Medborgarskapsenheten på Migrationsverket har i regleringsbrev från regeringen fått i uppdrag att digitalisera verksamheten, där ett av målen för digitalisering är ökad effektivitet. Med anledning av den långa kötiden för beslut i svenskt medborgarskap, har medborgarskapsenheten implementerat automatisering inom två ärendetyper. Detta för att förenkla handläggningsprocessen och på så vis minska kötiden.  Syftet med denna studie är att utvärdera om implementeringen av automatiseringarna är lönsam. För att undersöka detta genomförs en kostnads-nyttoanalys som bygger på data från Migrationsverket. Kostnads-nyttoanalysen bygger även på två enkätundersökningar som tillämpar metoden contingent valuation method (CVM).  Värderingen av effekterna av automatiseringen sker med hänsyn till två värderingsgrunder. Dels en värdering grundad på förändrad medborgarnytta, dels en alternativ värdering grundad på lönekostnaden som de frigjorda resurserna motsvarar. Effekterna av automatiseringen undersöks under tidsintervallen 1-4 år samt 1-10 år och innefattar kvantitativa kostnads- och nyttoposter samt kvalitativa nyttoposter. Kvantitativt sett visar båda värderingsalternativen en olönsamhet efter fyra år och en lönsamhet efter tio år. Om de kvalitativa posterna överstiger underskotten vid fyra år uppstår en lönsamhet redan då. Känslighetsanalysen visar på viss osäkerhet i beräkningarna då flera underliggande poster kan variera i storlek. / The Citizenship Department at the Swedish Migration Agency has in letters of regulation been instructed by the government to digitalize the department. One of  the objectives for the digitalization is to increase efficiency. Due to a long processing time regarding citizenship applications, the department has implemented automatization in two types of applications. This was done in order to simplify the case process and thereby decrease the processing time.  The purpose of this thesis is to evaluate if the implementation of the automatization is profitable. A cost-benefit analysis based on data from the Swedish Migration Agency was conducted to investigate the effects on efficiency. The cost-benefit analysis also conducts two surveys applying the contingent valuation method (CVM). The valuation of the effects of the automatization is executed with regards to two different bases of valuation. One valuation is based on the change in the benefits of the citizen, and an alternative valuation is based on the salary cost that freed resources correspond to. The effects of automatization are investigated during the time intervals 1-4 years and 1-10 years, and include quantitative cost and benefit entries as well as qualitative benefit entries. Quantitatively, both valuation options are unprofitable after four years and are profitable after ten years. Profitability would arise already after four years if the qualitative entries exceeds the deficits. The sensitivity analysis shows some uncertainty in the calculations, as several underlying entries may vary in size.

The purpose of this study is to investigate the pandemic's impact on integration policy based on lived experiences from Bäckby, Västerås and Vivalla, Örebro. The aim of this study is to contribute to an increased knowledge of the challenges for integration policy in vulnerable areas. This thesis will analyze how the pandemic has affected the possibilities to achieve the goals of the integration policy in these areas. The research will be carried out through qualitative research methods using semi-structured interviews with eight different respondents. These eight respondents share their lived experiences of living in a vulnerable area during the pandemic.  Ruth Lister's theory of citizenship is used as an analytical tool and the interview questions are designed based on her four theoretical criteria for citizenship: justice, self-determination, recognition and solidarity. The national integration goal strives for equal rights and opportunities regardless of ethnic and cultural background. The results of the study show that the residents of Bäckby and Vivalla experienced difficulties due to factors such as language barriers, lack of information and prejudices, which resulted in the residents lacking support from the authorities during the time of the pandemic. The conclusion is that the pandemic has an impact on integration policies since the rights and opportunities of individuals have been neglected during the crisis.

The native people of Sweden have in the last decade or so fallen under the spotlight when it comes to their rights. In the last few hundred years, the Sámi people have experienced what can only be described as colonization, racism, and discrimination from the Swedish state. During the 17th and 18th centuries, the Swedish crown got more invested in the land that has previously been occupied by the Sámi people. The discovery of natural resources in Lappmarkerna along with the drawing of the border between Sweden and Norway/Denmark lead to the mapping of the north. With the drawing of the border came the first legal document, Lappkodicillen, to recognize the Sámi people as an ethnic group. Lappkodicillen concluded that the Sámi had to become citizens of either Sweden or Norway and lost the land that they had held on the other side of the new border. While the intention of the document was to preserve and protect the Sámi people, with time it gave the Swedish crown the opportunity to claim more control over Lappmarkerna and its natives. In the process of colonization, the Sámis’ right to ownership of land was starting to be questioned and the Swedish crown started to claim more and more of it as theirs. This paper analyses the relationship between the Sámi people and the Swedish crown during the years 1670 to 1770,a time when the natives of Sweden lived through both recognition and oppression.

