Denna studie syftar till att undersöka vilka pedagogiska anpassningar som sju verksamma lärare i en liten kommun i södra Sverige, i årskurs 1-3, använder till elever i läs- och skrivsvårigheter. Genom undersökningen vill vi skapa en djupare förståelse för lärares förutsättningar, anpassningar och uppfattningar när det gäller elever som är i läs- och skrivsvårigheter. Tidigare forskning som utnyttjas i studien lyfter fram både för- och nackdelar med de olika pedagogiska anpassningarna. Tidigare forskning visar på att digitala hjälpmedel är den största källan till hjälpmedel för elever i läs- och skrivsvårigheter. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer av sju verksamma lärare i årskurs 1-3. Undersökningen presenterar lärarnas uppfattningar om de olika anpassningarna de använder och som behövs i undervisningen för att utveckla elevernas lärande. Under analysen av resultatet används ett sociokulturellt perspektiv på lärande för att undersöka lärarnas uppfattningar om fungerande pedagogiska anpassningar för elever i läs- och skrivsvårigheter. Resultatet i studien visade att digitala hjälpmedel är den vanligaste anpassningen.

I denna studie intervjuades nio legitimerade lärare gällande digitala verktyg i förhållande till läs- och skrivinlärningen. Syftet med detta var att undersöka hur lärare använder digitala verktyg i sin läs- och skrivundervisning, vilka resultat de ser, samt positiva aspekter och problematik. Att använda digitala verktyg i skolan finns som kunskapskrav i Läroplanen (Skolverket 2019, s.258) samt kan enligt tidigare forskning uppfattas som ett förstärkande verktyg i undervisningen vid korrekt användning. Resultatet var att informanterna arbetar aktivt med ASL (att skriva sig till läsning) eller sporadiskt använder digitala verktyg i undervisningen. De använder dator, Ipad, SMARTboard, projektor och dokumentkamera. Detta i sin tur användes för att producera text, använda appar eller hemsidor samt ha genomgångar. Resultaten lärare såg vid användning av digitala verktyg i läs- och skrivinlärningen var att eleverna var motiverade, eleverna fick möjligheter att skriva längre text och elever med särskilda behov var väldigt hjälpta av digitala verktyg. Positiva effekter de kunde se var att eleverna arbetade lustfyllt, digitala verktyg öppnar upp för individualisering samt att läraren kan följa elevernas resultat via olika appar/hemsidor. Negativa effekter var att skrivbord till dator eller ipad bara har versaler, internetuppkopplingen var svag, inloggningsproceduren uppfattades svår samt att det upplevdes stressande att arbeta som ensam lärare när eleverna använder digitala verktyg. Efter analys av resultaten var slutsatsen att elever arbetar bättre tillsammans och datorer/Ipads öppnar upp för att eleverna blir läranderesurser för varandra. SMARTboard, projektor och dokumentläsare kan skapa lärandesituationer där hela klassen lär av och med varandra, de kan också underlätta genomgångar av kommande arbete. När lärare arbetar i halvklass eller med två lärare i klassrummet upplevs situationen mindre stressande och läraren kan stötta och vägleda eleverna. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

