderpå att dessa skillnader börjar dyka upp när eleverna börjar närma sig tonåren ochkunskapskraven inom matematik ökar. Trots att flickorna upplever mer matematikångestpresterar flickor som grupp lika bra som pojkar. Matematikångest påverkar den individuellaprestationen negativt, och flickor hanterar detta bättre än pojkar.En återkommande orsak i studien är stereotypiska förutfattade meningar om elevernasmatematiska kompetens baserad på exempelvis elevens kön. Dessa förutfattade meningarpåverkar elevernas attityder till matematiken och kan leda till att eleverna utvecklarmatematikångest. Dessa stereotyper uttrycks inledningsvis av lärare och föräldrar för attsedan även uttryckas av eleverna själva. Underlaget har också lyft fram kognitiva orsaker.Exempelvis så har flickor i genomsnitt en lägre rumslig processförmåga än pojkar, vilket kangöra att undervisningen påverkar dem didaktiskt mer negativt än pojkar. Utifrån resultatetgår det att se att pojkar gynnas mer av traditionell katederundervisning än vad flickor gör.Om läraren varierar lektionerna och blandar den traditionella katederundervisning med merkreativ undervisning i form av diskussioner och problemlösning inkluderas fler elever iundervisningen, vilket ökar deras kunskaper och självförmåga vilket leder till att färre eleverutvecklar matematikångest.

Konkret material är något som många lärare idag förväntas att använda i sin undervisning. Syftet med denna kunskapsöversikt är att utifrån redan presenterad forskning undersöka vilka effekter det får för unga elevers matematikinlärning när de får arbeta med konkret material. Resultatet är inte entydigt, det finns forskning som visar att användandet av konkret material har en positiv likaväl som en negativ eller ingen påverkan alls på inlärningen. Dock menar de flesta att användningen av konkret material underlättar för elever att gå från en konkret till en abstrakt förståelse av matematik. Metoden som ligger till grund för denna kunskapsöversikt är en informationssökning, som främst är gjord i de internationella databaserna ERC (Education Research Complete) och ERIC (Education Resources Information Center) via EBSCO. Resultatet som presenteras grundas på de 11 artiklar som valts ut för att besvara den valda frågeställningen. På grund av arbetets omfång bör resultatet tolkas med en viss försiktighet.

En orsak till elevernas svårigheter med problemlösning är att de inte får de förutsättningar som krävs för att utveckla sin begreppsförståelse och kommunikationsförmågan. Genom att ge eleverna möjlighet att samarbeta vid problemlösning, genom att diskutera utmanande matematiska problem i grupp, kan de alla matematiska förmågorna utvecklas. När eleverna arbetar med ett och samma matematiska problem och diskuterar sina olika lösningar med varandra får de uppleva att det finns något alternativt sätt att se på problemet. Eleverna får möjlighet att utveckla sin kommunikation- och resonemangsförmågan, samt utveckla sin räknefärdighet och begreppsförståelse. Detta är en empirisk studie som fokuserar på olika undervisningsmetoder som lärare använder i problemlösning. I studien används kvalitativ undersökningsmetod i form av semi-strukturerad intervju. Resultatet grundar sig i intervjuer med fem lärare som undervisar i matematik för årskurs 4-6 i den svenska skolan. Resultatet visar att lärare som använder sig av olika kommunikationsutvecklande problemlösningsmetoder, ger eleverna förutsättningar att använda varandras tankesätt och idéer som gemensamma resurser. / The reason for students' difficulties with problem solving is that they are not given the right conditions to develop their understanding of mathematical terms and communication skills at school. By giving students the opportunity to collaborate on problem solving, by discussing challenging mathematical problems in a group, all mathematical skills can be developed. When the students work with the same mathematical problem and discuss their different solutions with each other, they find that there is some alternative way of looking at the problem. Students are given the opportunity to develop their communication and reasoning skills, as well as to develop their numeracy and conceptual understanding. This is an empirical study that focuses on different teaching methods used by teachers in problem solving. The study uses qualitative survey method in the form of semi-structured interview. The result is based on interviews with five teachers who teach mathematics for grades 4-6 in the Swedish school. The result shows that teachers who use different communication-development problem-solving methods give students the conditions to use each other's way of thinking and ideas as shared resources.