Medborgarskap har länge ansetts utgöra en nationell angelägenhet varför folkrätten inte haft mycket inflytande över staters skyldigheter att bevilja medborgarskap till individer. Den senaste tidens ökade fokus på statslöshet och dess konsekvenser för både staten och individen har likväl lett till ett ökat internationellt intresse att reglera frågan. Detta har resulterat i att det i dagsläget finns flertalet internationella konventioner som berör staters skyldighet att bevilja medborgarskap till individer, och främst barn, som föds statslösa. Den svenska regleringen avseende beviljandet av medborgarskap till statslösa barn födda inom landet baseras idag på ett s.k. anmälningsförfarande. Införandet av ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för dessa barn har de senaste åren också diskuterats. En förutsättning för ett sådant införandet är emellertid att det automatiska förvärvet förenas med krav om att en av barnets föräldrar innehar ett permanent uppehållstillstånd. Krav om uppehållstillstånd är dock omdebatterat inom folkrätten där vissa konventioner tillåter det men andra inte. Det är mot bakgrund av detta som denna uppsats avser att utreda huruvida det är möjligt för Sverige att villkora ett automatiskt förvärv av medborgarskap för statslösa barn födda inom landet med krav om att ena föräldern ska inneha ett uppehållstillstånd. För att uppfylla detta syfte har till att börja med den rättsdogmatiska metoden använts för att fastställa gällande rätt, både den internationella och den nationella. Därefter har den rättsanalytiska metoden tillämpats för att analysera om och i sådana fall på vilket sätt ett villkorande är möjligt. Uppsatsen landar i att det är möjligt att villkora ett automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa barn födda i Sverige. En förutsättning för att ett sådant villkorande inte ska strida mot folkrätten är likväl att vissa ändringar i nuvarande lagstiftning först genomförs. Avseende frågan hur ett villkorande kan ta form har uppsatsen kommit fram till att det är avgörande för tillåtligheten huruvida förvärvet villkoras med tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. I det fall förvärvet villkoras med krav om ena förälderns innehav av permanent uppehållstillstånd kan villkoret uppfattas som för långtgående och därför strida mot folkrätten. Sannolikheten att krav om tidsbegränsade uppehållstillstånd anses tillåtna är däremot större och uppsatsen landar i slutsatsen att krav om detsamma är förenligt med internationell rätt. / Questions regarding nationality have for long been seen as a domestic issue, which is why international law has not had much influence on states’ obligations to grant citizenship to individuals. The recent augmented focus on statelessness and its consequences for both the state and the individual has, however, led to an increased international interest in regulating the matter. As a result, there are currently several international conventions concerning states' obligations to grant nationality to individuals, particularly children, who are born stateless. The Swedish regulation regarding granting citizenship to stateless children born within the state is today based on a notification procedure. The implementation of automatic acquisition of a Swedish nationality at birth for those children has also been discussed the recent years. A prerequisite for such an implementation is, however, that the automatic acquisition is conditioned by the requirement that one of the child’s parents holds a permanent residence permit. The requirement of a residence permit is, nevertheless, debated within international law whereas some treaties allow it, but others do not. It is against this background this thesis aims to examine whether Sweden can condition an automatic acquisition of citizenship, for stateless children born within the state, with the requirement that one of the child’s parents holds a residence permit. To fulfill this purpose, the legal dogmatic method has, initially, been used to establish both domestic and international law. Thereafter, the legal analytical method has been used to analyze if, and in that case, how, the use of conditions is allowed. The thesis concludes that it is possible to condition an automatic acquisition of Swedish citizenship for stateless children born in Sweden. A prerequisite for such a condition to not be contrary to international law is, nevertheless, that some amendments in the current domestic legislation first are implemented. Regarding how such a condition can be designed, the thesis concluded that it is decisive for the admissibility whether the acquisition is conditioned with temporary or permanent residence permits. In the case the acquisition is conditioned with one of the parent's possessions of a permanent residence permit, the condition can be perceived as too far-reaching and, therefore, contrary to international law. The chances that requirements of temporary residence permits are considered permissible are, however, greater and the thesis concludes that such conditions are compatible with international law.