Studiens syfte är att synliggöra hur pedagoger upplever att barn samspelar vid utemiljöns fasta lekredskap och vad redskapen möjliggör för barnen. För att uppnå studiens syfte valdes följande frågeställning: Hur upplever pedagoger att barn samspelar vid de fasta lekredskapen på förskolans gård? Studien genomfördes genom att analysera intervjuer med sex pedagoger från tre olika förskolor. I resultatet framkom det vilka fasta lekredskap som fanns på förskolornas gårdar och vilket samspel som uppstår kring dem. Resultatet visar på att varje redskap bjuder in till olika typer av lekar där samspel yttrar sig på olika sätt och barnen övar sitt samspel varje dag genom sociala situationer. Resultatet visar även att pedagoger framhäver vikten av att göra barnen delaktiga och på så sätt får barnen andra möjligheter att integrera med varandra. Studien tar sin utgångspunkt från det sociokulturella perspektivet där mediering och den proximala utvecklingszonen lyfts.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare, yrkesverksamma på mångkulturella förskolor, arbetar och förhåller sig till kulturella skillnader för att bidra till kulturell jämlikhet inom förskolans verksamhet. Studien bygger på en kvalitativ studie där vi intervjuade två förskollärare från två skilda avdelningar på en förskola i en mellanstor stad. Utifrån studiens syfte och frågeställningar valde vi att använda oss utav Vygotskijs sociokulturella perspektiv i vilket utgångspunkten utgår från tänkande, kommunikation samt relationer till och med andra människor. Studiens resultat visar att förskollärarna har ett grundläggande interkulturellt förhållningssätt genom bland annat bemötandet av barn och vårdnadshavare men att de på grund av begränsade kunskaper och erfarenheter inte har förmågan att tillvarata detta i planeringen av undervisningen. Resultatet visar även på att förskollärarna använder sig av kulturella verktyg i form av kommunikation samt interaktion när de exempelvis efterfrågar om det talas några andra språk i hemmet samt att förskollärarna kommunicerar med såväl barn som vårdnadshavare på andra språk än svenska. I studien framkommer det tydligt hur förskollärarna aktivt arbetar med att se till barns likheter i stället för barns olikheter av rädsla för att det skall uppfattas som förminskande av barn. I studien redovisas det för forskning vilken bland annat redogör för betydelsen av att lyfta fram både likheter samt olikheter som något positivt. Hur förskollärare ser på barns kulturella bakgrund samt olikheter är avgörande för om och på vilket sätt mångfalden synliggörs. I studien framkommer det hur arbetslaget försöker tillvarata barns kulturella olikheter genom att bland annat föra in fraser och ord på andra språk som anses vara relevanta för de barn som vistas på förskolan. I studien framkommer det att förskollärarna saknar verktyg för att tillvarata barns kompetenser i form av ett interkulturellt förhållningssätt är att resultatet visar hur endast ett barn i barngruppen använder sig av det engelska språket. Studiens slutsats redogör för hur ett interkulturellt arbetssätt handlar om att vara öppna för barns kulturella skillnader, språk samt barns olikheter. När förskollärare har förmågan att tillvarata barns olikheter och kulturella skillnader i meningsfulla samt sociala sammanhang möjliggörs det för ett ökat lärande samt utveckling av barns individuella utveckling, sociala kompetenser samt förståelse och respekt för varandras olikheter.

Forskning visar att vi idag jämfört med för många år sedan inte längre använder oss av det muntliga berättandet. Det muntliga berättandet skapar många ingångsvägar till att lära sig lyssna, skriva, skapa förståelse, utveckla sin fantasi och göra oss till egna berättare. Syftet med denna studie är att undersöka berättandets plats i förskolan där fokus ligger på hur förskollärare arbetar med berättande och hur barnen i sin tur anammar olika sorters berättande. Genom denna studie kopplat till den tidigare forskningen hoppas jag kunna visa att det i dagens förskola sker muntligt berättande men i annorlunda version jämfört med förr. Förr satt många samlade för att lyssna till en berättarröst medan det idag används artefakter som bilder, handdocka och lärplatta som är ett komplement till vår berättarröst. Jag har valt att utgå från den kvalitativa metoden och undersökt berättandets plats i förskolan. För att kunna förstå hur pedagoger arbetar med berättande och skapa en ytterligare förståelse för vilken betydelse detta har för barns litteracitet utgick jag från hermeneutiken som handlar om att tolka det ögat ser. Observationer där jag gått in som en känd och deltagande observatör har varit redskapet som jag använt mig av för att försöka förstå och tolka vad jag ser. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt men andra relevanta begrepp som mediering och literacy ingår även i studiens diskussioner. Genom att använda mig av dessa glasögon har jag sedan tolkat och analyserat den empiri jag mött under mina observationer vilket även kopplats till tidigare forskning. Resultatet för studien visar att berättelsen är en viktig del i barns vardag då denna bidrar till samhörighet oss människor emellan. Det muntliga språket tillsammans med olika artefakter visar sig vara viktiga faktorer som spelar stor roll i olika berättelser. Barn lär i interaktion med varandra och det handlar inte enbart om att pedagoger förmedlar sin kunskap vidare till barnen utan barn emellan utvecklar tillsammans sin litteracitet. Miljön har varit en avgörande faktor för att barnen ska kunna ges möjlighet till att både få möta berättande men även att själv kunna få skapa och förmedla sina berättelser.