Flera av Skolinspektionens (2016, 2018) granskningar pekar på brister i hur undervisningen anpassas efter elevernas förutsättningar och behov. Samtidigt pekar forskningen på lärarens betydelse för elevernas prestationer (Hattie 2012, 2014). Föreliggande studie är en kvalitativ fallstudie baserad på semi-strukturerade intervjuer med fyra lärare, där samtliga är legitimerade och har erfarenhet av att undervisa matematik i årskurs 7-9. Studiens syfte är att lyfta fram lärarnas tankar om anpassning av undervisningen efter elevernas förutsättningar och behov. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling, och lärarnas respons på intervjufrågorna analyserades med tematisk analys. Den tematiska analysen resulterade i några övergripande teman för de båda forskningsfrågorna. Sammanfattningsvis visade analysen att lärarna uppger att det är viktigt att undervisningen anpassas efter elevernas förutsättningar och behov för att  alla elever ska få möjlighet att förstå utifrån de förutsättningar de har. Här handlar det om förutsättningar bland annat i form av förförståelse, kapacitet och språkliga förutsättningar.  alla elever ska få nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling.  motivera alla. Dessutom uppger de, intressant nog, i kontrast till tidigare resultat att undervisningen inte behöver anpassas efter alla elever. Detta kan förklaras med att lärarna anpassar undervisningen för att passa majoriteten av elevernas förutsättningar och behov från början, och att de därmed anpassar undervisningen mer specifikt för de elever som inte ingår i denna majoritet. På frågan hur lärarna ser vilka förutsättningar och behov eleverna har visade resultatet att det sker genom olika former av bedömning, såsom diagnoser och prov, muntlig kommunikation och då eleverna arbetar på lektionerna. Dessutom spelar också relationen mellan lärare och elev samt lärarens erfarenhet en viktig roll i lärarens synliggörande av elevernas förutsättningar och behov.

Sjöberg Malin (2019). Inkluderande undervisning i matematik – En intervjustudie med matematiklärare. Speciallärarprogrammet inriktning matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.

Med tanke på att tidigare forskning har visat att undervisningsmetoder som stimulerar elevernas autonoma yttre motivation i matematiken också gynnar elevernas lärande, handlar vårt arbete om en sådan undervisningsmetod (Froiland, Davison & Worrell, 2016; Hornstra, Mansfield, Veen, Peetsma & Volman, 2015; Katz och Shahar, 2015; Nenthien & Loima, 2016; Szklarski, 2011). Konkreta material kan användas för att sti-mulera elevernas autonoma motivation. Därmed kommer detta arbete att handla om hur eleverna ställer sig till konkreta material som en motiverande faktor i matematikunder-visningen. För att ta reda på den här frågan genomfördes två likadana matematiklektio-ner i två olika klasser där den enda skillnaden var att man i en av klasserna använde sig av konkreta material medan man inte gjorde det i den andra klassen. Efter lektionen fick eleverna besvara en enkät där eleverna skulle dela med sig av sina erfarenheter och tan-kar kring arbetet med konkreta material. Därefter intervjuades två elever från vardera klassen där syftet var att vi skulle få en djupare förståelse av hur eleverna tänker kring konkreta material som en nyckel till motivationen inom matematiken. Resultatet visade att eleverna tycker att det är roligt att arbeta med konkreta material, dock visar en del av dessa elever en viss tveksamhet till om de konkreta materialen är den mest optimala metoden för deras inlärning.

Arbetet grundar sig från regeringens beslut att införa programmering i matematikundervisningen. Syftet med studien är att ta reda på om matematiklärare kan se samma fördelar som Skolverket med införandet av programmering i matematikundervisningen samt om matematiklärarnas kunskaper om programmering påverkar deras föreställningar. Empirin samlades in genom enkäter och intervjuer från lärare på samma högstadieskola. Resultatet visar att kunskapen om programmering varierar stort. Matematiklärarna med mer kunskap om programmering ser fler fördelar medan matematiklärarna med mindre kunskap ser färre fördelar. Gemensamt ser dock alla matematiklärarna att införandet av programmering i matematikundervisningen kommer bidra till att förbereda eleverna för den digitaliserade världen vi lever i idag. En del har dock svårt för att se hur programmering kommer stärka elevernas problemlösningsförmåga.

Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka hur matematiklärare somarbetar utifrån den didaktiska modellen flippat klassrum inom högstadiet respektivegymnasiet uppfattar modellen. För att identifiera kvalitativt skilda beskrivningar avlärares erfarenheter av denna modell använde jag mig av kvalitativ forskningsmetodmed en fenomenografiskt inspirerad ansats. Fem matematiklärare med erfarenhet av attundervisa med flippat klassrum på högstadium respektive gymnasium intervjuades, ochderas svar analyserades med en av fenomenografi inspirerad analysmetod. Dettaresulterade i en beskrivning av lärarnas arbetssätt, och fem beskrivningskategorier - femolika sätt att beskriva lärarerfarenheten av modellen flippat klassrum. Det framkom attflippat klassrum enligt de intervjuade lärarna kan bidra till mer variation iundervisningen. Vidare kan modellen främja matematiska samtal och kommunikationmellan elever och lärare, samt bidra med mer tid till enskilt elevstöd från läraren.Slutligen uppgav lärarna att flippat klassrum ofta ökar elevinflytandet överundervisningens innehåll.En förutsättning lärarna angav för att uppnå ovan nämnda fördelar var att de lyckades”få med eleverna på tåget” så att de verkligen tittade på de videoföreläsningar de får iläxa, något som de intervjuade lärarna uppgav som en utmaning med att använda flippatklassrum. Även om många elever snart brukar upptäcka fördelar medundervisningsmodellen, så ansåg informanterna att det ofta krävs att de påminnereleverna att se videoläxan för att en acceptabelt stor andel av eleverna faktiskt ska göradetta, i alla fall innan man hunnit etablera en vana och en kultur av flippat klassrum.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 beskriver och ser på kommunikationsförmågan i matematik, vilken är en av fem förmågor som ingår i den kursplan som matematikundervisningen ska förhålla sig till. Syftet är också att undersöka hur lärare arbetar och utformar undervisning för att stötta elevers utveckling av kommunikationsförmågan. Detta är relevant att studera då tidigare forskning visar att matematikundervisning ofta styrs av läroboken och att lärare inte alltid är insatta i kursplanen, vilket kan påverka huruvida elever får möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga. För att ge en bild av lärares kunskap om kommunikationsförmågan och undervisningens utformning genomfördes intervjuer med fem lärare som undervisar matematik i årskurs 1–3. Insamlade data analyserades och kategoriserades utifrån studiens teoretiska begreppsramverk, som innefattar begrepp från det sociokulturella perspektivet på lärande och fyra benämningar på olika uttrycksformer. Resultatet visar att lärarna beskrev kommunikationsförmågan på lite olika sätt, men att de var överens om att förmågan spelar en viktig roll i förhållande till elevers lärande i matematik. Resultatet visar även att muntlig kommunikation förekommer i samtliga klassrum, att majoriteten av lärarna nämnde konkret material och bilder som en del av undervisningen, samt att skriftlig kommunikation var det som lärarna fokuserade minst på i relation till kommunikationsförmågan. Slutsatsen är att olika uttrycksformer som kan användas för att kommunicera matematik ges olika stort utrymme i undervisningen, och att detta påverkar elevers möjlighet att utveckla sin kommunikationsförmåga i matematik.

I det här examensarbetet lyfter vi fram forskningen och medias syn på matematikundervisning i förskolan. Arbetet har som utgångspunkt de sviktande resultat som påvisats i diverse mätundersökningar kring barns matematiska kunskaper när de kommer ut i arbetslivet. Vi ville se hur matematikundervisningen enligt media kan bedrivas i förskolan för att ge barnen en bättre start inom matematik. Vi har använt oss av textanalys som metod för att få svar på vårt syfte som är att skapa kunskap om hur matematikundervisning beskrivs i media. Samt vår frågeställning: Hur beskrivs matematikundervisningens innebörd i forum som vänder sig till förskolan? Utifrån två valda forum: tidningen Förskolan och nätforumet Förskoleforum.se, har vi tittat närmare på Bishops sex matematiska aktiviteter och Gelman och Gallistels matematiska räkneprincipers betydelse i förskolans matematikundervisning. Av Bishops sex matematiska aktiviteter har fokus varit på aktiviteten räkna och taluppfattning. Resultatet visar att matematikundervisning i förskolan bör vara konkret och fysisk, lekfull, spontan eller planerad. I våra valda medier ges flera konkreta tips och inspiration för att hitta och utveckla en god matematikundervisning. Kvaliteten på matematikundervisningen är av vikt för att kunna möta barnens behov på bästa sätt i deras matematikutveckling. Resultatet visar även att det finns ett stort behov av att fördjupa och variera matematikundervisningen så att matematikens olika områden blir implementerade hos barnens på ett grundligt sätt. Förskolematematiken ska förbereda barnen inför framtiden där matematiken ska användas som ett sätt att tänka, lösa problem och kunna organisera sin verklighet. Tillgodoses barnens matematiska behov redan i förskolan är förutsättningarna bättre för att barnen även senare i skolan och vuxenlivet ska uppleva matematik som ett redskap för att förstå sin omvärld och ha nytta av senare i sitt yrkesliv. Detta ses som ett av de viktigaste målen med att bedriva matematikundervisning i förskolan.