The main ambition of this paper has been to examine the ways in which dual citizenships sometimes can become a problem in relation to obtaining human rights. More specifically, to delimit the work, the focus has been put on individuals with dual citizenships in the need of consular assistance. Even though consular assistance itself cannot claim to be a human right, it can help a state to maintain human rights to its citizens, even when abroad. It may be about assisting a citizen in a legal process and/or trying to ensure that things goes right in conjunction with a deprivation of liberty, for example. To further delimit the work two specific countries have been chosen for the study, namely Iran and Sweden.   When a person living in Sweden, for example, is visiting in Iran and at the same time have citizenships in both Sweden and Iran, and then comes in need of consular assistance from Sweden, problems may occur. Because of international law etc., Sweden cannot assist this individual in the same way as an individual with only a Swedish citizenship who also is in the need of consular assistance in Iran. Dual citizenship can instead in different ways result in serious consequences abroad, such as in the case of the Swedish-Iranian citizen Ahmadreza Djalali who currently, on vague grounds, is at risk of the death penalty in Iran.  The conclusions drawn in this paper is that an individual, because of dual citizenships, sometimes can lose fundamental human rights. To illustrate this even further, citizenship theories mainly by Hannah Arendt and Seyla Benhabib, has been used to exemplify how citizenship still may be significant when it comes to obtaining human rights, similar to Arendt’s well-known theories about how the lack of citizenship causes you to lose human rights. But instead how dual citizenship also, in some cases, causes you to lose human rights. The results implied that something needs to be done in this area but also that it is not an easy task to handle. Exactly how this can be solved is still unclear, but most likely something has to be done on a larger global level. The old frameworks that regulates both consular assistance and citizenship needs to be updated and adapted to our increasingly globalized world.

Med social konstruktivismen som filosofisk ansats kan samhället förstås som format genom vårt språk och enligt Fairclough kan kommunikation aldrig betraktas som neutral. Den statsvetenskapliga forskningen frångår ofta att belysa språkets betydelse för hur komplexa sociala fenomen framställs och förstås. Hur politiker i den kriminalpolitiska debatten uttrycker sig om de komplexa samhällsproblem kriminalitet och främst gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet påverkar hur människor uppfattar och förhåller sig till var och vilka som av människor i verkligheten uppfattas som en del av den svenska gemenskapen. Studiens syfte är att undersöka hur gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet framställs i den kriminalpolitiska debatten som Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna kommunicerar i svenska dagstidningar och om den bidrar till rasifieringsprocesser av ungdomar i utsatta områden. Vidare syftar studien till att belysa hur den kriminalpolitiska debatten kan användas av politiker för att kommunicera politisk handlingskraft och vilka demokratiska konsekvenser det kan tänkas få för medborgarna när den kriminalpolitiska debatten blir politiserad. De svenska dagstidningar som har valts ut är Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter varvid debattartiklar skrivna av representanter för Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna som berör gängkriminalitet och ungdomsbrottslighet har analyserats. För att kunna uppfatta och förstå mönster och strukturer i texter som konstruerar sociala relationer och bidrar till ojämlika maktrelationer är studiens utgångspunkt kritisk diskursanalys. Diskurser kan definieras olika men kan sägas definieras genom de samtal och andra kommunikativa händelser som språket består i vilka skapar en slags norm genom historiska och sociala processer för vad som kan tänkas kommuniceras om ett visst fenomen. Diskurser kan enligt den kritiska diskursanalytiska hållningen tänkas få en närmast objektiv status för vilken människor kan uppfatta det som sanning. Resultatet tyder på att det med viss säkerhet går att påvisa upprätthållandet och reproducering av rasifieringsprocesser i den kriminalpolitiska debatten. Resultatet visar även på en stark neoliberal diskurs och en hållning om skärpta straff snarare än brottsförebyggande åtgärder som kan förklara uppkomsten av ungdomsbrottslighet- och gängkriminalitet i utsatta områden. De demokratiska konsekvenser som kunnat påvisats är främst en förstärkning av stigmatisering av segregerade områden vilket i sin tur även stärker den ojämlikhet som kan ses för boende i dessa lokalsamhällen.