Syftet med undersökningen är att undersöka svensklärares förhållningssätt till användandet av den estetiska uttrycksformen musik och hur musik kan stimulera elevernas språkutveckling i samband med svenska. Studien inleds med en kort bakgrund till vårt valda forskningsområde, följt av att vi presenterar arbetets syfte och frågeställningar. Därefter redogör vi för två teoretiska perspektiv – det multimodala perspektivet och det sociokulturella perspektivet och två centrala begrepp - estetiska uttrycksformer och mediering. Efter det avsnittet kommer ett kapitel om tidigare forskning som vi funnit intressant och relevant för vår studie. Därpå följer metodavsnittet där vi motiverar och argumenterar för kvalitativ metod och intervjuer samt de urval som gjorts i vår genomförda undersökning. Under samma kapitel framförs de forskningsetiska överväganden vi gjort mot bakgrund av Vetenskapsrådets – forskningsetiska principer (2002), det vill säga informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Därefter redogör vi för vårt tillvägagångssätt och hur vi bearbetat vårt material. I det näst sista kapitlet redogör vi för studiens resultat som bygger på analys av materialet där vi knyter an till teorier och begrepp. Resultatet visar musikens påverkan på språkutvecklingen, lärares förhållningssätt till användningen av musik i svenskundervisningen och de svårigheter som kan uppstå. Slutligen förs en diskussion om arbetets upplägg och utfall, där vi bland annat riktar en kritisk blick mot vårt eget arbete och förslag på vidare forskning. Utifrån studiens resultat, drar vi slutsatsen att när det sker en ämnesintegrering mellan musik och svenska främjar det inte endast elevernas språkutveckling, utan även deras läs- och skrivutveckling. Genom musik ges eleverna möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor med hjälp av hela kroppen och inte enbart genom det skrivna ordet.

This degree project was written within the framework of the teachers’ programme at Malmö University, with a specialisation in the subject of history. The project deals with teachers’ views on narrative film as a tool for teaching history. The empirical research was conducted in the form of qualitative interviews with three history teachers in southern Sweden. The purpose of the study was to enquire as to how history teachers implement film as a tool in history teaching at upper secondary level. The theories used to analyse the interviews were mostly restricted to the German hermeneutic tradition and the concepts of historical consciousness, historical culture and uses of history. This study found that history teachers use films to a wide extent and for varied purposes. Common strategies include using film to raise interest in the subject, using film to analyse uses of history and using film as a basis for source criticism. All of the teachers interviewed pinpointed the many pitfalls of using films in history teaching without a clear purpose; however, they all used films to some extent and found support for doing so in the national syllabus for the subject of history in Sweden. Conclusively, films can be a useful tool for teaching history; however, one must be aware of the pitfalls of doing so aimlessly and without clear intent.

Alla människor har rätt till en fungerande kommunikation. Det är med hjälp av kommunikationen människan skapar tänkande, relationer och utveckling. Utan en fungerande kommunikation minskar möjligheterna till fullt deltagande i sitt liv och sin omvärld. Personer med intellektuell funktionsnedsättning är oftare utsatt för problematik inom just kommunikationsområdet då de många gånger inte kommunicerar på samma sätt som personer utan intellektuell funktionsnedsättning. Dessa elever har dessutom större kognitiva svårigheter som medför att inlärning och utveckling är begränsad. Det finns risker med att elever med intellektuell funktionsnedsättning inte får möjlighet till den kommunikation och kommunikationsutveckling de har rätt till. Det kan påverka den kognitiva utveckling och deras möjlighet att påverka sina egna liv.  Följande studie har inriktat sig mot gymnasiesärskolan och enligt läroplanen Gysär 13 ska alla elever ges de förutsättningar som krävs för att kunna utveckla och bibehålla en fungerande kommunikation. För att uppnå studiens syfte har åtta lärare på gymnasiesärskolan intervjuats i syfte att ta reda på hur de arbetar med kommunikation, kommunikationshjälpmedel och vad de anser främjar en god kommunikationsutveckling för att eleverna ska kunna bli aktiva deltagare och medskapare av sina egna liv. Dessutom undersöks vilka implikationer kommunikation eller bristen på kommunikation kan få för den enskilde eleven. Studien visar bland annat det finns ett brett användande av kommunikativa hjälpmedel bland elever och lärare på gymnasiesärskolan. Detta till trots upplever lärarna att det finns behov av utveckling inom området. Många elever ges inte de möjligheter de har rätt till på grund av brist på kunskap och samsyn hos personalen och organisationen i stort. Respondenterna lyfter vikten av tydliga kartläggningar och utbildning av personalen som framgångsfaktorer i det fortsatta arbetet.