Arbetsmigration av en temporär natur är ett vanligt förekommande fenomen i Förenade Arabemiraten. Temporaliteten upprätthålls genom tillämpningen av det kafala systemet vilket tillhandahåller och legitimerar emirati-medborgares auktoritet över arbetsmigranterna. En arbetsmigrant måste nämligen tilldelas en sponsor i Förenade Arabemiraten för att beviljas arbeta i federationen och detta ansvar har allokerats till federationens medborgare. Denna uppsats argumenterar för att historiska, politiska och sociala dimensioner av det kafala systemet konstruerar en oundviklig konfliktfylld relation mellan medborgare och arbetsmigranter. Denna relation grundar sig huvudsakligen i respektives utsatta och inskränkta tillvaro i Förenade Arabemiraten - en tillvaro som är utformad och rättfärdigad av det kafala systemet. Så länge det kafala systemet förekommer och brukas i Förenade Arabemiraten kommer relationen mellan emirati-medborgare och de arbetsmigranter som residerar i federationen vara präglad av konflikter och differentiering.

Den här uppsatsen handlar om spridningen av jordbrukskunskap i Sverige under slutet av 1700-talet. Genom en analys av källmaterial från i första hand Kungliga Vetenskapsakademien, men även andra samhällsinstitutioner involverade i att försöka förbättra det svenska jordbruket, undersöker jag vilken roll spridandet av jordbrukskunskap spelade i den sociala och politiska utvecklingen i Sverige. Med hjälp av Thomas Gieryns idéer om ”boundary work” och med ett fokus på frågan om kunskapens spridning, kan jag visa att socialt och politiskt kontroversiella frågor var närvarande i försöken att förbättra det svenska jordbruket. Genom själva spridningen av kunskap deltog jordbruksförbättrarna i upprättandet och reproducerandet av idéer om ståndsutjämning och medborgarskap. Dessa slutsatser gör det också möjligt att ifrågasätta en etablerad berättelse om naturvetenskapens och vetenskapsakademiens plats i det svenska samhället under den här perioden. I stället för att diskutera deras ställning så som en fråga om ”status” som går upp eller ned, visar jag att vad som sker är ett publikskifte. Vetenskapsakademien involverar sig i det stora projektet för jordbruksförbättring i samband med att man får en mycket större publik. I stället för att konstatera att akademien plötsligt blir irrelevant analyserar jag vad det innebär att man börjar tilltala en allmogepublik som man betraktar som en avgörande pusselbit i byggandet av ett starkare Sverige.

För att ha ett hållbart Sverige måste alla medborgare känna sig som en del av samhället, med andra ord är inkludering nyckeln till ett Sverige som håller ihop. Medborgarskapet bör vara det gemensamma verktyget mellan svenska medborgarna för att kunna ha en känsla av tillhörighet till samhället. Frågan blir då om alla medborgaren upplevelser sitt medborgarskap på samma sätt. Rinkeby i Stockholm har enligt polisen klassificerats som ett särskilt utsatt område och det som kännetecknar dessa områden är den växande känslan av utanförskap. Med anledning till den begränsade forskningen kring medborgarskap i relation till område utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv har denna studie valt att lyfta upp hur marginaliserade unga vuxna i territoriellt stigmatiserade områden upplever sitt medborgarskap i förhållande till området de bor i. Valet av teorier rättfärdigas av att lyfta fram och problematisera vad svenska medborgare som lever i ett utanförskap, det vill säga, unga vuxna som är bosatta i ett särskilt utsatt område, har för syn på sitt medborgarskap. För att samla in empiri och få ett internt perspektiv av området har metoden som tillämpats för att besvara frågeställningen varit kvalitativa intervjuer. Studiens resultat har visat att det finns ett glapp mellan svenska medborgarna och detta har visat sig bero på området dessa medborgare bor i. Studiens resultat tyder på att unga vuxna medborgare som bor i Rinkeby inte känner att de är lika erkända som andra medborgare som bor i ett finare område, de upplever även orättvisa i samhället, saknar makten att kunna bestämma över sina liv och saknar solidaritet med externa aktörer. Marginaliserade unga vuxna i Rinkeby uppfyller inte ett inkluderat medborgarskap enligt Listers definition.

The study aims to analyze claimants encounter with Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan) drawing on theories of power. It investigates how this contact has affected the claimants’ view of themselves as contributing citizens. The study has mainly focused on the experiences of assessments for sickness benefit claims as well as the interaction with case officers during the proceedings. The study found that the institutionalized power relations between the citizen and the agency were internalized by the informants. Specifically, it resulted in an altered sense of human worth and societal contribution. Informants described being distanced with regards to agency and society, and internalizing the perception of being a second class citizen. The study showed that the claimants’ experiences of the assessment proceedings led to feeling systematically marginalized by the state. The power influence the informants were subjected to by the agency, resulted in introverted as well as extroverted resistance and ultimately power reclaim. It is in part demonstrated through their participation in the study and their wish to bring the question to light.