Sammanfattning Den här studien syftade till att få förståelse för förskollärarnas användning av musik i olika förskolor samt hur pedagoger arbetar med musik som ett uttrycksmedel och som undervisningsinnehåll för barns språkliga och sociala utveckling. Studien är en kvalitativ undersökning och tar stöd av det sociokulturella perspektivet på lärande. Studien har semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare, fyra av dem har särskilt intresse för musik. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Datainsamlingen omfattade även semistrukturerade intervjuer med fyra stycken femåriga barn. Jag undersökte hur förskollärares användande av musik kan stimulera barns lust att lära och utveckla sin språkliga och sociala kompetens. Studiens resultat visar att alla förskollärare arbetar med musik på olika sätt, både planerat och oplanerat. Förskollärarna lyfte fram vikten av användandet av musik som uttrycksmedel för att stödja barn språkligt och socialt. Resultatet presenterar även att förskollärarnas musikanvändning som undervisningsinnehåll kan påverka barns språkliga och sociala utveckling i förskolan. Ett annat entydigt resultat är också att barn tycker om musik i förskolan. De tycker om att vara med andra kompisar när de sjunger och dansar. Studien visar att alla pedagoger bör arbeta med musik i förskolan för att skapa lust för barns språkliga och sociala utveckling. Studien bidrar även till att användandet av musik med barnen som uttrycksmedel och undervisningsform stimulerar barnen både språkligt och socialt. Detta kräver inte att man sjunger rätt eller att man spelar instrument. Studiens bidrag angående de yngre barnen är att användningen av musik inte kräver ett talat språk då barnen kan sätta ord på sin kroppsrörelse och uttrycka sig genom sina rörelser.

Den här kvalitativa intervjustudien som genomfördes med förskole-rektorn har med syfte på ett fördjupat sätt för att förstå hur pedagogerna arbetar med olika material för att stödja barnens meningsskapande. Samt studerar vi hur pedagogerna stödjer barnens lek för att utveckla språkliga färdigheter. Vi studerar även vilka arbetssätt pedagogerna har i förskolan för att främja barns utveckling och lärande. För att kunna besvara studiens syfte har vi även observerat och tagit bilder av miljön, material och barnens skapande som både gemensamt och individuellt. Diskursanalys, dvs. analys av olika kommunikationsformer används för att bearbeta och analysera vårt empiriska material. Vilket resultaten presenterades både i texten och i bildform. Därmed har vi åtta bilder i uppsatsen som kan förstärka studiens kvalitét och transparens. Vi analyserade även vårt empiriska material med olika begrepp inom det sociokulturellt perspektiv såsom proximal utvecklingzon, stöttning, artefakter och mediering och ett postmodernt perspektiv som heter meningsskapande. Samt tillägas med ett begrepp som heter relationskompetens eftersom vi anser att detta är en viktig kunskap för oss som framtida förskollärare. Studiens resultat visar att pedagogens stöttning i form av material, språk och handling. Olika material som används är barns populärkultur, naturmaterial och återvunnet material med syfte för att diskutera, stödja och ge barnen en ny erfarenhet och kunskap. Språk används för att kommunicera, förklara, begreppliggöra och ge uppmuntran. Pedagogens handling i form av fysisk närhet, ger möjlighet och utrymme för lek, förbereda material utifrån barnens intresse, samarbeta med världen utanför och arbetar med pedagogisk dokumentation. Pedagogens bemötande är att se barnet som person, se varje barn är unik, betrakta barnet som kompetent men samtidigt behöver vuxenstöd. Sist men inte minst pedagogens kunskap, medvetenhet och relationella kompetens är viktiga aspekter i det pedagogiska arbetet.